U
Uddatyp
Sv: anorektiker+hästägare
tack för alla svar..
ja är på en ganska så gränsvikt liksom..ska inte prata siffror här..men ja är nöjd med den, vill varken gå upp eller ner, och sålänge ja inte går ner är folket nöjda.
men har iallafall gjort så nu att ja bara rider, borstar o allmänt är bara med hästen, och stallskötseln tar dom andra.
men mer vill ja inte sluta med för de känns verkligen som om ja inte skulle klara att ens vilja försöka bli frisk då, för varje gång ja kommer till stallet så vill man ju bli frisk för att kunna fortsätta hålla på, är ja borta från stallet glömmer ja väldigt lätt hur mycke de betyder..
de dumma är att ja inte har någon bra psykolog eller någon att prata med så den psykiska delen går de inte bra alls..
allt funkar sålänge allt går bra med hästen, men såfort de är nåt som inte går riktigt som ja vill med hästen eller om den beter sig konstigt så går allt direkt väldigt mycke sämre och allt går ut över maten så får man liksom börja om.
oroar mej nåt fruktansvärt mycke för hästen..och bara antar
att "normala" inte riktigt oroar sej på de sättet..eller ja vet inte vad som är normalt..
de absolut bästa hade vart att komma till ett behandlingshem där man kunde ha med sej hästen och få in den i behandlingen.
men de går nog inte..
någon som provat KBT?
läste om de och de låter bra..tänkte om de va värt att testa..fast allt är väl värt att testa..
tack för alla svar..
ja är på en ganska så gränsvikt liksom..ska inte prata siffror här..men ja är nöjd med den, vill varken gå upp eller ner, och sålänge ja inte går ner är folket nöjda.
men har iallafall gjort så nu att ja bara rider, borstar o allmänt är bara med hästen, och stallskötseln tar dom andra.
men mer vill ja inte sluta med för de känns verkligen som om ja inte skulle klara att ens vilja försöka bli frisk då, för varje gång ja kommer till stallet så vill man ju bli frisk för att kunna fortsätta hålla på, är ja borta från stallet glömmer ja väldigt lätt hur mycke de betyder..
de dumma är att ja inte har någon bra psykolog eller någon att prata med så den psykiska delen går de inte bra alls..
allt funkar sålänge allt går bra med hästen, men såfort de är nåt som inte går riktigt som ja vill med hästen eller om den beter sig konstigt så går allt direkt väldigt mycke sämre och allt går ut över maten så får man liksom börja om.
oroar mej nåt fruktansvärt mycke för hästen..och bara antar
att "normala" inte riktigt oroar sej på de sättet..eller ja vet inte vad som är normalt..
de absolut bästa hade vart att komma till ett behandlingshem där man kunde ha med sej hästen och få in den i behandlingen.
men de går nog inte..
någon som provat KBT?
läste om de och de låter bra..tänkte om de va värt att testa..fast allt är väl värt att testa..