Så är min också. Lite tveksam om vi verkligen ska rida ut själva och går snigelfart enda tills vi vänder. Då går det snabbt. När vi kör är det inte alls samma sak. Jätteskönt att ha körning nu i höst innan jag vågade rida ensam igen efter kotkomprissionen (vi va ensamma på vägen hem när det hände).
Lite så jag känner oxå efter avåkningen med "spräckt" muskel som resultat. Det har satt spöken i skallen på mig, så hoppas detta kan stärka oss båda