Är mitt hästliv över?

[Lightfellow]

Jag är 30 år gammal, och har ridit till och från i mitt liv; dels på ridskola och dels på medryttarhästar. Nivån ligger på "hellre än bra", LB-LA.

Jag har tyvärr fått diagnosen fibromyalgi.

Senast jag var i kontakt med hästar, så red jag en lektion på en ridskola samt jobbade i ett stall i en vecka i samma veva. Kroppen knäcktes utav det, och jag hade ont länge som följd utav att jag hade tagit i.

Allting känns så tröstlöst, jag saknar mitt hästliv, men det känns som om det definitivt är över. Jag tränade tidigare för C-tränare en gång i veckan (dressyr) på min f.d. medryttarhäst, och jag saknar det SÅ. Det var verkligen det jag uppskattade mest, att träna, få till det där samspelet och utvecklas tillsammans med den fina läromästaren till medryttarhäst jag hade.

Skogsmulleri har inte gett mig nämnvärt mycket tidigare, och jag är tveksam till att det skulle ha ändrats; även om jag känner att jag griper efter halmstrån.

Finns det andra former av ridning som inte tar lika mycket på kroppen som att rida engelskt?

Finns det någon här som har mycket värk i kroppen, kanske t.o.m. fibromyalgi liksom jag; som kan ha ett aktivt hästliv trots allt?
Finns det någon som kan tipsa eller råda mig?

Jag som drömde om en egen häst, om att kanske komma ut och tävla lite lätt...

Är mitt hästliv över för gott?
Eller måste jag bara revidera mina drömmar, kan det hjälpa att ändra "formen på ridningen"?
/Nedslagen

 

[GotAsecret]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag provade att rida AR när jag hade chansen och det passade mig väldigt bra, tyvärr är det nog svårt när man inte har egen häst...medryttarhästar verkar det vara ont om ifall man vill träna AR

Nu har jag själv ständig värk så mycket går ju bort även för mig, tungt stalljobb och så vidare...som tur är så behöver jag bara rida och det får jag göra som jag vill/känner för, vilket gör att jag kan anpassa ridningen efter dagsformen, för både mig och häst/ar.
Men jag har fri tillgång till ett par islandshästar som passar mig alldeles ypperligt, fast jag är en tvättäkta skogsmulle jag...

Prata med en sjukgymnast så kanske de kan ge förslag på vad som kan vara bra och så kanske du kan prova kombinera med ridningen?

Och sedan kan du ju kolla medryttarannonser och se om det finns så du kan få träna och tävla mot en mindre summa, men kanske slippa det tunga stallarbetet?

Det finns säkert en lösning så du kan fortsätta, det tror jag verkligen! Ge inte upp!
Kan jag så kan du, det gäller bara att hitta det som fungerar för dig!

 

[schnork]

Sv: Är mitt hästliv över?

Nej nej nej nej nej... Ge inte upp!!!

Jag har efter mycket om och men fått diagnosen kronisk värk ( träffade en ganska jobbig läkare som var väldigt old school så hon vägrade ge mig diagnosen fibromyalgi).
Och visst påverkar det hur jag hanterar mina hästar. Jag har två egna hästar men jag skulle aldrig kunna sälja dom eller något annat. Aldrig... Men jag har bara ork att ta hand om en och ge all den omsorg som en häst behöver.
Jag har ju tur i att bo på gården där jag har hästarna, plus att jag har en sambo som är otroligt hjälpsam. Han hjälper mig med allt.

Och så letar jag efter någon som vill ha min andra häst som sköthäst.

Min mamma har haft fibromyalgi i många år och det första hon säger när hon träffar någon som har samma, och jag håller med, är att du ska absolut inte sätta dig ner och inte röra på dig. Det blir bättre om du försöker röra på dig och träna. Men sen är det klart att du inte kan göra det i samma utsträckning som en annan i din ålder. Det är ju det sorgliga. Men det är klart att du ska fortsätta med hästar.

Det står inte vad jobbet i stallet gick ut på, men jag antar att det helt enkelt var för mycket jobb.
Vad jag vanligtvis orkar på en dag är att mocka, fixa mat och allt annat som behövs för mina två hästar samt rida den ena. Vissa dagar är det bättre och vissa dagar är det sämre.
Och det är ju tyvärr det man måste anpassa sig till.

Men vet du vad... Om du vill ha någon att maila till och så, så skicka ett PM till mig med mailadressen. Kan kanske vara skönt att dela med sig av allt vad det innebär att ha konstant ont och vara konstant trött.

Det blev kanske lite rörigt... :S Men som sagt... Hör av dig om du vill ha någon att prata med!

Kram!

 

[Piraja]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag har inte fibro. men Har en ledsjukdom samt gamla skador som spökat. Jag lämnade den klassiska skolan och gick över på western med lite inslag av AR. Har två egna hästar som jag tränar för tävling men gråter inte om min dagsform säger att det räcker med en skogsmulletur. Jag har ändå haft tur som stärkt kroppen tack vare daglig ridning och jag klarar mycket mer idag.

 

[Nixehen]

Sv: Är mitt hästliv över?

Westernridningen är ju betydligt snällare för kroppen än den engelska!

 

[moholmarabs]

Sv: Är mitt hästliv över?

att skogsmulla ar toppen.. kanske inte om man ser tavlingar som sitt mal i livet, men med MS och andra saker passar det bra, i alla fall for mig..jag har ocksa tagit upp bruksridning med min fjordis.
nar det galler stall skotsel som piraja sa, vissa dagar kan man bara inte och om boxen inte blir mockad , gor det i morgon.. mina daliga dagar klarar jag fodringar vatten och det ar IT.hastarna lider inte. Man maste anpassa sig, men det varsta du kan gora ar att sluta, Fibro bygger ju mkt pa att halla i gang leder och muskler.. Sa satt dig inte eller du kommer vara i rullstol inom kort.. Och kontakta handikappforbundet for de kan hjalpa dig med ideer om hur du kan forenkla ditt hastliv. kop dig en pall for att sitta upp, kanske bygg en ramp om du behover det, dar hasten ar "nedanfor" dig, hang sadeln i hojd dar du inte behover lyfta hogt for att fa ner eller hanga upp, och kanske lata bli att rida mastodont hastar (sana over 155cm). Jag har tur med mina pallar, de ar mellan 142 och 150 och det ar hogt nog. Du kan ocksa satta ett extra handtag pa godsel grepen lite langre fram sa du har battre grepp av dem. skaffa en karra typ dar du i stallet for att lyfta som en skottkarra trycker ner pa handtaget och kan kora..(en sadan har jag fatt fran usa, har inte sett ngt sadant i sverige men det finns nog ngnstans). Anvand magasin karror och om du har en ICA nara dar du bor, ga och fraga om du kan fa kopa en av deras korgar med hjul.. perfekt att lagga saker i och dra runt med.. By fran tung engelsk ladersadel till en bomlos engelsk (se distancesadlar) eller om du vill ga western sadel sa finns ju de ocksa i neoprene vilket vager valdigt lite. och man kan rida ar i western ocksa.. i alla fall typ av ar. hoppas du hittar ngn losning till ditt problem.. lycka till

 

[Chine]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag skulle också säja AR. En häst som är AR-riden är mkt lättare på hjälperna och du behöver i princip ingen kraft alls, bara vikthjälp och att mjukt reglera ramen. Men, du måste nog ha egen häst, vi som rider AR lånar högst sällan ut våra hästar. Men du kan ju kolla runt, jag lånade ut min förra AR-ridna häst, så chans finns ju.

 

[Mooch]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag säger också AR. För mig har det inneburit en noggrannhet med sitsen och ridningen som gör att min häst är mjuk och fin i hjälperna och jag själv sitter i en god balans och med en bra sits som gör att jag inte slits eller tröttas ut av ridningen. Jämfört med "vanlig" ridskoleridning får jag inte träningsvärk lika ofta, varken i ljumskar, rygg, nacke eller skuldror. Det jag kan känna är i ryggen och magen, för att det krävs bålstabilitet. Jag upplever också ridningen som mer varierad, med kortare travpass och mer finputsning i skritt eller med tätare pauser.

Försök hitta en häst med sköna gångarter, inte så stötig trav eller alltför stora steg.

Vissa AR-instruktörer håller lektioner på sina egna hästar.

Om du är beredd att betala lite mer för privatlektioner så tror jag nog du kan hitta någon - även "vanlig" engelsk instruktör - som kan hålla anpassade lektioner på en häst med bra gångarter. Om man förklarar läget så tror jag nog instruktören är beredd att anpassa lektionen.

 

[Mooch]

Sv: Är mitt hästliv över?

Ett tillägg: jag har inte fibro eller någon annan diagnostiserad sjukdom, men jag har ofta ont i lederna (främst handleder, fingrar, höfter) och klarar inte statisk belastning någon länge stund fast jag faktiskt är jäkligt stark. Jag klara än så länge av det vanliga stalljobbet om jag får någon vilodag nu och då. Något som faktiskt har varit jobbigt för mig är att ändra min sits - det gav träningsvärk som attan ett tag. Men i längden har det gett så mycket bättre ridning. Jag tror bara att min instruktör var lite för ivrig och gick för hårt åt mig under en tid.

 

[Lobelia]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag går emot resten här, eller kanske inte, om dit problem är att hästens rörelser är för stora och du kanske inte riktigt klarar av att hålla om och rida en stor häst på engelskt vis så byt gren och kanske hästras.

Westernhästar har många gånger snällare rörelser, körning kanske kan passa. Många klarar av att rida Islandshästar även om kroppen inte hänger med, mindre rörelse, mindre hästar som är lättare att rå på utan muskelstyrka. Du kan om du så önskar även rida akademiskt, western eller klasiskt på islandshästar men då missar du lite av rasens charm. Körning kan också vara ett alternativ, har ingen kollp på hur skonsamt det egentligen är dock.

Sedan tycker jag inte heller du ska ge upp och tro att du för alltid kommer att ha det lika illa (eller värre) det finns hopp om ett bättre liv för dig också. Det gäller "bara" för dig att hitta den vägen tillbaks som passar dig.

 

[Gesska]

Sv: Är mitt hästliv över?

Är mitt hästliv över för gott?

Bara om du ger upp!

Jag tycker på att hitta den inriktning innom hästerier som gör dej gladast och sedan köra på det. Oavsett vilken gren det skulle vara för när man har ont helatiden så bhöver man den positiva energi som man får av att göra det man tycker är allra roligast.

Sedan är det många gånger enklare med en egen häst som du har din egen utrustning till som inte bara är anpassad efter hästen utan efter din kropp och dina behov med! En egen häst som passar din ridstil och som rör sej mjukt och smidigt.

Detta är vad jag kör på och jag har 3st olika typer av reumatiska sjukdommar vilket ger ständig värk.

Jag håller tumarna för att du skall hitta vad som passar just dej bäst och tänk på att smärta är mycket enklare att hantera om man är positiv! Då orkar man ha ont på ett annat sett.
Det värsta du kan göra är att sätta dej i soffan och ge upp...

 

[Mooch]

Sv: Är mitt hästliv över?

Tankar både av Gesskas och Lobelias svar: Två hästar har under min ridkarriär stuckit ut som extremt behagliga att rida rent gångartsmässigt. Den ena var en finsk häst på ridskola, den andra är min kompis islandshäst. Finnhästen var den som jag äntligen lärde mig sitta ner i traven på. Min egen islandshäst är inte alls lika lättsutten i traven, men tack vare min instruktör och träning så går det bra idag.

 

[moholmarabs]

Sv: Är mitt hästliv över?

kl.

hittade en saying som jag tycker ar ordspraket for de flesta hastmanniskor...

When i that day no longer can lift the saddle up on my old friend, i will still roll my wheelchair out to the pasture to visit with the best thing there is...

 

[schnork]

Sv: Är mitt hästliv över?

Ohhhh..... that´s beautiful... =)=)

 

[Nila]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag är nybörjare när det gäller AR, men tänkte också på det.

 

[TinyWiny]

Sv: Är mitt hästliv över?

Du ska absolut inte sluta rida men du kanske behöver hitta din egen ridstil som fungerar för dej.
Det är en sorg när kroppen inte vill och det tar tid att bearbeta men att ge upp hästarna behöver inte vara en del av den sorgen.

Jag har CRPS, nervsmärtor och myofaciellt smärtsyndrom bland annat och för mej är ridningen det som håller mej ifrån att behöva rullstolen jämt. Ridningen mjukar upp kroppen på ett skonsamt sätt.

Visst kan jag inte rida som förr men jag kan rida (eller åka häst kanske man ska skriva) och det är huvudsaken. Jag kan inte heller rida i en vanlig sadel eftersom det gör alldeles för ont men då letade jag reda på en sadel som var tillräckligt mjuk att sitta i men som ändå gav mej det stödet jag måste ha för att inte ramla framåt. För mej blev min Sensation Ride hybrid min räddning.

Jag har en häst som är inriden efter de små signaler jag kan ge, hon har ganska stora rörelser eftersom det är vad min kropp behöver. Visst gråter jag de första ridpassen av smärta om jag har varit tvungen att vara ifrån ridningen ett tag men jag vet att det bara är de första sex-ju gångerna, sedan mår kroppen bättre och jag blir mindre stel.

Jag orkar inte rida varje dag och jag vågar inte längre rida ensam men jag har nu fått hjälp ifrån kommunen så att det ska komma en tjej och hjälpa mej att rida tre gånger i veckan. Tidigare har jag bara ridit med hjälp av min dotter men hon går sista året på gymnasiet och hinner tyvärr inte så ofta som jag behöver. Hon kommer ju också att flytta hemifrån inom en inte alltför avlägsen framtid och då är det skönt att hjälpen är ordnad.

Tänk utanför lådan och fundera på vad din kropp mår bra av. För mej är det värdelöst med upprepade rörelser som går ut ifrån kroppen medans jag mår bra av det "gung" en bra skritt ger.

Det är jätteviktigt att ha någon form av träning när man har ont för ju mer man sitter still desto ondare får man, man går upp i vikt och mår dåligt för det också är karusellen igång och snart sitter man där och klarar sig inte själv alls längre.

Smärta är hemskt men man kan göra mycket själv för att få kroppen så glad som möjligt. Jag mår bättre av att inte äta socker tex. Nu kan jag inte dricka alkohol längre pga mediciner men jag avstod tidgare med eftersom det gjorde min värk ännu värre. Jag måste äta på regelbundna tider och vila på regelbundna tider. Eftersom jag normalt sett inte sover mer än 1,5 timmar åt gången (sedan måste jag vara uppe och lea upp kroppen) så går ju mycket tid åt att få tillräckligt med sömn men då får det vara så, bara kroppen mår så bra den kan.
Smärtlindring är också viktigt, sedan om det är mediciner, varma bad eller annat spelar inte så stor roll bara man hittar det som fungerar för en själv. Min sambo gav mej en elektrisk värmedyna i julklapp och den är verkligen guld.

 

[Gisburne]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag har haft fibromyalgi i stort sett hela livet, men fick diagnosen 2006. De senaste åren har det blivit gradvis sämre, men jag har fler bra dagar än totalt värdelösa dagar. En bra dag innebär att jag inte har så ont att jag måste inta sängläge, men lite smärta har jag ju hela tiden ändå. Det är ju liksom grejen med fibro...

Jag har en liten gård med några shetlandsponnyer och ett engelskt fullblod. Det är slitigt ibland, till exempel med snöskottning och vattenbärning, men det slipper man ju om man har sin häst inackorderad någonstans. Jag tävlar bland annat körning, vilket nog är det skonsammaste man kan göra med häst, men jag ryggar inte för till exempel hoppning, jakt, AR, engelsk dressyr, tornerspel, fälttävlan och allt som mitt fullblod tycker är kul. Ja, det gör ont, riktigt ont ibland till och med, men för mig är det värt det. Om jag slutade rida helt och bara körde ponnyerna så skulle jag förvisso vara rätt "tillfreds" men jag skulle sakna ridningen!

Nu vet jag inte hur "tuff" du är, men jag är en sån som blir förbannad när det gör ont och sliter hårdare istället för att ge upp. Inte alltid så bra, nej, men det gör att jag kan fortsätta trots smärtan och därigenom faktiskt får uppleva allt med hästarna som jag tycker om. Jag har inte styrkan att hoppträna varje dag eller viga mitt liv åt galoppsporten som jag försökte göra när jag var yngre - det är omöjligt, kroppen säger ifrån med besked på nolltid och jag blir liggande. Men tar jag det i små doser och sprider ut de jobbigaste ridpassen över längre tid så går det. Jag skulle utan vidare kunna rida jakt nu ikväll, eller sätta mig upp på en galoppör och rida snabbjobb, eller hopptävla eller whatever - men imorgon skulle jag vara väldigt sliten. Skulle jag göra samma sak flera dagar i rad så skulle det inte ta lång tid innan kroppen pajar igen. Men "då och då" funkar hjälpligt och det får räcka. Jag överlevde till och med en 3-dagars fälttävlanskurs härom året och det kanske låter löjligt för andra ryttare men för mig var det en seger att kunna gå normalt utan att känna mig ledbruten efteråt. Ont gjorde det ju i omgångar under kursen, men jag blev inte liggande i en vecka efteråt som jag förväntade mig.

Kroppen klarar mer än man tror och mycket handlar om det mentala. Man intalar sig att nu gör det för ont, men står man bara ut lite till så brukar det faktiskt kännas bättre efter en stund när hjärnan fattar att det inte var så farligt. Hjärnan vill ju gärna varna kroppen innan det är "för sent", men jag upplever i alla fall att man behöver komma över den där första barriären som säger "nej, nej, nej" och sen blir det lättare.

Som min läkare på Danderyd sa: "Fibromyalgi dör du inte av om du inte ger upp och bara sitter still." Så ut och rör på dig, rid så mycket som din kropp orkar och ta det i små doser så att du hittar en behaglig nivå där smärtan inte överskuggar glädjen av att rida. Variera ridpassen och sitt inte och gör samma sak med hästen vaje dag. Sätt upp mål som du ser fram emot - vill du verkligen uppnå dem så är inte lite smärta ett tillräckligt stort hinder!

 

[tuaphua]

Sv: Är mitt hästliv över?

Jag har fibromyalgi, en whiplash och lite annat. Jag skulle kunna tänka mig att AR kan passa. Samt att du sitter på en häst utan så mycket gång.
När jag först skadade mig så skaffade jag min ponny som är korsning Islandshäst/New Forest pga hans mjuka gång. Han rör sig mkt som en Islandshäst. Jag upplever många Islandshästar, araber och PREs mjuka i steget.

Idag rider jag någon salig blandning av AR, Klassiskt och tävlingsdressyr för tränare som själva blandat detta till en egen tolkning. Min ena tränare tävlar tom GP och den andra har elever tom OS-nivå. Så det behöver inte utesluta tävlan bara för att man ändrar om ridstilen lite till vardags.
Men bra tränare är viktigt om du inte redan kan rida en häst i bra form. När hästen går korrekt så sitter du trevligare på den än om den går och spänner emot. Då får du mindre ont.

Sen får man ju med fibromyalgi också tänka på att värken inte alltid innebär att man blir sämre. Om man pressar sig igenom den första smärtan kan det ju lätta sen. Och man mår oftast bäst som Fibro-patient om man rör sig. Jag mår som bäst då jag rör mig myyyycket och är vältränad. Men innan jag blir så vältränad att all den rörelsen är normal har jag ont så fruktansvärt. Jag har ofta stått och spytt av smärta i skogen under träningspass innan jag kommit upp i full styrka och vant mig.
Men pressar jag mig igenom den första tiden(månaderna) så mår jag sen på lång sikt bättre.

Utrustning kan också hjälpa eller stjälpa. Jag har till min ponny en väldigt lätt sadel med "plastbom". Det var skönt då jag var dålig att slippa släpa på en tung med läderbom. Att sadeln passar dig och sätter dig rätt är också viktigt.

Hoppas du hittar någon lösning som passar dig. Och ge inte upp!
Idag har jag genom träning och rehab lyckats bli så bra att jag kan rida halvblod med gång, flera på raken tom(tyvärr har jag ju fortf pissdagar.. men allt oftare är jag ok). Från att de sa att jag inte skulle kunna rida alls(eller springa för den delen). Jag har också ett litet halvblod i stallet utöver min gamla ponnygubbe. Så kanske även du blir bättre!

 

[illernettan]

Sv: Är mitt hästliv över?

Nej, jag tror inte att ditt hästliv är över däremot får du anpassa det efter vad du klarar av. Själv har jag lagt hästlivet på paus då mina knän inte pallar och jag inte har tillgång till varken bil eller häst Så jag nöjer mig med att läsa och drömma. Jag har haft fibro i 20 år, typ men fick min diagnos för ett år sedan. Har stora problem med att acceptera den. Jag bor på landet i ett litet hus med allt vad det innebär. Som husdjur har jag fem illrar och en katt och det är vad jag klarar av. Även om dom är små så ska dom skötas och vissa dagar är det tufft. När jag insjuknade i 20-års åldern fick jag tipset att inte sätta mig ned utan fortsätta fast det gjorde ont. Det gjorde jag med resultatet att jag blev utbränd för 3 år sen. Så mitt tips är att lyssna på kroppen riktigt noga och anpassa livet efter den. Det är skittråkigt men du har igen det.

För tillfället vågar jag inte träna då jag får ondare men känner att kroppen behöver göra något. Funderar på varmbad och promenader. Grejen är ju bara att jag gärna går på för hårt och får ännu ondare. Så min utmaning för tillfället är att utsätta kroppen för lagom mycket

Däremot har jag en lillasyster med samma diagnos och hon rider klassiskt en gång i veckan. Hon tycker att det fungerar bra. En annan kompis red också en till två gånger i veckan och även hon tyckte det var bra.

Hoppas det ordnar sig för dig.

 

[hag391]

Sv: Är mitt hästliv över?

GE INTE UPP!

Jag red stora hästar och jobbade heltid med travare och sket i kroppen tills den blev värre och värre tills den brakade helt. Till slut hade jag svårt att göra annat än mkt korta skritturer och varje försök med trav slutade i tårar. Så jag gav upp ridningen

Men tänk vad fel jag hade

Däremot så fick jag byta ras och storlek på häst men kan träna för tränare och rider betydligt mer än jag någonsin skulle trott var möjligt. Kommer aldrig komma upp i den nivå som innan men tillräckligt så både kropp och knopp håller igång. Alla islänningar funkar inte för mig men min kan jag rida nästan som vanligt (utom de värsta dagarna när höfterna roar sig kungligt) men anpassar efter dagsform. Generellt så verkar 5 gångare med mkt egen motor verkar vara det som funkar bäst för mig.

Sen har de gett mig en ny utmaning och har verkligen lärt mig rida mot alla år innan

Är 5 år sedan jag började med islandshästar och har sedan 3 år tillbaka en egen som står inhyrd på lösdrift där vi delar på sysslorna. Har EDS, några komprimerade diskar i ryggen och fibro

Håller med de som nämnt redan att rörelse är A&O och mina läkare och sjukgymnast säger vad du än gör så gör dig aldrig av med hästen. Mina sjukdomar har inte lindrats men mår så mkt bättre och jämför man nu och tiden när jag gett upp hästar helt så är det milsvid skillnad