Att bli berörd av vissa människor

[Lill76]

Vad är det som gör att man blir väldigt berörd av vissa människor medan andra är en axelryckning? Personkemi? (vad är det egentligen?) När jag bytte arbetsplats förra året blev det väldigt tydligt för mig hur olika människor påverkar en olika. Det är ganska häftigt, men konstigt, att det klaffar direkt med vissa, medan andra inte alls berör.
Samma sak med förälskelse - jag har ofta undrat vad det är som gör en förälskad i just den personen och inte den andra...?? Kan man styra över det eller är det ren kemi?

 

[tanten]

Jag kallar det för triggerpunkter

Det finns saker, egenskaper, utseende, värderingar sätt - vad som helst - som gör att den personen krokar fast i ens hjärna.

Och nej, sånt kan man inte styra över. Man kan inte tvinga sig att klicka med nån.

 

[corzette]

Fast många säger ju att det ibland har med lukter att göra... I just fallet förälskelser osv så finns ju massvis med undersökningar om luktens/doftens betydelse...

Kan det spela in även på hur man "klickar" med folk ?

 

[Mammadutt]

Vi triggar, stimulerar och speglar varandra... Jag är väldigt intresserad av sånt här, mest fascinerad blir jag när jag stimuleras "negativt"... Då vill jag verkligen förstå mig själv (och triggern).

Jag reagerar med glädje när jag känner igen det jag gillar hos mig själv i en annan. Och självklart tvärt om reaktion om det är ngt jag ogillar med mig själv. Samma sak med beteenden...

 

[L8P8]

Det finns en person som jag tycker luktar fantastiskt gott. Jag kan aldrig vara oberörd i hens närhet, skulle jag krama hen så viker sig nästan benen på mig och jag kan inte låta bli att snusa lite extra. Det spelar ingen roll om hen är nyduschad el om man jobbat ett tag. Så nog har lukter med saken att göra.

 

[athena_arabians]

Jag tror mycket är ren kemi och att man reagerar undermedvetet på vissa saker.

Tex har det funnits en del personer jag fått en total aversion emot från början. Jag har tänkt att "Skärp dig, personen har ju inte gjort något!". I de flesta fallen (iaf när jag reagerat väldigt starkt) har det visat sig att "magkänslan" hade rätt. Det tror jag inte har så mycket med kemi att göra utan att jag undermedvetet sett och tolkat saker i kroppsspråk osv.

Sedan låter jag mig inte styras av magkänslan utan ger givetvis folk en chans.

 

[Kattennizze]

Hu jag läste nånstans att eftersom vi människor är vanedjur och ungefär lika dumma som kor (de är nog förmodligen smartare än oss iofs) så dras man till en partner som leder till att ens förhållande liknar ens föräldrars. Mina föräldrars äktenskap är en fullständig katastrof så det hoppas jag verkligen inte i mitt eget fall.

 

[Raderad medlem 6459]

Hu jag läste nånstans att eftersom vi människor är vanedjur och ungefär lika dumma som kor (de är nog förmodligen smartare än oss iofs) så dras man till en partner som leder till att ens förhållande liknar ens föräldrars. Mina föräldrars äktenskap är en fullständig katastrof så det hoppas jag verkligen inte i mitt eget fall.

Och jag har läst att man dras till vad man är van vid från syskonskaran; lillasyskon söker storasyskon och vice versa, samt partners där man stör sig (!) på samma saker som man stör sig på hos sina syskon. I mitt fall är detta obehagligt välbekant då jag sagt cirka tusen gånger till min sambo "vafan, så där gör min syrra också, det gör mig galen ibland". De är rätt lika varandra generellt och med tanke på att jag tycker att min syster är fenomenal så kanske det är en bra sak, att jag dras till andra fenomenala människor. Men ja, rätt obehagligt om man tänker efter.

Jag minns dock inte vad resonemanget sa om ensambarn.

 

[corzette]

Och jag har läst att man dras till vad man är van vid från syskonskaran; lillasyskon söker storasyskon och vice versa, samt partners där man stör sig (!) på samma saker som man stör sig på hos sina syskon. I mitt fall är detta obehagligt välbekant då jag sagt cirka tusen gånger till min sambo "vafan, så där gör min syrra också, det gör mig galen ibland". De är rätt lika varandra generellt och med tanke på att jag tycker att min syster är fenomenal så kanske det är en bra sak, att jag dras till andra fenomenala människor. Men ja, rätt obehagligt om man tänker efter.

Jag minns dock inte vad resonemanget sa om ensambarn.

Haha det där har jag aldrig hört MEN när du säger det så stämmer det VÄLDIGT bra på Syrran... Hennes man och jag är väldigt lika till sättet... Det poängterar hon (och alla runt oss) ofta...

 

[Raderad medlem 6459]

Haha det där har jag aldrig hört MEN när du säger det så stämmer det VÄLDIGT bra på Syrran... Hennes man och jag är väldigt lika till sättet... Det poängterar hon (och alla runt oss) ofta...

Haha! Det är samma faktiskt för oss; jag är väldigt lik min systers man på vissa sätt. Rätt bra faktiskt, för vi kommer grymt bra överens vi fyra

 

[landsbygdsbo]

Att en främmande människa fastnar i mitt sinne brukar bero på om den människa brinner för sin sak, är ärligt engagerad.
Samt är öppen och bjuder på sig själv, berättar eller lyssnar allt efter det behov de andra i dess närhet har.

Det är just den typen av människa man kommer i håg från långa resor i tågkupér , flygplan eller bussar.

 

[Dandylinn]

Och jag har läst att man dras till vad man är van vid från syskonskaran; lillasyskon söker storasyskon och vice versa, samt partners där man stör sig (!) på samma saker som man stör sig på hos sina syskon. I mitt fall är detta obehagligt välbekant då jag sagt cirka tusen gånger till min sambo "vafan, så där gör min syrra också, det gör mig galen ibland". De är rätt lika varandra generellt och med tanke på att jag tycker att min syster är fenomenal så kanske det är en bra sak, att jag dras till andra fenomenala människor. Men ja, rätt obehagligt om man tänker efter.

Jag minns dock inte vad resonemanget sa om ensambarn.

Jag har hört att det även kan vara föräldraegenskaper man omedvetet dras till..

Min sambo har alltid varit äckligt lik min pappa till sättet..något som kan reta gallfeber på mig då båda är enormt slarviga som personer och jag är mycket noggrann och vill ha kontroll ofta. De funkar jättebra ihop och ibland kan man nästan tro att han är sonen och jag utböling. De som inte känner pappa tex frågar iaf alltid om han är sonen..

I övrigt vet jag inte vad jag fastnar för hos personer..iom att jag har nära vänner där vi kan vara mycket olika i mycket, ja ibland delar vi inte ens samma åsikter om saker.
Så jag tror också på att mycket är väldigt undermedvetet. Kanske att man omedvetet söker egenskaper hos vissa som man själv saknar men behöver?
Det är iaf lustigt..för ibland behöver inte ens personer öppna munnen, man vet ingenting och ändå är det denne man drar sig till i en grupp av människor, just det tycker jag inträffar mest, tex på en arbplats.

 

[Tassetass]

Och jag har läst att man dras till vad man är van vid från syskonskaran; lillasyskon söker storasyskon och vice versa, samt partners där man stör sig (!) på samma saker som man stör sig på hos sina syskon. I mitt fall är detta obehagligt välbekant då jag sagt cirka tusen gånger till min sambo "vafan, så där gör min syrra också, det gör mig galen ibland". De är rätt lika varandra generellt och med tanke på att jag tycker att min syster är fenomenal så kanske det är en bra sak, att jag dras till andra fenomenala människor. Men ja, rätt obehagligt om man tänker efter.

Jag minns dock inte vad resonemanget sa om ensambarn.

Intressant, jag är oerhört olik min sambos bror, däremot har jag många gemensamma drag med svärmor. Sambon är rätt lik min pappa kombinerat med min brors otroligt retsamma sida och min ena systers brutala tävlingsinstinkt (och bristande ödmjukhet ) så där kom syskonvinkeln in litegrann.

 

[corzette]

Föräldravinklingen har jag hört talas om men där känner jag verkligen inte igen mej och syrrans man eller hans familj är inte lik vår familj alls...