18 månaders kris?

[Cilla89a]

Nora börjar närma sig 18 månader nu och hennes humör är inte utav denna värld numera. Minsta lilla som går emot henne och hon får världens utbrott, skriker, kastar sig och är ibland helt okontaktbar. Vi tar upp henne i famnen, försöker trösta och avleda med annat som hon normalt tycker är kul, men ibland funkar det inte ens att avleda utan hon bara vrålar, sparkar och kastar sig omkring i 10-20 minuter innan hon lugnar sig och är glad igen och kan fortsätta leka eller börja leka med något som om inget har hänt?

Jag har läst mig till att det finns en utvecklingsfas ”närmandefasen” kring 18 månader som kan vara tuff. Vi har märkt de senaste veckorna att hon vill bli buren på hela, hela tiden. Och jag bär gladeligen henne på höften 24/7, men det här humöret de senaste dagarna dock

Någon som upplevt något liknande när era barn var 18 månader?

 

[Sedna]

Jadå, det låter åldersadekvat. Barn är olika utåtagerande men just humöret, viljan, närhetsbehov och känslorna är så typiskt för åldern.

 

[Sedna]

Jag har ett barn på 20-månader som blivit lite lugnare och stabilare i humöret senaste veckorna. I samband med att språket verkligen lossnat. Mindre frustration när det är lättare att bli förstådd. Ökat närhetsbehov har han inte visat, men mycket humör, vilja och känslor. Var som mest vid 17-18 månader.

 

[Linn-Nora]

Känner igen det där Min 18-månaders kan bli fullkomligt rasande om hon inte får som hon vill. Och så fort det släppt så leker hon på som vanligt igen.
Hon är väldigt närhetstörstande, och jag tänker att det nog "bara" är att vara närvarande och vänta ut det

 

[Kilauea]

Vår 19-månaders kan bli så arg och visar det med att gråta om han inte får som han vill. Än går det hyfsat att avleda dock.

 

[vinkelina]

Här har vi också humör så att det räcker för tre. Hjälper inte att vi bara har 18 månader mellan våra så lillebror måste ju ta i lite extra så att han syns och hörs

 

[westernsuzie]

Ehh jag känner igen det vår 16-månaders blir tvärförbannad, skriker, kastar saker, dunkar huvudet i golvet (han fick fläskläpp och näsblod en gång ) och slår i väggarna när saker inte riktigt går som han tänkt sig. Han vill INTE att man ens försöker ta upp honom eller trösta, då blir han ännu argare och slår bort ens hand. Men om man bara väntar ut det går det över väldigt fort. Och så fort han lugnat sig kommer han gärna upp i famnen och kramas och gosar. Sen är han glad igen

Det lustiga är att jag inbillat mig att han är så lugn. Jag har insett nu att han är lugn och nöjd så länge han får exakt som han vill och det är ju liksom omöjligt ibland, t.ex. när man är 16 månader och ska lyfta en tung leksakslåda upp i soffan och absolut INTE vill ha hjälp

 

[Cilla89a]

Tack för era svar
Tror jag börjat landa lite i det här med 18-månaders fasen nu, det kom ju över en natt och jag blev helt chockad över förändringen och även ganska ledsen och bekymrad över hur fasen det skulle gå på förskolan, vi har precis landat efter 8 veckors väldigt tuff inskolning, och var rädd att vi skulle lite få börja om igen. Men veckan har gått rätt bra ändå, dem har märkt av humör svängningarna på förskolan med, men det är liksom hanterbart ändå

 

[Kilauea]

Nu tror jag vi hamnat där... Han säger nej. Han provar och ser vad han får för reaktioner, han har ibland väldigt svårt att ta ett nej och blir så arg som ett bi.

 

[westernsuzie]

Vi fortsätter också med 18-månaderskrisen här

Ungen får PANIK om pappa ligger på en kudde kiddot skrikgråter och försöker dra upp pappa tills han sätter sig upp så barnet kan kasta kudden på golvet

När barnet ska sova på kvällen vill han ligga och gosa hos mig MEN viktigt att det är på hans initiativ! Om jag sträcker ut armarna mot honom och frågar om han vill komma till mamma blir han tvärarg och kutar iväg utom synhåll där han står och vrålar av ilska. Sedan kommer han efter en stund igen och då gäller det att komma ihåg att INTE fråga igen för annars är det samma visa igen
Barn beter sig inte helt logiskt alla gånger!

 

[Kilauea]

Alltså, han är mestadels glad som vanligt. Men ibland svämmar känslorna över. Fyller 2 om en månad.
Kan vara att jag inte flyttar mig en meter eller, gud bevare, som när jag hade på yoghurt på jordgubbarna. Med tanke på hur jobbigt det är för mamman och pappan när han får känslorna på utsidan så vill jag inte ens tänka på hur jobbigt det är för honom just då.

När går det över?

 

[JeayL]

våran var så mellan typ 14-20 månader, kanske lite tidigare eller lite längre.

Nu har han lugnat sig lite även om han är född med ett jäkla humör