Är det jag som är trög?

[Hazel]

Detta är nåt jag gått och funderat mycket på. Och jag kommer hela tiden fram till att jag måste va korkad, att alla andra hade fattat hinten utom jag men jag vet ju inte för hade jag vetat hade jag inte funderat på det.. (långt btw)

I vintras började jag skriva med en ny person på nätet, vi delade ett väldigt intensivt intresse och hittade varandra direkt, vi skrev ofta och började prata om att träffas. Vi va båda lika inne på att träffas och allt kändes bra, men jag va orolig för jag får ofta känslan av att folk gillar mig mer i skrift än irl och att jag uppfattas som konstig (autism) hon visste det innan vi träffades.

Nu blev vår första träff betydligt större än kanske är rimligt (måste lägga till här att detta är endast vänskap ingenting mer) där vi bodde på hotell 2 nätter tillsammans och umgicks hela dagarna. Jag tyckte det gick bra, vi hade helt klart roligt ihop men dom sista timmarna blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, inget bråk alls eller nånting utan bara att jag reagerade på ett sätt som jag inte tyckte va bra (att bli ledsen över ändrade planer istället för att bara hänga på) så skrattade vi mycket, delade massor av saker om oss själva och pratade om att träffas igen nu i sommar

Efter det har hon knappt hört av sig, svarat på mina meddelanden men inget tagit nåt initiativ själv, och här känner jag att ja det blev precis som jag trodde, än en gång gillar nån mig tills dom träffar mig och sen inte mer.. En känsla som är så tung att bära.

Eftersom vi hade pratat om att vi skulle träffas typ i augusti så skrev jag ändå och frågade om hon vill jag skulle hälsa på, hon läser det men svarar inte på 2 veckor

Och här tänker nog alla att ja det är tråkigt men hon vill nog inte prata mer. Men det är omständigheterna som gör det svårt för mig att avgöra.

En vecka innan vi träffades fick hon ett jobb, jobbet gör att hon är iväg 12-13 timmar per dag mån-fre jobbet är dessutom psykiskt påfrestande även om det va det jobbet hon ville ha. Det innebär också att tiden det här intresset vi delar och känner så starkt är närmst obefintlig.

När hon väl svarar efter 2 veckor känns det som vanligt när vi skriver. Hon säger att hon haft gäster från hennes mans släkt i 2 veckor medan hon jobbat, att hon känner sig utmattad efter dom veckorna och avbokade en resa för att träffa sin familj i ett annat land pga det och inte orkar ha mer besök (helt rimligt) hon skriver att det hade varit kul att träffas och frågar en del om hur jag mår och vårt delade intresse. Det är ett ganska långt svar men ingenting däri känns som att hon inte skulle vilja prata med mig alls. Men efter det har det varit samma igen, jag svarade men inget svar tillbaka.

För ett par dagar sedan så skickade jag och frågade om hon va ok, det har hon inte ens öppnat trots att hon är online ofta. Jag kommer inte skriva mer nu om hon inte svarar för jag hatar att va den som inte fattar att man inte vill prata med mig.

Egentligen vill jag fråga om jag gjort nåt fel och hon inte vill prata mer så jag kan låta henne va ifred om hon inte vill va vänner mer men det känns med korkat gjort om hon nu känner utmattad pga jobbet och här kommer jag och gör allt till att handla om mig.

 

[monster1]

Detta är nåt jag gått och funderat mycket på. Och jag kommer hela tiden fram till att jag måste va korkad, att alla andra hade fattat hinten utom jag men jag vet ju inte för hade jag vetat hade jag inte funderat på det.. (långt btw)

I vintras började jag skriva med en ny person på nätet, vi delade ett väldigt intensivt intresse och hittade varandra direkt, vi skrev ofta och började prata om att träffas. Vi va båda lika inne på att träffas och allt kändes bra, men jag va orolig för jag får ofta känslan av att folk gillar mig mer i skrift än irl och att jag uppfattas som konstig (autism) hon visste det innan vi träffades.

