10 årig skola

Bukefalos 30 år!

Jag är lågstadielärare och tycker detta bara är dumt och tror mest bara att det är ett namnbyte för jag kan inte se hur fklassens pedagoger skulle kunna jobba mer än de redan gör. Eleverna har ju liksom svårt att sitta still som det är när de börjar ettan hos oss, tänk då när de kommer till fklassen från "fria" förskolan. De behöver den mjuka övergången som det är idag.

Det är som alla test de tvingar oss att göra på eleverna för att hitta de som inte när målen. Vi ser redan vilka som inte når målen, det behöver vi inga test för att tala om. Men att få tillräckligt med resurser för att kunna ge stöd till de som behöver? Det får vi aldrig. Men testa ska vi göra en massa ändå... :meh: Tänk om de hade satsat på fler pedagoger istället från det att de börjar fklass och under hela lågstadiet.
Det kommer säkert bli en mjuk övergång med tanke på att det pratas om 30h/v med förskoleplikt från 3 års ålder.
 
Jag är lite förvirrad över det hela, börjar mitt barn 4:an eller 5:an till hösten 🤔?

Eftersom F-klass nu blir ettan...

Eller kommer det finnas två ettor som är olika? Och nästa år två tvåor, som är olika?
Det ändras år 2028, säkert på hösten, då går de som slutar F-klass vidare till åk 2, som är den tidigare åk 1.
Så ändras alla årskurserna ett steg uppåt så åk 9 är åk 10.
 
Så, om jag förstår det hela rätt:
Förskoleklass till 9an
Blir istället
Ettan till 10an?

Och först ut är barnen som är födda 22? Undrar hur det så blir för min dotter som är född 21, som också börjar ettan 2028. Då finns det ju två ettor i två olika system. Om jag har räknat rätt.
 
Så, om jag förstår det hela rätt:
Förskoleklass till 9an
Blir istället
Ettan till 10an?

Och först ut är barnen som är födda 22? Undrar hur det så blir för min dotter som är född 21, som också börjar ettan 2028. Då finns det ju två ettor i två olika system. Om jag har räknat rätt.
Det är ju några år kvar så det löser sig nog under tiden tänker jag.
 
Så, om jag förstår det hela rätt:
Förskoleklass till 9an
Blir istället
Ettan till 10an?

Och först ut är barnen som är födda 22? Undrar hur det så blir för min dotter som är född 21, som också börjar ettan 2028. Då finns det ju två ettor i två olika system. Om jag har räknat rätt.

Då börjar hon tvåan (om jag inte har fattat helt fel). Ettan har hon då redan gått fast när hon gick den kallades den/var den fortfarande förskoleklass. Ingen kommer direkt att missa eller hoppa över något, samma sak sker ju egentligen varje gång läroplanen revideras och innehåll ändras/läggs till/tas bort. Men det är förstås mindre förvirrande då eftersom inga årskurser byter namn.
 
Vi kan nog utgå från att man gör som vanligt när det görs förändringar i läroplan och skolsystem. De som påbörjat ett system går vidare genom det tills det är klart. Så ingen hoppar in i något nytt mitt under skolgången :)

Nu till hösten börjar GY25-eleverna och kommer ha en egen variant av vårt program samtidigt som de andra i åk 2 och 3 fortsätter i det gamla tills de tar studenten. Man får anpassa sig och undervisningen efter det som gäller varje kull helt enkelt.
 
Det är ju några år kvar så det löser sig nog under tiden tänker jag.
Alldeles säkert, men jag får ju förstås undra ändå.
Då börjar hon tvåan (om jag inte har fattat helt fel). Ettan har hon då redan gått fast när hon gick den kallades den/var den fortfarande förskoleklass. Ingen kommer direkt att missa eller hoppa över något, samma sak sker ju egentligen varje gång läroplanen revideras och innehåll ändras/läggs till/tas bort. Men det är förstås mindre förvirrande då eftersom inga årskurser byter namn.
Man brukar ju få gå färdigt det systemet man har börjat, tänker jag.
 
Jättebra, men tyvärr är det, som du själv också skriver, väldigt många som inte är i närheten av att läsa på det sättet med sina barn hemma. Och ännu värre när de blir äldre. Många slutar läsa för och med sina barn när de lärt sig läsa själva. "Vi har ju fyra barn", "Vi har ju fotbollen och dansen", "Det blir så mycket tjafs", "Han läser ju en del i dataspelet"... Det märks i skolan att läsningen har väldigt "låg status" bland mellanstadiebarnen, den ålder som för inte så längesedan var bokslukaråldern. Vi lärare får trolla med knäna för att göra läsningen intressant nog och "smyga upp" en åldersadekvat läsuthållighet innan vi kan börja arbeta med läsningen på ett sätt som man egentligen skulle önska att få göra med en gång, t.ex. när de börjar fyran. Framförallt hade det varit så mycket enklare för barnen om bara ett grundintresse hade lagts sedan tidig ålder.

Det finns såklart undantag, men det är synd att de är just undantag. Det är betydligt fler som inte vill läsa än som vill läsa idag. Fler föräldrar som säger på utvecklingssamtal att de inte får till läsningen hemma med sina barn, än som säger att de har det som en daglig rutin. Fler som säger "Skönt med sommarlov och en paus från läsningen" än "Skönt med sommarlov, Många föräldrar vill ha "häften för att öva läsförståelse". Ett häfte som barnet ska sitta själv med tills föräldrarna kommer hem från jobbet. Det fungerar inte så, det hade varit så oerhört mycket mer givande att avsätta minst tio minuter om dagen då förälder och barn läser tillsammans och samtalar om handlingen, orden, karaktärerna, språket... Det är samma med klockan, det är såå många barn på mellanstadiet som inte kan klockan idag. ALLT läggs på skolan, ingenting ska läras hemma fast det egentligen vore betydligt enklare att lära sig hemma. "Kan vi få ett häfte med övningar om klockan?". När man föreslår att föräldrar använder en vanlig klocka hemma, visar, lär, frågar, använder den i vardagen... Nej, då blir det för krångligt. Snacka om glädjedödande att isolera t.ex. läsförståelse eller klockan till ett häfte som man sitter med en viss tid innan man får lov att göra annat. Får man istället in det i vardagen är det snart inlärt. Att sätta sig med klockan tillsammans och fråga "Hur lång tid är det kvar till fotbollsträningen?", "Vad kommer klockan att vara när ni har tränat i en halvtimme?", "Nu ska vi läsa en faktatext om fotboll!" osv.

Ja det blev ett stort sidospår kanske, men oundvikligt att inte tänka på när det pratas om elevers och skolans sjunkande resultat. Jag är både lärare och förälder och upplever verkligen att samhället i stort lägger över väldigt mycket ansvar på skolan och i princip ingenting på föräldrar. Jag menar verkligen inte att det ska läggas för mycket på föräldrar heller, men lite mer än idag kanske. Glömmer inte ena barnets femårskontroll på BVC, han klippte utanför linjerna när han skulle klippa en cirkel. "Det där får ni träna mer på... Eller nej förresten, lägg det på förskolan! Säg åt dem att träna mer på att klippa med sax!" sa sköterskan. Helt otroligt enligt mig, varför i hela friden skulle jag som förälder inte kunna sätta mig och träna på att klippa med mitt barn? Huuur kan det vara lättare för förskolan med tre pedagoger på 17 väldigt olika barn än för mig som en förälder med tre barn i hemmets lugna vrå? "Lägg det på förskolan"... Nej, det är alldeles för mycket sånt idag tyvärr.
Håller med! Ge oss ett häfte med uppgifter om hälften och dubbelt kan jag få höra när deras barn inte klarar matten. Problemet är att jag inte har såna uppgifter i överflöd och att det bäst hade tränats genom naturligt prat hemma men det gör de aldrig. Sen jag själv fick barn känner jag mig allt mer frågande till hur barn lyckas att inte lära sig saker. Kan ju komma barn som kan inte kan räkna längre än till 12/20. När mitt barn var 4år kunde han till 40 genom att vi spelat spel där han själv fått hjälpa till att räkna poäng. På förskolan jobbade de med kvadrat, triangel, cirkel och rektangel för 1,5år sen. Han använder fortfarande dessa begrepp idag när han beskriver saker han ser.
 
Jag har barn i förskoleklass och vi har alltid läst. Varit på biblioteket, bokbussen varje vecka osv. Han kunde läsa innan han började förskoleklass men tror han var den enda.
Lite trist när andra behövde traggla bokstäver.

Sovandet däremot :o :angel:
Vi läser också dagligen men vår kille som ska börja 1an efter sommaren kan inte läsa ändå. Tror inte det bara har att göra med det faktiskt.
 
Blir förvånad av diskussionen kring förskoleklass vara eller icke vara men (har fått inse..) att vår skolas sätt att hantera förskoleklass skiljer väldigt mkt från många andra skolors. Har inte upplevt nån skillnad mellan f-klass och åk 1 (eller jo, har så klart blivit ”svårare” i åk 1) men från första dag i förskoleklass har de suttit i bänkar, haft lektioner precis som i vilken annan klass som helst, haft läxor varje vecka, haft matteprov, uppföljningar på läshastighet etc. Jag tycker det varit toppen! Men kanske enkelt att säga när man har barn som har det hyfsat enkelt för sig. :)
 
Jag har inga åsikter om att förskoleklassen görs om, jag vet för lite om det för att tycka någonting ännu. Däremot verkar det ju som att vår dotter, född 22, blir först ut i ledet.

Det jag tänker på rent spontant är att lärande och att vara barn inte är motsatsförhållanden. Tvärtom är ju barn oftast otroligt nyfikna och benägna att vilja lära sig nya saker. Så om barn inte når lärandemålen vill jag nog påstå att det är någonting annat som felar än att de är för små. Antingen att målen är tokigt satta, att undervisningen inte är anpassad för deras ålder eller att de inte får rätt grund hemifrån. Det andra jag tänker på är hur samhället som det ser ut idag motarbetar rätt förutsättningar hemifrån. Här vill jag vara tydlig med att jag pratar om samhällsstrukturer och skuldbelägger inte enskilda föräldrar. Men det är otroligt tufft att få ihop två heltidsarbetande föräldrar (utan en "village" som det är för många), ekonomi, orolig omvärld och alla enkla lösningar som knackar på dörren som digital barnpassning. Något som också kan påverka läsningen är ju möjligheten till uppläsning. Vi läser för barnen varje dag, men dottern har också Lylli där hon får böcker upplästa. Grannens dotter är en riktig bokslukare, med ljudböcker. Nu är hon 7 och har kanske inte läsförmåga för de böcker hon lyssnar på (typ Harry Potter), men frågan är om hon kommer lyckas överföra bokintresset till att läsa själv eller om ljudböckerna kommer fortsätta vara roligare.

Jag tänker ofta på våra barns utveckling och vi anstränger oss mycket för att ta "rätt" väg för dem, men jag slås också av hur det inte kommer lika naturligt som när jag var barn. Då fanns bara böcker om man ville ha en saga. En och annan ljudbok på kassett. Vi hade mycket fri lek eftersom det inte fanns något annat att göra, så vi plingade på hos grannbarnen och sen gick vi upp och lekte vid vattentornet. Min mamma jobbade deltid. Våra barn har hittills en liknande uppväxt men det är en ständig dragkamp mot enklare, mer tillgänglig och enkel underhållning. Och vuxnas arbeten och späckade scheman (absolut skyldig). Jag är inte alls en av dem som tycker att allting i världen blir sämre, framför allt inte skolan. När min pappa gick i skolan satt andra barn och skrattade åt honom under högläsningen (han är dyslektiker), och han fick fortfarande en och annan örfil av lärare. Men viss utveckling, kanske framför allt utanför skolan nu för tiden, bör man hålla ett öga på. Upptagna föräldrar (legitimt eller inte), många alternativ till att läsa själv och mycket skärmtid bör sannolikt visa sig i skolresultaten på gruppnivå.
 
Det jag tycker är tragiskt är att elevernas sjunkande resultat i Pisa och Pirls ska få en så stor effekt. Sverige är ett fantastiskt land och sett till vår storlek och antalet invånare så har vi stora kunskaps resurser. Se vår musik industri, inom filmbranschen, författare, inom sport och vi har hög andel patent.

Det är väldigt viktigt (anser jag ) att vi behåller och helst ökar andelen med praktiska ämnen och uppvärderar dem. För mycket fokus på teoretiska ämnen tror jag är fel väg att gå.
 
Det jag tycker är tragiskt är att elevernas sjunkande resultat i Pisa och Pirls ska få en så stor effekt. Sverige är ett fantastiskt land och sett till vår storlek och antalet invånare så har vi stora kunskaps resurser. Se vår musik industri, inom filmbranschen, författare, inom sport och vi har hög andel patent.

Det är väldigt viktigt (anser jag ) att vi behåller och helst ökar andelen med praktiska ämnen och uppvärderar dem. För mycket fokus på teoretiska ämnen tror jag är fel väg att gå.

Den stora bristen man ser när barnen väl kommer vidare är inte att de inte kan teoretiska saker, utan att de inte klarar grundläggande läsning och räkning på tillräcklig nivå för att kunna tillgodogöra sig annan kunskap. Om man inte ser till att barn tar sig ur skolan med tillräcklig läsförståelse sätter man barnen i bakvattnet för resten av livet och skapar ännu större klyftor.

För de som ska plugga vidare är det dessutom katastrofalt att uthålligheten och insikter om det egna lärandet inte finns ens när de tagit studenten. Det är otroligt mycket lättare att lära sig sånt som barn när hjärnan har maximal plasticitet än när man är vuxen och måste klara sin studietakt för klara utbildning (och i många fall jobb).

De kunskapsresurser vi har (har haft) i det här landet kommer inte automatiskt, utan har berott på att vi haft bra bredd i vår utbildning. Även barn från mindre studiestarka familjer har haft möjlighet att välja väg.

Praktiska ämnen har en väldigt viktig roll i skolan, men det är inte något man ska ställa mot varandra.
 
Den stora bristen man ser när barnen väl kommer vidare är inte att de inte kan teoretiska saker, utan att de inte klarar grundläggande läsning och räkning på tillräcklig nivå för att kunna tillgodogöra sig annan kunskap. Om man inte ser till att barn tar sig ur skolan med tillräcklig läsförståelse sätter man barnen i bakvattnet för resten av livet och skapar ännu större klyftor.

För de som ska plugga vidare är det dessutom katastrofalt att uthålligheten och insikter om det egna lärandet inte finns ens när de tagit studenten. Det är otroligt mycket lättare att lära sig sånt som barn när hjärnan har maximal plasticitet än när man är vuxen och måste klara sin studietakt för klara utbildning (och i många fall jobb).

De kunskapsresurser vi har (har haft) i det här landet kommer inte automatiskt, utan har berott på att vi haft bra bredd i vår utbildning. Även barn från mindre studiestarka familjer har haft möjlighet att välja väg.

Praktiska ämnen har en väldigt viktig roll i skolan, men det är inte något man ska ställa mot varandra.
Fast det är ju tyvärr det som görs. Praktiska ämnen prioriteras bort till förmån för mer teoretisk kunskap. Kunskaper renodlas för att det ska vara lättare att mäta. Vad som glöms bort är motivation och mening.

Jag hade önskat ett mer tematiskt arbetssätt likt det i förskolan (och jag vet att flera skolor arbetar så). Att lära är en dynamisk process inte en linjär händelse. Idag styrs tyvärr undervisningen alldeles för mycket av hur kunskapen ska mätas vilket är helt motsatt mot vad forskningen visar.
 
Fast det är ju tyvärr det som görs. Praktiska ämnen prioriteras bort till förmån för mer teoretisk kunskap. Kunskaper renodlas för att det ska vara lättare att mäta. Vad som glöms bort är motivation och mening.

Jag hade önskat ett mer tematiskt arbetssätt likt det i förskolan (och jag vet att flera skolor arbetar så). Att lära är en dynamisk process inte en linjär händelse. Idag styrs tyvärr undervisningen alldeles för mycket av hur kunskapen ska mätas vilket är helt motsatt mot vad forskningen visar.
Fast den teoretiska kunskapen behövs ju, för den stora merparten som inte kommer eller kan arbeta direkt praktiskt. Min sambo gick i en skola där teorin var på många sätt sekundär. För de av hans klasskompisar som själva eller med stöd hemifrån klarade av att se teorin som ska omsättas i praktik senare har det varit toppen, min sambo klarade sig bra men har aldrig fått hjälp med sin dyslexi. En del av barnen i grann skolan men samma inrikting kan man se i den omtalade SVT-dokumentären. Sen tror jag inte heller man ska stressa på teoretiska saker, jag läste flytande som 4-åring och har varit lite stressad över att intresset inte funnits där hos vårat barn som snart blir 6. Nu har det kommit, av att vi läser, har bokstavsmagneter, förskolan har inspirerat osv osv. Men man måste i dagens samhälle kunna teorin innan praktiken kommer tror jag.
 
Blir förvånad av diskussionen kring förskoleklass vara eller icke vara men (har fått inse..) att vår skolas sätt att hantera förskoleklass skiljer väldigt mkt från många andra skolors. Har inte upplevt nån skillnad mellan f-klass och åk 1 (eller jo, har så klart blivit ”svårare” i åk 1) men från första dag i förskoleklass har de suttit i bänkar, haft lektioner precis som i vilken annan klass som helst, haft läxor varje vecka, haft matteprov, uppföljningar på läshastighet etc. Jag tycker det varit toppen! Men kanske enkelt att säga när man har barn som har det hyfsat enkelt för sig. :)
Min dotter gick precis ut ettan och jag håller med dig. Tycker inte det var någon särskild skillnad mellan f-klass och åk1. Tycker också det var toppen. 😊
 
Fast den teoretiska kunskapen behövs ju, för den stora merparten som inte kommer eller kan arbeta direkt praktiskt. Min sambo gick i en skola där teorin var på många sätt sekundär. För de av hans klasskompisar som själva eller med stöd hemifrån klarade av att se teorin som ska omsättas i praktik senare har det varit toppen, min sambo klarade sig bra men har aldrig fått hjälp med sin dyslexi. En del av barnen i grann skolan men samma inrikting kan man se i den omtalade SVT-dokumentären. Sen tror jag inte heller man ska stressa på teoretiska saker, jag läste flytande som 4-åring och har varit lite stressad över att intresset inte funnits där hos vårat barn som snart blir 6. Nu har det kommit, av att vi läser, har bokstavsmagneter, förskolan har inspirerat osv osv. Men man måste i dagens samhälle kunna teorin innan praktiken kommer tror jag.
Eller tvärtom, för att förstå teorin så behöver man kunna praktiken. Jag har undervisat många barnskötare som läser till förskollärare och de har erfarenhet och kunskap som de kan relatera teori till vilket gör att det blir lättare för dem att förstå.

Nej jag tror inte att man ska ta bort teori och exemplet du hänvisar till är verkligen extremt. Bakom skolans ideologi fanns ju också teorier om hur barn skulle kategoriseras, vissa var mer värdefulla än andra.

Jag tror att det jag är ute efter är att det ska vara möjligt att visa på sina kunskaper på flera sätt än skriftligt. Någon vill berätta muntligt, någon skriva och någon annan visa i praktiken.
 

Liknande trådar

  • Byta skola
  • Skaffa barn och vara särbo?
  • Välja skola
  • Malmö med barn

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Lämplig kattras?
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp