Ryttaren
Trådstartare
Det här. Du skrev att du nyss börjat med stilen. Hoppas du inte tar illa upp att jag frågar, men hur menar du med att du nyss börjat med (livs)stilen, och så rabblar du upp en rad saker som du anser hör till livsstilen?
Betyder det att du nyligen börjat uppskatta poesi, arkitektur, sett det vackra i det mörka livet samt läser gotisk litteratur (som du inte riktigt kommer ihåg vad det är)? Eller har du haft de intressena länge och plötsligt kommit på att det kan gå under "goth" så det kanske är en stil för dig?
Jag är uppriktigt nyfiken alltså, hur det går till när man skaffar sig en livsstil sådär. För det låter ju som något du skaffat, snarare än något som växt fram, i och med att du skrev att du nyligen börjat med stilen![]()
Jag har alltid uppskattat genren skräck, poesi samt arkitektur och det mer mörka i livet, men jag har aldrig lagt betoning på det. Förmodligen för att jag inte var mig själv ett tag då jag umgicks med "dem populära tjejerna" då man skulle tycka om One direction m.m.
Betyder det att de flesta alternativa stilar förr eller senare blir o-alternativa?
Jag tänker bara under min uppväxt, vi har haft en punk-tid, emo-tid, goth-tid, scene-tid, hipster-stil, brat-stil, pop-stil, indie-stil... Listan tar aldrig slut, vad gammal jag känner mig nu![]()
Kanske, vem vet? Men modet (i denna tiden) verkar vara sig ganska likt dem tidigare. Ljusa färger osv. Som sagt så är jag inte särskilt erfaren...
Men hur som helst. Alla de stilarna har ju börjat väldigt smått, "alternativt" if you will, och sedan växt och blivit allt mer vanliga. När slutar en stil vara alternativ?
Är det därför många (yngre) stil-anhängare blir frustrerade och/eller sura när deras stil börjar bli vanlig, för att deras "alternativa" stil liksom suddas ut och de blir vanliga? Och är det isåfall dåligt att vara vanlig?
Kanske? Kanske inte? För en del så händer det, för en del inte.
Jag förmodar att det beror på alla individer inom stilen, om de finner det dåligt att det blir normalt.
Ska väl svara på din fråga också.
Jag kanske () har en alternativ stil. Eventuellt. Ärligt talat så vet jag inte.
Jag färgar håret ofta för att jag tycker det är kul. Ibland är det grönt, ibland brunt, ibland svart och rosa.
Mina kläder köper jag mest på H&M och second hand-affärer.
Jag har ett par Dr Martens-kopior
Jag ser inte så många som klär sig likadant som mig, och jag har ganska petig fingertoppskänsla för vad som är "min stil". Men jag bryr mig inte om tröjan jag köper är en massproducerad, billig H&M-tröja eller en band-t-shirt fyndad på second hand i nån liten håla så länge den känns "rätt" (jag har både och).
Jag lyssnar på väldigt varierad musik men har vissa band som jag verkligen älskar, och de är mer eller mindre inom samma genre.
Låter snyggt, speciellt håret!
Men, som sagt, jag har inte sedan typ första året i gymnasiet funderat så mycket över vad som är "alternativt" och inte. Och jag tycker att jag kan se på någon om vi har samma intressen heller.
En gång var jag på en konsert och pratade med några andra tjejer (för det var mest tjejer i närheten av mig) som var där. Det var allt från så kallade scene-kids, till väldigt välklädda unga damer, till fjortisar, till emos, hipsters och punkare![]()
Vad var det för konsert?
*Hoppas innerligt att jag har fått det rätt med citaten*