Nej, Gränna kommer jag att bli klar med mycket fort. Jag tänker att en stor del i att vi så gärna vill resa, är att vi har internaliserat resandets höga status. Där är sol och bad oändligt mycket bättre än att inte resa alls. Resandet är en enorm statusgrej, och att "behöva" resa mycket i jobbet är det i minst lika hög grad. Jag vet inte vad jag är "ute efter" när jag reser, egentligen. Säkert nån sorts status, även om det inte känns så. Och så gillar jag att vara "borta". Att inte allt är hemtamt. Sen är resande och ledighet ganska förknippat med varandra för mig. Att vara "borta" är att vara ledig, och det är ju inte så dumt.
Och jag har mycket svårt att se att jag byter ut Rom och Beirut mot Gränna och Karlstad. på sikt. Ett år går nog bra. Med mer gott om tid, kan jag göra precis som jag gör nu, fast med tåg. Och med mer pengar, för tåg är dyrare. Om vi tänker oss en framtid utan flyg, eller där flyg kostar som det borde kosta och därför inte är ett alternativ, så tänker jag tåg till södra Europa. Jag tänker inte "wow, vilken chans att dra till Sunne!". Och så tänker jag just på det där att jordklotet blir större igen. Just det gillar jag som idé, på något sätt.