Nu blev vår första träff betydligt större än kanske är rimligt (måste lägga till här att detta är endast vänskap ingenting mer) där vi bodde på hotell 2 nätter tillsammans och umgicks hela dagarna. Jag tyckte det gick bra, vi hade helt klart roligt ihop men dom sista timmarna blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, inget bråk alls eller nånting utan bara att jag reagerade på ett sätt som jag inte tyckte va bra (att bli ledsen över ändrade planer istället för att bara hänga på) så skrattade vi mycket, delade massor av saker om oss själva och pratade om att träffas igen nu i sommar

Efter det har hon knappt hört av sig, svarat på mina meddelanden men inget tagit nåt initiativ själv, och här känner jag att ja det blev precis som jag trodde, än en gång gillar nån mig tills dom träffar mig och sen inte mer.. En känsla som är så tung att bära.

Eftersom vi hade pratat om att vi skulle träffas typ i augusti så skrev jag ändå och frågade om hon vill jag skulle hälsa på, hon läser det men svarar inte på 2 veckor

Och här tänker nog alla att ja det är tråkigt men hon vill nog inte prata mer. Men det är omständigheterna som gör det svårt för mig att avgöra.

En vecka innan vi träffades fick hon ett jobb, jobbet gör att hon är iväg 12-13 timmar per dag mån-fre jobbet är dessutom psykiskt påfrestande även om det va det jobbet hon ville ha. Det innebär också att tiden det här intresset vi delar och känner så starkt är närmst obefintlig.

När hon väl svarar efter 2 veckor känns det som vanligt när vi skriver. Hon säger att hon haft gäster från hennes mans släkt i 2 veckor medan hon jobbat, att hon känner sig utmattad efter dom veckorna och avbokade en resa för att träffa sin familj i ett annat land pga det och inte orkar ha mer besök (helt rimligt) hon skriver att det hade varit kul att träffas och frågar en del om hur jag mår och vårt delade intresse. Det är ett ganska långt svar men ingenting däri känns som att hon inte skulle vilja prata med mig alls. Men efter det har det varit samma igen, jag svarade men inget svar tillbaka.

För ett par dagar sedan så skickade jag och frågade om hon va ok, det har hon inte ens öppnat trots att hon är online ofta. Jag kommer inte skriva mer nu om hon inte svarar för jag hatar att va den som inte fattar att man inte vill prata med mig.

Egentligen vill jag fråga om jag gjort nåt fel och hon inte vill prata mer så jag kan låta henne va ifred om hon inte vill va vänner mer men det känns med korkat gjort om hon nu känner utmattad pga jobbet och här kommer jag och gör allt till att handla om mig.

Jag tror hon bara är slutkörd och inte orkar ha mer än absolut nödvändiga kontakter. Det har säkert inget med dig att göra. Ibland kan det kännas för jobbigt bara att svara på ett mail. Ge det lite tid låt henne återhämta sig.

 

[Hazel]

Jag tror hon bara är slutkörd och inte orkar ha mer än absolut nödvändiga kontakter. Det har säkert inget med dig att göra. Ibland kan det kännas för jobbigt bara att svara på ett mail. Ge det lite tid låt henne återhämta sig.

Jag hoppas du har rätt. Men ja jag ska definitivt ge henne lite tid att återhämta sig så hon inte känner sig stressad att svara mig med

 

[Sel]

Jag tror som @monster1. Det hade kunnat vara jag som inte svarade - och ibland hamnar man dessutom i en bubbla som gör att ju längre man väntar desto svårare blir det att svara när man väl har tid.
Samtidigt har du absolut ingen skyldighet att liksom bara hänga med och vänta och "finnas där" i all oändlighet heller utan det är helt upp till sig om du vill släppa och vänta eller släppa helt.
Jag vill mest försäkra dig om att det här inte handlar om dig, utan om henne.

 

[Sel]

Jag hoppas du har rätt. Men ja jag ska definitivt ge henne lite tid att återhämta sig så hon inte känner sig stressad att svara mig med

Det är inte Du som gör något fel eller sätter press. Ni är förmodligen bara i olika fas (eller också har det för all del inte klickat på riktigt, det kan ju inte någon utomstående säga), så lägg inte det på dig själv. Om den här typen av vänskap/förhållande gör att du mår dåligt är det helt okej att säga tack, men nej tack också.
Är du okej med att lägga det på is och lämna bollen hos henne för att sedan plocka upp när det passar är det också bra. Sätt dig själv först bara.

 

[Hazel]

Jag tror som @monster1. Det hade kunnat vara jag som inte svarade - och ibland hamnar man dessutom i en bubbla som gör att ju längre man väntar desto svårare blir det att svara när man väl har tid.
Samtidigt har du absolut ingen skyldighet att liksom bara hänga med och vänta och "finnas där" i all oändlighet heller utan det är helt upp till sig om du vill släppa och vänta eller släppa helt.
Jag vill mest försäkra dig om att det här inte handlar om dig, utan om henne.

Jag har inget emot att vänta utan det är mer den här känslan att inte veta om jag gjort nåt fel eller ej. Men ja jag borde nog tänka på det mer som att det beror på henne och det kan inte jag påverka utan jag får hoppas hon vill prata sen bara

 

[Hazel]

Det är inte Du som gör något fel eller sätter press. Ni är förmodligen bara i olika fas (eller också har det för all del inte klickat på riktigt, det kan ju inte någon utomstående säga), så lägg inte det på dig själv. Om den här typen av vänskap/förhållande gör att du mår dåligt är det helt okej att säga tack, men nej tack också.
Är du okej med att lägga det på is och lämna bollen hos henne för att sedan plocka upp när det passar är det också bra. Sätt dig själv först bara.

Det får mig att må dåligt just nu men jag är generellt väldigt rädd att förlora dom nära vänner jag har så det är mer det än att jag mår dåligt över att vi pratar mindre eller att hon tar längre tid på sig att svara, sånt är helt ok.

 

[tanten]

Jag har inget emot att vänta utan det är mer den här känslan att inte veta om jag gjort nåt fel eller ej. Men ja jag borde nog tänka på det mer som att det beror på henne och det kan inte jag påverka utan jag får hoppas hon vill prata sen bara

Det där måste du sluta med! Att lägga allt som händer på dig och dina ev fel och brister.

Du såg framför dig detta som starten på någonting. Inte säkert att hon gjorde det.
Att inleda något- om så bara en vänskap - innebär en massa förpliktelser.

Kanske orkar hon inte plocka in en ny människa i sittl liv just nu? Du hade kunnat vara vem som helst.

Förutsätt inte att det är FEL på dig.

 

[Motacilla]

Tror absolut inte att du gjort något fel. Tänker också att det handlar om att hon har fullt upp och behöver lite lugn och ro just nu.

Jag kan också vara sån ibland, att jag läser meddelanden men svarar senare (även om jag är online däremellan). Ibland är det mycket på gång samtidigt, ibland orkar jag bara inte skriva just då, ibland vill jag formulera mig lite noggrannare innan jag svarar.

Oroa dig inte för att du gjort något fel, det blir säkert tätare kontakt igen när allt lugnat sig på hennes front.

 

[the_connemara]

Jag har inget emot att vänta utan det är mer den här känslan att inte veta om jag gjort nåt fel eller ej. Men ja jag borde nog tänka på det mer som att det beror på henne och det kan inte jag påverka utan jag får hoppas hon vill prata sen bara

Jag tänker såhär. Känner jag själv att något jag sa/gjorde blev konstigt så tar jag upp det och frågar/förklarar/ber om ursäkt. Tar den andra upp något jag missat med mig så pratar vi om det och tex i just ditt fall här hade jag efter det velat göra tydligt om vi båda har samma syn på fortsättningen av vår relation eller inte.

Tar den andra inte upp något men det rinner ut i sanden, eller efter att vi egentligen kommit fram till att vi vill fortsätta som tidigare men det ändå rinner ut i sanden då släpper jag det. Och då med vetskapen att jag hade inte kunnat göra något annorlunda, det var inte mitt fel. Vi passade antingen inte tillräckligt bra ihop för att hen i sådana fall lyft något hen såg som fel eller så var vi bara inte rätt ihop. Inget av de två sakerna har jag i det läget längre någon chans att påverka.

Det gör det lättare för mig att släppa saker utan att anklaga mig själv. Att vara öppen och försöka kommunicera när jag känner något blivit konstigt. Men gör inte båda det eller man helt enkelt bara inte passar ihop så är det liksom inte Fel, det bara klickade inte som ett konstaterande. Vilket såklart ändå kan kännas jättesorgligt!

