Ångest över livet (vad göra?)

agony1

Trådstartare
Klassiker: gammal användare, nytt nick.
Känner inte att jag kan prata med någon om det här, och jag behöver verkligen få detta ur mig.

Hela hösten och vintern har varit jobbiga, men senaste månaderna har saker och ting eskalerat. Jag har sådan grav ångest över allt i mitt liv. Stundvis känns det nästan omöjligt att bara existera, fortsätta andas, bete sig normalt och fortsätta leva. Det kryper i mig hela tiden, hjärtat rusar och jag kan inte äta eller sova normalt.

Jag känner mig vilsen i livet, och det känns som att jag inte klarar av någonting. Tanken på jobb gör mig livrädd. Jag känner mig inkompetent, värdelös och fullständigt skräckslagen.

Jag har tagit så många dåliga, felaktiga, beslut på grund av min rädsla och ångest den senaste tiden, att det nu känns rent hopplöst.
Jag hoppade exempelvis på en ny anställning i mars, men sa upp mig omgående eftersom ångesten åt upp mig inifrån vid tanken på fortsatt arbete.

Jag tackade nej till ett vikariat på en arbetsplats jag tidigare arbetat och trivts på, med anledningar såsom att "jag ville vidga mina vyer och få nya erfarenheter inom yrket genom att testa något nytt", men i efterhand inser jag att det var bullshit. Det var på grund av rädslan och ångesten jag tackade nej.
Nu ångrar jag mig såklart något kopiöst.

Nu har jag fått ett nytt erbjudande om jobb på en arbetsplats jag länge velat testa att arbeta på. Jag borde vara glad, men känner mig bara mer ångestfylld än någonsin och så jävla rädd för att jag inte ska klara av det.
Rädd för att inte leva upp till arbetsplatsens krav, och rädd för att misslyckas igen.

När jag tänker på framtiden känns den bara som ett svart hål, jag kan inte se mig själv någonstans i den.

Inför hösten har jag sökt en utbildning som jag sätter mycket av mitt hopp till. Vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till om jag inte kommer in på den.


Ibland vet jag inte hur jag ska orka fortsätta leva.
Jag ser mig inte som självmordsbenägen, men tanken på att jag kan avsluta mitt liv om jag vill, när jag vill, känns som en oerhörd lättnad.


Jag försöker tänka positivt, peppa mig själv. Tänka att allt ordnar sig, att jag fixar detta! Jag måste bara fortsätta kämpa.
Men det hjälper inte. Ångesten är fysisk, och tär något galet på mig.
Hela tiden går hjärnan på högvarv för att tänka, planera och försöka ordna mitt liv på bästa sätt, men för varje beslut jag tar och har tagit, känns det som jag skjuter mig själv i foten. Jag vet inte längre vad jag borde göra, och jag vet inte längre vad jag klarar av. Självkänslan är nere på noll.

Hur sjutton tar man sig ur en svacka och ett mående likt detta?
Hur ska man tänka?
Någon som har känt något liknande?

Jag vill bara att ångesten ska försvinna. Jag vill känna glädje när jag tänker på framtiden, kunna se fram emot den.
Istället fruktar jag den, och livet i stort.
Jag har inte ens fyllt 25 än, men det känns som att livet redan är över. Som att det bästa redan har varit.


En stor eloge till er som orkat läsa mitt osammanhängande dravel ända hit.
Tro mig, det tar emot att posta detta. Men jag vet inte vart jag annars kan vända mig för kloka tips.
Jag har fina vänner och en fantastisk familj, men vill inte dra mitt mörker över dom.
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Det låter verkligen jättejobbigt och jag kan inte helt förstå den ångest du beskriver eftersom jag själv har en rätt sorglös personlighet.

Men det jag undrar mest är om du sökt hjälp? Visst att tabletter inte är svaret på allt men om din ångest är så handikappande att du inte kommer vidare i livet kanske det vore värt att prova en period?

Det skulle tom kunna vara ett rent fysiskt problem som ligger bakom.
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Nej, jag har inte sökt hjälp. Det känns som ett väldigt stort steg att ta. Lite som det slutgiltiga beviset på att det är något fel på mig, på riktigt. Jag vill inte riktigt erkänna det för mig själv.
Jag har hela tiden tänkt att detta bara är en temporär svacka, som kommer ge med sig och gå över. Bara jag härdar ut några dagar till, så kommer allt kännas bättre! Typ.

Jag vet inte ens vilken typ av hjälp som skulle kunna vara aktuell i min situation?
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Jag har ett antal kvinnor i bekantskapskretsen som fått problem med sköldkörteln, vissa med överproduktion och andra med för lite. Men det kan ge liknade symptom som du beskriver och ett par att har upptäckts just för att deras personlighet har förändrats och att andra känt igen det.
Det är dessutom mer vanligt än vad många tror med sköldkörtelproblem. Så att gå till en vanlig vårdcentral/husläkare och få kollat hur det står till är ju enkelt och snabbt gjort.
Om det inte är något fel på den så har du ju då kommit in i "vårdapparaten" och prata med din läkare om dina problem. På det viset då hjälp med var och hur du ska göra för att få fortsatt hjälp tillbaka till ett vanligt liv.
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Kanske kan vara så, jag kan inte uttala mig om detta :)

Ts, för mig låter det som att du sätter jobb som ett likhetstecken med att du ska prestera, blir bedömd, och att det kan vara den utlösande faktorn till stark ångest. Pressen blir för stor...
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Att söka hjälp är inte nåt fel, tvärtom. Kontakta din vårdcentral och berätta hur du mår.
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Nej, jag har inte sökt hjälp. Det känns som ett väldigt stort steg att ta. Lite som det slutgiltiga beviset på att det är något fel på mig, på riktigt. Jag vill inte riktigt erkänna det för mig själv.
Jag har hela tiden tänkt att detta bara är en temporär svacka, som kommer ge med sig och gå över. Bara jag härdar ut några dagar till, så kommer allt kännas bättre! Typ.

Jag vet inte ens vilken typ av hjälp som skulle kunna vara aktuell i min situation?

Skickar en kram och säger: det finns hjälp att få! Många olika sorters hjälp. Det är inget "fel" på dig för att du behöver stöd i en svår situation. Behöver någon att luta dig mot och kanske bolla med när du funderar över din framtid. När man är ung och livet rasar runt omkring en är man extra sårbar. Och då tycker jag att man inte ska brottas på egen hand för länge utan försöka få hjälp och ta emot den. Inte förlora flera år på att kämpa på egen hand.

Om man är deprimerad och har ångest behöver man ibland behandling i form av antingen medicin eller terapi, t ex kognitiv beteendeterapi som är en behandlingsform som kan vara väldigt effektiv just vid ångest. Det finns också i många kommuner samtalsgrupper för unga som mår dåligt, där man kanske inte är sjuk = behöver läkare men ändå mår tillräckligt dåligt för att få hjälp av att träffa andra och hitta sina egna sätt att komma vidare.

Du kan också vända dig till Svenska kyrkan och be att få träffa en diakon, som är typ som en kurator, som du kan tala med och som har tystnadsplikt. Det kostar inget och kan vara ett första steg när du funderar på hur du går vidare. Diakoner har oftast väldigt bra koll på vad som finns i form av andra möjligheter i din kommun och kan hjälpa dig vidare om det behövs. Jag är själv diakon och har samtal med personer i ungefär din situation. Och min erfarenhet är att många tycker det är jätteskönt att komma till någon som lyssnar. En diakon kan också hjälpa vidare om det behövs, kanske följa med till läkare om det känns jobbigt, etc. Där får du också hjälp att se att DU inte är dålig för att du MÅR dåligt.

Om du är riktigt illa däran och t ex funderar på att ta ditt liv ska du inte vänta utan kontakta psykiatrisk mottagning på ditt närmaste sjukhus eller i riktigt akuta lägen ringa 112. Ingen ska behöva gå ensam med sådana tankar.

En stor kram till dig - vi finns här!
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Kan det vara så att du vill att hela livet ska bli perfekt? Vad händer om det inte skulle bli som du tänkt?

Det är nog ingen som har ett perfekt liv där allt blir bra direkt. Alla får räkna med att saker skiter sig. Jag får känslan av att du försöker för mycket. Du behöver nog någon att prata med för att reda ut vad det är som skapar ångest i dig.
 
Sv: Ångest över livet (vad göra?)

Ta med din familj! De vill vara delaktiga med dig! Du är bara 24 år snart 25, prata med din familj! Kolla även som tidigare sagts med din sköldkörtel, men prata med din familj- de vill säkert vara där för dig!!!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
786
Kropp & Själ Ok varning för triggande ämne kanske, men känner att jag behöver bolla mina tankar. Har nog alltid eller iaf sedan väldigt ung ålder...
2
Svar
20
· Visningar
1 527
Senast: miumiu
·
Skola & Jobb Jag har fått nytt jobb. Något helt annat än innan och byter verkligen riktning i livet. Blev nästan head-huntad till tjänsten (som...
2
Svar
32
· Visningar
2 554
Senast: Elo
·
Juridik & Ekonomi Jobba inte deltid/ med uppehåll då det påverkar din pension. Varenda krona du tjänar räknas. Hört dessa 2 hela livet från olika håll...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 184
Senast: Red_Chili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp