Å så va de Ko-säsong igen...

[Zaskia]

Sitter på en ganska otrevlig häst ibland som verkar ha blivit mer och mer korädd allteftersom han blivit äldre... suck. Är det ingen som kan försöka muntra upp mig lite och kanske föreslå en metod jag ännu inte provat?

Hästen i fråga är rädd på riktigt, jag känner hela kroppen spänna sig och jag kan höra och känna hjärtat slå i expressfart. Dock kan det vara blandat med en knippa jävulstyg eftersom han är lite lurig och alltid försöker ta komando över nya människor.

Just nu gäller metoden "försök undvika korna, men om du fått syn på dom måste du förbi". Tidigare har även "det är lika bra att du vänjer dig vid dom-metoden" tillämpats... men visade inte något resultat.

Om jag nu får syn på några kor (det är ju säsong nu igen) så brukar vi oftast komma ända fram till hagen innan hästen i fråga försöker vända, vilket oftast misslyckas de första fem gångerna, varpå han backar istället. Sådär håller vi på, nästa gång kommer vi inte riktigt lika nära hagen och sen blir det bara värre och värre. Jag har provat både "anfall är bästa försvar" dvs. försöka få honom att gå förbi hela alltet på en gång (vilket resulterar i att det antingen misslyckas eller att jag finner mig själv galopperandes i skrittempo förbi hagen) samt har också provat ta några steg i taget, stanna innan han vänder och vänta tills han har lugnat sig lite sedan några steg till, stanna innan han vänder och så vidare (detta brukar resultera i några bakslag men tillslut kommer vi förbi, återigen i galopp i skrittempo eller balanstrav). Jag har oftast inte tillgång till sällskap, men även om jag någon gång har det så försöker han vända ändå. Skillnaden är att det bara tar 3 minuter att övertala honom istället för 13.

Vad gör ni ryttare och hästägare till korädda hästar. Är det någon som har en mirakelkur som inte går ut på att släppa dom i hage bredvid kor eller något liknande, utan någonting genomförbart under ridturen? Glada tillrop välkommnas också...

 

[snofflan]

Känner igen det där... Hade en gång en häst med koskräck. Han skenade till och med iväg med mig när han såg en "kofärgad" shettis. Lyckades faktiskt att få honom bättre genom att tvinga in honom (inte med slag och skrik) på en jättelång grusväg och på båda sidor var det kohagar med massor av kor. Det gick faktiskt väldigt bra till slut och sedan kunde jag galoppera på vägen med en hel flock bockande kossor i hasorna.
Tyvärr vet jag ju inte om det kommer att funka på din häst. Min andra häst funkar det inte på. Han är och förblir korädd. Så är det bara. Tur att han är gammal nu och inte används längre....

 

[angelaL]

låna en kossa eller två och ställ in i stallet,,

eller om du har kohagar i närheten så kan du ju stå dära och borsta, ge foder och annat trevligt..

 

[Chlo]

Oj, vad jag känner igen mig, och inte heller jag har kohagar i stallets närhet så jag kan bearbeta hästen genom att låta dem gå i hagar bredvid varandra. Det värsta tycker jag förresten är springande ungtjurar som bockar och brallar.

Min häst reagerar ganska liknande din, först försöker han vända någon gång, sen försöker han ruuuuusa iväg och när jag då håller in honom blir det passage på helspänn förbi hela hagen (och hjärtat dunkar så man hör det). Det värsta är att kossorna ofta springer med...

Ska jag vara ärlig så tycker jag ibland det är lite "otäckt" när hästen försöker kuta iväg och kossorna springer i hagen bredvid, så då har jag faktiskt hoppat av honom och ledit honom förbi. Någon gång har han kastat sig bakåt när jag ledit honom, och någon gång har han nästan gått på mig så frågan är om det är bättre än att sitta på...

Det bästa tror jag är att rida en "terapirunda" någon gång ibland. I min terapirunda, på ca en mil, är det ca 5 hagar med kossor och ungtjurar med jämna mellanrum. När jag rider denna runda vänjer han sig faktiskt tills jag kommer till sista hagen. Då bryr han sig inte om kossorna (fast de kossorna är snälla och står still). Fast sen är det visserligen samma sak nästa gång... Nej, en sån här "terapirunda" behöver man nog rida oftare...

 

[Thuja]

Försök låta din häst gå ihop med kor och andra hästar han känner i samma hage! De andra hästarna ska vara ko-vana, annars går det inte alls...men när "flocken" accepterar korna kommer nog inte din pålle att vara rädd längre heller..
FRåga någon trevlig bonde om ni kan få låna några ungdjur (mjlkkorna vill de ju oftast inte låna ut...) eller om några av era hästar får gå ihop med hans ungdjur!

Thuja// som bor på en mjölkgård och har numera ko-orädda hästar

 

[Sammets_rosa]

Vad bor du? Kom och hälsa på mig, har finns både kor och ko-vana pållar! Receptet; de bort i samma ladugård.

 

[mian1]

Mina var övertygade om att kött-kor var det samma som köttätande kor och grannens kossor och får var totalt livsfarliga. Att jag själv sedan är ko-rädd gjorde det hela inte direkt bättre
För oss vände det när kossor och hästar hamnade i hagarna brevid varann. De första tre dagarna sprang hästarna för livet så fort kossorna hostade eller råmade. Sen vande de sig. Nu brukar de sova middagsvila på var sin sida om staketet och det verkar som om kossorna snarare blivit en trygghet. När vi är ute på ridturer har de inte alls något emot att gå fram och nosa på främmande kossor över staketet. Enda gången det sprallat till sig har varit när kalvarna busar och stora hästen vill busa tillbaka eller den gången en kalv slickade henne i näsborren.
Får däremot har de inte gått brevid så de är fortfarande livsfarliga, även de nyfödda lammen är lömska lönnmördare.

Så kan du ha hästen i en hage nära kossorna så att den själv kan inse att kossorna inte äter hästar så kanske det kan hjälpa. I alla fall gjorde det mina hästar ko-vana. Själv har jag dock fortfarande koskräck och jag nöjer mig med att titta på dem på håll

 

[linzan]

Har exakt samma problem, Macki blir hysterisk och sen reser hon sig och drar iväg i hundranittio!
När man väl får förbi henne så är det galopp i skritt tempo och halvstegringar hela tiden, jag tycker att det är jätteotäckt eftersom det är stängsel o skit som dom kan fastna i!

 

[skumpan2000]

Jag har samma problem.... :smirk:
Förra året var det inte alls så farligt som i år men då var det heller inte ungdjur som är så nyfikna och springer efter en när man kommer och rider. Ju mer hästen studsar och beter sig, ju galnare blir korna!

Jag är lika orolig varje dag nu att dom ska stå precis vid staketet....gör dom det så är det kört...hästen är livrädd, går i passage förbi, stegrar, galopperar på stället, backar in i skogen....det är ett under att jag inte har ramlat av än!

Jag hoppas verkligen att det blir bättre ju fler gånger vi har gått förbi....

 

[millaj]

Har samma bekymmer, dock har det blivit lite bättre med åren. Vi har många kosse-hagar runtomkring och dessutom en högt trafikerad riksväg alldeles bredvid den första kosse-hagen. Där släpper bonden alltid sina ungdjur, så det är med andan i halsen man ger sig iväg åt det hållet. Men jag försöker få honom att stanna mitt framför kogänget och där må han stå. Han snurrar och studsar och glor på korna med ögon stora som LP-skivor, men efter ett tag nöjer han sig och trippar förbi, dock med en betydligt högre fart än normalt. Gamla mjölkstinna kossor bryr han sig inte så mycket om, utan det är de små pigga otäckingarna. Fårflocken på andra sidan riksvägen är också hans största hot här i livet. Hela fyra stycken gamla ulltottar När jag har möjlighet brukar jag ta med honom i longerlina och sen får han sprätta omkring utanför kossorna bäst han vill. Han lugnar sig ju alltid efter en stund, men det kan ju förstås bero på att kossorna tröttnar på hans hysteriska uppenbarelse och studsar iväg till nån annan del av hagen. En av hagarna har nämligen trästaket, och det känns tryggt. Taggtråd är otäckt.
Och jag som önskat mig en häst med cowsense så att jag kan fösa kossor Jag fick en med fel sorts cowsense...

 

[beauspirit]

min häst var livrädd för korna, men vårat problem blev väldigt enkelt löst.
korna flyttade från gården

närå, men hade faktiskt tur att bonden skulle flytta från gården samma sommar/höst vi kom till stallet.

men han var inte lika rädd som din iallafall.

 

[Zaskia]

Skönt att höra att man inte är helt hopplös... man blir ju lite fundersam ibland... Jag får väl kämpa på och knalla förbi kohagarna som inte har kyrkogården på andra sidan vägen... eller taggtråd på bägge sidor om vägen... han kanske mognar... eller inte... suck.

 

[Pippi]

Jag blir lite nyfiken på det här med ko-skräck. Jag menar vad beror det på? Era hästar som är ko-rädda, är dom bara rädda för kor? Eller är dom lika rädda för tex får?
Är dom rädd om ni skall passera en fobollsplan där match pågår? Är dom rädd för skidåkare eller cyklister? Mina hästar är mer rädd för skidåkare än för kor. Fast det är klart, dom logerar ju med tre getter, och dom kanske tycker att, har man sett en get, så har man sett det mesta, i den vägen iallafall?

 

[lenizen]

här kan jag ställa mig upp och säga att det inte är alltid som det funkar även om övriga hästar är vana...

Vi hade en häst förra sommaren som också trodde kossorna skulle spetsa henne och äta upp henne och allt vad som kan tänkas röra sig i en fantasifull hästhjärna... Hon gjorde även rusningar genom stängslet och upp i skogen då två kor hade förvirrat bort sig och kommit in i hästhagen...att släppa i lag var inte ens att tänka på!

Jag tränade henne så gott som varje dag i att passera kohagen, med mig på ryggen och med mig brevid i ett grimskaft. Sällskap hjälpte inte, hon kastade sig lika mycket ändå...vi gick dessutom och tittade på mammas och pappas tjurar i lösdriften med jämna mellanrum.
Efter två månader kunde vi passera hagen utan att dö, landa i diket eller vara halvvägs tillbaka till stallet..
Så terapi är att rekomendera

 

[skumpan2000]

Min häst har inga problem när det rör sig om andra saker, typ får, skidåkare, hundar, cyklister, traktorer osv....bara kossor! :smirk:

 

[lenizen]

Kor är faktiskt livsfarliga

En kille (häst alltså *s*) som jag hade för flera år sedan var osäker på kossorna och om dom kom för nära hans hage (dom betade hage vid hage) så sprang han iväg, sen när kreaturen flyttade på sig så morskade han upp sig, sprang till staketet och sparkade.

 

[SneakySue]

Själv så vet jag en häst som var uppvuxen med kor.. Så han var inge rädd, inge speciellt med den historien. Men det roliga var att han råmade, istället för å gnägga *skratt* men d kanske blir så när en komamma tycker synd om han när han är föl så han fick dia på henne.. *hmm*

 

[FeatherCloud]

åh, jag som trodde att jag var ensammast i världen om att ha en häst med ko-skräck...

min häst har stått på ridskola i hela sitt liv och därmed sett bilar, traktorer, människor av alla de slag m.m. m.m. såna saker är inga problem (eller ja, cyklar kanske, och riktigt STORA traktorer, annars är det helt lugnt)...

likaså bryr hon sig inte ett skvatt om älgar, rådjur eller andra vilda djur. älgar stöter vi på titt som tätt (ofta korsar de vägen bara ett tiotal meter fram när vi rider) och hon brukar bara titta lite efter dom. rådjur har vi nyfiket följt efter och varit bara ett par meter ifrån. inga problem där inte.

men, när det gäller "tamdjur", dvs. kossor, får, grisar, you name it, så får min häst panik! hon är verkligen hysteriskt rädd, jag har haft ett par hemska ridturer med en häst som blir TOTALT blockerad i huvudet. en gång "fastnade" vi på ett fält, och det enda hållet hon kunde gå åt var bakåt, och det var inte vägen hem. Hon stegrade, blåste luft och snurrade på bakbenen och backade.. hoppa av vågade jag inte, då hade jag farit all världens väg.
så kor är ett stort problem. har vi sällskap KAN det gå, då skuttar hon förbi, springer på sidan, skritt-galopperar eller backar lite, men när de andra lugnt går förbi inser hon också att hon inte dör av det...
att ensam rida förbi kor är helt omöjligt. vår enda erfarenhet av får resulterade i studsig galopp x antal meter in i en snårig skog...

därför är sommarhalvåret en något jobbig tidpunkt, jag undviker tyvärr många av våra bästa ridrundor pga. detta, och ska jag rida där måste jag ha sällskap. jag har dock funderat på att släppa henne på bete i en hage bredvid grannens stutar... och så, som någon annan skrev, promenera med henne i longerlina så att hon får beta bredvid deras hage och vänja sig utan mig på ryggen.

tror att mycket hänger på mig också. jag blir ju nervös när hon hetsar upp sig, ochs å förstärker vi varandras beteende. när min kompis rider henne ute skuttar hon till lite om vi passerar en kohage (hon är rädd, men hanterbart), men då sitter hon hela tiden och pratar med henne och talar om hur dumma kossor är och att dom absolut inte äter hästar...

ja, jag hade ju iofs inget konkret tips, men andras erfarenheter kan väl inte skada..

 

[veronican]

nej vad roligt!!

Min egna häst bryr sig inte nämnvärt om kossor (jag tycker kossorna är räddast? fast iofs mest nyfikna med ) så jag delar inte era problem men det är intressant läsning!

 

[Poetry_princess]

*lånar din knapp*

Asså... Har nu förstått att hästar med ko-fobi inte är ovanligt. Undrar vad det är som gör att hästar blir rädda för ovanliga saker? Red en häst förut som alltid tyckte det var läskigt att gå förbi en och samma stuga på väg ut i skogen. Det var bara en öde, röd stuga.
Hm... spöken kanske?

Men varför just kor? De är ju ändå hyfsat nära besläktade med hästar..?