V
Villeroy
Här är en första klassens gnälltråd utan direkt syfte annat än att gnälla.
Jag känner att jag inte vill det här med häst längre. Och min häst är utdömd så snart behöver jag väl inte det heller...
Det har varit för mycket genom åren. Hur kan en sysselsättning som ska vara en rekreation bli ett jäkla träljobb?
Här följer min lista:
Jag vill inte ha en häst som är skadad hela tiden så att man inte kan mer än promenadrida (om ens det...).
Jag vill inte vara tvungen att åka till veterinären hela tiden.
Jag vill inte behöva åka till stallet varje dag för att fixa ut- och insläpp (detta är nästan det värsta av allt!) på grund av att min medryttare är rädd och inte vågar ta ut eller in hästarna.
Jag vill inte väga upp hö.
Jag vill inte mocka.
Jag vill inte hämta spån.
Jag vill inte göra kraftfodret.
Jag vill inte åka och köpa foder, mediciner etc.
Jag vill inte klafsa i lera varje dag på väg till hagen.
Jag vill inte leda hästarna i blåst och regn när de går i luften för minsta lilla.
Jag vill inte behöva umgås med stallmänniskor som snackar en massa skit.
Jag vill inte byta till vinterdäck på transporten (nä, jag har inte gjort det ännu...).
osv, osv, osv....in i evinnerligheten...
För att jag skulle tycka att det var roligt med häst igen skulle jag nog behöva ha en helt frisk häst ståendes i ett helservice stall med tillhörande veterinär, equiterapeut, hovslagare, tandläkare, bonde som kunde förse en med BRA hö etc. Alla dessa människor skulle bo inom en kilometers avstånd från stallet så att man kunde GÅ över med hästen om det var något.
Stallet skulle självklart ha manege, väldränerad paddock, bra uteridvägar och trevliga människor!
Vad har ni för syn på hästeriet?
Jag undrar om jag har haft för höga förväntningar på det hela? (Nu mera har jag inga förväntningar alls...lika förvånad varje dag jag kommer ut och hästen inte har akut kolik eller brutit benet eller så...).
Tycker inte ni att det är asajobbigt?
Vad behöver ni få ut av hästeriet för att det ska kännas värt det för er?
Räcker det med att kunna pussa på sin häst?
Jag vill kunna rida! Det är så JÄVLA mycket BESVÄÄR hela tiden!
Är jag överdrivet negativ?
Jag fattar inte hur alla andra orkar...
Det är ju så många här på buke som har skadade hästar. Undrar om ni känner som jag eller om ni rycker på axlarna och tänker "sån´t e livet..."
Dela gärna med er av er syn på saken!!!
Jag känner att jag inte vill det här med häst längre. Och min häst är utdömd så snart behöver jag väl inte det heller...
Det har varit för mycket genom åren. Hur kan en sysselsättning som ska vara en rekreation bli ett jäkla träljobb?
Här följer min lista:
Jag vill inte ha en häst som är skadad hela tiden så att man inte kan mer än promenadrida (om ens det...).
Jag vill inte vara tvungen att åka till veterinären hela tiden.
Jag vill inte behöva åka till stallet varje dag för att fixa ut- och insläpp (detta är nästan det värsta av allt!) på grund av att min medryttare är rädd och inte vågar ta ut eller in hästarna.
Jag vill inte väga upp hö.
Jag vill inte mocka.
Jag vill inte hämta spån.
Jag vill inte göra kraftfodret.
Jag vill inte åka och köpa foder, mediciner etc.
Jag vill inte klafsa i lera varje dag på väg till hagen.
Jag vill inte leda hästarna i blåst och regn när de går i luften för minsta lilla.
Jag vill inte behöva umgås med stallmänniskor som snackar en massa skit.
Jag vill inte byta till vinterdäck på transporten (nä, jag har inte gjort det ännu...).
osv, osv, osv....in i evinnerligheten...
För att jag skulle tycka att det var roligt med häst igen skulle jag nog behöva ha en helt frisk häst ståendes i ett helservice stall med tillhörande veterinär, equiterapeut, hovslagare, tandläkare, bonde som kunde förse en med BRA hö etc. Alla dessa människor skulle bo inom en kilometers avstånd från stallet så att man kunde GÅ över med hästen om det var något.
Stallet skulle självklart ha manege, väldränerad paddock, bra uteridvägar och trevliga människor!
Vad har ni för syn på hästeriet?
Jag undrar om jag har haft för höga förväntningar på det hela? (Nu mera har jag inga förväntningar alls...lika förvånad varje dag jag kommer ut och hästen inte har akut kolik eller brutit benet eller så...).
Tycker inte ni att det är asajobbigt?
Vad behöver ni få ut av hästeriet för att det ska kännas värt det för er?
Räcker det med att kunna pussa på sin häst?
Jag vill kunna rida! Det är så JÄVLA mycket BESVÄÄR hela tiden!
Är jag överdrivet negativ?
Jag fattar inte hur alla andra orkar...
Det är ju så många här på buke som har skadade hästar. Undrar om ni känner som jag eller om ni rycker på axlarna och tänker "sån´t e livet..."
Dela gärna med er av er syn på saken!!!