ADHD-diagnos som vuxen

På UR finns ett program som heter superföräldrar och som handlar om npf i familjer. Jag tycker att det är jättebra och tror att det kan var intressant även om man varken har barn med npf eller är förälder.

I Avsnitt 5 är det med en pappa med adhd och en mamma med autism (olika familjer). Pappan berättar att han duckar all planering, kastar räkningar, lagar aldrig mat utan köper take away etc. Mamman berättar att hon kämpar med att strukturera upp allt hon kan färgmärkning, gör listor och rutiner etc men fastnat i detaljer och så blir det ändå helt fel och så stökigt att barnen inte vill ta hem kompisar.

Jag tror att dessa två är ganska talande för hur det kan se ut. Sen är det såklart en generalisering och en del har ju två diagnoser eller kanske en diagnos med drag åt det en annan.
Sen finns det ju de med ADHD som också är planeringstokiga iom att de vet att de inte reder ut livet om det är stökigt, svårt att hitta saker, svårt att ha koll på pappersjobb/räkningar/schema/etc.
Min sambo är pedant och planerar gärna många saker krampaktigt. Han har ju lärt sig att han måste det för annars blir han så stressad etc.
Om jag ska ta ngt i kylen tex hittar jag ju det fort även om det står på olika ställen etc. Jag får snabbt en överblick. Och jag klämmer gärna in saker där de får plats. För honom är det viktigt att sakerna är på samma plats för att han ska hitta.
Hans ena dotter har också ADHD och är även hon pedant. Dock finns det ju lägen där de inte orkat upprätthålla pedanteriet på en sån extrem nivå. Och då mår de ju dåligt över det.

Vi har en familjevän som har fått ADHD-diagnos nyligen, som snart 50-åring. Han är fd yrkesmilitär. I det militära var hans fokus 100% och han är extremt välplanerande, noggrann och allt var väldigt städat och organiserat. Men utanför det militära hade han svårt att hålla organisationen på samma nivå. Nu med medicinering har det funkat bra hemma med.
Iom att det är ett spektra och att man inte alltid behöver ha alla symptom så kan det ändå se rätt olika ut.

Jag har mindre problem med impulskontroll och har mer problem med koncentration och att göra lagom. Plus att mitt sifferminne/arbetsminne med siffror är typ obefintligt. :laugh:
Det märks sällan på mig att jag har svårt att fokusera för okända. För jag gör det oftast och jag är väldigt snabb. Men att det går beror på överkompensation och högt IQ. Överkompensationen kostar enorma mängder energi.
Så är det ju för många med ADHD och även till viss del Autism beroende på var man ligger på skalan så att säga. De som är så att säga högfungerande..
Man behöver inte alltid se allt folk har problem med iom att många lärt sig överkompensera på olika sätt. Och man kanske bara ser att de i perioder kraschar.

Att mamman försöker planera och pappan skiter i det kan ju till viss del handla om kvinnofällan med ansvar för hem och det sociala.
Sen visar sig ju NPF ibland olika på olika kön också.
 
Sen finns det ju de med ADHD som också är planeringstokiga iom att de vet att de inte reder ut livet om det är stökigt, svårt att hitta saker, svårt att ha koll på pappersjobb/räkningar/schema/etc.
Min sambo är pedant och planerar gärna många saker krampaktigt. Han har ju lärt sig att han måste det för annars blir han så stressad etc.
Om jag ska ta ngt i kylen tex hittar jag ju det fort även om det står på olika ställen etc. Jag får snabbt en överblick. Och jag klämmer gärna in saker där de får plats. För honom är det viktigt att sakerna är på samma plats för att han ska hitta.
Hans ena dotter har också ADHD och är även hon pedant. Dock finns det ju lägen där de inte orkat upprätthålla pedanteriet på en sån extrem nivå. Och då mår de ju dåligt över det.

Vi har en familjevän som har fått ADHD-diagnos nyligen, som snart 50-åring. Han är fd yrkesmilitär. I det militära var hans fokus 100% och han är extremt välplanerande, noggrann och allt var väldigt städat och organiserat. Men utanför det militära hade han svårt att hålla organisationen på samma nivå. Nu med medicinering har det funkat bra hemma med.
Iom att det är ett spektra och att man inte alltid behöver ha alla symptom så kan det ändå se rätt olika ut.

Jag har mindre problem med impulskontroll och har mer problem med koncentration och att göra lagom. Plus att mitt sifferminne/arbetsminne med siffror är typ obefintligt. :laugh:
Det märks sällan på mig att jag har svårt att fokusera för okända. För jag gör det oftast och jag är väldigt snabb. Men att det går beror på överkompensation och högt IQ. Överkompensationen kostar enorma mängder energi.
Så är det ju för många med ADHD och även till viss del Autism beroende på var man ligger på skalan så att säga. De som är så att säga högfungerande..
Man behöver inte alltid se allt folk har problem med iom att många lärt sig överkompensera på olika sätt. Och man kanske bara ser att de i perioder kraschar.

Att mamman försöker planera och pappan skiter i det kan ju till viss del handla om kvinnofällan med ansvar för hem och det sociala.
Sen visar sig ju NPF ibland olika på olika kön också.
Kort svar på långt inlägg men båda var ensamstående.
 
Fy så medvetet elakt 😤 Du behöver inte svara såklart men om någon annan läser så fick jag info när jag frågade här på buke att man borde kunna (alla har ju lite sina egna regler här o var i sjukvården ibland...) ange någon som kände en som barn utan att just vara en förälder.
Det är tio och lite växel år sedan så inte aktuellt att göra om nu, tyvärr. Har inte nån annan att hänvisa till idag heller, men med kunskapen jag har idag skulle jag aldrig släppa mamma nära någon som utreder mig. Utstuderat elak är bara förnamnet på henne tyvärr.
Uselt gjort av henne och jättesynd att de inte såg igenom det. :( Jag förstår inte varför en del föräldrar verkar tycka det är så genant med att deras barn kanske är på spektrumet? Är det så hemskt att inte vara "normal"?
Hon tar varje chans hon kan att lägga skuld på mig och mina "karaktärsbrister". Hon har alltid varit övertygad om att jag bara är lat och skulle aldrig låta en läkare motbevisa den tesen 🙄
 
Uppdatering.

Utöver en eventuell ADHD-diagnos har jag haft det väldigt tungt på jobbet under våren och det har fortsatt nu under hösten. Strax innan semestern fick jag gå till företagshälsovården och träffade där en beteendevetare som tyckte att jag skulle gå ut och sätta mig på en stubbe i skogen, drog en föreläsning om att stress kommer från när vi levde på savannen och påpekade att "livet faktiskt är värt att älskas, och du är också värd att bli älskad". What? Jag är väl inte här för att jag känner mig oälskad?! Jesus christ. En väldigt rar grånad man som satt där i sin stol med ett mysigt leende. Det var bara att sätta på sig masken och le tillbaka. Spontant ville jag klappa honom på det kala huvudet och säga lelle böbben, du vet inte mycket om mörker du och gå därifrån. Jag bad AG höra av sig till företagshälsovården och be om ett byte.

Så i förrgår fick jag istället träffa en psykolog genom videosamtal och utöver arbetssituationen kom vi in på mina andra svårigheter och vi pratade även om den terapi jag gått i tidigare och varför. Vi har tre samtal som vi får från vår AG men psykologen skulle höra av sig till min chef för att se om det går att få fler samtal. Annars var rekommendationen att gå tillbaka till min förra psykoterapeut. Psykologen frågade givetvis även om jag hade funderat på utredning, så nästa vecka ska jag till deras kontor för att prata mer om det. Vi får se om det sätter igång något.

Jag har ett syskon som är ett par år äldre och precis påbörjat en ADHD-utredning. Vi har liknande problematik, även om vissa saker skiljer sig här och var. Hen skulle till vården på grund av psykisk ohälsa och trodde på ett par andra bakomliggande diagnoser, men jag sa att denne skulle läsa på om ADHD och jodå, nog stämde det där också.

Vi har ett annat syskon som sedan tidigare är diagnosticerad med aspberger/autism sen barnsben. En av våra föräldrar har sen några år tillbaka också diagnos men inom annat område. När vi syskon började prata om eventuell gemensam ADHD-diagnos började föräldern prata om att denne läst på och att det finns starka misstankar om att det även går längre bak i släkten. Hen kunde dra liknelser till egen förälders beteende och mående, och även den förälderns förälder. Stark misstanke om ärftlighet, med andra ord.
 
Min psykolog vill inte riktigt släppa mig till psykiatrin än för utredning, då han är lite rädd för att de inte kommer ta emot mig. Så i stället kommer jag fortsätta gå hos honom och vi kommer arbeta utifrån boken ADHD-hjälpen: För ett liv i balans
Varit både jobbigt och nyttigt börja läsa den. Är nu inne på kapitel två : Planering och det är såååå svårt inte bara rusa igenom utan verkligen tänka och ta tid med varje steg :cautious:
Göra Mållistan (ADHD-relaterade svårigheter, Hur jag vill det ska vara och så skatta var man ligger från 1-10) var också jobbigt och jag prokrastinerade i det längst (japp står högst upp på listan :cool:)
Men tog lite hjälp av den som står mig närmast.
 
Min psykolog vill inte riktigt släppa mig till psykiatrin än för utredning, då han är lite rädd för att de inte kommer ta emot mig. Så i stället kommer jag fortsätta gå hos honom och vi kommer arbeta utifrån boken ADHD-hjälpen: För ett liv i balans
Varit både jobbigt och nyttigt börja läsa den. Är nu inne på kapitel två : Planering och det är såååå svårt inte bara rusa igenom utan verkligen tänka och ta tid med varje steg :cautious:
Göra Mållistan (ADHD-relaterade svårigheter, Hur jag vill det ska vara och så skatta var man ligger från 1-10) var också jobbigt och jag prokrastinerade i det längst (japp står högst upp på listan :cool:)
Men tog lite hjälp av den som står mig närmast.

Hade hoppats att hitta den som ljudbok på Storytel men där gick jag bet. Nu när jag läste ditt inlägg så kanske det faktiskt är så att man borde beställa den.
 
Hade hoppats att hitta den som ljudbok på Storytel men där gick jag bet. Nu när jag läste ditt inlägg så kanske det faktiskt är så att man borde beställa den.
Även om det är lite jobbigt tror jag faktiskt att just läsa den är bättre än ljudbok.
Men kan verkligen starkt rekommendera den även om jag bara är på kapitel två (haft den sen mitten på augusti :p)
 
Min psykolog vill inte riktigt släppa mig till psykiatrin än för utredning, då han är lite rädd för att de inte kommer ta emot mig. Så i stället kommer jag fortsätta gå hos honom och vi kommer arbeta utifrån boken ADHD-hjälpen: För ett liv i balans
Varit både jobbigt och nyttigt börja läsa den. Är nu inne på kapitel två : Planering och det är såååå svårt inte bara rusa igenom utan verkligen tänka och ta tid med varje steg :cautious:
Göra Mållistan (ADHD-relaterade svårigheter, Hur jag vill det ska vara och så skatta var man ligger från 1-10) var också jobbigt och jag prokrastinerade i det längst (japp står högst upp på listan :cool:)
Men tog lite hjälp av den som står mig närmast.
Den boken är riktigt bra!
Har den hemma och läser om kapitel i den när jag känner att jag behöver. Även min mamma har köpt den för att förstå mig och mitt syskon som har Add och autism.
 
Om man misstänker att man har adhd och vill ha en utredning, vart vänder man sig? Sin familjeläkare?
Jag ringde vårdcentralen, berättade att jag behövde en utredning och fick tid hos en av deras psykologer. Den psykologen var jättetrevlig, ordnade med en lång rad "grundläggande" tester och ordnade sedan remiss till ett annat ställe för en riktig utredning.
 
Jag fick börja hos en allmänläkare som såg till att jag fick göra grundläggande tester (typ hypofysen och sånt) och några grunda skattningsformulär. Sen remitterades jag vidare till två olika psykologer som gjorde olika tester. Efter det fick jag göra fler tester (drogtest mm) och sen fick jag börja den ”riktiga” utredningen. Det tog två år från första år till diagnos.

Jag vet att jag har haft en del tur, för jag lyckades kriga mig till att få träffa en psykolog också, utöver att få hjälp med medicin. Men det tog rätt lång tid…
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 357
Senast: Grazing
·
Träning Jag har rätt nyligen (i våras) fått en ADHD-diagnos, som vuxen (snart 30). Jag hade aldrig ens tänkt tanken att jag kunde ha ADHD förrän...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 087
Senast: Fazeem
·
Kropp & Själ Jag är 30 år och fick min asperger/autism diagnos i vuxen ålder, det var en terapeut som äntligen förstod mig och anpassade behandlingen...
45 46 47
Svar
929
· Visningar
74 635
Senast: Lillefrun
·
Kropp & Själ För en vecka sedan träffade jag en läkare och en psykolog och de bedömde att jag är bipolär och inte enbart lider av svår depression som...
Svar
12
· Visningar
1 746
Senast: Lipperta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp