Anna Hassö: ”Man måste dra en gräns för hur långt det får gå”

"De som inte kan tas fram snabbt som unghästar men som kan utbildas till bra hästar i normal takt, får inte samma chans." Så skriver Anna Hassö i sin senaste krönika.

 

[Angel]

Det finns väl dessutom en rätt dålig korrelation mellan vilka hästar som ligger i toppen på årgångstävlingarna och vilka som sedan tävlar på högsts nivå i många år. Om inte ens proffsen kan få hästarna att hålla om de börjar tävlas tidigt så känns det som att upplägget kanske bör ses över.

 

[ameo]

Det finns väl dessutom en rätt dålig korrelation mellan vilka hästar som ligger i toppen på årgångstävlingarna och vilka som sedan tävlar på högsts nivå i många år. Om inte ens proffsen kan få hästarna att hålla om de börjar tävlas tidigt så känns det som att upplägget kanske bör ses över.

(utan att ha läst artikeln det länkas till ovan)
*spinner vidare på tanken"
En av landets elitryttare sa en gång, när jag samtalade med honom, att han aldrig siktar på årgångstävlingar med de hästar han själv vill ha med sig upp i de högsta klasserna. De hästar han red i årgångstävlingar var såna som var tänkta att sälja längs vägen.

Jag personligen tycker att årgångstävlingarna har gått från en plats där de bästa möts till något som det stressas och hetsas mot så att en alltför stor andel av hästarna som kvalar inte är redo för uppgiften och en alltför stor andel av ryttarna är för orutinerade för att varken hjälpa hästarna eller inse när de bör låta bli finalerna.

(med "alltför stor andel" menar jag varje häst som inte är redo för uppgiften eller varje ryttare som inte har tillräcklig rutin)