P
Panikie
Sv: 3-delat D-ringsbett
Det senaste du skrev om d-ringsbett, på det sättet satt jag iad i skolan och förklarade för min kompis..
saen skrev:*Knapplån*
För att man ska få en hävstångseffekt måste man ha en fast punkt som hävstången vilar på. Man kan jämföra detta med det klassiska exemplet av hävstångsprincipen, man har en stor sten man vill flytta, därför sätter man en mindre sten bredvid och låter ett spett vila på den mindre stenen. Om inte den lilla stenen finns där kommer man inte att få någon hävstångseffekt av det hela. I stångbettet har man en kedja. Kedjan har samma roll som den lilla stenen, att få en fast punkt. Kedjan gör så att mundelen inte kan flytta sig åt något håll utan bara rotera. Ett bett som ger hävstångseffekt är alltså ett bett där mundelen endast kan rotera.
Pessoabett har ingen kedja som kan fixera mundelen, detta gör att man inte får någon hävstångseffekt från ett pessoabett. Däremot är pessoabettet starkt på grund av att det fungerar mer enligt block och talja principen. Själva mundelen fungerar som ett rörligt block, alltså att det är fritt att röra sig år alla håll. Man får tänka sig sidstycket, stängerna och tygeln som ett sammanhängande rep. Sidstycket är låst så när man tar i tyglarna får man dubbelt så stor kraft på mungiporna på hästen jämfört med om man skulle ha ett vanligt tränsbett. Eftersom sidstycket är ”förankrat” vid hästens nacke kommer det också att bli ett tryck på nacken. En länk till en bild med ett rörligt block: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/44/Polea-simple-movil.jpg
Eftersom ett bett med D-ringar inte har någon kedja som fixerar mundelen kan det aldrig bli en hävstångseffekt utav det. Det som händer när man tar i tyglarna är att den del av tygeln som är fäst i bettet kommer att dras till den punkt på bettet som är närmast handen. När ett D-ringsbett ligger i hästens mun utan någon påverkan kommer det inte att vara en rak linje mellan mundelen, den ”yttersta delen på D’et”, alltså D<-- och handen. När man då tar mer i tygeln, efter det att tygeln har kommit till den punkt på bettet där den är närmast handen, kommer bettet att vrida sig så att man får den raka linjen med mundel, D<-- och hand. Det är troligen detta som gör att bett med D-ring upplevs som skarpare än ett bett med löpande, runda bettringar. Runda bettringar är ju symetriska vilket innebär att de inte har någon punkt på bettet som kan komma närmare handen än någon annan punkt. De kan dessutom rotera utan att bettet påverkas. Detta gör att det i princip inte blir någon rotation på mundelen överhuvudtaget och att det då blir mildare jämfört med ett bett med D-ring.
/Sara
Det senaste du skrev om d-ringsbett, på det sättet satt jag iad i skolan och förklarade för min kompis..