Är det här hallucinationer?

[Sasse]

Jag har blivit ifrågasatt av vissa läkare huruvida jag hallucinerar eller ej, då man tydligen inte kan vara medveten om att det man ser/hör inte är på riktigt. Detta har lett till att dessa läkare verkar tro att jag hittar på, vill ha en annan diagnos eller whatever. Men det här är ett problem för mig som dyker upp titt som tätt, och jag vill bli tagen på allvar när jag berättar om det. Att kalla det för hallucination verkar inte fungera dock.

För egen del vill jag gärna kalla det för hallucinationer, eftersom jag upplever saker som det inte finns någon logisk förklaring till. Det kan vara allt ifrån verkliga ting till sådant som absolut inte existerar. Jag ser t.ex. ibland en svart katt i min lägenhet. Det är ingen riktig katt och jag är medveten om att den inte egentligen finns. Ingen annan skulle se den. Jag kan inte urskilja några direkta detaljer, mer än att det är en katt och den är tecknad.

Jag har andra syner där jag vet att det jag ser inte är riktigt, att det inte finns. Så fort det handlar om något onaturligt, som den tecknade katten i min lägenhet, så vet jag att det inte är verkligt. Det finns ingen logik. Hur skulle en tecknad katt kunna existera liksom?

Syner som ovan kan jag oftast bara "slå bort", de finns fortfarande kvar men är inte så märkvärdiga. Jag blir mest förvånad när jag ser liknande saker. Ibland ser jag dock saker som skrämmer mig. Oftast handlar det om varelser, från böcker, filmer eller liknande. Vid första åsynen blir jag vettskrämd, samtidigt som den logiska delen av hjärnan går på högvarv och försöker intala mig om att det inte är verkligt. Men när det handlar om syner som skrämmer mig kan jag inte reagera, jag kan inte bara slå bort det som att det bara är i mitt huvud. Jag tror med andra ord på att det jag ser finns, även om jag innerst inne vet att det inte gör det.

Mina syner håller i sig i 1-3 sekunder åt gången, sedan försvinner de och ersätts kanske av nya som håller lika länge. Blir jag rädd, blir det värre. Det kan sätta igång en hel karusell av olika syner och ljud, och jag kan inte värja mig mot det.

Jag kanske inte borde kalla det hallucinationer, för är det något onaturligt är jag delvis medveten om att det inte är verkligt. Naturliga saker däremot, som röster eller annat, är mycket svårare att fastställa om det finns eller inte. Så det är inget jag nämner för läkarna heller, eftersom jag inte vet om det hände eller inte. De mansröster jag hörde på jobb, sen kväll med tom avdelning. Det måste funnits någon logisk förklaring, jag måste ha missat att det fanns två kvar.

Det skulle aldrig falla mig in att titta efter om det finns någon logisk förklaring till ljudkällan, för skulle jag inte hitta något blir jag rädd och så är karusellen igång igen.

Men till ursprungsfrågan, är det fel av mig att kalla det här hallucinationer, när jag trots allt är medveten i vissa fall att det jag ser/hör inte är riktigt? Vissa läkare verkar som sagt tro att jag bara hittar på. Men jag använder främst det ordet för att det är närmast till hands.

Jag uppskattar dock inte att bli dumförklarad och vill inte använda ord fel, finns det något annat ord för det jag upplever? Synvillor?

 

[Pilot]

Utan att kunna ett jota så tycker jag det låter som en psykos.

Tar du droger?

 

[stjarnhimmel]

Jag tror inte att du hittar på. Jag tror att du känner att du upplever/ser/hör det på riktigt.
Men sen är ju frågan varför.
Kan det vara mediciner/ droger etc?
Jag vill inte skrämma dig men jag vet folk som upplevt att de hallucinerat när de haft sjukdomar, fysiska eller psykiska.
Jag vet också en som upplevde saker när personen var på väg att bli utbränd.

Men det är ju svårt för oss att veta då vi inte vet din medicinska bakgrund/ diagnoser etc.
Men du upplever att läkare inte tar dig på allvar och inte lyssnar? eller har de någon tanke om vad det handlar om?

 

[Sleepy]

är det fel av mig att kalla det här hallucinationer, när jag trots allt är medveten i vissa fall att det jag ser/hör inte är riktigt?

Det viktigaste är väl inte vad det ska kallas, utan att du upplever något som skrämmer dig. Hur mår du rent allmänt?

 

[monster1]

Jag har blivit ifrågasatt av vissa läkare huruvida jag hallucinerar eller ej, då man tydligen inte kan vara medveten om att det man ser/hör inte är på riktigt. Detta har lett till att dessa läkare verkar tro att jag hittar på, vill ha en annan diagnos eller whatever. Men det här är ett problem för mig som dyker upp titt som tätt, och jag vill bli tagen på allvar när jag berättar om det. Att kalla det för hallucination verkar inte fungera dock.

För egen del vill jag gärna kalla det för hallucinationer, eftersom jag upplever saker som det inte finns någon logisk förklaring till. Det kan vara allt ifrån verkliga ting till sådant som absolut inte existerar. Jag ser t.ex. ibland en svart katt i min lägenhet. Det är ingen riktig katt och jag är medveten om att den inte egentligen finns. Ingen annan skulle se den. Jag kan inte urskilja några direkta detaljer, mer än att det är en katt och den är tecknad.

Jag har andra syner där jag vet att det jag ser inte är riktigt, att det inte finns. Så fort det handlar om något onaturligt, som den tecknade katten i min lägenhet, så vet jag att det inte är verkligt. Det finns ingen logik. Hur skulle en tecknad katt kunna existera liksom?

Syner som ovan kan jag oftast bara "slå bort", de finns fortfarande kvar men är inte så märkvärdiga. Jag blir mest förvånad när jag ser liknande saker. Ibland ser jag dock saker som skrämmer mig. Oftast handlar det om varelser, från böcker, filmer eller liknande. Vid första åsynen blir jag vettskrämd, samtidigt som den logiska delen av hjärnan går på högvarv och försöker intala mig om att det inte är verkligt. Men när det handlar om syner som skrämmer mig kan jag inte reagera, jag kan inte bara slå bort det som att det bara är i mitt huvud. Jag tror med andra ord på att det jag ser finns, även om jag innerst inne vet att det inte gör det.

Mina syner håller i sig i 1-3 sekunder åt gången, sedan försvinner de och ersätts kanske av nya som håller lika länge. Blir jag rädd, blir det värre. Det kan sätta igång en hel karusell av olika syner och ljud, och jag kan inte värja mig mot det.

Jag kanske inte borde kalla det hallucinationer, för är det något onaturligt är jag delvis medveten om att det inte är verkligt. Naturliga saker däremot, som röster eller annat, är mycket svårare att fastställa om det finns eller inte. Så det är inget jag nämner för läkarna heller, eftersom jag inte vet om det hände eller inte. De mansröster jag hörde på jobb, sen kväll med tom avdelning. Det måste funnits någon logisk förklaring, jag måste ha missat att det fanns två kvar.

Det skulle aldrig falla mig in att titta efter om det finns någon logisk förklaring till ljudkällan, för skulle jag inte hitta något blir jag rädd och så är karusellen igång igen.

Men till ursprungsfrågan, är det fel av mig att kalla det här hallucinationer, när jag trots allt är medveten i vissa fall att det jag ser/hör inte är riktigt? Vissa läkare verkar som sagt tro att jag bara hittar på. Men jag använder främst det ordet för att det är närmast till hands.

Jag uppskattar dock inte att bli dumförklarad och vill inte använda ord fel, finns det något annat ord för det jag upplever? Synvillor?

Om du ska beskriva det det du ser för en läkare så kanske du kan kalla det upplevelser? Jag tycker du ska berätta om alla dina upplevelser även de som involverar ljud för dina läkare. Berätta om din upplevelse utan att kalla det för särskilt.

 

[Hippocampus]

Jag har inget svar men kan du inte ta med dig detta som du har skrivit till din läkare?

 

[Trani]

Om det där inte är hallucinationer så vet jag inte vad hallucinationer skulle vara?

 

[Modest]

Som jag har förstått det är det hallucinationer ex. syn, hörsel-, eller känselintryck där man kan resonera med individen om att de inte är på riktigt (ex. Sasses tecknade katt). Hallucinationer kan dock leda till vanföreställningar där man får för sig att hallucinationerna har en särskild betydelse för en själv (ex. hörselhallucinationer kan tolkas som att man hör Gud).

@Sasse det du beskriver kan vara psykotiska symtom, dvs. störd verklighetsuppfattning. Ta detta på allvar, berätta för vården så att du kan få rätt hjälp. Att se saker som inte finns är definitivt hallucinationer, trots att du förstår att de inte är verkliga.

 

[hier]

Ang. psykos: det är inte särskilt vanligt med synhallucinationer vid psykos, dessutom är hallucinationer bara en väldigt liten del i en psykos, och då är det främst hörselhallucinationer. Men alla sorter kan förekomma.

Just vid synhallucinationer är det vanligare att det rör sig om en hjärnskada eller annat neurologiskt, värt att tänkas på.

Av TS skrivsätt att döma verkar det inte röra sig om en psykos då det finns så många andra symptom, b la också avsaknad av sjukdomsinsikt vilket TS inte har här. Men jag är ingen expert, obs. I vilket fall som helst är det hög tid att uppsöka vård.

Läs gärna: http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos

Kan nämna att jag själv får hörselhallucinationer vid hög stress, utan att vara en enda fläck psykotisk. Och synhallucinationer vid grav sömnbrist, dvs hjärnan får kortslutning. Min sambo får det också vid sömnbrist, han kallar det för tomtar som springer omkring på golvet, jag själv kallar dem för småfolket...
Har en enda gång fått höra av vården att jag haft psykotiska symptom i samband med ett svårt skov (bipolär) men då har det inte alls varit hallisar inblandade. Det var istället vanföreställningar och förlust av tidsbegrepp det rörde sig om.

 

[Sasse]

Utan att kunna ett jota så tycker jag det låter som en psykos.

Tar du droger?

Psykos är jag rätt säker på att det inte är. Personer med psykos har mig veterligen andra typer av hallucinationer än vad jag har.

Nej, och har aldrig gjort.

Jag tror inte att du hittar på. Jag tror att du känner att du upplever/ser/hör det på riktigt.
Men sen är ju frågan varför.
Kan det vara mediciner/ droger etc?
Jag vill inte skrämma dig men jag vet folk som upplevt att de hallucinerat när de haft sjukdomar, fysiska eller psykiska.
Jag vet också en som upplevde saker när personen var på väg att bli utbränd.

Men det är ju svårt för oss att veta då vi inte vet din medicinska bakgrund/ diagnoser etc.
Men du upplever att läkare inte tar dig på allvar och inte lyssnar? eller har de någon tanke om vad det handlar om?

Det har inget att göra med mediciner/droger. Mina syner började för flera år sedan och dyker upp i perioder. Jag började med medicin först förra våren. Just nu medicinerar jag inte, men märker ingen skillnad i hur ofta jag ser syner. De kommer oavsett.

Inga droger inblandade.

Jag har "alltid" mått psykiskt dåligt, med depressioner som dyker upp periodvis. Det känns troligt att synerna osv är en effekt av det, och det har vissa läkare (och min nuvarande) trott på också. Sedan finns det de andra läkarna jag rräffar ibland, som inte verkar ta det jag säger på allvar. Eftersom jag delvis är medveten om att en syn kan vara falsk, och det kan man inte vara om man hallucinerar. De läkarna verkar tro att jag hittar på eller försöker få det att framstå som att jag har en mer komplicerad diagnos än depression. Ja, det är rätt jobbigt när det inte känns som att de lyssnar.

Det viktigaste är väl inte vad det ska kallas, utan att du upplever något som skrämmer dig. Hur mår du rent allmänt?

Nej, såklart inte. Men läkarna verkar vilja ha ett ord för det

Jag mår psykiskt rätt dåligt, och har gjort i flera år. Är inte speciellt lycklig med hur livet har utvecklats, eller hurdan jag själv är. Det är inte så mycket som är bra.
Jag är rätt säker på att synerna, osv, kommer upp för att jag inte mår bra. Ett sätt för kroppen att säga ifrån. Jag har sökt hjälp, kan medicinera om jag vill, väntar på terapi osv. Vet inte vad mer jag kan göra.

Om du ska beskriva det det du ser för en läkare så kanske du kan kalla det upplevelser? Jag tycker du ska berätta om alla dina upplevelser även de som involverar ljud för dina läkare. Berätta om din upplevelse utan att kalla det för särskilt.

Bra tips! Förhoppningsvis kan det hjälpa.

Jag har tagit några exempel av syner och ljud till alla de läkare jag träffat. Den nuvarande jag har lägger ingen större vikt vid det, han anser att det har med min depression att göra och tror det dyker upp när jag känner mig mer nedstämd. Vilket det till viss del gör. Jag vet inte hur viktigt det är. Det stör mig när det är syner och ljud som skrämmer, men jag vet inte om man bör lägga något fokus på det. Jag antar att det har med depressionen att göra och förhoppningsvis försvinner det när jag börjar må bättre någon gång.

Det som påverkar mig mest är väl de läkare som inte tror mig riktigt. Det gynnar mig inte direkt. Jag hade t.ex. gärna haft någon medicin jag kan ta när det är som värst, så jag lugnar mig. Men förutom en medicin jag fick i början som inte hjälper alls, så verkar de inte vilja ge mig något annat nu. Jag vet inte varför, men får känslan som sagt att de inte tror mig.

Jag har inget svar men kan du inte ta med dig detta som du har skrivit till din läkare?

Det kan jag göra, men jag tror allvarligt talat inte det gör någon skillnad. Mina syner osv, är inte så prioriterade.

Om det där inte är hallucinationer så vet jag inte vad hallucinationer skulle vara?

Enligt läkarna är det bara hallucinationer om man är helt säker på att det man sett/hört är riktigt. Men visst, jag vill också kalla det hallucinationer.

 

[Borttaget konto]

Vad säger läkarna om du kallar det pseudohallucination?

Tillägg: Hmm det är tydligen inte en helt korrekt medicinsk term... Men jag förstår inte varför de inte kan ta det på allvar om du inte har ett namn för det?!

 

[hier]

Enligt läkarna är det bara hallucinationer om man är helt säker på att det man sett/hört är riktigt. Men visst, jag vill också kalla det hallucinationer.

Skitsnack! Idiotläkare

Jag har i mina dagar tagit en del LSD (små doser dock), och under påverkan var jag fullständigt medveten om att hallucinationerna är just bara hallucinationer. Skrattat lite gott åt den roliga ödlan som klättrade på väggen (och fantiserat, läs: fantiserat/låtsats om att den är på riktigt och min tillfälliga kompis) eller att gardinerna viftat av sig själv

Men hela tiden medveten om att det inte var på riktigt utan pga jag var hög. Och samma sak vid icke-drogrelaterade hallucinationer som berott på t ex stress/sömnbrist, enligt mitt inlägg ovan.

 

[em-pirre]

Psykos är jag rätt säker på att det inte är. Personer med psykos har mig veterligen andra typer av hallucinationer än vad jag har.

Nej. Personer med olika sorter av symtom på psykos kan ha vilka hallucinationer som helst. Begreppet psykossjukdom är väldigt brett, och behöver absolut inte handla om någon som är helt borta. Vissa vet om att det inte är verkligt, vissa inte.

Som exempel har jag vårdat personer med följande typer av hallucinationer: småfåglar, elefanter, hästar, småbarn, små rymdskepp. Alla dessa har varit trevliga, lugna och behagliga hallucinationer. Personerna har i övrigt varit helt som vanligt. Trevliga avslappnade människor.

Om du mår dåligt psykiskt på andra sätt hade jag nog tyckt att du behöver någon form av antipsykotika. Anser du att du mår bra, och att katten inte är obehaglig eller störande hade jag låtit det vara. Men någon samtalskontakt hade nog varit bra i vilket fall som helst.

 

[aprilmaj]

Tänker på om det kan finnas någon bakomliggande (ej känd?) sjukdom som påverkar? Parkinson och epilepsi kan ge hallucinationer.

 

[Trani]

Enligt läkarna är det bara hallucinationer om man är helt säker på att det man sett/hört är riktigt. Men visst, jag vill också kalla det hallucinationer.

Aldrig hört talas om att det skulle vara ett kriterium. I så fall är, som @hier påpekar, medvetet drogframkallade hallucinationer inte hallucinationer (i medicinsk mening)? Vad kallar man det då? Syner? Jag trodde att hallucination var sinnesintryck som inte framkallats av yttre stimuli.

Det du upplever är definitivt vad man i vardagligt språk kallar hallucinationer. Du ser och hör saker som inte finns och har ingen eller mycket lite kontroll över det - vad är läkarens poäng?

 

[YlvaG]

Även jag har knaprat diverse hallucinogener i mina dagar och alltid varit fullt medveten om att hallucinationerna inte är verkliga. Men lik förbaskat är det ju hallucinationer. Vad skulle det annars va? Verkligt? Småtomtar som skjuter flugor med lasergevär på fönsterbrädan? Har det varit något otäckt så har jag kunnat lugna mig med just det- att det inte är verkligt.

Nu var det åratal sedan jag tog ngn drog, men kan få synhallucinationer vid extrem trötthet. Vet ju fortfarande att det inte är verkligt- samt vad det beror på.

Idiotiskt av läkare att inte ta det på allvar. Någonting är ju bevisligen fel.

 

[escodobe]

Aldrig hört talas om att det skulle vara ett kriterium. I så fall är, som @hier påpekar, medvetet drogframkallade hallucinationer inte hallucinationer (i medicinsk mening)? Vad kallar man det då? Syner? Jag trodde att hallucination var sinnesintryck som inte framkallats av yttre stimuli.

Det du upplever är definitivt vad man i vardagligt språk kallar hallucinationer. Du ser och hör saker som inte finns och har ingen eller mycket lite kontroll över det - vad är läkarens poäng?

Ja, har du (ts) pratat med en psykiatriker om det här?
Det verkar lite underligt alltihopa?

 

[Trani]

Ja, har du (ts) pratat med en psykiatriker om det här?
Det verkar lite underligt alltihopa?

Alltså jag har träffat folk som ser katter som inte jag ser men jag har aldrig träffat någon som påstått att hallucinationer inte är hallucinationer om man är medveten om att det inte är på riktigt.

 

[escodobe]

Alltså jag har träffat folk som ser katter som inte jag ser men jag har aldrig träffat någon som påstått att hallucinationer inte är hallucinationer om man är medveten om att det inte är på riktigt.

Inte jag heller. Det är första gången jag hör det påstås. Det verkar märkligt.

 

[Sleepy]

Det som påverkar mig mest är väl de läkare som inte tror mig riktigt.

Det är förståeligt. Fokusera på att berätta om vilka problem du har och hur du känner kring det, hur det påverkar dig och att du behöver hjälp. Överlåt sen åt läkarna att ställa ev diagnos, det är deras ansvar. Får du inte hjälp så sök dig någon annanstans.