Lillagoajag
Trådstartare
Varning för klaga-tråd 
Har de senaste 12 h blivit besviken på människor i min omgivning och behöver väl mest skriva av mig och delvis fått det bekräftat att kan inte reagerar helt knäppt.
Först inatt: ringer för att säga god natt till pojkvännen. Han berättar då att han har glömt att hans bror fyller år imorgon (idag alltså) och att det är födelsedagsmiddag. Det är ju en sån sak som jag självklart "ska" (och vill!) vara med på men jag har av förklarliga skäl planer för kvällen, så jag kan inte komma. Och jag blir så irriterad p.g.a. dels att hade jag bara fått den här infon typ ett par dagar tidigare hade jag kunnat vara med (och hur svårt kan det vara att hålla reda på sitt syskons födelsedag). Dessutom blir jag irriterad av att han inte hör av sig på en gång han kommer på detta, utan väntar tills jag ringer (mitt i natten). Om jag tänker mig in i hans situation hade det enda logiska varit att ringa direkt jag kom på detta, för att ge personen så lång framförhållning som möjligt. Men nej då.
Sedan: Ikväll skulle jag träffa en av mina bästa vänner som inte längre bor i samma stad som jag men hon är här över helgen. Detta har jag såklart sett fram emot. Och planen var att hon skulle komma hit vid 6-tiden, och sedan skulle vi gå på en fest. Får nu ett sms att hon kanske inte kommer förrän vid 10-tiden, men vi kanske kan mötas upp ute. Beror på för hon ska iväg på en anna grej innan. Och jag blir så besviken och känner mig bortprioriterad. Alltså, antingen får man väl säga att man inte kan, eller så får man hålla det man har sagt.
Och nu känns hela den här kvällen skit-tråkig. För nu skulle jag ju kunna gå på den där födelsedagsmiddagen, men det känns dels lite sent att komma med det nu, när jag har sagt nej redan. Och festen ikväll känns inte heller jättekul. Det jag såg fram emot var ju att umgås med min vän, men hon har ju tydligen viktigare saker att göra. Fan. Kanske överreagerar jag bara. Fan.
Har de senaste 12 h blivit besviken på människor i min omgivning och behöver väl mest skriva av mig och delvis fått det bekräftat att kan inte reagerar helt knäppt.
Först inatt: ringer för att säga god natt till pojkvännen. Han berättar då att han har glömt att hans bror fyller år imorgon (idag alltså) och att det är födelsedagsmiddag. Det är ju en sån sak som jag självklart "ska" (och vill!) vara med på men jag har av förklarliga skäl planer för kvällen, så jag kan inte komma. Och jag blir så irriterad p.g.a. dels att hade jag bara fått den här infon typ ett par dagar tidigare hade jag kunnat vara med (och hur svårt kan det vara att hålla reda på sitt syskons födelsedag). Dessutom blir jag irriterad av att han inte hör av sig på en gång han kommer på detta, utan väntar tills jag ringer (mitt i natten). Om jag tänker mig in i hans situation hade det enda logiska varit att ringa direkt jag kom på detta, för att ge personen så lång framförhållning som möjligt. Men nej då.
Sedan: Ikväll skulle jag träffa en av mina bästa vänner som inte längre bor i samma stad som jag men hon är här över helgen. Detta har jag såklart sett fram emot. Och planen var att hon skulle komma hit vid 6-tiden, och sedan skulle vi gå på en fest. Får nu ett sms att hon kanske inte kommer förrän vid 10-tiden, men vi kanske kan mötas upp ute. Beror på för hon ska iväg på en anna grej innan. Och jag blir så besviken och känner mig bortprioriterad. Alltså, antingen får man väl säga att man inte kan, eller så får man hålla det man har sagt.
Och nu känns hela den här kvällen skit-tråkig. För nu skulle jag ju kunna gå på den där födelsedagsmiddagen, men det känns dels lite sent att komma med det nu, när jag har sagt nej redan. Och festen ikväll känns inte heller jättekul. Det jag såg fram emot var ju att umgås med min vän, men hon har ju tydligen viktigare saker att göra. Fan. Kanske överreagerar jag bara. Fan.
