Är min oro överdriven?

tuaphua

Trådstartare
Jag har en närstående som funnits i mitt liv sen jag föddes. Personen har alltid varit så galet intelligent och aldrig glömt eller missat ngt.
Jag upplever att sista åren har man missat småsaker. Men har tänkt personen har haft det tufft med så många runt sig som mår dåligt och personen är då en klippa och ställer upp. Nu dog både personens förälder och syskonets partner som han är mkt nära sen 50 år tillbaks. Så det blev än mer sorg och folk att ta hand om.

Jag har trott att det här gjort personen jättetrött och virrigare än vanligt. Fullt normalt om det vore så
Men det som kommit gradvis känns inte rätt. Jag får en klump i magen.

Nu pratade vi igår och personen började dra samma historia om sitt opererade finger och storyn kring det.
Men vi har pratat om det många gånger och han berättar som jag inte vet trots att personen var nyligen här och visade hur fint de sytt etc.
Där jag sa lite glatt och bekräftande ”Ja, de sa ju det” ”Ja det berättade du ju etc så
Bara fortsatte personen och tog inte in vad jag sa. Där brukar denne haja.

Kan personen börjat bli senil?
Kan man göra nerför personen

Det är ju någon som är fräsch för övrigt för sin ålder och orkar jobba deltid med egen firma.
Så jag vill inte dra på för stora växlar.

Jag tänkte nog avvakta lite och om det fortsätter/blir värre prata med personens syskon och partner. Om de tycker ngt är märkligt.

Eller bör jag göra ngt annat?
 
Jag önskar att någon hade tagit tag i min farmors sjukdom när det började visa sig att hon drog samma historier hela tiden men det slätades bara över.

Med det sagt så kanske det vore bra om du pratar med personens familj för att se om de uppmärksammar något mönster. Bättre att försöka ta tag i det redan nu.
 
Jag önskar att någon hade tagit tag i min farmors sjukdom när det började visa sig att hon drog samma historier hela tiden men det slätades bara över.

Med det sagt så kanske det vore bra om du pratar med personens familj för att se om de uppmärksammar något mönster. Bättre att försöka ta tag i det redan nu.
Skulle det vara demens, vilket jag absolut inte vet, så är det inte mycket att ta tag i tyvärr. Vid alzheimer finns mediciner som lindrar symtomen, men vid annan demens finns inte mycket att göra.
 
Jag har en närstående som funnits i mitt liv sen jag föddes. Personen har alltid varit så galet intelligent och aldrig glömt eller missat ngt.
Jag upplever att sista åren har man missat småsaker. Men har tänkt personen har haft det tufft med så många runt sig som mår dåligt och personen är då en klippa och ställer upp. Nu dog både personens förälder och syskonets partner som han är mkt nära sen 50 år tillbaks. Så det blev än mer sorg och folk att ta hand om.

Jag har trott att det här gjort personen jättetrött och virrigare än vanligt. Fullt normalt om det vore så
Men det som kommit gradvis känns inte rätt. Jag får en klump i magen.

Nu pratade vi igår och personen började dra samma historia om sitt opererade finger och storyn kring det.
Men vi har pratat om det många gånger och han berättar som jag inte vet trots att personen var nyligen här och visade hur fint de sytt etc.
Där jag sa lite glatt och bekräftande ”Ja, de sa ju det” ”Ja det berättade du ju etc så
Bara fortsatte personen och tog inte in vad jag sa. Där brukar denne haja.

Kan personen börjat bli senil?
Kan man göra nerför personen

Det är ju någon som är fräsch för övrigt för sin ålder och orkar jobba deltid med egen firma.
Så jag vill inte dra på för stora växlar.

Jag tänkte nog avvakta lite och om det fortsätter/blir värre prata med personens syskon och partner. Om de tycker ngt är märkligt.

Eller bör jag göra ngt annat?

Jobbar bla med målgruppen och det låter absolut som att ett besök på VC skulle sitta på sin plats, allt för många tillåts gå hemma alldeles för länge och tillslut blir det misär.

Hade en patient med liknande bakgrund som din vän här, man skyllde på sorg men tillslut larmade kollegorna när patienten paranoid sov kvar på jobbet för att han inte hade någon koll på vad som var vad längre :(
 
Jobbar bla med målgruppen och det låter absolut som att ett besök på VC skulle sitta på sin plats, allt för många tillåts gå hemma alldeles för länge och tillslut blir det misär.

Hade en patient med liknande bakgrund som din vän här, man skyllde på sorg men tillslut larmade kollegorna när patienten paranoid sov kvar på jobbet för att han inte hade någon koll på vad som var vad längre :(
Tillåts? Så länge det inte handlar om tvångsvård är det upp till personen själv att söka vård.
 
Skulle det vara demens, vilket jag absolut inte vet, så är det inte mycket att ta tag i tyvärr. Vid alzheimer finns mediciner som lindrar symtomen, men vid annan demens finns inte mycket att göra.
En sanning med modifikation. Det finns ingen medicinsk hjälp vid annan demens, men gott om stödinsatser och hjälpmedel som kan underlätta och trygga vardagen både för personen själv och närstående.
 
Hur gammal är personen? Man kan ha minnesproblem utan att vara dement.
Det jag tänker är att, om det är en permanent och accelererande förändring, så är det bra att göra justeringar av livet snarast, innan det blir värre. Det kan t ex vara bra att personen får hjälp i hemmet, så att hen är van vid det, och inte sätter stopp längre fram, när behovet är större.
Lätt att säga tulipanaros, jag vet, men det är något att tänka på.
 
En sanning med modifikation. Det finns ingen medicinsk hjälp vid annan demens, men gott om stödinsatser och hjälpmedel som kan underlätta och trygga vardagen både för personen själv och närstående.
Ja, jag tänkte bara på medicinsk hjälp. Har många gånger sett att liknande frågor här fått svaren att det finns bromsmediciner vilket inte stämmer. Men stödinsatser finns naturligtvis, även om jag har svårt att se hur sådana bli aktuella bara för att en person upprepar sina berättelser.
 
Tillåts? Så länge det inte handlar om tvångsvård är det upp till personen själv att söka vård.
Fast man kan ju som anhörig/omgivning välja mellan att blunda eller faktiskt försöka hjälpa personen. Så jag tycker ändå man kan säga som @Vogue

@tuaphua Jag har anhörig som började så som din, hen är jättedålig nu. Jag lyckades dock med hjälp av sjukvården få hen att förstå att hem vore att föredra. Men jag kunde ju valt att bara passivt stå bredvid också, men det tycker inte jag är rätt.
 
Förloppet för att få en diagnos är lite olika. Specialistkliniker kan ha vissa krav för att utreda patienten. På vår klinik krävs det minnestester på vårdcentral samt CT skalle. I vissa fall kan vårdcentralläkaren sätta diagnos utan vår inblandning, alternativt efter kontakt med vår konsult.

På specialistklinik får man sedan göra utökade tester (MMSE t.ex) samt gärna göra lumbalpunktion (alla vill inte). Ibland krävs neuropsykologisk utredning och arbetsterapeutisk utredning för att kunna komplettera misstänkt diagnos.

Kan säkert svara på fler frågor, arbetar inom minnessjukdomar :)
 
Förloppet för att få en diagnos är lite olika. Specialistkliniker kan ha vissa krav för att utreda patienten. På vår klinik krävs det minnestester på vårdcentral samt CT skalle. I vissa fall kan vårdcentralläkaren sätta diagnos utan vår inblandning, alternativt efter kontakt med vår konsult.

På specialistklinik får man sedan göra utökade tester (MMSE t.ex) samt gärna göra lumbalpunktion (alla vill inte). Ibland krävs neuropsykologisk utredning och arbetsterapeutisk utredning för att kunna komplettera misstänkt diagnos.

Kan säkert svara på fler frågor, arbetar inom minnessjukdomar :)
Hur bemöter man en sjuk människa när man pratar med hen och hen låter typ som vanligt men mitt i allt väser fram ’’jag är kidnappad i kongo’’, typ säger emot eller spelar med eller ignorerar?
 
Fast man kan ju som anhörig/omgivning välja mellan att blunda eller faktiskt försöka hjälpa personen. Så jag tycker ändå man kan säga som @Vogue

@tuaphua Jag har anhörig som började så som din, hen är jättedålig nu. Jag lyckades dock med hjälp av sjukvården få hen att förstå att hem vore att föredra. Men jag kunde ju valt att bara passivt stå bredvid också, men det tycker inte jag är rätt.
Det finns grader i demenshelvetet, dvs det är inte så svartvitt som att blunda som anhörig vs tvångsvård. Frivilligheten är (dessvärre) stor. När min mamma gjort minnestest fick hon tid för CT, den avbokade hon själv för hon tyckte inte att den behövdes. Vill personen inte själv kan anhöriga inte göra mycket.
 
Det finns grader i demenshelvetet, dvs det är inte så svartvitt som att blunda som anhörig vs tvångsvård. Frivilligheten är (dessvärre) stor. När min mamma gjort minnestest fick hon tid för CT, den avbokade hon själv för hon tyckte inte att den behövdes. Vill personen inte själv kan anhöriga inte göra mycket.
Nej jag vet, är mitt uppe i det där och det är inte roligt. Häromdagen visste inte in anhörig riktigt vem jag var ens när vi pratade i telefon, hen visste att jag var en anhörig men kunde inte placera mig eller visste vad jag hette, jag var ’’du’’ bara.
 
Hur bemöter man en sjuk människa när man pratar med hen och hen låter typ som vanligt men mitt i allt väser fram ’’jag är kidnappad i kongo’’, typ säger emot eller spelar med eller ignorerar?
Är det en utåtagerande person så hade jag ignorerat. Att byta samtalsämne är alltid bra, oavsett. Men vanföreställningar är ett tecken på t.ex. Alzheimers sjukdom med demens. Har personen en diagnos? Om inte är det dags för vårdcentralen för minnestest.
 
Är det en utåtagerande person så hade jag ignorerat. Att byta samtalsämne är alltid bra, oavsett. Men vanföreställningar är ett tecken på t.ex. Alzheimers sjukdom med demens. Har personen en diagnos? Om inte är det dags för vårdcentralen för minnestest.

Ingen officiell diagnos men sjukvården säger ju att hen troligtvis är dement. Men vägrade göra en utredning, hen tackade först ja till det men vägrar nu. Hen har fått för sig att det bara är ”psykfall” som gör sånt. Nej jag vet inte var hen fått det ifrån.

Jag tycker det är så svårt att bemöta allt, för jag blir irriterad när jag får svara på samma fråga 100 gånger, när hen inte minns vem jag är, när hen tror att hen är kidnappad i Kongo, när hen ringer och gapar om en sak vi pratade om igår men nu inte längre minns osv osv.

Jag vet att jag inte borde bli irriterad men jag kan inte hjälpa det.
 

Liknande trådar

Småbarn Sonen (fyller 3 om två månader) började på dagis för lite mindre än en månad sedan. Från början var det tänkt och sagt att han skulle gå...
2
Svar
35
· Visningar
4 773
Senast: Lupin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp