Men vad tycker du att omgivningen ska göra innan de får anmäla? Ligga på span med kikare? Placera spionkameror i andra människors hem? Ingen, absolut ingen fattade vad som skedde i det hem jag föddes i. Några fattade att något var väldigt fel men ingen vågade anmäla för fasaden var perfekt och inga utåt synliga skador fanns. Jag har önskat så många gånger att någon hade anmält på sin känsla eller iallafall att socialen hade trott på mig när jag blev utkastad som trettonåring och gick dit själv men så blev det inte för fasaden var perfekt. De spelade sina roller väl och hoten var reella så ingen vågade yppa något om vad som hände bakom stängda dörrar. Jag har kämpat som en idiot hela mitt liv för att få något som kan kallas liv. Det får vi alla göra som inte fick det vi behövde av de som skulle skydda, älska och värna oss.
Om du nu hade så många ärr så ska verkligen omgivningen ingripa om dina föräldrar inte såg och inte gjorde något. Det är omgivningens förbannade skyldighet! Att dina föräldrar sedan gav dig ledsna blickar är deras nederlag. De borde verkligen inte lagt det på dig utan anklagat sig själva för att ha varit så blinda att de inte såg att deras barn for illa så att du kunde fått hjälp i tid innan det gick så långt. Jag tycker att du ska sluta skuldbelägga helt och hållet och kan du inte det så sluta skuldbelägga socialen och lägg skulden där den hör hemma, på dina föräldrar som inte såg och inte hjälpte dig.
Jag har inte skrivit att det bara går åt ett håll, jag skriver vad en anmälan
kan göra. Tydligen är det aldrig så illa som det är att inte anmäla en situation.
Sen undrar jag vad du vet om situationen hemma hos mig? Varför det ens var som det var? Vad jag ville? Jag ville ha hjälp, dock svårt att få fram det till mina föräldrar.
Mina föräldrar la ingenting på mig, ingen skuld på mig alls vilket dom borde gjort. Det hindrar dock inte mig från att lägga skuld på mig själv. Och igen så är soc dom som har gjort rätt, jag som har gjort fel som vanligt. Är van vid att höra det vid det här laget. Att lägga skuld på mina fantastiska föräldrar som gjort allt för mig, skulle jag aldrig göra. Jag gav inte dom en chans att hjälpa mig.
Men är väl som vanligt så fort sånt här dras upp, det jag skriver är inget att bry sig om och mina föräldrar är dom som blir oskyldigt anklagade igen. Till och med av en okänd på ett forum. Trots att jag förklarat situationen till och med så blir dom per automatik anklagade.
Och ska jag sluta skuldbelägga soc som i drygt 6 år matade på och hävdade att mina föräldrar gjort både det ena och det andra mot mig till den grad att vi började tro på det själva. Aldrig att jag slutar skuldbelägga soc med den terrorn dom kom med.
Tyvärr så är det nog så att det aldrig är någon som kommer ta till sig sådana här problem. Vi som råkar illa ut hos soc är inga människor att räkna med eller ta på allvar. Är väl lika bra att ge upp kampen mot dom helt, sluta prata om det då det oftast slutar med att mina föräldrar ju borde sett och gjort det och det, eller att dom har nog gjort det och det för varför annars må dåligt liksom.
Äsch, lägger ner. Forstätt att anmäla anonymt vid minsta misstanke, var bara beredda på att det även kan förstöra liv. Även om dom liven kanske inte räknas i mångas ögon, antar jag eftersom inte problemet tas på allvar.
- Inte för vad som hände utan för att det var otroligt väl skrivet!
