Sv: Är tatueringar en klassmarkör?
Utan att ha läst hela tråden svarar jag på trådskaparens inlägg direkt
Jag har två armar, fulla av tatueringar. Fyller 25 i år, har gymnasieutbildning och jobbar inom handels (och det känns som om det är en större andel av svenska folket som "bara" har gymnasieutbildning än vad de flesta tror). Fortfarande lite skoltrött kan man säga, men är sugen på plugg framöver, och då någon typ av ledarskapsutbildning (då detta är vad jag gör på mitt jobb, i butik), något i stil med Key account manager eller helt enkelt bara butikschef. Älskar att jobba med folk, och leder mina kollegor med pepp och positiv anda i arbetet. Gick ut gymnasiet med goda betyg, och är mycket nöjd med det. Jobbar 75% och har fast lön enligt avtal. Växte upp i ett hus på landet, med häst och katter, båda föräldrarna och mina två äldre syskon. Härlig uppväxt med andra ord.
Vidare är jag medryttare på en fantastiskt trevlig halvblodsvalack, och sköter honom två-tre dagar i veckan enligt överenskommelse med ägaren. Det går finemang!
Har förstahandskontrakt på en finfin tvåa lite utanför Göteborg, men det är bara en spårvagnsresa från centralen, så därmed mycket schysst läge ändå. Bor mitt emellan stallet, jobbet och stan kan man säga. Här har jag bott i tre år nu, och trivs fint.
Någon som inte ens sett mina tatueringar, kan med andra ord inte på min person avgöra om jag har dem eller inte. Idag är det dessutom väldigt dyrt och tidskrävande att tatuera sig (om det inte alltid varit det), och mina sleeves har kostat närmare tjugo papp att göra. Har dock väldigt stora och färgstarka motiv, så det är klart att det är lite dyrare, men jag är väldigt nöjd och får många fina komplimanger för dem, inte minst av kunderna på jobbet. Mycket bra respons! Men vad jag vill säga är att man kanske inte far iväg hur som helst och lägger tusenlappar på tatueringar, om man är kriminell och exempelvis knarkar. Jag jobbar och sparar mina pengar så att jag har råd att tatuera mig senare, har man inget jobb och ingen inkomst- ja, då kanske det inte blir så mycket tatueringar...?
Sen finns det självklart hemmatatuerare, och mindre snygga/kvalitativa tatueringar. Har man ansiktet fullt med tribaler gjorda med kassa linjer- då kanske bakgrunden är en annan. Det finns ju självklart folk till allt.
Utan att ha läst hela tråden svarar jag på trådskaparens inlägg direkt
Jag har två armar, fulla av tatueringar. Fyller 25 i år, har gymnasieutbildning och jobbar inom handels (och det känns som om det är en större andel av svenska folket som "bara" har gymnasieutbildning än vad de flesta tror). Fortfarande lite skoltrött kan man säga, men är sugen på plugg framöver, och då någon typ av ledarskapsutbildning (då detta är vad jag gör på mitt jobb, i butik), något i stil med Key account manager eller helt enkelt bara butikschef. Älskar att jobba med folk, och leder mina kollegor med pepp och positiv anda i arbetet. Gick ut gymnasiet med goda betyg, och är mycket nöjd med det. Jobbar 75% och har fast lön enligt avtal. Växte upp i ett hus på landet, med häst och katter, båda föräldrarna och mina två äldre syskon. Härlig uppväxt med andra ord.
Vidare är jag medryttare på en fantastiskt trevlig halvblodsvalack, och sköter honom två-tre dagar i veckan enligt överenskommelse med ägaren. Det går finemang!
Har förstahandskontrakt på en finfin tvåa lite utanför Göteborg, men det är bara en spårvagnsresa från centralen, så därmed mycket schysst läge ändå. Bor mitt emellan stallet, jobbet och stan kan man säga. Här har jag bott i tre år nu, och trivs fint.
Någon som inte ens sett mina tatueringar, kan med andra ord inte på min person avgöra om jag har dem eller inte. Idag är det dessutom väldigt dyrt och tidskrävande att tatuera sig (om det inte alltid varit det), och mina sleeves har kostat närmare tjugo papp att göra. Har dock väldigt stora och färgstarka motiv, så det är klart att det är lite dyrare, men jag är väldigt nöjd och får många fina komplimanger för dem, inte minst av kunderna på jobbet. Mycket bra respons! Men vad jag vill säga är att man kanske inte far iväg hur som helst och lägger tusenlappar på tatueringar, om man är kriminell och exempelvis knarkar. Jag jobbar och sparar mina pengar så att jag har råd att tatuera mig senare, har man inget jobb och ingen inkomst- ja, då kanske det inte blir så mycket tatueringar...?
Sen finns det självklart hemmatatuerare, och mindre snygga/kvalitativa tatueringar. Har man ansiktet fullt med tribaler gjorda med kassa linjer- då kanske bakgrunden är en annan. Det finns ju självklart folk till allt.
