Är du beredd? Preppertråd.

  • Äldre
  • Trådstartare Trådstartare Luff
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 577
  • Visningar Visningar 28 533
Säg nu att det blir apokalyps. Då vore det väl himla käckt att klara sig. Kanske var du och familjen i en Lummelundagrottorna när det small och ni klarade er. Man ska aldrig säga aldrig. Fast zombierna kan kvitta.
 
Säg nu att det blir apokalyps. Då vore det väl himla käckt att klara sig. Kanske var du och familjen i en Lummelundagrottorna när det small och ni klarade er. Man ska aldrig säga aldrig. Fast zombierna kan kvitta.
Det är ju oklart vad apokalyps mer exakt skulle innebära, konkret.

Det @Liran beskriver tex, vill jag inte vara med om. Det låter sämre än döden för mig (som jag tolkar det). Absolut inget jag vill förhålla mig aktivt till i min vardag.

Som strategi tror jag mer på att stärka samhällen som sätt att undgå latastrofer.
 
Det är ju oklart vad apokalyps mer exakt skulle innebära, konkret.

Det @Liran beskriver tex, vill jag inte vara med om. Det låter sämre än döden för mig (som jag tolkar det). Absolut inget jag vill förhålla mig aktivt till i min vardag.

Som strategi tror jag mer på att stärka samhällen som sätt att undgå latastrofer.
Det man kan fundera på är vilka människor som är apokalyps-romantiker. De som känner att de är på fel spår i livet och vill börja om från noll? Äventyrare som vill ha mer spännande vardag och skjuta på andra människor och slänga molotov-cocktails med goda syften?

De katastrofer som vårt samhälle kan råka ut för kommer nog smygande nästan omärkligt, och kommer inte att kännas igen som katastrofer förrän långt efteråt.
 
Det man kan fundera på är vilka människor som är apokalyps-romantiker. De som känner att de är på fel spår i livet och vill börja om från noll? Äventyrare som vill ha mer spännande vardag och skjuta på andra människor och slänga molotov-cocktails med goda syften?

De katastrofer som vårt samhälle kan råka ut för kommer nog smygande nästan omärkligt, och kommer inte att kännas igen som katastrofer förrän långt efteråt.
Vart vill du komma med frågan om vem som är apokalys-romantiker?
 
Det är ju strängt taget två olika diskussioner.
En om vardagsberedskap för att mildra effekterna av störningar i de centraliserade försörjnings- och kommunikationssystem som många i samhället är oerhört beroende av - ofta utan att ens vara medvetna om graden av beroende.
En om att överleva en zombieapokalyps.
Den senare kan vara kul att gotta sig litet i, men jag tror ändå att det är den första som har bäst chans till konkret utdelning. :D
 
Men det här var ju hysteriskt roligt. Är ni allvarliga med att ni faktiskt förberedd för någon slags stor kris? Jag har inte ägnat en enda tanke på något sådant i hela mitt liv, undrar vad det säger. Jag förlitar mig på att myndigheterna vi har fixar det så gott som möjligt? Eller är jag helt naiv och bakom flötet? jag har aldrig mat i bilen. Och då kör jag ofta genom norrländsk ödemark med tallar som enda sällskap. Nångång har jag tänkt vid - 35 att nu kanske det inte är så himla skojsigt om bilen brakar eftersom jag inte har en enda filt i den. Jag är extremt opraktiskt och ohändig så jag vet inte vad jag bidra med till dem som kan hugga ved, såga, bygga bon, jaga djur och allt sådant som jag ser på med absolut fasa. Jag kan för fasen inte ens pumpa ett cykeldäck utan att spränga skiten (hände häromdan). Måste nog gå en sådan där kurs annars är jag nog rätt god att äta upp.
 
