3-årstrots..

Sv: 3-årstrots..

En fundering, hur gör ni när barnen bråkar med varandra? Alltså, små barn då ... Min dotter leker ofta med grannflickan, och de blir ofta osams och stormar argt hem. Jag brukar fråga vad som hänt, och bolla lite. När dottern lugnat sig frågar jag om hon inte vill gå och bli kompis igen? Hittils har hon alltid velat det, och går tillbaka till flickan (eller hem till henne om hon sprungit hem) och så blir de sams. Hur skulle ni gjort? Det här händer ganska ofta här :D
 
Sv: 3-årstrots..

Oj, vilken tråd det blev! ;) :o
Det var många intressanta inlägg. Jag kan säga nu att det har lugnat ner sig en hel del. Jag har börjat jobba och "orkar" mer. Jag har inga "energitjuvar" (svärfar)längre då jag kunnat koppla bort honom och strunta i hans åsikter och gör precis som jag vill med min son och hans uppfostran. Han får tycka att det jag och hans son gör är prestige då. Från mitt håll är det uppfostran och kärlek.
Vi skickar inte upp sonen på rummet längre, kändes inte bra i hjärtat att göra detta. Numera gör vi som innan att vi bryter beteendet (när sonen slåss) och sen pratar vi om det. Sonen börjar gråta nu när han insett vad han gjort och vill sitta i knät och kramas tills det känns bra igen.
Vi tvingar inte fram något "förlåt". Det är något som ska komma inifrån kan jag tycka. Vi vuxna (jag iaf.) vill reda ut allt medans min man gärna stoppar huvudet i sanden. Jag vill få mina barn att de inte ska bli konflikträdda, men inte stridslystna heller.
Avledning funkar för det mesta, förutom när han är trött. Jag försöker få honom att vila en stund på dagen. I tisdags somnade han pang bom efter att sagt att han inte ville sova, efter 3 timmar fick vi väcka honom.
 
Sv: 3-årstrots..

Jo, jag kommer ihåg min sons första utbrott. Vi skulle iväg till förskolan och klädde på oss i hallen, helt plötsligt som en blixt från en klar himmel så gallskrek och kastade sig sonen på golvet och började sparka. Jag som höggravid och med foglossning och enorm trötthet fick en chock. Vad hände? Det visade sig att han inte ville ha stövlar på sig mitt i vintern utan skulle ha sina joggingskor. Men innan jag fattade detta. Min man tycker att jag daltar med sonen, men efter den händelsen så får han välja sina kläder själv och det går alldeles utmärkt. Ibland får vi prata innan om vilken jacka eller skor han ska ha på sig efter vädret. "Egnar det, stövlar" "Egnar inte, skooor!". :love:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Nu har topplocket gått här och jag behöver er hjälp och reda i om jag är orimlig eller inte. I början av mars gick ett pingisrack... 2
Svar
28
· Visningar
2 562
Senast: Badger
·
Småbarn Vi går igenom en tuff period just nu. Dottern får sammanbrott som byter av varandra, och sonen hakar på. Det är starka viljor... 7 8 9
Svar
170
· Visningar
9 558
Gravid - 1år Vår son är 8 månader nu och sedan en tid tillbaka har vi börjat försöka introducera riktig, vanlig mat till honom. Med dottern körde vi...
Svar
9
· Visningar
635
Senast: gulakatten
·
Relationer Hej, Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i denna situationen och buke brukar ju vara fantastiskt. Ett par gånger om året är vi...
Svar
14
· Visningar
1 206
Senast: Anna-Bella
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp