Ariel finns inte mer

Jag har gråtit så mycket så nu finns inga tårar kvar. Ikväll är säkert förrådet med tårar påfyllt, för kvällen är helt klart värst.

Så jag passar på och skriver här när det känns lite lättare.

Min hjärtehäst och kompanjon sen över 17 år fick somna in i onsdags. Jag är helt tom och det enda som får mig att kliva upp ur sängen är min älskade ponny. Utan henne hade jag nog slutat med hästar helt.

Igår började jag ta tag i allt praktiskt. Avsluta försäkring och sälja av alla grejer. Det är mycket som ska säljas…

Idag ska jag försöka göra mer än gråta ihop med ponnyn.

För de som är känsliga så lägger jag in bild på Ariel i nästa inlägg, så scrolla inte neråt om du inte klarar av en fridfullt sovande häst. Det här inlägget får bli en bild från tidigare i onsdags.

 

[Habina]

Vill också tillägga: vet att jag läste i fjordgruppen på fb om ditt fina sto och om din rädsla över att förlora henne redan då du inte haft nån äldre än så, beklagar verkligen att det blev så som du var rädd för .

Ja, hon föll på målsnöret med fem dagar yngre än Hampus som blev exakt 17 år och 9 månader. Jag ska verkligen inte ha gamla hästar…

 

[Blyger]

Ja, hon föll på målsnöret med fem dagar yngre än Hampus som blev exakt 17 år och 9 månader. Jag ska verkligen inte ha gamla hästar…

Nej så är det inte!! Ibland har man otur

 

[Fjordfrälst]

Ja, hon föll på målsnöret med fem dagar yngre än Hampus som blev exakt 17 år och 9 månader. Jag ska verkligen inte ha gamla hästar…

Det är så himla sorgligt har en vän (hm pausad pga hur hon tryckt ner mig och jag insett) har tyvärr samma erfarenheter som du, 4 och den äldsta blev bara 16. Det är hemskt när det blir så

 

[Habina]

Så har det gått ett år… Det är helt ofattbart. Jag kommer fortfarande på mig själv med att tänka ”åh den bomövningen ska jag göra med Ariel” eller ”Just ja, öppna ska vi träna på nästa dressyrpass” för att sen inse, aldrig mer…

En del av mig tycker fruktansvärt synd om Pål som ska försöka fylla hennes skor, kanske var det fel att köpa ny häst så snart efter. Men jag fick panik och då blev det som det blev.

Idag ska jag försöka vara snäll mot mig själv och gråta när det behövs. Kanske blir det som med Rickys död att det alltid känns jobbigare dagarna före årsdagen och sen släpper det.

Älskade Ariel, du fattas mig.

 

[Lillefrun]

Beklagar verkligen med Ariel, det är det värsta med djur att dom lever kortare tid än oss och jag håller tummarna för Pål.

 

[jemeni]

Låt det ta tid att sörja
Pål kommer tids nog vinna en lika stor plats i hjärtat, låt han gör det så hans sätt.