Du är tuff du @Blueberry jag hade antagligen aldrig ens satt foten i stigbygeln ens första gången på den hästen
hur länge ska du ha gips?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vidhåller att det var tur att det bara blev lillfingret. Måste erkänna att jag först såg framför mig att du vält hästen från marken och kunde för mitt liv inte förstå syftet....Hästen är sedan tidigare känd för att kasta av folk. Specialaren är att ta ett skrittsteg direkt när man har suttit upp och sedan bocka som en idiot utan förvarning. Han gjorde det, men jag satt kvar = hästen blev skitförbannad och stegrade. Jag insåg att han inte kommer ge sig förrän jag har åkt av, och med vetskapen att senast han slängde av någon blev hen sparkad i ansiktet så tänkte jag att ALDRIG I LIVET DIN JÄVEL, och bestämde mig för att min bästa lösning var att välta honom och hoppas att jag landar på fötterna. Så när han stegrade drog jag tag i högertygeln, han tappade balansen och satte/la sig på sin vänstersida, jag landade på fötterna () men fick ett slag + skrap över ena kinden på vägen ner och någonstans i tumultet bröt jag lillfingerbenet (inne i handen), antagligen när han drog tillbaka tygeln.
I sann ryttaranda satt jag upp en gång till, men satt av direkt eftersom jag kände att om det blev en tur till skulle jag inte kunna parera. Kände hur som helst att jag hade vunnit striden, och det är ju det som räknas? (Jag är ett pucko!)
Sen såg jag bulan på handen och fick lite panik, men lyckades packa in både mig, barnet och vagnen i bilen och köra till akuten.
Du är tuff du @Blueberry jag hade antagligen aldrig ens satt foten i stigbygeln ens första gången på den hästenhur länge ska du ha gips?
Tuff - eller dum.
Jag har i alla fall nyss lovat maken dyrt och heligt att inte rida förrän jag fyller 40.
Tuff - eller dum.
Jag har i alla fall nyss lovat maken dyrt och heligt att inte rida förrän jag fyller 40.
Gah nu har jag jobbat i fyra dagar! Det känns skitkul att vara tillbaka på jobbet men HEMSKT att vara ifrån barnen. Jag måste typ tvinga mig att inte tänka på dem om dagarna för att inte börja storbölaHemma går det väl ok, men idag hade sambon haft en tuff dag och mitt mammahjärta höll på att slitas i stycken när jag ringde honom och hörde barnen gråta i bakgrunden. Även om han har bättrat sig massor och tar mycket mer initiativ nu när det gäller barnen känns det som det är en bit kvar eftersom jag typ måste påminna honom om att barnen inte gråter/är gnälliga för att jävlas utan att det är något som är fel. Storasyster håller till exempel på att få de sista kindtänderna och det gör antagligen skitont.
Trots att jag älskar att jobba önskar jag att jag kunde bli hemmamamma på heltid tills barnen börjar skolan eller såjag vill liksom bara vara med alltid och se till att de har de bra
Tur att det är fredag imorgon![]()
Vad jobbigt att höra att de är ledsna![]()
Vi var på 10-månaders kontroll med läkarbesök i fredags. Jag flexade ut en stund från jobbet och hängde med på besöket. Allt såg bra ut och jag väger nu 10.74 kg och är 74,6 cm lång, så han hade gått upp ett drygt kilo sen förra besöket och vuxit 3,6 cm!
Blev dock lite irriterad när barnläkaren frågade om hur han sover. Jag sa att det brukar bli rätt många amningar per natt och får värsta uppläxningen till svar "du får INTE amma honom till sömns och INTE amma på nätterna. Han ska sova i egen säng! Det är viktigt för tänderna att man fastar på natten!!" Jag nickade och log vänligt och tänkte i mitt stilla sinne att jag nog fortsätter att göra som jag vill och på det sätt som känns bäst och funkar för oss. För det första har han ju inte en enda tand i sikte än, för det andra har jag ju precis börjat jobba (fyra dagar innan, vilket jag informerat barnläkaren om precis innan), så jag tycker inte det är jättekonstigt att han vill vara nära och amma en del på nätterna nu.
Jag flexade ut en stund från jobbet och hängde med på besöket. Allt såg bra ut och jag väger nu 10.74 kg och är 74,6 cm lång
Måste få kräka ur mej om svärmor.
Igår ringde hon och förstörde inför julen och skickade ner mej i ett svart hål typ. Jag tar ifrån henne sitt barnbarn och son på jul och jag åker till Sverige flera gånger om året med hennes barnbarn för att träffa min familj och dom ser A mer än vad hon gör. Att vi offrar en dag i veckan varje vecka för att åka till dom så hon ska få se A (helst sitta i hennes knä och va söt, hörna sova i famnen och va still som när hon va liten), vi har 2 dagar i veckan när sambon kan umgås med A en av dessa offras på dom och henne.
Fine att hon är besviken att vi inte kommer vara hos dom i jul, det förstår jag men att skuldbelägga mej för att jag åker till min familj och att jag åkte hem till min döende morfar och satt med honom när han tog sitt sista andetag (vilket var viktigt för mej) och sen hjälpa med begravning och stöd efter det var tydligen dumt av mej. A ska finnas till svärmors förfögande när hon vill, A ska inte se min familj för att dom kommer hit var också fel.
Är så s*t*ns less och ledsen, hon får vara besviken men hon behöver inte trycka ner mej så och tro att hon äger rätten till A, det är min och sambons dotter och vi gör vad vi vill. Och att dra upp allt med morfar blev för mycket, de var en väldigt jobbig tid för mej och det vet hon.
Hur ska det gå när det är dags för ett-års kalaset? Mina föräldrar kommer över och min mormor, vi ska fira hemma hos oss jag tänker inte packa in kalas, familj och ett-åring i bilen och åka till svärföräldrarna så de lär ta hus i helvete igen då.
Och nej dom kommer aldrig komma hit och har aldrig varit hit.
Din svärmor är inte klok. Skaka av dig skulden omedelbart, du har inte gjort något fel eller tokigt - hon borde däremot ta ett kliv ut i verkligheten och get her shit together.
Hörni!
Vad får era kids i julklapp?