Är Asperger funkofobiskt?

[gul_zebra]

Jag sitter i en del autism/asperger-grupper på facebook, globala sådana men till stor del amerikaniserade. Det har den sista tiden varit väldigt mycket diskussioner kring att begreppet Asperger är funkofobiskt, att man borde skrota det och kalla sig autist - nu senast har Greta Thunberg dragits upp för att hon säger sig ha Asperger och att det tydligen är fel (vilket dock blev emotsagt av många då hon är 16 år och svensk och folk helt enkelt inte kan utgå från att varken systemet eller diskursen är likadan här som på andra sidan pölen).

Kontentan är tydligen att man genom att säga att man har Asperger egentligen säger att man är autist, "men inte en SÅN autist" utan en bättre. Lägg där till att uppdelningen tydligen kommer från att Hans Asperger delade upp autister i högfungerande - Asperger- som fick leva och lågfungerande - autism - som skickades till gaskammarna i nazityskland.

Hur tänker ni kring det här, ligger det nånting i resonemanget? Hur resonerar ni? Borde vi ta till oss av det eller borde vi låta bli?

(Skulle för övrigt uppskatta om neurotyper kan låta bli att ta över och deraila tråden. Diskutera gärna men låt bli att ta över helt och visa hänsyn. Ha i åtanke att tråden främst är riktad mot andra aspergare/autister då den rör hur vi ska benämnas/benämna oss)

 

[Raderad medlem 120709]

Jag känner igen det där med att vissa använder det som något tecken på att de är förmer, lite bättre än andra autister. Fick för flera år sen lämna ett svenskt forum om för att jag tyckte flera av de mer aktiva användarna där var av precis den typen. Mycket funkofobi överlag, både internaliserat gentemot sig själva och mot autister av "sämre" sorten. Men det är såklart inte automatiskt funkofobiskt att säga att man har Asperger, det låter som typiskt överdramatiskt tjafs som lätt uppstår i vissa online-grupper...

Formellt (alltså på mina utredningspapper) så har jag Aspergers, men jag säger sedan många år att jag är autistisk. Jag har länge tyckt att skiljetecknen mellan AS och "övrig" autism har varit så otroligt meninglösa, speciellt med tanke på att autism i sig är ett helt spektrum. Och nånstans inbillar jag mig väl att om jag säger att jag är autistisk så kanske åtminstone några kan få upp ögonen för hur stor variation det finns. Speciellt med tanke på de mycket stereotypa Aspergar-karaktärer som visats i media på senare år, då tar jag hellre smällen att bli avskriven pga AUTISM än att folk ska utgå från att jag är lik de med AS som de sett i sina TV-serier.

Svamligt, men timman är sen och jag ska egentligen göra annat än sitta på Buke.

 

[Killaloe]

Jag tänker såhär att om någon vill säga att den har Asperger för att det är den diagnosen/benämningen en själv känner sig mest hemma i och - så bör en också kunna få använda sig av den om sig själv (men inte nödvändigtvis om andra). Och att jag som utomstående då också bör benämna hens diagnos så som hen vill prata om den (om vi pratar om den) - alltså lite lyhördhet för vad personen själv uppfattar som rätt och riktigt så inte jag bara ”nänä du har minsann inte Asperger”.

Jag upplever det också som att många som pratar om asperger som diagnos gör det för att det är enklare att avgränsa och för att alla ”vet” vad det innebär. Det handlar inte om att det skulle vara bättre eller finare, upplever jag, utan för att det kanske har varit en mer tydlig diagnos för folk generellt jämfört med autism som diagnos. Men det är alltså som neurotypiker jag skriver det här och utifrån hur jag själv inte värderar att något skulle vara bättre eller sämre - jag inser ju att det inte alls behöver vara så för alla.

Sen tror jag, men det är min högst personliga gissning, att det kommer ändras med tid iom att asperger som diagnos har tagits bort och ingår i diagnosen autism (väl? Eller tänker jag knasigt). Men iom att det har varit en egen diagnos (och att det ju tex heter Autism- och Aspergerförbundet) så länge så kommer det också hänga kvar ett tag, även om jag gissar på att personer som växer upp med att aspberger inte finns som diagnos inte heller kommer behöva det som begrepp.

Det är mina tankar som utomstående så att säga och jag vill verkligen poängtera att det absolut inte behöver vara rätt varken på en individuell eller generell nivå.

Och väldigt intressant diskussion generellt!

 

[Elo]

Jag kallar mig själv autist, jag har autism. Men iom att asperger har varit 'autism Light' använder jag asperger när jag pratar med oinsatta. Gemene man sätter ju gärna högfungerande i asperger facket och typ människor som inte kan prata i autism facket. Dock försöker jag utbilda folk innom detta om jag måste för jag är trött på en del av fördomarna runt autism i stort*.

Jag gjorde utredningen just som diagnosen asperger försvann. Den utredande psykologen förklarade det hela med att det ÄR samma problematik, och då borde det heta samma. Alla med diagnosen har inte samma problem inom alla diagnosområden och därför var det konstigt att ha två olika diagnoser där kriterierna var typ samma.

*jag har inte en autism diagnos enligt min bonusmamma. Hon har minsann sett folk med autism och jag ser inte ut så. Så det så! Och inte heller asperger för jag kan prata ordentligt!

 

[MiniLi]

Jag sitter i en del autism/asperger-grupper på facebook, globala sådana men till stor del amerikaniserade. Det har den sista tiden varit väldigt mycket diskussioner kring att begreppet Asperger är funkofobiskt, att man borde skrota det och kalla sig autist - nu senast har Greta Thunberg dragits upp för att hon säger sig ha Asperger och att det tydligen är fel (vilket dock blev emotsagt av många då hon är 16 år och svensk och folk helt enkelt inte kan utgå från att varken systemet eller diskursen är likadan här som på andra sidan pölen).

Kontentan är tydligen att man genom att säga att man har Asperger egentligen säger att man är autist, "men inte en SÅN autist" utan en bättre. Lägg där till att uppdelningen tydligen kommer från att Hans Asperger delade upp autister i högfungerande - Asperger- som fick leva och lågfungerande - autism - som skickades till gaskammarna i nazityskland.

Hur tänker ni kring det här, ligger det nånting i resonemanget? Hur resonerar ni? Borde vi ta till oss av det eller borde vi låta bli?

(Skulle för övrigt uppskatta om neurotyper kan låta bli att ta över och deraila tråden. Diskutera gärna men låt bli att ta över helt och visa hänsyn. Ha i åtanke att tråden främst är riktad mot andra aspergare/autister då den rör hur vi ska benämnas/benämna oss)

Bara som input så är det ju förhållandevis nytt att inte använda Asperger (DSM-5 kom 2013 men det tar tid..), och här i sverige inom sjukvården så använder vi fortfarande ICD-10 när vi journalför och där finns asperger kvar.

Det är ju två olika diagnossystem som just nu inte matchar.

 

[Görel]

Jag tänker att det tar tid att göra både yttre och inre förändringar. Yttre för att samhället ska förstå att autism finns i en bred skala och inre för att den som får diagnosen ska kunna ta den till sig.

I mitt jobb träffar jag på föräldrar vars barn fått olika funtionspåverkande diagnoser och ser att ordet autism ofta är ett rött skynke medan man kan ta till sig asperger.

 

[Hyacinth]

Jag ser ingen skillnad eller finhetsgrad. Jag har nog bara tänkt att det finns små skillnader som jag som inte har en diagnos inte är insatt i, eller behöver vara insatt i.

 

[grodan21]

Jag säger att min diagnos är asperger. Frågan är om jag idag skulle få en autismdiagnos, det är ju lite olika diagnoskriterier om jag har förstått det rätt.

 

[gul_zebra]

Nuuuså, har jag fått sova och kan svara själv också.

Jag är personligen jävligt skeptisk till att kalla mig autist. Det händer, för jag har ju autism, men jag använder hellre Asperger (som är min officiella diagnos). Inte pga funkofobi även om jag känner igen det, utan mer för... En annan del av funkofobin, så att säga. Jag gillar helt enkelt inte att bli klappad på huvudet och folk klappar en gärna på huvudet som om jag vore mindre vetande liksom. Samtidigt har folk olika bild av Asperger och autism och det är helt enkelt enklare att säga Asperger och slippa förvirringen, förklarandet och utlärandet om autism till folk som bara sett Rainman typ, det är inte en fight som jag har energin att ta, jag har fullt upp med att få min vardag att fungera liksom.

Jag är jävligt skeptisk till långvariga följder annars. Jag tänker lite likadant som med funktionsvariation, att det på sikt kan försämra läget för oss inom spektrumet, iom att det är de med högre funktionsnivå som syns och hörs och skapar intryck, medan folk med en sämre möjlighet att höras och synas liksom hamnar i skymundan och glöms bort. Redan idag avfärdas vi ju gärna när vi har svårt för nånting, förståelsen finns inte alls om svårigheterna inte syns utåt och man ställer höga krav på att vi ska anpassa oss istället för att acceptera oss. Om vi då ger bilden av att "såhär är autister" så blir det lätt normerande och ger en möjlighet att försämra den rätt till hjälp som vi har idag. Försämringar sker redan och jag vill helt enkelt inte underlätta det.

Ang att Hans Asperger var nazist och skickade de han bedömde som lågfungerande till döden så... Alltså, jag orkar inte ens. Han är död. What's done is done. En jäkla massa har ett vidrigt förflutet och blev bra på sikt och bakgrunden blir inte bättre av att vi byter namn. Om inte annat kan begreppet Asperger kanske tjäna som en påminnelse om hur pass illa det varit, och kan bli igen.

Jag kallar mig själv autist, jag har autism. Men iom att asperger har varit 'autism Light' använder jag asperger när jag pratar med oinsatta. Gemene man sätter ju gärna högfungerande i asperger facket och typ människor som inte kan prata i autism facket. Dock försöker jag utbilda folk innom detta om jag måste för jag är trött på en del av fördomarna runt autism i stort*.

Jag gjorde utredningen just som diagnosen asperger försvann. Den utredande psykologen förklarade det hela med att det ÄR samma problematik, och då borde det heta samma. Alla med diagnosen har inte samma problem inom alla diagnosområden och därför var det konstigt att ha två olika diagnoser där kriterierna var typ samma.

*jag har inte en autism diagnos enligt min bonusmamma. Hon har minsann sett folk med autism och jag ser inte ut så. Så det så! Och inte heller asperger för jag kan prata ordentligt!

Då måste jag fråga - hur menar hon att en autist ser ut? Det är ju inte som tex downs som har några utseendemässiga aspekter (tyvärr, känner jag ibland).

Bara som input så är det ju förhållandevis nytt att inte använda Asperger (DSM-5 kom 2013 men det tar tid..), och här i sverige inom sjukvården så använder vi fortfarande ICD-10 när vi journalför och där finns asperger kvar.

Det är ju två olika diagnossystem som just nu inte matchar.

Menar du att man använder ett system för att diagnosticera och ett annat i journalen eller missuppfattar jag nu? Fick höra tidigt på habiliteringen att man gått över nämligen.

 

[MiniLi]

Menar du att man använder ett system för att diagnosticera och ett annat i journalen eller missuppfattar jag nu? Fick höra tidigt på habiliteringen att man gått över nämligen.

Ja i praktiken blir det så. DSM anses ju liksom ha företräde så vi utgår från diagnoskriterier i DSM5 för att ställa diagnos, men i journalsystemet som vården använder så finns bara ICD-10 och när det inte matchar så måste man hantera det på något sätt.
ICD släpar efter så det här ”problemet” finns på många områden.

Olika enheter kan ha olika rutiner för hur man gör i journalen.

 

[Lillefrun]

Bara som input så är det ju förhållandevis nytt att inte använda Asperger (DSM-5 kom 2013 men det tar tid..), och här i sverige inom sjukvården så använder vi fortfarande ICD-10 när vi journalför och där finns asperger kvar.

Det är ju två olika diagnossystem som just nu inte matchar.

Precis, jag fick diagnosen asperger pga ICD-10. Men jag växlar mellan att säga autism och asperger. Tycker det är bra nu med nya Autism Spektrum Tillstånds diagnosen, att vi alla har autism men att det är ett brett spektra där vi alla får plats.

 

[Lillefrun]

@gul_zebra Vad menar du med funkofobisk? Vad är det?

 

[Vogue]

Jag sitter i en del autism/asperger-grupper på facebook, globala sådana men till stor del amerikaniserade. Det har den sista tiden varit väldigt mycket diskussioner kring att begreppet Asperger är funkofobiskt, att man borde skrota det och kalla sig autist - nu senast har Greta Thunberg dragits upp för att hon säger sig ha Asperger och att det tydligen är fel (vilket dock blev emotsagt av många då hon är 16 år och svensk och folk helt enkelt inte kan utgå från att varken systemet eller diskursen är likadan här som på andra sidan pölen).

Kontentan är tydligen att man genom att säga att man har Asperger egentligen säger att man är autist, "men inte en SÅN autist" utan en bättre. Lägg där till att uppdelningen tydligen kommer från att Hans Asperger delade upp autister i högfungerande - Asperger- som fick leva och lågfungerande - autism - som skickades till gaskammarna i nazityskland.

Hur tänker ni kring det här, ligger det nånting i resonemanget? Hur resonerar ni? Borde vi ta till oss av det eller borde vi låta bli?

(Skulle för övrigt uppskatta om neurotyper kan låta bli att ta över och deraila tråden. Diskutera gärna men låt bli att ta över helt och visa hänsyn. Ha i åtanke att tråden främst är riktad mot andra aspergare/autister då den rör hur vi ska benämnas/benämna oss)

Innan man döpte om diagnosen till Autismspektrumstörning så delade man upp det i Asberger = högfungerande och autism = lågfungerande och ofta en utvecklingstörning i botten.

 

[MM]

Innan man döpte om diagnosen till Autismspektrumstörning så delade man upp det i Asberger = högfungerande och autism = lågfungerande och ofta en utvecklingstörning i botten.

Den här diskussionen har vi haft förut men en påminnelse är aldrig fel. Det förkortas AST- autismspektrumtillstånd. Inte ASS. Så släpp störning nån jävla gång.
Sedan stavas det Asperger.
För att förtydliga ytterligare så är det ingen med autism oavsett nivå som är störd utan har en funktionsnedsättning.

 

[gul_zebra]

@gul_zebra Vad menar du med funkofobisk? Vad är det?

Att se ner på funktionsnedsatta. Tänk som en homofob, fast mot funktionsnedsatta istället för homosexuella.

Innan man döpte om diagnosen till Autismspektrumstörning så delade man upp det i Asberger = högfungerande och autism = lågfungerande och ofta en utvecklingstörning i botten.

Alltså jag förstår inte varför du prompt ska in och trycka upp störning i varenda tråd när du så många gånger blivit emotsagd för att det är respektlöst och förlegat. Vad är det för fel på dig? Har du problem med empatin?

 

[parellikusken]

Min bror har AS, jag säger att han är autistisk, men högfungerande. Mest för jag tycker det är svårt att sätta en skiljelinje mellan AS och autism. Brorsan är högfungerande i en del områden, medan han är definitivt inte det i andra.

 

[Rosett]

Jag har aspergerdiagnos men velar lite om jag ska använda det eller autism när jag pratar om mig själv.
Asperger anses ju vara högfungerande och det verkar som om oinsatta ofta tror att man är ett geni utan svårigheter, de förstår inte att man kan ha stora svårigheter.
Säger man autism så fattar folk bättre att man inte nödvändigtvis är ett geni utan har faktiska svårigheter.

 

[Rosett]

Justja, glömde ursprungsfrågan.
Om det är funkofobiskt eller ej beror ju på avsikten hos den som använder ordet.

 

[gul_zebra]

Jag har aspergerdiagnos men velar lite om jag ska använda det eller autism när jag pratar om mig själv.
Asperger anses ju vara högfungerande och det verkar som om oinsatta ofta tror att man är ett geni utan svårigheter, de förstår inte att man kan ha stora svårigheter.
Säger man autism så fattar folk bättre att man inte nödvändigtvis är ett geni utan har faktiska svårigheter.

Där kan jag bara hålla med. Känner personligen att det finns likheter med funktionsnedsättning resp funktionsvariation, där funktionsvariation för mig kan kännas väldigt trivialiserande. Nu känns inte Asperger i sig trivialiserande på det viset men det händer helt klart att jag säger autism om jag vill lägga mer tyngd på att jag har svårigheter inför folk som inte fattar annars... Samtidigt som jag hellre säger Asperger när jag inte vill bli klappad på huvudet. Vilket väl egentligen tyder på en sned syn på vad autism är.

 

[Lillefrun]

Jag tycker inte om ordet Asperger men växlar mellan att säga det och att jag har autism, lägger kanske till högfungerande framför ordet autism. Känns som att jag vad jag än säger måste gå i "försvar" och förklara oavsett vilket ord jag använder eftersom det inte syns utanpå mig och trots att dom flesta vet att asperger och autism finns är det väldigt få som förstår innebörden av dem och hur det är att leva med den funktionsvarianten. Dock står det asperger i min journal i och med att jag fick diagnosen från ICD-10 och innan det bytte till AST.

I vissa lägen passar det ju inte alls att ens ta upp debatten och jag tänker att det är inget som varenda människa behöver veta. Jag skäms definitivt inte, är nästan stolt att jag lyckats manövrera mig fram genom all skit och står här levande idag. Men om det är personer jag lär känna så vill jag förklara varför jag inte klarar det som dom gör eller vill göra, att jag inte orkar vara social så länge som dom vill, att jag missuppfattar saker eller kanske inte använder rätt mimik osv.

Till exempel var jag hos läkaren i fredags, han hade med sig en läkarstudent och dom satt mitt emot mig. Jag har ju fått lära mig att man ska titta på eller till och med in i ögonen på den man pratar med men nu var dom ju två. Blev så förvirrad att jag var tvungen att säga ursäkta och fråga vem jag skulle se på. Båda sa dom. Det blev då ingen av dom utan tomrummet mellan deras stolar. Det blev för mycket för mig att försöka ha ögonkontakt med två personer. Då kände jag att jag behövde säga som det är och förklara så jag inte verkade otrevlig. Det gick knappt heller att prata alls för det blev för mycket med två personer som ställde frågor och att dom pratade med varandra mellan deras frågor till mig gjorde mig så förvirrad i att veta när jag skulle prata och när dom pratade själva. I det sammanhanget var det alltså bra att berätta.

Jag upplever mycket fördomar kring asperger och autism, tyvärr. Det syns inte utanpå men om man spenderar mer än 2 timmar med mig eller försöker planera eller bestämma något som jag inte är beredd på eller impulshandlingar att hitta på saker eller komma in hos mig när jag måste vila huvudet kommer man märka att allt inte är som "vanligt". Då berättar jag oftast.