A-kelpie eller aussie?

[Monifa]

Majoriteten av kelpies jag träffat har liksom suttit i knät på 0.2 sek om jag så bara råkat sätta mig bredvid som en främling De ägare jag pratat med har alltid beskrivit rasen som väldigt social.

 

[Fisherling]

Oj! Det trodde jag verkligen inte. Utifrån de jag mött tänkte jag att rasen skulle vara reserverad, och att det slagit över till osäkerhet hos vissa.

Från SKK's beskrivning; "Typiskt är dess välvilliga inställning till människor"

 

[Fisherling]

Onekligen väldigt charmiga. Men jag vill inte behöva kämpa för att vara min hunds prio 1 Då hade jag kunnat fortsätta med labbar

 

[Fruentimber]

Från SKK's beskrivning; "Typiskt är dess välvilliga inställning till människor"

Det var värst. Har aldrig haft något intresse av rasen själv så jag är dåligt inläst på kelpie!

 

[Fisherling]

Det var värst. Har aldrig haft något intresse av rasen själv så jag är dåligt inläst på kelpie!

Det verkar vara en härlig ras! Var som sagt nära på att välja rasen efter labbarna. Men de saker jag var tröttast på hos labbe var deras supersociala attityd och den korta pälsen som hamnar överallt.
Så när aussie och kelpie var likvärdiga för vad jag ville göra (agility, bruks, lydnad), men kelpie var supersociala och hade kort päls.. Då vann aussien

 

[Monifa]

Onekligen väldigt charmiga. Men jag vill inte behöva kämpa för att vara min hunds prio 1 Då hade jag kunnat fortsätta med labbar

Är som en på klubben med en toppenfin kelpie. Lydnadschampion och är väl ett cert ifrån brukschampion (sök). Han älskar henne i träning men hon är inte ens vatten värd hemma, toootalt ointresse beskrev hon. Men däremot älskar han alla andra.

Dock inte så att han är otrevlig mot henne, bara mjä inställd. Men i träning är hon prio ett.
Tydligen har han varit så från dag ett

 

[Fisherling]

Är som en på klubben med en toppenfin kelpie. Lydnadschampion och är väl ett cert ifrån brukschampion (sök). Han älskar henne i träning men hon är inte ens vatten värd hemma, toootalt ointresse beskrev hon. Men däremot älskar han alla andra.

Dock inte så att han är otrevlig mot henne, bara mjä inställd. Men i träning är hon prio ett.
Tydligen har han varit så från dag ett

Låter hemskt Jag älskar att aussies typ är enmanshundar som ändå älskar familj och vänner

 

[Bonica]

Jag skulle välja kelpie alla dagar i veckan men det är ju en smaksak, jag tycker dom både är lugnare roligare och vackrare än aussie.

 

[Monifa]

Jag skulle välja kelpie alla dagar i veckan men det är ju en smaksak, jag tycker dom både är lugnare roligare och vackrare än aussie.

Jag tycker ju båda raserna har sina fördelar. Utseendet är inte ens något jag har med i min kravspec, de har sund exteriör och inget extremt hos någon av dom.
Tycker du att de är lugnare utanför arbete eller i arbete?

 

[Bonica]

Jag tycker ju båda raserna har sina fördelar. Utseendet är inte ens något jag har med i min kravspec, de har sund exteriör och inget extremt hos någon av dom.
Tycker du att de är lugnare utanför arbete eller i arbete?

Därför jag skrev en smaksak jag tycker dom är lugnare på så vis att dom är lugna när det ska vara lugnt. Att dom slappnar av när dom inte arbetar. Dom aussie jag träffat tycker jag varit alldeles för hetsiga hela tiden. Men som sagt smaksak och personlig erfarenhet . Eftersom alla gillar olika tror jag det är lättare att träffa hundar irl än att fråga på forum där alla ändå tycker olika

 

[Milosari]

Jag har också en av varje dvs en översocial tokstolle och en prinsessa med stor integritet. Men jag tycker att lägstanivån i rasen är ganska hög ändå. Båda mina är gk i elit spår, sedan fick jag barn och har inte kunnat fortsätta träna för tävling. De är uppflyttade till gamla lydnad 3, tränade i sök och ena har gjort ett par starter i agility. Vi har också vallat lite och just nu tränar vi för k9 Biathlon. Det är en otroligt mångsidig ras!

Av de jag har träffat är det nog bara en som har varit riktigt otrevlig. Men jag tänker att det finns inga garantier när man ska köpa hund. Det ploppar alltid upp konstigheter här och var. Särskilt i de här hundarna med lite nerv.

 

[Miao]

Ska man titta på aussie så är mitt bästa tips att INTE tänka "aussie som aussie" och köpa från vilken kennel som helst och tro att det blir vettigt. Aussies är väldigt delade i avel, det är tyvärr en stor mängd uppfödare som inte bryr sig nått om att det är en bruksras de föder upp. Men märkligt nog så anser de också (på hemsidor och i internetdiskussioner) att deras avkommor GIVETVIS kommer bli suveräna brukshundar och är "avlade för arbete". Mycket märkligt att just arbetsvilja och arbetsförmåga skulle vara de ENDA egenskaper som magiskt nedärvs till alla hundar av en ras utan att man avlar öht på det.... Jag tycker inte heller att man ska stötta kennlar som inte avlar på bruksegenskaper när man funderar på att köpa en bruksras.

Med det sagt; jag älskar aussies (bruksavlade med avelstanke på arbete och mental&fysisk sundhet), det är i stort sett den perfekta rasen enl mig för det ändamål jag siktar på (SM-nivå bruks, dock har jag kompletterat med en malle för mer fördelar i svenskskyddet. Skulle jag inte vara såld på svenskskydd så skulle jag aldrig ha en annan ras än aussie).

De är lagom stora, har hög kapacitet i alla grenar, oftast väldiga naturtalanger i skogsarbetet, trevliga, enkla (om de aktiveras på rätt sätt och rätt nivå), föriga, otroligt effektiv brukspäls där inget fastnar, snabba och smidiga.... finns inte mycket jag inte älskar med dem, både som vardagshundar och som tränings/tävlingskompisar.

De fungerar utmärkt som "sällskapshundar", om man med det menar att de är lugna och fina om de har fått arbeta med rätt form av arbete på rätt nivå för individen. Däremot om man med "sällskapshund" menar att hunden kommer vara glad och nöjd och lugn efter nån kort promenad och ev lite trix, då gör man en otjänst för både sig själv och hunden om man köper en aussie.

Jag läser tyvärr ofta om "jobbiga och stressade aussies" från smått desperata ägare på olika internetgrupper, och jag vill nog säga att i 90% av fallen så beror alla "problem" (oftast är det inte problem, utan egenskaper man kan förvänta sig av unga, aktiva brukshundar) på att hunden antingen är för lite eller felaktigt aktiverad, så det pyser över åt annat håll. Givetvis är det viktigt för hunden att kunna vara lugn, men det snackas ofta så mycket om att passivisera, passivisera, passivisera så jag undrar ofta när hunden får göra NÅGOT annat än att passiviseras? Och även om den aktiveras, så är det ofta på fel sätt, ex en hund som ligger högt i aktivitet/stress och som ex bara får köra agility och jaga bollar vilket ännu mer höjer aktiviteten i hunden. Hade man istället lagt den tiden på självständigt nosarbete som ex spår/upplet så hade hunden fortfarande fått pysa ut, men på ett helt annat sätt. Och efter DET så kan man träna hunden på att koppla av.

Men summan av kardemumman; En aussie passar inte för alla, men för mig är aussies i stort sett perfekta både i vad jag söker i en tävlingshund och i en familjemedlem i vardagen .

 

[Kimmya]

Min kelpie är jättecharmig, trevlig, lättlärd, lydig. Och skitjobbig, men då finns det oftast en anledning. Hon har den lustiga kombinationen att hon mååååste lyda mig men hon har en enormt stor egen vilja.
Det yttrar sig bland annat i att när jag säger åt henne att gå ner från sängen så flyger hon ner på mindre än en sekund. Blixtsnabbt. Samtidigt som hon morrar och gruffar och hugger (obs symboliskt!!) efter mig för att hon är så förbannad över att hon inte får ligga kvar där hon ville ligga.

Eller som när hon var liten valp och lärde sig vad "nej" betyder. Man visste alltid precis vilket ögonblick hon förstod att hon blev förbjuden att göra något, för så fort hon förstod det slutade hon med det hon höll på med och började skälla högt i protest.

När vi klickertränar så vill hon inte ha belöningen i första hand, hon vill förstå. Om hon fått klick för att lägga sig tre gånger i rad och jag höjer kriteriet fjärde gången blir hon arg. Alltså inte aggressiv utan frustrerad, irriterad, pustar, stönar och gör olika ljud. Vi har alltså tränat bort det mesta av det där beteendet och jag har även blivit mycket bättre på att sätta rätt kriterier just för att hon visar så tydligt när det blir för svårt.
Jag är van vid att hundar tappar intresset om det blir för svårt, inte att de blir förbannade.

Om jag ger henne en trasa så leker hon med den ett tag, sen kommer hon med den och försöker ge den till mig. När jag gett henne en uppgift och hon får trasan som belöning så är den kul ett tag igen men sen vill hon ha en ny uppgift. Det är liksom väldigt uppenbart att hon inte motiveras av belöningar i första hand utan att hon vill jobba.

Hon är ung ännu och fungerar bra med andra hundar förutom att hon har ett stort resursförsvar. Det tycks gå bättre med hanar. Jag kommer nog inte kunna vara hundvakt åt tikar utan att dela upp lägenheten. Dvs det uppstår problem men de är hanterbara.

Hon har fått mycket miljöträning och fungerar bra i de flesta situationer inkl stökiga miljöer, buller, många människor, andra hundar osv. Men hon har absolut inte den grundläggande trygghet jag upplevt med många andra hundar. I princip varje grej som är helt ny bemöter hon genom att gapskälla. Det blev mycket skällande de första månaderna (tex varje nytt instrument i musiken jag lyssnar på) men hon har ju bra minne så det är inte så mycket som är nytt längre. Men jag har inte lyckats få till något alternativt beteende när det faktiskt dyker upp nått hon ser som nytt, då skäller hon. Det händer kanske en gång i veckan att hon skäller på något nu.
Så en grundläggande osäkerhet finns helt klart där. I början var jag väldigt nervös över detta eftersom min gamla hund hade vissa problem med rädslor. Jag har dock inte upplevt detta som ett problem och inte upplevt att hon mår dåligt och blir "fobisk" mot saker som min gamla hund utan hon skäller som fan och reser ragg och sen kollar hon vad det är och sen är det bra. Jag antar att det är bra att hon har så tydliga reaktioner så att det blir lätt att förstå henne.

Som jag upplever det är det i princip helt omöjligt att använda bestraffningar på denna hund. Jag gillar så klart inte bestraffningar, men i vissa situationer med min gamla hund gjorde jag klart att jag inte accepterade hennes beteende och hon förstod. Kelpien tycks inte kunna förstå sånt. Hon förstår att man är arg men hon blir bara upprörd och lär sig inget.
Innan kelpien så tänkte jag ändå att för att få ett riktigt stabilt beteende så behöver man tydligt visa att alternativa beteenden inte accepteras. Jag tänkte väl att mina belöningar kan inte vara roligare än ett rådjur så jag måste visa att det är oacceptabelt att jaga rådjuret. Kelpien har visat mig att det visst går att få fram i stort sett tvångsmässig lydnad med enbart positiv förstärkning. Rådjuret är väl roligare än min trasa men hon gör inte den jämförelsen riktigt, hon lyder på ett mer reflexmässigt plan.

Jag visste ju att det är en aktiv hund så vi har tränat från dag 1 på att sitta still och behärska impulser. Jag vet inte om det är den träningen eller om hon är född sån men hon har ett sätt att sitta helt still tills hon flyger iväg. Om jag säger "puss" kanske hon står helt still och tittar på mig, så säger jag det igen och hon står fortfarande helt still och tittar på mig, tredje gången jag säger "puss" så flyger hon rakt in i mitt ansikte och nockar mig. Det är som att hon har en katalysator, alltså att hon liksom gör sig redo och sen i den mikrosekund som hon upplever som rätt sekund så kommer hela beteendet som ett pistolskott.

Oj oj vad långt det blev. Men det var lite tankar om EN kelpie-individ. Jag måste erkänna att jag inte vet så mycket om kelpies egentligen. Jag hade gjort efterforskningar så klart, men ärligt talat trodde jag att jag skaffade mig en helt annan hund än den jag fick. Men jag är supernöjd!

 

[Fisherling]

Därför jag skrev en smaksak jag tycker dom är lugnare på så vis att dom är lugna när det ska vara lugnt. Att dom slappnar av när dom inte arbetar. Dom aussie jag träffat tycker jag varit alldeles för hetsiga hela tiden. Men som sagt smaksak och personlig erfarenhet . Eftersom alla gillar olika tror jag det är lättare att träffa hundar irl än att fråga på forum där alla ändå tycker olika

Lustigt, för alla kelpies jag träffat har bekräftat att det var lika bra att jag inte skaffade en; på tok för "på", nerviga och alerta även i chill-situationer

Sen har jag träffat många aussies som är likadana (finns massvis med aussies jag inte skulle ta i med tång) men som rasen ska vara så är de för mig perfekta i hur bra de kopplar mellan arbete och vila.

 

[Bonica]

Lustigt, för alla kelpies jag träffat har bekräftat att det var lika bra att jag inte skaffade en; på tok för "på", nerviga och alerta även i chill-situationer

Sen har jag träffat många aussies som är likadana (finns massvis med aussies jag inte skulle ta i med tång) men som rasen ska vara så är de för mig perfekta i hur bra de kopplar mellan arbete och vila.

Ja därför jag inte förstår varför man frågar om rastips på Internetworld. Alla precis alla tycker olika både om hundraser och vad som är lugnt roligt tråkigt stressigt osv osv

 

[Fisherling]

Ja därför jag inte förstår varför man frågar om rastips på Internetworld. Alla precis alla tycker olika både om hundraser och vad som är lugnt roligt tråkigt stressigt osv osv

Jo, men man kan ju få en fingervisning.
Jag menar, jag brukar säga till folk att om aussien jag träffade på min första kurs med Tinja hade varit den första aussien jag träffat.. Då hade jag aldrig skaffat aussie

 

[Bonica]

Jo, men man kan ju få en fingervisning.
Jag menar, jag brukar säga till folk att om aussien jag träffade på min första kurs med Tinja hade varit den första aussien jag träffat.. Då hade jag aldrig skaffat aussie

Ja absolut.

 

[Lingon]

De Kelpies jag träffat och lärt känna (4 st hos två olika ägare) har alla varit sociala och trevliga. En var lite mer vuxen till sättet, lite mindre imponerad av saker och ting, men glad för människor och trevlig. De andra har älskat allt och alla. En blev osäker kring hundrädda. De andra vet jag inte hur de var/är när det gäller det.

Två av dem har jag lärt känna betydligt bättre. Det de haft gemensamt är att de tyckt/tycker att det är så roligt att hälsa på folk att de helst hade hoppat som galningar i sin glädje och inget hade gjort de lyckligare än att få hälsa genom att slicka en i ansiktet och som nån annan skrev i tråden "hångla upp" den de hälsar på. Men båda har också haft en tydlig av-knapp och på kvällen när ägaren sitter i soffan och tittar på TV så ligger det en nöjd och lugn kelpie antingen i knät hos matte eller precis bredvid. Men även om de varit glada för alla de fått hälsa på så har alltid matte varit nummer 1.