...

[isan_love]

Jag behöver bara skriva av mig och rensa tankarna lite. Du måste inte läsa om du inte vill jag bara känner att jag behöver göra det här. Inga klagomål på hur misslyckad jag är heller tack för det vet jag redan, man kan inte känna sig sämre än vad jag redan gör. Så inga klagomål tack! Jag brukar vara positiv men inte ens jag orkar mer nu.

Nu är jag bara så trött på det här. För ungefär 3-4 år sedan fick jag ta hand om en häst som mådde väldigt dåligt. Där hon hade varit på foder hade de inte tagit hand om henne och hon var bara ett benrangel... Fick inte ens avmaska för vetrinären för att det inte var säkert att hon hade överlevt det. Hon mådde verkligen kasst.
Efter ett tag så kunde hon börja sättas igång. Hon kunde grunderna, men inte galoppen. Jag jobbade länge med henne och tog lektioner 1 gång/ vecka och till slut tog hon både höger och vänster galopp. Vilken underbar känsla det var. Allt flöt på helt perfekt.
Efter bara ett par månader började hon krångla, ridskolan jag red på bytte lärare ofta just då och jag fick många olika tips hur jag skulle rida henne. Det började med att hon drog ner huvudet hela tiden, sen blev det värre och hon började bocka. Hon bockade jättemycket och det blev värre och värre. Vi kunde inte upptäcka nått skav eller så. Till slut hände det och det var bara en tidsfråga innan det skulle ske som hon höll på, jag ramlade av. Jag skadade knät ordentligt, fick operera knät och ha gipsat ben och hoppa på kryckor i 6 veckor. Sen tog det ett tag innan jag kunde börja gå normalt och alltså ganska länge innan jag kunde börja rida. Jag hade hunnit bli rädd, första gången jag satt upp var jag rädd. Jag har aldrig varit det minsta rädd för hästar, respekterat dem men aldrig varit rädd. Jag var inte rädd för dom under hela tiden jag var skadad men första gången jag satt upp på henne igen kom det.
Efter ett halvår/ år från att jag ramlade av så fann vi äntligen lösning/ anledningen. Hon hade skav från bettet, och vi var hos tandläkare och det är fixat. Nu ett år senare är jag fortfarande rädd sen jag ramlade av det försvinner allt mer och mer desto mer jag rider henne. Men hon krånglar en massa. Jag rider mest i skogen nu, på bortvägen stannar hon hela tiden och vill inte gå, på hemvägen stressar hon och ska bara rusa hemmåt. Hon har aldrig stuckit så jag inte haft kontroll över henne men det är otäckt när hon gör sina försök hela tiden. Galopp har jag inte känt mig tillräckligt trygg för att testa än, men jag känner att snart kommer jag klara det utan att vara rädd. Jag tar allt lugnt och försiktigt. Hon har också börjat larva sig för bilar, som inte var något problem från början.

Just nu känner jag inte för att fortsätta rida henne, jag är som sagt rädd fortfarande. Men om jag inte kommer fortsätta rida henne så vet jag inte vem som ska göra det, det är inte så många som vill ha en sån här här häst på foder lixom. Om ett år slutar jag gymnasiet, så mitt mål nu är att få ordning på henne tills dess, så jag kan hitta ett bra hem till henne. Då kommer jag flytta iväg och ändå inte ha tid med någon häst föräns jag gått klart universitetet.
Om jag inte fortsätter rida henne kommer jag inte ha någon häst att rida, har ingen lust att börja rida på ridskola (1. svindyrt 2. inga bra ridlärare 3. Se blickarna från alla som sett mig ge upp 4. För många elever på samma lektion, ibland har det varit tio hästar i ett ridhus, blandat stora och små, på helt olika nivåer.)

Jag känner inte att jag klarar av det här, jag vill inte rida henne och behöva vara rädd. Det verkar inte som varken jag eller hon har roligt på våra ridturer eftersom det enda hon gör är att försöka sticka hem, och det enda jag gör är att vara rädd. Ibland går det bra och det får mig att hoppas att det kan lösa sig men realistiskt, det här kommer inte sluta bra. Jag har aldrig känt att jag inte klarar av en häst förut men nu gör jag det.....
Vad ska jag göra.. Jag vill inte sälja henne, jag älskar henne. Även om jag skulle sälja henne skulle ingen vilja köpa henne nu....
Plus att jag älskar att rida mer än något annat.

 

[anonym78]

Sv: ...

nu orkade jag inte läsa hela men ta hjälp av en tränare eller någon kunnig.
kanske låta någon annan rida henne ett tag?
det finns alltid lösningar du behöver inte sälja.
men känns det som att du vill ha en annan häst så tycker jag absolut du kan sälja. man ska trivas med hästen!

 

[anonym78]

Sv: ...

har själv varit med om liknande, att jag inte klarat av hästar (men då var jag yngre också) men jag tycker att om du känner dig rädd, även om du tar hjälp av nån kunnig så byt häst till någon du är trygg med

 

[Sammet]

Sv: ...

Du är inte misslyckad och det finns inget att klaga på.

Jag tipsar för att du börjar rida för en bra tränare. Sattsa hellre på en Bra tränare än en ridskolelärare som du inte tycker är bra.
Även om den bra är dubbelt så dyr. Är ridskolelärarna inte bra så är penagrna kastade i sjön.

Hitta dig en tränare som kan hjälpa dig med din självkänsla och din rädsla.

 

[Loppan97]

Sv: ...

En häst beter sig aldrig dumt åt bara för att vara dum. Som du skrev hade ni hittat lösningen tillslut i tränset. Att hon nu har blivit såndan busig igen tyder på att nått är fel. Du säger att du känner dig rädd på hästryggen. Hon känner att du sitter och spänner dig och att du kanske är osäker. Om hon testar och och du tillslut ger upp så vinner hon och hon vet att det fungerar, metoden. Även om jag vet att det är jätte irriterande med detta betendet så ge inte upp. Min häst höll på likadant. När det kommer till bilarna så är det olika trix som de kommer på. Om hästen blir rädd någon gång ex. ute, så måste den precis som du nu har rädsla för att rida, övervinna den. Du skriver att du känner dig lite säkare varje gång, det är precis likadant med din häst. Om hästen blir rädd för en ex. lastbil. När hästen går förbi för kanske upp mot 20 gången så kommer den inte reagera på samma sätt som den gjorde för 15 gånger sedan. Ta hjälp av en tränare om du har svårt att få till dessa knepen. De är oftast väldigt ruttinerade så de kommer att kunna förklara och lära dig fler saker. För mig låter det som att din häst har fått det som en rutin att bråka m.m. när du rider ut. En sista bra övning: 1. Led hästen till ett ställe som du bestämmer. 2. När den klarar detta utan att bråka belönar du den. 3. Gå tillbaka igen till stallet. Om hon försöker springa/rusa förbi dig höj armarna snabbt, så lär hon sig tillslut att hon ska gå bakom dig. 4. Hoppa upp och skritta till detta stället igen (när du klarar att gå från marken dit och tillbaka utan större problem) och när du klarar att gå dit ge belöning.Byta ställe när ni klarar det tillsammmans ett antal gånger. Ge det tid!!!
Beröm varje duktigt steg hon tar och försök att låta sporrar och spö vara stilla. Tänk dig in i hennes situation och försök tänka vad som gör att hon inte vill gå? Lycka till

 

[Nirvana]

Sv: ...

Jag tycker att du ska se dig om efter en riktigt duktig tränare som kan hjälpa dig med alla bitarna, inte bara med ridningen. Kanske behöver din utrustning ses över? Kanske har hästen ont någonstans? När kollades tänderna senast? Kanske känner hästen att du är rädd? En häst beter sig inte konstigt utan anledning.

Du är absolut inte värdelös, tvärtom. Tummen upp för sådana som dig som faktiskt ber om hjälp! Det är inte alla som inser att de behöver hjälp utan själva försöker vidare med problemet vilket många gånger bara gör saken ännu värre.

Mitt tips är alltså att du ser dig om efter en duktig tränare som du kan träna privat för. Be henne eller honom att se över din utrustning, hästens foder osv. Ibland måste man titta på helhetsbilden för att förstå vad problemet är.

Om du ändå känner att hästen är för svår för dig så tycker jag att du ska sälja hästen till någon annan och köpa dig en häst som passar dig bättre. Du gör inte hästen en tjänst genom att behålla den om du inte trivs med den. Du gör däremot hästen en tjänst om du säljer den till någon som klarar av den och som kan älska och uppskatta hästen för den som den är.

 

[tigerflicka]

Sv: ...

Jag har inte varit med om nåt liknande själv, men det låter verkligen superjobbigt!

Kan du inte träna hästen från marken, t.ex. tömkörning, longering, löshoppning o.s.v? Då slipper du sitta uppe hela tiden. Då kanske det blir en ny situation utan era invanda mönster och du kan få passa på att belöna din häst ordentligt när den gör rätt.
Jag kan inte mycket själv om NH, men det kanske vore något för dig/er.

Lycka till!

 

[sthu]

Sv: ...

Jag är imponerad! Inte nog med att du gjort ett enormt jobb med hästen, du är väl medveten om dina egna rädslor! Det är det långt ifrån alla som vågar erkänna för sig själva. Stor eloge till dig för det!
Det är första steget att kunna göra något åt problemet. Som sagts tidigare i tråden, om det inte känns bra att sitta upp så vänta med det. Gör annat med hästen, ta promenader, tömkör, bara umgås. Kanske prova lite trickträning, klickerträning?

Jag tror att om du släpper alla krav du har på dig själv och din prestation ett tag och tillåter dig själv att bara vara med hästen så kommer saker och ting klarna. Det brukar fungera för mig.

När du sen vill börja igen så försök få tag i en lugn och trevlig person som kan hjälpa dig, inte nödvändigtvis en tränare. Någon du litar på, någon du känner att du kan bolla tankar med. Det är en enormt skön avlastning att bara kunna prata med någon samtidigt som man tar tag i problemen!

 

[linzan]

Sv: ...

Har du kollat så hon inte har ont för det första? Sitter sadeln bra osv?

Om allt är okej så hade jag anlitat en bra tränare. Jag vet själv hur det är att vara skiträdd varje gång man ska sitta upp. Min häst har levt jävel rent ut sagt så mkt så jag vågade knappt röra honom ett tag. Han har sadeltvång och hinner du inte hoppa av när du känner att ryggen blir som en båge de första stegen så ligger både hästen och du på marken.
Jag är fortfarande inte helt trygg med honom och jag tkr det är fruktansvärt obehagligt när han löser allt med att gå upp på bakbenen MEN jag har tuffat till mig och numera rider jag i alla gångarter både på banan och i skogen. Men visst finns det fortfarande situationer där jag är osäker.

Dock har jag lovat mig själv att den dagen han dänger av mig redigt utan att det är sadeltvånget som spökar så ringer jag veterinären så han får ta bort honom.
Jag kommer aldrig nånsin att låta honom bli nån vandringspokal som många av dessa speciella hästar blir.
Vi hade vår första träning för några veckor sen och det gjorde sån himla nytta både fysiskt och psykiskt för min del så ta hjälp av någon är nog det bästa du kan göra.
Hoppas det löser sig för er

 

[detordnarsig]

Sv: ...

Tror mycket av dina problem skulle lösa sig med hjälp av ett bättre självförtroende. Du kanske kan låna nån annans häst att träna dig lite på? Prova också att låta din häst få bli av med lite överskottsenergi innan du sitter upp, antingen om nån annan rider lite först eller longera. En häst som inte är full av energi har mindre benägenhet att busa. När jag fick min häst fick jag hjälp av nån annan att låta hästen "spinga av" sig det värsta, och senare har jag själv hjälpt andra Ett kort dressyrpass och lite galoppövningar med en lite mer rutinerad och framförallt mera självsäker ryttare kan underlätta mycket för den ordinare ryttaren.

Jag har också varit rädd för min häst som du förstår, men med hjälp av andra ryttare och träning för instruktörer med min häst så löste det sig! Det går inte på en vecka, men det går! Lycka till, vill du verkligen fixa det(och det verkar det ju som) så går det!