07:orna, del 20

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nu ska vi äntligen börja jogga igen! Funderar på att fortsätta på töm resten av veckan för att göra det enkelt för mig och för att han ska få chans att komma igång i ryggen utan mig som extra tyngd.

Vi var hos tandläkaren idag och allt så bra ut för utom att han hade en liten hake som nu är bortslipad. Behövde inte ens vänta med att ha bett i munnen på honom. Fick också hjälp med hur jag skulle tänka när jag provar ut bett i framtiden. Väldigt bra med en tandläkare som förklarar och tar hänsyn till hur jag tycker att han känns vid ridning. Men vi ska tillbaka i juni för att dubbelkolla att haken inte kommit tillbaka.

I morgon ska han få komma ut i sin vanliga hage igen också, och nu får han faktiskt hålla sig i skinnet lite.
 
Jag red träning igår, äntligen fick jag vara med för den är nya fantastiska tränaren som mig häst givetvis prickade in i feberkalendern förra gången. Var Så taggad och hade Så sett fram emot detta. Jag har varit inventarie i ridhuset för att verkligen ta åt mig alla instruktioner både förra gången när jag inte kunde vara med, och hela fm igår. Dvs jag visste precis vad jag skulle få göra och har tom tränat på sitsövningarna i över en månad sen hen var här.

Jaha, vad händer? Precis samma som på tävling. Jag låser mig, blir stel och passiv och min häst går därefter. Framridningen gick hyfsat bra, men i början av passet när man bara skulle rida runt och visa hur man brukar rida så visade jag ungefär hur jag brukade rida när jag red på ridskola för... 17 år sedan?
Jag hatar verkligen detta. Jag kan inte både fokusera Och inverka. Och samtidigt ska man lyssna på instruktioner och ändra på saker i sin ridning och sits och balans. Det går bra så länge tränaren säger åt en i varje steg men så fort jag ska tänka själv - katastrof.

Dessutom har jag ju sitstränat i över en månad utan nån hjälp, som vanligt, så jag har ju missat flera avgörande detaljer. Värdelöst. Hade jag bara fått se hur det såg ut nån gång, eller nån som påpekade när jag glömmer av mig, så hade jag kunnat träna mkt bättre. Så möjligen hade vi sluppit slösa halva passet på att rätta till detta.

Jag är Så besviken på mig själv. Vi har så jävla få tillfällen till träning, och speciellt för såhär bra tränare, och jag slösar bort tiden på att glömma bort instruktioner och ha en kropp som inte kommunicerar med hjärnan. WTF liksom.
Är så jävla lessen och frustrerad. Blev ju såklart (tackolov) bättre med små medel när jag kommit på mig själv nog många ggr, och jag kände att denna tränare är verkligen helt perfekt. Noggrann, tydlig och superpedagogisk. Allting blir så självklart och enkelt när hen förklarar för en och man undrar hurfan man kan ha gjort annorlunda i 25 år? Jag är helt övertygad om att jag skulle bli jätteduktig om jag bara konsekvent och kontinuerligt fick träna på det här sättet. Framförallt skulle det avdramatisera själva träningstillfället och inte bli en grej av nervositet och stress om det inte gick flera månader mellan gångerna och man kände att varje minut måste utnyttjas perfekt till 150% för att de är så sällsynta.
Men. Hur mkt positiva tankar jag än tänker så förändrar det inte läget att detta kommer Aldrig att ske här uppe i skogen.

Nog för att jag fortfarande är i nån sorts affekt, lessen och förtvivlad över träningspasset igår, men jag ser ingen annan lösning än att flytta härifrån till nånstans där jag kan träna regelbundet.Trots att jag försöker gaska upp mig, har tränat framför spegeln osv nu på morgonen. Jag lyckas inte. Bara att grina en stund till så att det kanske kommer ut ordentligt. Bryt ihop och kom igen liksom.

:turd::yuck:

Som tränare är man där för att utbilda folk. Inte för att bedöma dem, som en domare.
Det är rätt många som är prestationsnördar som är sin egen största fiende. Just för att de är så prestationsinriktade att de blir så "i huvudet" att de inte kan känna samtidigt och tappar feeling och kroppen.
Det handlar inte om att de personerna rider sämre än någon annan. Men de är så jävla elaka mot sig själva. Och det dödar glädjen.

De som rider bäst är de som klarar av att ha kul trots prestation.
Det kan man om man är driven men är det på ett just sätt mot sig själv.
Tänk om dig själv som du skulle formulera dig till en bra kompis.
Ingen kan rida bra om den hela tiden får höra hur kass den är. Hade du en sån tränare hade du bytt.
Nu är det du själv som är så jävla taskig mot dig själv.

Been there done that.. Så jag förstår grejen.
Men försök ta dig ur det, för din egen skull.

En annan grej i att förstå att ett enda ridpass för en tränare inte är värt att hispa upp sig så för(även om man har länge till nästa) är att du är en av många elever för den tränaren.
Du är, ärligt talat, inte viktig nog för tränaren att gå och tänka på om du gjorde något dåligt.
Dels har de garanterat sett både sämre och bättre ryttare. Men du är en så liten del i deras arbete. Där man ska ha energi och ork att leverera bra till alla. Man har inte ork att gå och tänka på hur dålig någon var. Vad skulle det leda till för positivt för en som tränare? Såna lägger man i "skit i att tänka på-burken" efter avslutat pass och plockar inte fram förrän nästa lektion man har.

Som ägare till en enda häst och med satsande mentalitet tror man att man själv är så jäkla viktig för instruktörerna också. Som det är för en själv med det där enda, efterlängtade passet.
Missförstå mig rätt: man bryr sig om sina elever, vill hjälpa och göra sitt jobb bra. Men man orkar inte gå och tänka på de pass där folk kanske inte presterat max. Det ger en inget..
Och du är garanterat inte det värsta eller bästa..

Så försök bara gå in och ha kul! Det är ju därför du har häst!
Du kommer rida så in i helsikes mycket bättre om du lär dig fokusera på att ha kul. Det blir win-win iom att du kommer utvecklas mer då.
 
Som tränare är man där för att utbilda folk. Inte för att bedöma dem, som en domare.
Det är rätt många som är prestationsnördar som är sin egen största fiende. Just för att de är så prestationsinriktade att de blir så "i huvudet" att de inte kan känna samtidigt och tappar feeling och kroppen.
Det handlar inte om att de personerna rider sämre än någon annan. Men de är så jävla elaka mot sig själva. Och det dödar glädjen.

De som rider bäst är de som klarar av att ha kul trots prestation.
Det kan man om man är driven men är det på ett just sätt mot sig själv.
Tänk om dig själv som du skulle formulera dig till en bra kompis.
Ingen kan rida bra om den hela tiden får höra hur kass den är. Hade du en sån tränare hade du bytt.
Nu är det du själv som är så jävla taskig mot dig själv.

Been there done that.. Så jag förstår grejen.
Men försök ta dig ur det, för din egen skull.

En annan grej i att förstå att ett enda ridpass för en tränare inte är värt att hispa upp sig så för(även om man har länge till nästa) är att du är en av många elever för den tränaren.
Du är, ärligt talat, inte viktig nog för tränaren att gå och tänka på om du gjorde något dåligt.
Dels har de garanterat sett både sämre och bättre ryttare. Men du är en så liten del i deras arbete. Där man ska ha energi och ork att leverera bra till alla. Man har inte ork att gå och tänka på hur dålig någon var. Vad skulle det leda till för positivt för en som tränare? Såna lägger man i "skit i att tänka på-burken" efter avslutat pass och plockar inte fram förrän nästa lektion man har.

Som ägare till en enda häst och med satsande mentalitet tror man att man själv är så jäkla viktig för instruktörerna också. Som det är för en själv med det där enda, efterlängtade passet.
Missförstå mig rätt: man bryr sig om sina elever, vill hjälpa och göra sitt jobb bra. Men man orkar inte gå och tänka på de pass där folk kanske inte presterat max. Det ger en inget..
Och du är garanterat inte det värsta eller bästa..

Så försök bara gå in och ha kul! Det är ju därför du har häst!
Du kommer rida så in i helsikes mycket bättre om du lär dig fokusera på att ha kul. Det blir win-win iom att du kommer utvecklas mer då.

Så bra sagt! Tror jag måste skriva ut och rama in. :heart Även om det inte var riktat till mig, då jag just nu känner mig såhär så fort jag sitter i i sadeln ----> :banana:
 
Du är så klok i ditt sätt att utrycka :) @tuaphua..

Jag förstår dig @stjarnfrugt då jag kan bli precis likadan även om jag kanske inte gråter så mycket iallafall..
Lider ju av att vara överdrivet självkritisk och elak mot mig själv men rider jäkligt mycket bättre när jag lyckas skrämma det där spöket som drar ner min självkänsla..
Sen behöver jag jobba på min fysik också, mycket;)..

Dåligt pass idag, dock inga sådana där sur och frustrationstendenser men, äh, det bidde liksom inte ett något av passet och det är alltid lite störigt. Får inte riktig feeling på det raka bettet som veterinärtandis rekommenderar
.
Tömkörde häromdagen och det gick ok förutom att hon inte gillade höger galopp.
Hade rejäl träningsvärk efter så det ska jag nog göra oftare ( läs borde:angel:). Finns en instruktör i närheten å jag tror jag ska kontakta henne. Måste bara laga mina älskade Tärnsjötömmar..
Red barbacka igår och det gick så himla bra förutom att jag inte får ner mina knän:p.Jättefina fattningar och övergångar och jag kände mig hyfsat bålstark och jobbade med att hålla mjuk och still ihop hand och titta mellan öronen.
Skulle vilja äga en barbackapad.
 
@tuaphua Jag vet exakt att det är så det ligger till. Jag håller med dig i allt du skriver utom att jag tror att jag är speciell för tränaren, jag vet att jag inte är unik på något sätt för denne utan en elev helt i mängden. Jag tror inget annat, det hade varit rent löjligt.
Jag vet också att jag hade inte problemet när jag kunde träna mer regelbundet när jag bodde söderut, och jag har inte bekymmer med detta då jag rider för min veckotränare (som jag nu inte ridit för på flera månader och inte längre är nån veckotränare).
I min ungdom hade jag bekymret att jag inte vågade rida inför publik, det gick bort när jag insåg att jag faktiskt var rätt bra på att rida i och med att jag blev utvald via ridprov till gymnasiet. Här uppe har jag definitivt inget att skämmas för om man jämför med många andra, jag varken rider urkasst eller är dum och orättvis mot mina hästar och jag vet att jag har en bra filosofi. Faktum är att jag ofta rider bättre när jag rider tillsammans med andra.

Jag sitter inte i min vardag och rackar ner på min ridning. Tvärtom försöker jag verkligen tänka positivt, att jag kan och vet och har känsla, att jag faktiskt lyckas få rätt tråkiga hästar att gå bra bara jag får fila lite i lugn och ro. Jag vet att även andra tycker detta, annars skulle jag inte få uppdrag att rida andras hästar eller nuvarande ponny inför försäljning.
Men så kommer såna här tillfällen när jag verkligen blir översköljd med mitt eget misslyckande att hela den verklighetsbild och gott självförtroende som jag byggt upp, raseras. Jag tänker att det är rätt åt mig, att jag fick inse sanningen efter att ha försökt tro att jag är bra. Känner mig skitlöjlig inför dom som "gått på" myten om att jag är bra.

Och jo, jag vet att min hjärna är det största hotet mot mig själv. Det har alltid varit så, jag vet faktiskt inte hur jag ska göra nåt åt det. Och jag är rätt trött på att försöka jobba med detta nu sedan... 20 år(?)... så jag har istället tänkt att jag slutar fokusera på det och kör på istället. Jag gaskar ju upp mig mellan varven och tror på mig själv tills jag blir motbevisad såna här gånger eller efter en riktigt dålig tävlingsritt.
 
Här kommer filmer från P&J förra helgen. De hade gjort en jättefin bana på Grevagården. Det var klädda granar, paket, blommor och glitter. Lotten är inte så tittig som tur är, men han sneglade misstänksamt på en del grejer medans vi väntade på vår tur. Pga lite dålig planering från min sida var vi tvungna att snabbt flytta oss ur vägen, snabbast blev mellan två stora dekorationer. Lotten tog ett högt skutt a la skolor ovan mark och la av en riktig braktskit så att det ekade i hela ridhuset. Sedan stod han helt stilla och var mäkta nöjd med att alla tittade åt han håll..... :angel:

Mamma har filmat, så det är som det är. Jag hade förberett mobilkameran åt henne, men hon lyckades att trycka bort det redan under framridningen men sa inget och att be om hjälp av någon på läktaren i god tid innan jag startar är ju omöjligt. :arghh::arghh::banghead:


Det kändes bra, jag var inte alls lika nervös denna gång, däremot red jag sämre och hade inte så bra flyt. Fokus var på att rida framåt så att han inte stannade, det var som sagt mycket att titta på och så fanns det en vattenmatta. Enda gången jag kände att han tittade till var på sista hindret, ett jättefint i vitt och guld med paviljonger som infångare, men det kan ju vara så att han bara tyckte att det var så fint. :angel: Nedslaget i 70 cm var mitt fel. Galoppsprånget innan dök jag framåt, det är som självaste :rage: att jag inte kan sitta still o vänta på hästen!

Igår hopptränade jag och min kusin och det kändes jättebra. Vi byggde en 5,5 på medellinjen då den är lätt för både häst och ryttare och för att kusinen ska öva på att rida för ytterhjälperna. Jag o Lotten gled smidigt över 110cm. :banana: Filmbevis saknas, men det kommer fler gånger.
 
Fick till ett riktigt kanonpass idag! Gud vad jag behövde detta efter helgens dipp :) Red ett lösgörande pass enligt helgens övningar och det gick hem, avslutade i en mkt låg och rund form vilket är rätt svårt då min häst tenderar att bli framtung så fort hon får sträcka på sig. Men idag hade vi baken med oss och då blev det bra :)

Kände på min häst när jag tog in att hon behövde mjukas upp så dagens tema gav sig självt. Hon är rätt stel i ryggen och baken nu och det kan ju mkt väl bero på att hon är superbrunstig och står och fläker ut sig för valacken i hagen hela dagarna. Tackolov fattar han ingenting. Eftersom jag inte får nåt gehör för min åsikt att man inte ska blanda i hagarna, trots att både helgens tränare och vårt andra tränarorakel rakt ut sagt att det är direkt olämpligt, så är det ju iaf tur i oturen att denna valack inte klättrar... Kan bli vansinnig på denna detalj, men man får välja sina strider. Det är detta eller grusruta som gäller. Eller flytta till långtbortistan och inte kunna träna i ridhus till vardags.
 
@stjarnfrugt Varför skulle de inte gå att blanda sto och valack? Klart de gör, men alla funkar självklart inte med alla men de gör inte alla ston tillsammans heller. Vi har flera blandhagar, och de är hur lugnt som helst. Min som nu går med valack är hur nöjd som helst. En annan valack hon gick med tidigare va uppe och klättra på henne så dem särade vi på direkt.
 
@Charlotte1975 Därför att det är ett onödigt risktagande och en större chans att skapa oroligheter i hästflockar. Det är ju sällan det visar sig på en gång, om en valack betäcker eller ej. Jag tycker att det är onödigt, jag har aldrig sett ston klättra på varandra. En valack funkar ofta, om den är asexuell, men flera valacker brukar ofta leda till inbördes krig om stona.

Dessutom litar jag inte på alla hästägares omdöme när det kommer till att se vilka som kan gå att blanda och inte. Har man en regel om att "alla är välkomna om det funkar" blir det för luddigt, vad som "funkar" är en tolkningsfråga. När tom personalen godtar att en av verksamhetens valacker betäcker hejvilt bland stona i hagen utan att göra nåt åt saken, då tycker jag definitivt inte att omdömet är bra.
Jag tycker helt enkelt att det är mkt lugnare för alla inblandade om man inte blandar. Min häst har tex aldrig varit brunstig en hel höst och in i december som hon är nu, och det är nu jag tvingas ha henne med valack i hagen.
 
@stjarnfrugt Då är det omdömet hos personalen det är fel på. Brister det på den här punkten skulle jag säga att det lär brista på andra punkter också.

Har i femton år haft blandflock utan oro. Har varit i alla kombos, en valack, flera, endast ett sto, i perioder enbart ston, inte lugnare för det. Har en valack betäckt, ja då har den plockats ut. Det har hänt två ggr på femton år.

Om det är lugn i flocken handlar mer om individer än kön. Sen kan man väl precis som med allt annat kring hästar, ha sin åsikt hur man önskar att det var men det behöver ju inte vara vare sig sanning eller fakta bakom.
 
Chatsi har mest gått i blandflock sedan jag köpte henne, och för det mesta har det gått jättebra. Det har varit på sommarbete som det har funkat sämre, med klättrande valack, men har den tagits ur flocken så har det fungerat bra igen.

Just nu går hon ju på lösdrift med en annan häst, en valack, och de är som ler och långhalm. Visserligen brunstar hon mer, men tidigare har hon ju i princip aldrig brunstat, så det är väl mer normalt nu. Han fattar ingenting ändå, till hennes stora besvikelse. :angel::devil:

Igår bestämde jag mig för en julklapp till mig själv! :banana::bump: Precis vad jag alltid har önskat mig i julklapp, en häst! :o:love::banana::bump:
 
Grattis, @Marvin! Vad blev det för häst till slut?

Personligen tycker jag inte om att ha hästar i blandflock, jag tycker risken är för stor för att stona ska "övertala" valackarna att betäcka.
Jag har dock haft min valack ihop med mina ston dom två senaste åren, då jag endast haft en valack, och han blev jättedeppig av att gå själv. Särade på dom vid brunst, men nu i november missade jag att tvåårsstoet började brunsta, vilket slutade med en fissur i valackens framben då han försökte klättra och blev sparkad.... :banghead: :( :cry:
 
Jag ser ändå inte poängen med att blanda. Man kan inte vakta dem jämnt och i mitt fall, när jag provade en en valack i förra stallet så gick det jättebra ända tills min häst började brunsta och han klättrade och jag fick ställa av min häst i en vecka pga bulor i ryggen. Pang bom, ingen såg när det skedde men det kunde man ju snabbt räkna ut vad som hänt.
Hästar som regelbundet slåss och härjar funkar ju heller inte ihop, oavsett kön. Men i min hästs fall har det aldrig varit problem med något sto hon gått ihop med, hon är ingen slagskämpe. Jag tycker att kända bråkstakar och blandflockar är onödiga risker helt enkelt, det finns alldeles tillräckligt med dumheter och skador som kan ske ändå så man behöver inte utsätta sig för det man kan räkna ut kommer ske.
Personligen tycker jag även att det är irriterande att min häst är konstant brunstig och disträ vilket hon inte är ihop med ston. Men den biten är väl individuell.

Om man däremot har egna hästar och väljer som man vill ha dom, som @sorbifolia, då kan det ju fungera. Framförallt slipper man ju diskutera med nån annan om när man inte tycker det fungerar längre.

@Marvin Tell me about it ;) Jul- och helgdagar försenar ju min häst med över en månad...
Hoppas verkligen att det blir bra nu med nya stjärnan! :)
 
@stjarnfrugt Ha, hittade en transportör som kan hämta upp henne hos säljaren redan på nyårsafton och leverera hem till stallet den 2 januari!
Då är jag ju till och med ledig!

Det ska bli så spännande att lära känna henne!
Tjoho grattis! Vilken julklapp. Men att den skulle komma till Sverige på 2 dagar känns lite väl optimistiskt. Tror du får räkna på lite flera dagar. Har en väns som tagit hem flera irländare under hösten och de har tagit 1-2 veckor för dem allihop. Varför de tagit sån tid har varit väldigt oklart.:meh: Hoppas verkligen att du fortsätter hänga här i 07 tråden!

I går va jag och hämtade min julklapp, nya bilen.:D Va plandrad att leveras i feb, men kom lite lite tidigare. Känns väldigt lyxigt. Lyckades också att sälja min gamla i går utan att ha hunnit sätta ut en annons. De är lite för bra för att vara sant, så jag har väl blivit lurad. När jag hade den inne på rekond i måndags så är de en kille som kommer och frågar om den va till salu. Jag sa absolut, ring mig i morgon. Så han ringde i går och vi träffades och han köpte bilen, betala cash.

I dag har jag och Elle varit ute på skritttur i något som kändes som vårsol.
 
Jag har galoppjobbat idag. Var lite för att få ur all energi, för imorgon är det den traditionella barbackaturen och då vill jag gärna ha en lugn häst. :angel:

Ariel var superpigg och tyckte det var så skoj att få galoppera fort. Vi har verkligen snäppat upp oss i galoppen, men nu börjar det bli dags att försöka få in lite lydnad också. ;)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Diskbråck
  • Syringomyeli eller något annat?
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp