Acceptera deras sätt att leva men orolig för....

Rurik

Trådstartare
Under det senaste 8 månaderna har jag haft möjlighet att ta del av min bror och hans sambo och deras sons vardag och är även faster åt denna 7 -åring med många kloka och underbara funderingar, en liten gosse jag nog skulle kunna plocka ner månen åt om han bad mig, och även sätta den på plats igen.
Kanske även därför jag skriver denna tråd, för att få råd. Bered er för en tråd i roman storlek
Nå vet inte riktigt vart jag ska påbörja min historia men som sagt det är en mycket speciell liten familj. I familjen finns två vuxna och pojken. Sambon i 30 års åldern, har då enligt brorsan "gått in i väggen" och lider av en depression( något vi tycker ha pågått mycket längre än dessa 8 månader), vilket gör att hon sover dåligt på nätterna och fortsätter att sova under dagarna fram till eftermiddagen då pojken kommer hem från skolan ( går på 6-års verksamheten, och fritids), intar de flesta måltiderna i sängen och min bror serverar även dessa måltider till henne i sängen. Det mesta utförs i sängen från sovrummet. Även enligt utsago vet/ förstår pojken att mamman inte mår bra och därför befinner hon sig i sovrummet, eller kliver inte upp på morgonen, och att pojken kan komma in i sovrummet om det är något, eller ringa till pappa på jobbet..
I och med att jag är smidig som ett kylskåp i mina uttalanden, så av förklarliga själ pratar hon inte med mig, låser in sig i sovrummet, oavsett om pojken är hemma eller inte, så brorsan för hennes talan, och råkar hon nu prata med mig så skriker hon okvädningsord åt mig
Brorsan det är han som drar in den berömda bröfödan till familjen som busschaufför, jobbar eftermiddagar (14- 01:30)och sköter om då matlagning och även då pojkens flesta behov, går med honom till skolan mm, efter detta går brorsan och lägger sig för att sedan antagligen sova bort dagen, om han är ledig eller kliver upp mitt på dagen för att laga mat eller uträtta ärenden, innan han ska iväg och jobba igen.
Sonen får de vitala behoven uppfyllda med att bli ren och få kläder, lek eller utevistelser är obefintliga , middagsmat är är det väl lite si och så med de kvällarna brorsan jobbar ( smörgåsar och popcorn då mamman går på popcorn dieten)
Nå vad får syrran att reagera förutom att sambon ligger i sängen dagen lång, oron för att brorsan följer med ner i depressionen eller att de lagar mat på natten ?
Njaa senaste gången var väl då pojken var sjuk, mamman ligger i sovrummet och sover, hon hör inte att jag kommer in och pappan är på en arbetsplats träff, finns en rad olika händelser, detta var ett exempel...

Jag vill bara hjälpa till men de vill ju inte riktig ha min hjälp, givetvis vill jag kunna förstå och acceptera deras livssituation men känner en oro för pojken..

Ja kära ni...... ge mig tips och råd
 
Jag skulle börja med att prata med min bror om oron, erbjuda mig att avlasta om jag bara kan. Får mamman någon vård? Hon verkar behöva en stabil kontakt med vården, eventuellt medicinering.
Är hon så pass dålig att hon inte kan tillgodose sonens basbehov när pappan är på jobb borde de ha stöd eller kanske en avlastningsfamilj. Pappan bör prata med sin arbetsgivare om att få jobba dagtid, är hon så dålig kan han kanske inte jobba sådana tider. Jobbade han dagtid skulle ju mycket troligen vara lättare.
 
Jag skulle börja med att prata med min bror om oron, erbjuda mig att avlasta om jag bara kan. Får mamman någon vård? Hon verkar behöva en stabil kontakt med vården, eventuellt medicinering.
Är hon så pass dålig att hon inte kan tillgodose sonens basbehov när pappan är på jobb borde de ha stöd eller kanske en avlastningsfamilj. Pappan bör prata med sin arbetsgivare om att få jobba dagtid, är hon så dålig kan han kanske inte jobba sådana tider. Jobbade han dagtid skulle ju mycket troligen vara lättare.
Ja enligt brorsan så står hon under läkarvård, mer får jag inte reda på..
Jag har försökt diskutera med brorsan, men då bli han arg och tycker att jag inte ska lägga mig i, och avlastar dem genom att gå och bada med pojken eller vara ute, men då ligger de bara och sover, enligt honom själv så trivs han att jobba på eftermiddagen, kanske genererar en aning bättre rent inkomstmässigt därav att jobba eftermiddag
 
Men vem tar hand om pojken när din bror jobbar?
Vem nattar? Kan mamman erbjuda en trygg famn om det behövs?

Låter ju inte vettigt att hon får ha pojken själv utifrån vad du berättat :/
 
Men vem tar hand om pojken när din bror jobbar?
Vem nattar? Kan mamman erbjuda en trygg famn om det behövs?

Låter ju inte vettigt att hon får ha pojken själv utifrån vad du berättat :/

Jag är inte där varje dag, så jag kan bara utgå i från det jag sett de gångerna jag legat över, då om inte pojken är med mig,då har jag nattat honom så är även han inne i föräldrarnas sovrum, där han får sin middag , men enligt brorsan så vet pojken att han kan gå in till mamman i sovrummet när han vill något och att det fungerar utmärkt när jag inte är där...
 
Jag är inte där varje dag, så jag kan bara utgå i från det jag sett de gångerna jag legat över, då om inte pojken är med mig,då har jag nattat honom så är även han inne i föräldrarnas sovrum, där han får sin middag , men enligt brorsan så vet pojken att han kan gå in till mamman i sovrummet när han vill något och att det fungerar utmärkt när jag inte är där...

Fast ett barn ska ju inte "gå in till mamman om det är något" kan jag tycka.
Mamman/nån vuxen ska ju finnas runt barnet, aktivera barnet, åka på utflykt, rita med barnet, pyssla.. Ja va f*n som.. Inte ligga i en säng o be barnet komma in där..

Jag tycker det är bra att du reagerar på det och jag hade nog ringt soc igen om det är så att din bror inte lyssnar på dig. Det låter även som mamman behöver hjälp :)
 
Fast ett barn ska ju inte "gå in till mamman om det är något" kan jag tycka.
Mamman/nån vuxen ska ju finnas runt barnet, aktivera barnet, åka på utflykt, rita med barnet, pyssla.. Ja va f*n som.. Inte ligga i en säng o be barnet komma in där..

Jag tycker det är bra att du reagerar på det och jag hade nog ringt soc igen om det är så att din bror inte lyssnar på dig. Det låter även som mamman behöver hjälp :)

Precis som jag nämnt tidigare så tycker inte bror min att det är ett dugg konstigt kanske det blivit en vana precis som @Gimlan nämner i sitt inlägg och att det är deras rutiner, väldigt konstiga rutiner enligt mig, och (något som pågått väldigt länge) de ser inte det på det viset jag ser det, pojken är inte misshandlad fysiskt var något brorsan nämnde vid senaste diskussionen....
Jag och min familj vill så gärna hjälpa dem, och tanken med mitt samtal till soc i julas var väl att det skulle få det där berömda wake up call och få inputs och hjälp i deras föräldrarroll och att sambon får hjälp med samtalskontakt och medicinering för att fungera...
Överväger att ringa igen till soc, även om det är min egen bror
 
Jag skulle om det inte går att prata med brodern och få till en skillnad där tveklöst göra en ny orosanmälan. Av många anledningar men den mest akuta att det verkar inte som om mamman skulle märka om pojken ramlade och slog sig eller liknande. Sen är rutinerna helt horribla för ett barn, och det saknas ju helt klart utefter det som skrivs stimulans för barnet.

Pappan gör nog så gott det går, men verkar behöva hjälp både med att se att det är inte okej som det är, och så få avlastning. Jag tror tyvärr heller inte att mamman inom överskådlig tid kommer att bli "frisk" från sin depression på det vis som de har det.
 
Pappan gör nog så gott det går, men verkar behöva hjälp både med att se att det är inte okej som det är, och så få avlastning. Jag tror tyvärr heller inte att mamman inom överskådlig tid kommer att bli "frisk" från sin depression på det vis som de har det.

Jag är ju en av det första i bekantskapskretsen som blivit insläppt och kommit så nära in på livet, så jag lever i den tron att detta är ett stilla sätt att be om hjälp på från brorsans håll...
Sedan kan jag ju ställa mig frågan rent ironiskt om hon vill bli "frisk" från sin depression med tanke på hur bra hon har det där i sängen i sovrummet, svälta behöver hon inte och pengarna rullar ju oxå in per automatik
 
Jag är ju en av det första i bekantskapskretsen som blivit insläppt och kommit så nära in på livet, så jag lever i den tron att detta är ett stilla sätt att be om hjälp på från brorsans håll...
Sedan kan jag ju ställa mig frågan rent ironiskt om hon vill bli "frisk" från sin depression med tanke på hur bra hon har det där i sängen i sovrummet, svälta behöver hon inte och pengarna rullar ju oxå in per automatik

Det var lite det jag, men snällare, åsyftade ang jag tror inte mamman kommer bli bättre. Varför skulle hon? Och om hon är svårt kliniskt deprimerad, så går det tyvärr inte över av sig själv av att ligga i sängen och ja ligga i sängen. Tyvärr.

Så oavsett bekvämlighet eller svårt sjuk (jag tror elakt nog en hel del på bekvämlighet iom reaktionen på när du försöker hjälpa, skrika hora och fitta osv, särskilt med ett barn närvarande...) så kommer det nog inte bli minsta ändring ens till när pojken går på gymnasiet...
 

Liknande trådar

Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 142
Senast: Migo
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
59 711
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 921
Senast: Yrsel
·
Relationer Alltså... min bonusmamma. Jag blir så trött på henne ibland. Hon tycker att jag och min bror kan dela rum (vi är totala motsatser till...
2 3
Svar
57
· Visningar
10 665
Senast: a1agnlju
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Lösa hundar
  • Bra familjehund? Rasvak😇

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp