Att bli lämnad av ens viktigaste människa

[Ponsse]

Det är precis det jag blivit. Två veckor sedan idag. Hur överlever man?

Vi är olika. Det var hennes anledning till att hon ville separera. Vi bråkar mycket, vi triggar varandras sämsta sidor. Jag håller med om ovanstående, men jag ville fortsätta försöka och fortsätta kämpa. Min kärlek till henne var/är starkare än våra töntiga bråk. Men hon vill inte försöka mer, vill inte kämpa mer.

Hon skickade ett sms och skrev att det inte fungerar längre. Jag tycker inte att man skickar sms, men hon anser att jag inte kan vara arg över tillvägagångssättet. Att jag hade varit lika sårad iallafall. Jag hade förmodligen varit lika sårad, men jag tycker inte man kastar bort en relation genom ett sms.

Nu står jag här och måste ta ett beslut. Vill jag bo kvar i vår gemensamma lägenhet? Jag hatar lägenheten. Den ger mig ångest. Alla hennes saker är kvar, blir det bättre när dom är borta? Eller blir det bara ännu värre och påtagligt att hon faktiskt är borta? Kan inte betala hyran själv, måste isåfall hitta en inneboende. Jag bor just nu hemma hos våra grannar. Där kan jag säkert bo ett tag, men inte för alltid.

Vill jag försöka hitta något annat? Jag orkar egentligen inte. Försöker främst att överleva varje dag, hur ska jag orka leta något nytt? Vi bor dessutom i Göteborg. Inte den enklaste staden.

Hon vill ha vår gemensamma lägenhet. Hon vill att jag ska bestämma mig, helst nu. Om jag ger henne vår gemensamma lägenhet kommer jag inte ha något direkt hem för tillfället, även fast jag bor hos grannarna. Det faktum att hon isåfall bor tvärs över parkeringen är i sig jobbig.

Hon säger att jag har gjort henne bostadslös eftersom hon inte "får" vara i lägenheten. Jag har aldrig förbjudit henne, bara sagt att jag inte klarar av det. Hon säger att om jag behåller lägenheten som hämnd kommer hon bli förbannad. Jag behåller den ju inte i hämnd. Mitt hjärta är helt krossat och jag försöker bara komma ihåg att andas.

Vad gör man? Hur tänker man? Hur överlever man?

 

[Aliche]

Jag känner med dig, att göra slut är aldrig aldrig lätt!
Skaffade ni lägenheten tillsammans (hyres eller bostadsrätt?) eller flyttade någon av er in i den andras lägenhet? Det finns ju något som heter sambolagen som reglerar bland annat boende.
Gällande sms:et så nej jag hade inte valt att göra så men det beror ju helt på hur länge man varit tillsammans, hur stämningen är, hur man uppfattar den andras inställning och attityd. Så jag förstår att du inte uppskattar sättet hon gjorde slut på men som hon säger du hade nog blivit lika ledsen oavsett hur det skedde tyvärr. Hon kanske kände att det var enda sättet hon orkade/kunde avsluta ert förhållande.

 

[Ponsse]

Vi flyttade in i den tillsammans och det är "bara" en hyresrätt som vi hyr i andra hand.

Vi har tidigare pratat om break ups och varit någorlunda eniga om att den som tar initiativet är den som flyttar. Den personen är förmodligen inte lika sårad, och om den är det är det ju fortfarande den som valt att ändra bådas liv. Sen finns det såklart alltid utrymme att diskutera, som tex nu när jag inte vet något.

 

[Aliche]

Enligt sambolagen så är det den som har störst behov av lägenheten som har rätt till den om det hjälepr någonting? T.ex. om den ena parten anses kunna köpa en lägenhet och den andra inte har några medel att göra det så är det parten utan medel som har större rätt till lägenheten. Är ni jämlika i detta eller är det någon av er som har lättare/svårare att hitta annat boende? När det är för mycket känslor inblandade, oavsett vad man kommit överens om när förhållandet var bra, så kan det vara bättre att vara krasst praktiska och följa de regler och riktlinjer som finns för samboskap.

 

[Ponsse]

Vi har nog lika lätt/svårt båda två. Hon tjänar iofs mer än mig och har bättre referenser, men jag står ju inte utan något alls. Jag har fast jobb osv. Jag tror inte man kan bedöma frågan juridiskt. Jag vill snarare ha hjälp hur jag ska tänka. Erfarenheter från er som varit med om samma sak. Stöttning.

 

[lil-sis]

Gråt. Samla ihop dig och gå vidare.

Jag skulle flytta till en annan lägenhet om möjligt. Något eget.

 

[Lovisaleonora]

Eftersom du inte kan bo kvar i lägenheten utan ekonomisk stöttning, hade jag släppt den. Hon vill ju dessutom ha den, och kan betala hyran. Känns mest logiskt att hon tar över den. Särskilt eftersom du inte ens kan bo där f n, vad jag förstår bor du hos grannen och hon på annat håll för att du inte klarar av att hon är där?!

Inte idealiskt att göra slut över SMS, men det säger nog mer om relationen än personen tror jag. Någonstans är jag av uppfattningen att hellre att det kommer fram än grymma funderingar över HUR man bäst lägger det. Sårad och singel hade du blivit ändå.

Gråt, lägg energi på att hitta nytt boende och gå vidare. Det går inte att tvinga någon att älska en.

 

[Corax]

Det är precis det jag blivit. Två veckor sedan idag. Hur överlever man?

Vi är olika. Det var hennes anledning till att hon ville separera. Vi bråkar mycket, vi triggar varandras sämsta sidor. Jag håller med om ovanstående, men jag ville fortsätta försöka och fortsätta kämpa. Min kärlek till henne var/är starkare än våra töntiga bråk. Men hon vill inte försöka mer, vill inte kämpa mer.

Hon skickade ett sms och skrev att det inte fungerar längre. Jag tycker inte att man skickar sms, men hon anser att jag inte kan vara arg över tillvägagångssättet. Att jag hade varit lika sårad iallafall. Jag hade förmodligen varit lika sårad, men jag tycker inte man kastar bort en relation genom ett sms.

Nu står jag här och måste ta ett beslut. Vill jag bo kvar i vår gemensamma lägenhet? Jag hatar lägenheten. Den ger mig ångest. Alla hennes saker är kvar, blir det bättre när dom är borta? Eller blir det bara ännu värre och påtagligt att hon faktiskt är borta? Kan inte betala hyran själv, måste isåfall hitta en inneboende. Jag bor just nu hemma hos våra grannar. Där kan jag säkert bo ett tag, men inte för alltid.

Vill jag försöka hitta något annat? Jag orkar egentligen inte. Försöker främst att överleva varje dag, hur ska jag orka leta något nytt? Vi bor dessutom i Göteborg. Inte den enklaste staden.

Hon vill ha vår gemensamma lägenhet. Hon vill att jag ska bestämma mig, helst nu. Om jag ger henne vår gemensamma lägenhet kommer jag inte ha något direkt hem för tillfället, även fast jag bor hos grannarna. Det faktum att hon isåfall bor tvärs över parkeringen är i sig jobbig.

Hon säger att jag har gjort henne bostadslös eftersom hon inte "får" vara i lägenheten. Jag har aldrig förbjudit henne, bara sagt att jag inte klarar av det. Hon säger att om jag behåller lägenheten som hämnd kommer hon bli förbannad. Jag behåller den ju inte i hämnd. Mitt hjärta är helt krossat och jag försöker bara komma ihåg att andas.

Vad gör man? Hur tänker man? Hur överlever man?

Försök att inte vara själv för mycket i början. Hitta på roliga saker (som inte känns roliga för stunden men kommer att ge dig lite andrum om du bara tillåter dig). Ge dig Chansen att inte tänka på det hela tiden.
Det kommer att göra ont ett tag men klyschigt nog så läker tiden alla sår och för varje dag som går kommer det att bli lättare. Prata med dina närmsta men försök för guds skull inte att älta sönder dem!
Eftersom ditt hjärta är så krossat så tycker jag också att du ska undvika att ha kontakt med henne efter att ni fixat allt praktiskt. Det kommer bara att riva upp såren och göra att du läker långsammare. Men jag vet vissa som klarar av det och vill ha det så men jag tycker det känns mer som att vara sin egen martyr.

En annan sak är att läsa mycket om mental träning. Det kommer att hjälpa dig Massor. Inte bara nu utan i resten av ditt liv. Att lära sig hantera känslorna när de bara väller över en...

 

[kottee_]

Jag gjorde det.. slut via sms.. jag har levt i ett förhållande i 3 år med en oberäknelig man & psykisk terror, jag har varit rädd att berätta saker för honom för jag vet aldrig ifall en kontroll flög in i väggen eller ifall han vägrade prata med mig i flera dagar. Banne mig ifall jag har en dålig dag och råkar svara honom lite för kort. Jag vet själv att det var feg gjort men eftersom jag aldrig vet hur han tar grejer tog jag det säkra före det osäkra.

Men vi har precis som ni många onödiga töntiga bråk och triggar varandra. Man orkar det ett tag men tillslut tar orken slut och man inser att det här är inte det livet jag vill leva. Man pratar och pratar om hur man ska förbättra förhållandet och lovar en massor men tillslut orkar man helt inte mer, man vill inte kämpa vidare för allt är bara ord i sluänden ändå.

Men jag tror att man behöver tid. Jag kunde avslutat förhållandet direkt men valde att gå den vuxna vägen och lyssna på han och vad han hade och säga. Jag valde att ge honom en chans till då han har sagt att han ska ändra sig och att det inte bara är ord denna gången. Men vad som är sant får tiden utvisa.

Angående lägenheten så tycker jag att du ska ge den till henne som vill ha den och kan betala hyran för den. Det går alltid att hitta en lösning tillsammans men det krävs också en hel del från er båda.

 

[Petruska]

Det är precis det jag blivit. Två veckor sedan idag. Hur överlever man?

Vi är olika. Det var hennes anledning till att hon ville separera. Vi bråkar mycket, vi triggar varandras sämsta sidor. Jag håller med om ovanstående, men jag ville fortsätta försöka och fortsätta kämpa. Min kärlek till henne var/är starkare än våra töntiga bråk. Men hon vill inte försöka mer, vill inte kämpa mer.

Hon skickade ett sms och skrev att det inte fungerar längre. Jag tycker inte att man skickar sms, men hon anser att jag inte kan vara arg över tillvägagångssättet. Att jag hade varit lika sårad iallafall. Jag hade förmodligen varit lika sårad, men jag tycker inte man kastar bort en relation genom ett sms.

Nu står jag här och måste ta ett beslut. Vill jag bo kvar i vår gemensamma lägenhet? Jag hatar lägenheten. Den ger mig ångest. Alla hennes saker är kvar, blir det bättre när dom är borta? Eller blir det bara ännu värre och påtagligt att hon faktiskt är borta? Kan inte betala hyran själv, måste isåfall hitta en inneboende. Jag bor just nu hemma hos våra grannar. Där kan jag säkert bo ett tag, men inte för alltid.

Vill jag försöka hitta något annat? Jag orkar egentligen inte. Försöker främst att överleva varje dag, hur ska jag orka leta något nytt? Vi bor dessutom i Göteborg. Inte den enklaste staden.

Hon vill ha vår gemensamma lägenhet. Hon vill att jag ska bestämma mig, helst nu. Om jag ger henne vår gemensamma lägenhet kommer jag inte ha något direkt hem för tillfället, även fast jag bor hos grannarna. Det faktum att hon isåfall bor tvärs över parkeringen är i sig jobbig.

Hon säger att jag har gjort henne bostadslös eftersom hon inte "får" vara i lägenheten. Jag har aldrig förbjudit henne, bara sagt att jag inte klarar av det. Hon säger att om jag behåller lägenheten som hämnd kommer hon bli förbannad. Jag behåller den ju inte i hämnd. Mitt hjärta är helt krossat och jag försöker bara komma ihåg att andas.

Vad gör man? Hur tänker man? Hur överlever man?

När du ser att ni triggar varandras dåliga sidor fattar jag inte hur du kan vilja att förhållandet består.

 

[Luff]

Tycker du seriöst att någon här ska tycka att du gör rätt som hindrar henne att behålla lägenheten? Släpp taget.

 

[TheRedLightning]

Vad gör man? Hur tänker man? Hur överlever man?

Jag tror du har svaren själv. Du skriver att du hatar lägenheten, alltså vill du egentligen inte bo kvar där. Du kan inte betala hyran, vilket betyder att du måste hitta annat boende.
Hon verkar vilja ha lägenheten, du hatar den. Jag hade gett henne det och tagit mitt pick och pack och dragit.

Det kommer bli lättare när du flyttat och inte har några av hennes saker kvar, då kan du glömma henne och bearbeta saknaden. Det var så jag gjorde när jag och mitt x delade på sig. Jag tog en dag i taget. Flyttade ut, tog mitt pick och pack. Bröt ihop, samlade ihop mig själv, gick vidare.
Det tog över ett halvår innan jag helt hade kommit över det, men det är inte säkert det är samma för dig.

Om du sätter det ner, andas och tänker lugnt på situationen, så kommer du få dina svar. Nu gäller det att gå vidare.