Jag upplever ofta mycket utbyte i text o liknande men har väldigt, väldigt få människor jag är bekväm med att umgås med ensam irl. Det ser jag verkligen inte som att folk inte gillar mig irl eller att det skulle vara något fel eller "sämre" utan bara så jag funkar och trivs bäst. Inte kritik till dig och tror inte det var så du menade riktigt utan ville bara flika in att för mig känns det högst naturligt och jättebra! Ganska få dagar på min 4 veckors semester pratade jag med någon annan än mina hästar och kassapersonal tex och jag hade bästa semestern ever!

 

[athena_arabians]

@Hazel: Jag säger som flera andra, försök att inte ta åt dig

Jag har själv enormt begränsat med ork pga en galen jobbsituation och har verkligen inte hunnit med mina vänner som jag velat de senaste åren. Det har kulminerat med att gå in i väggen nu under sommaren och jag har inte haft ork med mig själv ens. Jag vet hur ont det gör att känna sig ignorerad så jag försöker upprätthålla relationer men även det lilla jag mäktar med hamnar direkt på minuskontot orkmässigt (dock gör jag det ändå, för att jag vill).

Jag tänker att din vän kanske hamnat i något liknande och att hon kanske inte ens orkar tala om för dig att hon inte riktigt orkar med kontakt just nu. Sedan är det ju upp till dig om du vill ha kontakt om/när hon hör av sig igen. Du ska ju se till att göra det DU vill göra och mår bra av.

Edit: För mig är det lättare att hålla kontakt via text. Då känner jag mer att jag kan svara när jag orkar.

 

[Rosett]

Jag har en kompis som inte svarar på mess. Vi har känt varandra i +20 år men inte så djupt. Funderar på om jag ska fråga henne om hon vill hålla kontakten eller ej men hon brukar reagera på mina Facebookinlägg så nån kontakt vill hon väl ha … vet inte. Tänker att hon kanske har en jobbig period eller nåt.

 

[Hazel]

@Hazel: Jag säger som flera andra, försök att inte ta åt dig

Jag har själv enormt begränsat med ork pga en galen jobbsituation och har verkligen inte hunnit med mina vänner som jag velat de senaste åren. Det har kulminerat med att gå in i väggen nu under sommaren och jag har inte haft ork med mig själv ens. Jag vet hur ont det gör att känna sig ignorerad så jag försöker upprätthålla relationer men även det lilla jag mäktar med hamnar direkt på minuskontot orkmässigt (dock gör jag det ändå, för att jag vill).

Jag tänker att din vän kanske hamnat i något liknande och att hon kanske inte ens orkar tala om för dig att hon inte riktigt orkar med kontakt just nu. Sedan är det ju upp till dig om du vill ha kontakt om/när hon hör av sig igen. Du ska ju se till att göra det DU vill göra och mår bra av.

Edit: För mig är det lättare att hålla kontakt via text. Då känner jag mer att jag kan svara när jag orkar.

Jag va orolig redan när hon började prata om jobbet för jag kan inte se hur någon ska orka jobba så, hon har 1.5 timme till jobbet på morgonen och ibland 2.5 timme hem pga trafiken. Plus att då jobba med ett jobb som är väldigt psykiskt krävande där man alltid måste vara på topp. Dessutom har hon inte jobbat på nästan 7 år pga flytt och studier, men det va hennes drömjobb på många sätt så jag har självklart inte sagt till henne att hon inte borde ta jobbet. Jag vill inte att hon ska känna att hon måste höra av sig hela tiden för att hålla mig nöjd, däremot vill jag ju gärna att hon ska känna att vill hon prata även om det bara är för att prata om att hon har det jobbigt så finns jag här

 

[Hazel]

Jag tänker såhär. Känner jag själv att något jag sa/gjorde blev konstigt så tar jag upp det och frågar/förklarar/ber om ursäkt. Tar den andra upp något jag missat med mig så pratar vi om det och tex i just ditt fall här hade jag efter det velat göra tydligt om vi båda har samma syn på fortsättningen av vår relation eller inte.

Tar den andra inte upp något men det rinner ut i sanden, eller efter att vi egentligen kommit fram till att vi vill fortsätta som tidigare men det ändå rinner ut i sanden då släpper jag det. Och då med vetskapen att jag hade inte kunnat göra något annorlunda, det var inte mitt fel. Vi passade antingen inte tillräckligt bra ihop för att hen i sådana fall lyft något hen såg som fel eller så var vi bara inte rätt ihop. Inget av de två sakerna har jag i det läget längre någon chans att påverka.

Det gör det lättare för mig att släppa saker utan att anklaga mig själv. Att vara öppen och försöka kommunicera när jag känner något blivit konstigt. Men gör inte båda det eller man helt enkelt bara inte passar ihop så är det liksom inte Fel, det bara klickade inte som ett konstaterande. Vilket såklart ändå kan kännas jättesorgligt!

Jag upplever ofta mycket utbyte i text o liknande men har väldigt, väldigt få människor jag är bekväm med att umgås med ensam irl. Det ser jag verkligen inte som att folk inte gillar mig irl eller att det skulle vara något fel eller "sämre" utan bara så jag funkar och trivs bäst. Inte kritik till dig och tror inte det var så du menade riktigt utan ville bara flika in att för mig känns det högst naturligt och jättebra! Ganska få dagar på min 4 veckors semester pratade jag med någon annan än mina hästar och kassapersonal tex och jag hade bästa semestern ever!

Jag har inget emot att ta upp saker eller be om ursäkt, jag har känt att jag kanske gjorde nånting fel eller att det tolkades fel men hon har inte sagt något, just nu känner jag att det inte riktigt är tid att ta upp det utan att det blir extra stress för henne. Jag har någon gång innan sagt att det kändes som jag kanske sa något konstigt och det va inga problem att snacka om men nu är ju läget lite annat för henne

Jag upplevde det som att vi trivdes lika bra irl som via text, hon pratade lika mycket om att träffas igen som jag gjorde och allt liksom flöt på men man kan såklart uppfatta saker olika ändå.

 

[tanten]

@Hazel: Jag säger som flera andra, försök att inte ta åt dig

Jag har själv enormt begränsat med ork pga en galen jobbsituation och har verkligen inte hunnit med mina vänner som jag velat de senaste åren. Det har kulminerat med att gå in i väggen nu under sommaren och jag har inte haft ork med mig själv ens. Jag vet hur ont det gör att känna sig ignorerad så jag försöker upprätthålla relationer men även det lilla jag mäktar med hamnar direkt på minuskontot orkmässigt (dock gör jag det ändå, för att jag vill).

Jag tänker att din vän kanske hamnat i något liknande och att hon kanske inte ens orkar tala om för dig att hon inte riktigt orkar med kontakt just nu. Sedan är det ju upp till dig om du vill ha kontakt om/när hon hör av sig igen. Du ska ju se till att göra det DU vill göra och mår bra av.

Edit: För mig är det lättare att hålla kontakt via text. Då känner jag mer att jag kan svara när jag orkar.

Glöm inte;
"Vänner är som stjärnor, de finns där även när de inte syns"

 

[the_connemara]

Jag har inget emot att ta upp saker eller be om ursäkt, jag har känt att jag kanske gjorde nånting fel eller att det tolkades fel men hon har inte sagt något, just nu känner jag att det inte riktigt är tid att ta upp det utan att det blir extra stress för henne. Jag har någon gång innan sagt att det kändes som jag kanske sa något konstigt och det va inga problem att snacka om men nu är ju läget lite annat för henne

Jag upplevde det som att vi trivdes lika bra irl som via text, hon pratade lika mycket om att träffas igen som jag gjorde och allt liksom flöt på men man kan såklart uppfatta saker olika ändå.

Om jag vore du hade jag nog känt mig ganska lugn i att det är lite för mycket för din vän just nu då, så hade jag tolkat situationen

 

[Otherside]

En sak som jag verkligen uppskattar bland vänner, riktiga sådana, är att kunna "försvinna" en tid och sen komma tillbaka och återuppta allt som om tiden stått stilla. Då rör tystnaden sig självklart inte om konflikter etc utan enbart om att livet, tiden, inte räckte till just då. Sen möts vi igen och pratar om vad som hänt sen senast och så går vi vidare. Det är en av de viktigaste ingredienserna i en vänskap, tycker jag. Jag som har rätt stort behov av "ensamhet" och egentid, skulle aldrig funka med en vän som ville ha ständiga möten, ständigt prat. Nu säger jag verkligen INTE att det är vad du vill ha, utan tvärtom; det är skönt med vänskap som ger space, som förstår. Och det gör ju du. OM det sen är just detta som är anledningen till din väns återhållsamhet, vet jag ju inte. Men jag hade låtit det vara, och sen blivit glad om/när vännen tar kontakt igen. Eller jag själv tar kontakt efter en tid.

Jag har en gammal barndomsvän som jag träffar kanske en gång vart/vartannat år... Och då är allt som vanligt, fast vi har förståss åtskilliga storys att förtälja :-) Jag hade förstås önskat att vi kunde ses oftare, men avstånd etc gör det komplicerat. Och jag älskar verkligen vår vänskap! Den är ovärdelig!

 

[Hazel]

En sak som jag verkligen uppskattar bland vänner, riktiga sådana, är att kunna "försvinna" en tid och sen komma tillbaka och återuppta allt som om tiden stått stilla. Då rör tystnaden sig självklart inte om konflikter etc utan enbart om att livet, tiden, inte räckte till just då. Sen möts vi igen och pratar om vad som hänt sen senast och så går vi vidare. Det är en av de viktigaste ingredienserna i en vänskap, tycker jag. Jag som har rätt stort behov av "ensamhet" och egentid, skulle aldrig funka med en vän som ville ha ständiga möten, ständigt prat. Nu säger jag verkligen INTE att det är vad du vill ha, utan tvärtom; det är skönt med vänskap som ger space, som förstår. Och det gör ju du. OM det sen är just detta som är anledningen till din väns återhållsamhet, vet jag ju inte. Men jag hade låtit det vara, och sen blivit glad om/när vännen tar kontakt igen. Eller jag själv tar kontakt efter en tid.

Jag har en gammal barndomsvän som jag träffar kanske en gång vart/vartannat år... Och då är allt som vanligt, fast vi har förståss åtskilliga storys att förtälja :-) Jag hade förstås önskat att vi kunde ses oftare, men avstånd etc gör det komplicerat. Och jag älskar verkligen vår vänskap! Den är ovärdelig!

Jag har många sådana vänner med och det stör mig inte alls. Har en vän jag träffar ungefär var tredje månad och därimellan pratar vi inte öht, andra vänner pratar jag med nästan varje dag. Med denna vännen har det gått kanske en två veckor mellan vi pratar och ibland har vi såklart pratat mer, jag har inget emot något av det men det märks ju såklart när det ändras, oavsett så är jag inte ute efter att hon ska anpassa sig för att jag föredrar det ena eller det andra speciellt inte när hennes liv har ändrats så pass mycket som nu.

Jag hoppas ingen har tolkat mitt inlägg som att jag vill pusha henne att svara mig eller att hon har gjort något fel för det tycker jag inte alls

 

[escodobe]

Måste man prata med folk regelbundet för att vara vänner? Det finns ju inte en chans att jag skulle orka ha kontakt med alla olika vänner och bekanta man har flera gånger i veckan? Man kanske hörs oftare en period och sen glesar det ut och man hörs inte och sen när det finns nån orsak så pratar man kanske mer frekvent? Det skulle jag ta hur mycket energi som helst att hålla sig uppdaterad med alla hela tiden? En person hörde precis av sig och föreslår att vi ska göra vår gemensamma hobby nån gång nu i veckan, vi hördes av senast i juni men jag utgår från att hon varit upptagen med hela sommargrejen med kids, semestrerar osv Jag har uppenbarligen inte heller skrivit något till henne, det beror ju inte på att det "hänt något", att det finns något som skaver eller att vi inte gillar varandra utan att det bara kommit annat emellan?

 

[Hazel]

Måste man prata med folk regelbundet för att vara vänner? Det finns ju inte en chans att jag skulle orka ha kontakt med alla olika vänner och bekanta man har flera gånger i veckan? Man kanske hörs oftare en period och sen glesar det ut och man hörs inte och sen när det finns nån orsak så pratar man kanske mer frekvent? Det skulle jag ta hur mycket energi som helst att hålla sig uppdaterad med alla hela tiden? En person hörde precis av sig och föreslår att vi ska göra vår gemensamma hobby nån gång nu i veckan, vi hördes av senast i juni men jag utgår från att hon varit upptagen med hela sommargrejen med kids, semestrerar osv Jag har uppenbarligen inte heller skrivit något till henne, det beror ju inte på att det "hänt något", att det finns något som skaver eller att vi inte gillar varandra utan att det bara kommit annat emellan?

Tycker inte jag har skrivit någonstans att man måste prata regelbundet för att vara vänner.