Det beror på. Tycker att du borde låta henne leka med vanliga hästkompisar istället när hon är så pass ung.
Jag leker ibland med min 12 åriga valack och det märks att han uppskattar det, han bockar och pruttar i galoppsprången, men så fort det börjar gå för vilt till så slutar jag och vi gosar en stund.
När jag skötte om en 3 årig hingst och första gången skulle rida honom ensam hände en hemsk grej - det var ingen hemma och han var enda hästen i stallet.
Jag leder in honom med mycket möda, han vill inte alls gå in i boxen. Så när jag väl har fått in honom och vänder ryggen till så sparkar han upp boxdörren med framhoven och kutar ut i hagen igen.
Jag går ut till honom, lite småarg förstås, kopplar fast grimskaftet i grimman och då börjar han att småstegra. Han nafsar uppnosigt i min jacka.
"Nej, sluta!", säger jag bestämt, och bestämmer mig för att leda honom ett varv i hagen för att "visa honom vem som bestämmer". Haha, vilket skämt

.
När vi är mitt i hagen börjar hingsten helt sonkia att stegra mot mig (han var väl ca 153 cm och ganska lätt i typen samt oskodd vid den tiden), ger mig på uppvägen en rätt så krafig touch i axeln/armen med hoven och nafsar ett flertal gånger i min jacka. Då blir jag förstås fly förbannad, och klappar till honom (brukar inte behövas men det kändes som en sådan situation där jag fick gå lite över min gräns). Hästen nafsar istället en extra gång och då tar jag upp en pinne som ligger i hagen, försöker schasa iväg honom från mig. "Aha" tänker denna unga och ostimulerade hingst, "vi ska leka!"
Så han grabbar tag i pinnen, och den var puts väck, så biter han fast i grimskaftet och vägrar att släppa. Rycker åt sig hela grimskaftet så det snurrar ett varv runt halsen.
Jaha, där står jag, försvarslös, skiträdd och förbannad.
Så går han till "attack" mot míg och jag kutar till närmaste träd. Om ni hade sett mig så hade ni förmodligen legat dubbelvikta av skratt, för hästfan leker tafatt med mig! Jag springer från träd till träd med hingsten i hälarna. Sliter upp stalldörren och stänger igen den framför mulen på denna grabb. Hör hur han knuffar på dörren "släpp in mig!".
Jag är helt förstörd efter det, försöker med darrande fingrar ringa hem men det är ingen mottagning inne i stallet. Så jag tar mod till mig. Går ut till mördarhästen (som för övrigt står utanför stallet med en fredlig min och grimskaftet rullat runt halsen), tar av grimman och grimskaftet och avlägsnar mgi snabbt därifrån.
Sedan den dagen ´har jag inte träffat denna kille som numera är valack och sägs vara jättelugn. Hojja, hemska upplevelser!