Men det här var ju hysteriskt roligt. Är ni allvarliga med att ni faktiskt förberedd för någon slags stor kris? Jag har inte ägnat en enda tanke på något sådant i hela mitt liv, undrar vad det säger. Jag förlitar mig på att myndigheterna vi har fixar det så gott som möjligt? Eller är jag helt naiv och bakom flötet? jag har aldrig mat i bilen. Och då kör jag ofta genom norrländsk ödemark med tallar som enda sällskap. Nångång har jag tänkt vid - 35 att nu kanske det inte är så himla skojsigt om bilen brakar eftersom jag inte har en enda filt i den. Jag är extremt opraktiskt och ohändig så jag vet inte vad jag bidra med till dem som kan hugga ved, såga, bygga bon, jaga djur och allt sådant som jag ser på med absolut fasa. Jag kan för fasen inte ens pumpa ett cykeldäck utan att spränga skiten (hände häromdan). Måste nog gå en sådan där kurs annars är jag nog rätt god att äta upp.
I ditt fall skulle jag definitivt ha något med mig i bilen. Var ju inte länge sedan en tant frös ihjäl i sin bil. Hon skulle bara åka en sväng och körde fast i ett snöigt dike, kom inte ur bilen, var på en mindre väg där ingen letade.
Ordentligt med varma kläder i en väska i bilen och en påse snacks är väl enkelt. Och något man kan samla vatten i.
Och angående myndigheterna så vill dom att man har förråd - vatten, mat, batterier så man klarar sig 72 timmar hemma. Dom kommer att ha fullt upp med att undsätta dom som verkligen behöver om nu det händer något och inte fullt friska människor som kunde haft något hemma i skåpen.
Det här är 22 år sedan. Kan hända vilken vinter som helst.
http://www.falkopingstidning.se/article/stormen-for-tjugo-ar-sedan-glommer-ingen/
 
Men det här var ju hysteriskt roligt. Är ni allvarliga med att ni faktiskt förberedd för någon slags stor kris? Jag har inte ägnat en enda tanke på något sådant i hela mitt liv, undrar vad det säger. Jag förlitar mig på att myndigheterna vi har fixar det så gott som möjligt? Eller är jag helt naiv och bakom flötet? jag har aldrig mat i bilen. Och då kör jag ofta genom norrländsk ödemark med tallar som enda sällskap. Nångång har jag tänkt vid - 35 att nu kanske det inte är så himla skojsigt om bilen brakar eftersom jag inte har en enda filt i den. Jag är extremt opraktiskt och ohändig så jag vet inte vad jag bidra med till dem som kan hugga ved, såga, bygga bon, jaga djur och allt sådant som jag ser på med absolut fasa. Jag kan för fasen inte ens pumpa ett cykeldäck utan att spränga skiten (hände häromdan). Måste nog gå en sådan där kurs annars är jag nog rätt god att äta upp.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hela-oland-stromlost/
 
Jag förlitar mig på att myndigheterna vi har fixar det så gott som möjligt? Eller är jag helt naiv och bakom flötet?
Jag tror att det är naivt att tro att myndigheterna ska organisera någonting, eftersom de ju också bara är människor och antagligen också drabbade av samma katastrof som vi andra är.

Skulle elförsörjningen i Sverige rasera på vintern av tex ett anfall från Ryssland är det egentligen bara människor med kaminer hemma som överlever. Jag tänkte ofta på det när jag bodde i lägenhet. Finns ingen el eller rent vatten är man körd i stan ifall man inte är beredd. Bor man på landet har man det lite lättare eftersom man ofta har egen brunn, öppna spiser i hus, mm.
 
Men det här var ju hysteriskt roligt. Är ni allvarliga med att ni faktiskt förberedd för någon slags stor kris? Jag har inte ägnat en enda tanke på något sådant i hela mitt liv, undrar vad det säger. Jag förlitar mig på att myndigheterna vi har fixar det så gott som möjligt? Eller är jag helt naiv och bakom flötet? jag har aldrig mat i bilen. Och då kör jag ofta genom norrländsk ödemark med tallar som enda sällskap. Nångång har jag tänkt vid - 35 att nu kanske det inte är så himla skojsigt om bilen brakar eftersom jag inte har en enda filt i den. Jag är extremt opraktiskt och ohändig så jag vet inte vad jag bidra med till dem som kan hugga ved, såga, bygga bon, jaga djur och allt sådant som jag ser på med absolut fasa. Jag kan för fasen inte ens pumpa ett cykeldäck utan att spränga skiten (hände häromdan). Måste nog gå en sådan där kurs annars är jag nog rätt god att äta upp.

Myndigheterna själva anser ju att vi ska klara 72 timmar utan dem. Jag kör också mycket bil i Norrland ute i ingenting och nog har jag en basutrustning i bilen om något skulle hända. Det har jag fö här hemma också även fast det inte alls är så ödsligt här jämfört med där jag jobbar och särbon bor.

Jag litar inte på att jag kommer att få hjälp via myndigheterna vid en större händelse. Inte på en gång iaf.
 
Myndigheterna själva anser ju att vi ska klara 72 timmar utan dem. Jag kör också mycket bil i Norrland ute i ingenting och nog har jag en basutrustning i bilen om något skulle hända. Det har jag fö här hemma också även fast det inte alls är så ödsligt här jämfört med där jag jobbar och särbon bor.

Jag litar inte på att jag kommer att få hjälp via myndigheterna vid en större händelse. Inte på en gång iaf.
Jag har nog tolkat det som att de där 72 timmarna handlar om viss beredskap i hemmet? Inte att jag ständigt ska ha mat och vatten etc med för samma tidsrymd, tex när jag jobbar eller är ute på stan? Det blir ju ett väldigt kånkande.

(Bilkörning i Norrland har jag ingen vana vid. Jag kör mest till stallet och då kan jag GÅ hem om det verkligen kniper, tre mil.)
 
Jag har nog tolkat det som att de där 72 timmarna handlar om viss beredskap i hemmet? Inte att jag ständigt ska ha mat och vatten etc med för samma tidsrymd, tex när jag jobbar eller är ute på stan? Det blir ju ett väldigt kånkande.

(Bilkörning i Norrland har jag ingen vana vid. Jag kör mest till stallet och då kan jag GÅ hem om det verkligen kniper, tre mil.)

Absolut, det var en reflektion över att inte ha förnödenheter i bilen när man kör på ödsliga vägar. 72 timmar är naturligtvis i hemmet.

En bekants bekant till särbon råkade ut för en olycka på väg till Umeå när det var snöväder (kraftigt men ingen kl 1-nivå). Eftersom det var väldigt få som åkte den vägen hittades han något dygn senare när han blev saknad och man började leta. Förmodligen hade han väjt för en älg och farit in i skogen och pga snöfallet hade spåren efter bilen snöat igen så när någon väl kom körandes fanns det ingen anledning att tro att någon fanns där. Han överlevde inte.

Även innan denna händelse hade jag ett bas-kit i bilen, även om jag inte råkar ut kan det ju vara någon annan som behöver hjälp. Ser jag en stillastående bil på mitt ute i ingenting på vintern kollar jag om det är någon i den och om det är spår som går ut i skogen från den. Det kan betyda att någon råkat ut för en olycka, blivit förvirrad och bara gått iväg. Det är inte helt ovanligt vid olyckor och man dör snabbt i kylan.
 
Det är ju strängt taget två olika diskussioner.
En om vardagsberedskap för att mildra effekterna av störningar i de centraliserade försörjnings- och kommunikationssystem som många i samhället är oerhört beroende av - ofta utan att ens vara medvetna om graden av beroende.
En om att överleva en zombieapokalyps.
Den senare kan vara kul att gotta sig litet i, men jag tror ändå att det är den första som har bäst chans till konkret utdelning. :D
Visst är det två olika diskussioner. Men den som på allvar preppar för apokalypsen lär klara stora elavbrott, ofred, varubrist och haverier i mobilnätet bättre än den som sätter hela sin tillit till myndigheterna i händelse av kris.

Den allmänna sektorn säger ju klart och tydligt att om du är frisk och kapabel, ska du kunna ta hand om dig själv och dina närmaste i minst tre dygn under alla årstider utan att räkna med hjälp utifrån. Myndigheternas omsorg kommer att gå till dem som inte är friska och kapabla. Jag tycker att kravet är rimligt. Det här sista stycket är OT och riktar sig inte till @Snubbelfot vars åsikter jag delar i den här frågan.
 
Och ni som har häst i storstadsområden. Har ni koll på hur vattenfråga löser sig om strömmen går i stallet med omnejd? Finns det brunn där ni kan hinka upp vatten till exempel? Har stallet dieselaggregat?
20-30 hästar utan vatten i ett dygn är ju inte jättekul. Den hjälp som finns lär ju prioritera annat vid ett större strömavbrott.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp