Hur överlever man utan hund? När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad?

Status
Stängd för vidare inlägg.

Enya

Trådstartare
Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan anses det, men det tycker jag allt, så gick hunden till att inte riktigt fungera här. Flytten verkar inte ha varit det bästa för just honom.

Jag köpte honom när han var 9,5 månader gammal. Han var rumsren och kunde sitt. Han kunde inte gå i koppel, hade lärt sig konsten att slita kopplet ur näven på folk, slita sig ur selar och ur halsband. Jag är hans femte ägare, medräknad hans uppfödare i Ryssland där han bodde tills han var fyra månader. Pga skada hos förra ägaren så var han bunden i trädgården mest. Okomplicerad omplaceringshund i stort sett, ouppfostrad, men inte aggressiv eller destruktiv.

Alla promenaderna under första veckan, minst, vilket var 3 st på en timme vardera och en på 30 minuter per dag, så skrek han på huskyvis under hela tiden. Han var inte van. Det var pinsamt men jag försökte ta det med ro, han var stressad, det var nytt och han var helt överlycklig över att gå i skogen, jag tänkte att det skulle ge sig när han insåg att skogen är inte en gångs grej, utan något vardagligt. Det blev också så, han tystnade.

Jag har kämpat mycket med olika selar och koppel och beröm och belöning osv för att han ska gå ordentligt i koppel, men gav upp lite grann och nöjde mig med att han ska gå "fint" utan att dra allt för mycket. Trots allt är han husky, som gillar att dra och som gillar att gå först, OCH jag insåg att jag kände och såg honom bättre när han var lite framför mig. Han var nöjdare där också. Det räcker för oss liksom. När det blev vardag och han allt mer accepterade det läget på promenaderna så gick det att lära honom olika kommandon och korta in kopplet vid behov utan att han flippade ut och hade högljudda åsikter hela tiden. Jag vet att jag har beskrivit honom som att han är "överallt" och att han "är liksom inte där, på samma våglängd", men jag har med åren märkt att han är otroligt lättlärd (när man inte regelrätt tränar just det eller det eller kräver saker av honom) och otroligt lyhörd. Kommandona lärde han sig i ett nafs. Det har "bara" varit för mig att ständigt upprepa ord så lär han sig dem.

Han lärde sig också fort att läsa av situationer. Tog jag fram hans ben visste han att han skulle vara ensam hemma, alarmsignalen betyder att jag ska jobba. Skor= går ut osv. Det går inte att smyga för honom för han anar redan vad som ska ske...

Han hade inga problem att vara ensam hemma. Första gångerna var det yl och gnäll, vi sa till honom några gånger, sedan stängde vi in honom i ett mindre rum istället för hela lägenheten. Första gången krafsade han på dörren och gnagde på en list, men sedan låg han lugnt och vilade. Efter en kort tid fick han va i hela lägenheten och då fungerade det även där.

Testade hunddagis men det fungerade inte, han var för stressad av det helt enkelt. Så att ha honom ensam hemma passade honom bäst.

Nu när jag flyttat tog det inte lång tid innan hyresvärden ringde och sa att han ylade så grannen ovanför inte kunde sova, då hon jobbade natt. Jag försvarar inte att hundar ska störa grannarna, men tänker förklara mängden så det blir lättare att förstå, men påtagliga stress av det hela..
Jag hade lämnat honom en gång i veckan i 5 veckor. Tre av gångerna var jag borta 50 minuter, en gång 2 timmar och en gång 3 timmar. Ingen annan hörde honom. Hyresvärden berättade att man får tre varningar, men han ville inte riktigt ge mig varning ännu. Men jag agerade genast och beslutade mig för att stänga in honom i ett rum istället för hela lägenheten. Han tystnade. Jag hade märkt att han betedde sig märkligt och funderade på om han reagerade på löptik i närheten, det verkade så. Beteendet blev också bättre i samband med detta. I höstas var det dags igen med samtal från hyresvärden. Samma person hade klagat. Jag löste med hårdträning igen, korta stunder osv. Det fungerade snart att lämna honom igen. Jag satte in en diktafon och spelade in honom i en och en halv månad. Av den kunde jag utläsa att en gång gnällde och ylade han i en timme, varav ylandet pågick i totalt 6 minuter bara, resten var gnäll och pip på en nivå som diktafonen uppfattade men troligen inte en granne (den uppfattade när han andades också...) och vid ett annat tillfälle var det också gnäll och yl fast i 30 minuter, total tid för ljud som kunde störa var också runt 5 minuter. Resten av alla gångerna låg han och sov, ibland drömde han. Jag slutade spela in. Grannen bredvid mig bekräftade också att hon ibland hört honom när jag gick men att det inte varade länge alls, hon stördes absolut inte. Men med en så känslig granne som så snabbt ringer hyresvärden, som även pratar om varningar så blev det här med att lämna honom jobbigt. Ständig oro, begränsad, har inte velat göra något för tänk om han låter osv.

Nu är det dags igen. Efter några månades lugn och ro vet jag egentligen inte om han låter speciellt mycket men han krafsar på dörren och har pelat ner två lister vid sidan av dörren. Ena dagen den ena och nästa den andra. Hårdträning, beröm och det fungerade, men när det verkligen skulle fungera så har det inte gjort det.

Han har fått mycket promenader, i skogen varje dag i stort sett, 4 timmar totalt där minst en runda varit i skogen. Han har aktiverats varje dag med aktiveringsleksaker och aktivering i allmänhet, han har fått hundlugnande jag köpt på Apoteket, han haft ben och kongs med gott i när jag inte varit hemma, han har haft "pussel" och aktivering när jag gått hemifrån. Det enda som fungerat har varit benen och kongen med det goda i och när det är slut går han bärsärk i hemmet.

Nu har jag inte mer att testa. Nu ska han vara i hela lägenheten igen för att se om det kan fungera bättre, jag tror det fungerade när jag var borta 2 timmar igår, men jag spelade inte in honom, han hade i alla fall inte gått bärsärk.

Något jag märkt i samband med detta är att han blivit oroligare av sig. Barn/ungdomar här har haft en period av att ständigt ringa på dörren vilket stressat honom. Jag plockade till slut av ringklockan. Då knackade de- och han blev rädd och satte sig vid mig. När de skottar snö här på trätrallen utanför så låter det, då kommer han till mig och är rädd. När de slänger grus samma. När de stampar i trappar och på loftgången kommer han till mig. Jag har en ändlägenhet med gångbana precis utanför så det är askul ju att banka på väggen och fönstret när folk går förbi. Då sätter han sig hos mig. Han har aldrig gjort så tidigare. Lättstressad när saker händer skulle jag säga, men inte rädd och ängslig. Inte förrän nu alltså. Jag har en känsla av att detta inträffat en hel del när jag inte varit hemma också- snöskottning vet jag tex, folk som går till jobbet och skolan också och stampar på loftgången osv.

Det här gör att jag mår riktigt dåligt. Jag vill inte att han ska vara rädd förljud. Inte heller vill jag att han ska vara ledsen för att jag jobbar. Jag vill inte heller att han ska riva min lägenhet och störa grannen. Jag vet inte vad jag ska göra eftersom jag har testat allt nu. Det känns som om botten är nådd, till den grad att jag till och med bönat och bett honom om att vara tyst och sköta sig så att jag inte måste göra mig av med honom- utan positivt resultat förstås, för även om han förstår mycket är han inte människa och förstår inte den meningen.

Jag önskar att han gjorde. Att han förstod att det är hans sista chans nu, att han inte kan vara kvar annars. Jag har haft annons ute och en person hörde av sig, men för att komma dit måste vi åka två bussar, hon bor på landet. Buss gör honom glad och stressad så han tjuter. Efter andra dagen med buss verkade chauffören på tredje dagen fundera en stund innan han släppte på oss eftersom han skällde och tjöt redan utanför bussen-vilket förstås gjorde hans förväntan högre och han lät ännu mer. Det krävs så mycket mer tålamod av andra personer för att han ska lära sig åka buss (han verkar gilla bussar, blir glad när vi ser dem) än vad jag kan begära av någon ens.

Och mitt i det här mår jag dåligt, för hur överlever man utan hund när man har levt typ hela sitt liv med hund, när hund är det enda som gör livet värt att leva? När hund är ens enda sällskap och allt man är, den enda man pratar med flera dagar av livet. Hur klarar man sig med psyket på rätt köl och själen i behåll? Hur fixar man det dåliga samvetet av att ha misslyckats som hans ägare? Jag ville ha en vuxen eller i stort sett vuxen hund, som inte var vare sig destruktiv eller aggressiv- och det var vad jag faktiskt fick för fyra år sedan snart. Det förändrades av flytten, jag trodde aldrig det! Men ett misslyckande är det dock eftersom jag inte kan ge honom det han behöver. Hur sätter man ut en annons ens på honom utan att förståsigpåare pekar finger och tycker att "ännu en coronahund som någon inte kan ta hand om", det är bara att läsa här på buke hur det låter bland kommentarerna ibland. Jag skäms över mitt misslyckande, jag ångrar min flytt för hans skull. Hade jag inte flyttat hade det inte blivit så här. Och varje dag oroar jag mig över att han ska störa så att grannen ska klaga och hyresvärden ringa igen.

Tack för att ni orkade läsa!
 
Så tråkigt att det blivit så 🙁 Min första tanke är att flytta därifrån, det låter ju orimligt att förbipasserande bankar i väggar, knackar/ringer mm. Jag som människa hade haft väldigt svårt för det. Men det är kanske lättare sagt än gjort, att hitta vettigt boende för dig OCH hunden.
Men att klara sig utan hund, en mindre, tryggare hund hade kanske funkat?
Kram och lycka till ❤️
 
Så tråkigt att det blivit så 🙁 Min första tanke är att flytta därifrån, det låter ju orimligt att förbipasserande bankar i väggar, knackar/ringer mm. Jag som människa hade haft väldigt svårt för det. Men det är kanske lättare sagt än gjort, att hitta vettigt boende för dig OCH hunden.
Men att klara sig utan hund, en mindre, tryggare hund hade kanske funkat?
Kram och lycka till ❤️
Tack! :heart
Det är en fördel att vara hörselskadad när man bor i lägenhet har jag märkt. :) Själva bankandet i väggen och på fönstret har inte stört mig så mycket som honom, men när de ringt på dörren så skäller han hysteriskt (han har tyvärr lärt sig att det betyder att en människa kommer och han älskar människor...) så det får mitt hjärta att sluta slå för en stund. Men jag har också varit enormt trött på ungarna här som höll på mycket tidigare när det var varmare ute- och de var då ute och höll på. Jag är ingen barnkär person så jag kan ha råkat tänka ovänliga tankar då så att säga. Men det har varit i perioder när det varit värst, nu har det ju mer ersatts av snöskottning och stampandet i trappan och loftgången.

Tyvärr så känner jag att jag inte vill flytta. Det blir så svårt. Han skulle behöva bo på landet med tillgång till hundgård, men här är det svårt med kollektivtrafik. I Skåne vore det inte alls lika stort problem, där går tåg och buss rätt ordentligt. Men här är landet landet rätt fort utanför staden. Då blir det krångligt med att orka med pendling till jobbet, lång bortatid från hunden och rent krasst att orka med i längden med saker som tar energi från mig (pendling, jobbet, oro för att krångel med tåg/buss och avstånden här inte att förminska heller tyvärr), för under det här året som gått har jag märkt av att jag är känslig för allt som tar onödig energi, det blir så lätt migrän och epilepsianfall då tex.

Jag har inga problem med storleken på honom eller att jag måste ut med honom 1000 gånger per dag och klättra i skogen, jag pustar och suckar nu i alla minusgraderna som jag måste vänja mig vid som bortskämd skåning, men det är överlag vad vi båda gillar annars. Han är nästan lite liten hund dessutom tycker jag. En liten hund är jag rädd att jag ska snubbla över och inte känna i kopplet på samma vis som med en stor, pga synen så det är inte bekymret utan just all ångest med att han ska vara hemma själv-hos oss båda som det verkar nu. :(
 
Har du pratat med hv om problemet med bankandet på både vägg, fönster och dörr, att det triggar hunden till att ljuda och att det år en stor bidragande orsak till att han låter?

Kan ju ge både lite bättre förståelse och kanske att de kan gå ut med en allmän uppmaning till alla boenden om att det inte är acceptabelt beteende.
 
Har du pratat med hv om problemet med bankandet på både vägg, fönster och dörr, att det triggar hunden till att ljuda och att det år en stor bidragande orsak till att han låter?

Kan ju ge både lite bättre förståelse och kanske att de kan gå ut med en allmän uppmaning till alla boenden om att det inte är acceptabelt beteende.
Nej, inte detta eftersom jag först nu har förstått att det är ett så pass stort problem för honom, att han faktiskt blir riktigt rädd av det, inte bara orolig.

Men redan i våras när han ringde första gången bad jag honom att säga till grannen (visste då inte vem det var) att jag skulle uppskatta om hon kom till mig direkt och sa ifrån om han lät för då kunde jag ställa följdfrågor till henne om hur länge, när (tid) och om hon hade hört om något hänt som utlöst det. Bort några minuters promenad från en skola och "alla " skolbarn går förbi utanför. Tänkte om det var när han hörde deras tjoande och stimmande. Husky ylar ju lätt när det tjoas tänkte jag. Men hon kommer inte till mig ändå.
 
Överlag har barnen här en rätt trist attityd, en av dem skrek "håll tyst hundjävel" en gång när han gav ett skall på honom och att en okänd unge skriker på honom får ju inte honom tyst. Andra saker som hänt är ju att de hoppar framför oss för att skrämma oss, sparkar på min pinne, skäller som en hund, jamar som en katt, springer bakom honom och skäller osv. Han brukar inte vara rädd för barnen dock, men det är okända ljud han hör när han är inne som är skrämmande.
 
Överlag har barnen här en rätt trist attityd, en av dem skrek "håll tyst hundjävel" en gång när han gav ett skall på honom och att en okänd unge skriker på honom får ju inte honom tyst. Andra saker som hänt är ju att de hoppar framför oss för att skrämma oss, sparkar på min pinne, skäller som en hund, jamar som en katt, springer bakom honom och skäller osv. Han brukar inte vara rädd för barnen dock, men det är okända ljud han hör när han är inne som är skrämmande.
Jag tycker det låter som ett väldigt otrevligt område generellt, du tror inte att du och spionen skulle må mycket bättre bägge två att byta lägenhet till ett lugnare område? Så slipper du alla satungar som bråkar med spionen och som slänger saker du snubblar över. Överlag så borde du kontakta hv mycket mer om störningarna, så här kan du/ni inte ha det.
 
Överlag har barnen här en rätt trist attityd, en av dem skrek "håll tyst hundjävel" en gång när han gav ett skall på honom och att en okänd unge skriker på honom får ju inte honom tyst. Andra saker som hänt är ju att de hoppar framför oss för att skrämma oss, sparkar på min pinne, skäller som en hund, jamar som en katt, springer bakom honom och skäller osv. Han brukar inte vara rädd för barnen dock, men det är okända ljud han hör när han är inne som är skrämmande.
Det här gör mig helt tokig. Jäkla ungar! Definitivt något som behöver tas upp till HV och gå ut till övriga boende att ungarna beter sig illa.
Jag har inte iheller förstått varför de plingar på dörren? Busar/ för att störa?
 
Jag tycker det låter som ett väldigt otrevligt område generellt, du tror inte att du och spionen skulle må mycket bättre bägge två att byta lägenhet till ett lugnare område? Så slipper du alla satungar som bråkar med spionen och som slänger saker du snubblar över. Överlag så borde du kontakta hv mycket mer om störningarna, så här kan du/ni inte ha det.
Jag bor i det lugnaste, tryggaste området här faktiskt. Är svårt att flytta ifrån att ungar är ... ena små riktiga jävla skitungar ibland, i sämre område beter de ju sig ofta sämre dessutom, i brist på sunda vuxna. Så området som sådant är det inte fel på. Det är inte samma ungar som gör allt, de som slänger saker här och som ringer på och bankar bor här i samma hus gissar jag, de som beter sig illa när vi är ute på promenad bor i grannområdet eller i villorna här, går i skolan/är på fritidsgården.

Kommer ta upp det här med att det slängs saker och rings på osv med hv, men har inte velat eftersom klagar jag klagar andra som hämnd och en sådan situation undviker jag gärna. Tyvärr kan han ju inte göra något åt "skolungarna". Kontaktade skolan angående det och erbjöd mig komma dit och prata om hur det är att inte se och varför jag har pinne, eftersom jag rör mig i området, och de skulle återkomma, men jag har inte fått svar på mail efter det.
 
Det här gör mig helt tokig. Jäkla ungar! Definitivt något som behöver tas upp till HV och gå ut till övriga boende att ungarna beter sig illa.
Jag har inte iheller förstått varför de plingar på dörren? Busar/ för att störa?
Hunden skäller, jag hyschjar honom. De ser ju att jag försöker få honom tyst när vi är ute också, stimmar de och skriker kan han skälla till och jag säger genast till honom. Tror att "håll tyst hundjävel" kommer från en vuxen från början... I en unges huvud är det kanske kul att få honom att skälla då Jag vet inte egentligen. Det avtog lite när jag tog bort ringklockan... så jag har satt dit den igen, de knackar fortfarande ibland men ringer inte, tror väl den fortfarande är borta.
 
Hunden skäller, jag hyschjar honom. De ser ju att jag försöker få honom tyst när vi är ute också, stimmar de och skriker kan han skälla till och jag säger genast till honom. Tror att "håll tyst hundjävel" kommer från en vuxen från början... I en unges huvud är det kanske kul att få honom att skälla då Jag vet inte egentligen. Det avtog lite när jag tog bort ringklockan... så jag har satt dit den igen, de knackar fortfarande ibland men ringer inte, tror väl den fortfarande är borta.
Men om ungar ska få skrika och stimma då förstår jag inte varför hunden inte ska få skälla.
Jag förstår att det inte alltid fungerar så bland flerfamiljshus. Men alltså ungarna låter ju hemska. De tycker säkert det är skitkul att få honom att skälla.
Men varför knackar de? För att vara störiga när de går förbi?

Jag tänker att eftersom du har nedsatt syn och hörsel så är du i ett mer utsatt läge och då ska ungarna få vett inbankat i sig ännu mer att man ska uppföra sig.
 
Jag bor i det lugnaste, tryggaste området här faktiskt. Är svårt att flytta ifrån att ungar är ... ena små riktiga jävla skitungar ibland, i sämre område beter de ju sig ofta sämre dessutom, i brist på sunda vuxna. Så området som sådant är det inte fel på. Det är inte samma ungar som gör allt, de som slänger saker här och som ringer på och bankar bor här i samma hus gissar jag, de som beter sig illa när vi är ute på promenad bor i grannområdet eller i villorna här, går i skolan/är på fritidsgården.

Kommer ta upp det här med att det slängs saker och rings på osv med hv, men har inte velat eftersom klagar jag klagar andra som hämnd och en sådan situation undviker jag gärna. Tyvärr kan han ju inte göra något åt "skolungarna". Kontaktade skolan angående det och erbjöd mig komma dit och prata om hur det är att inte se och varför jag har pinne, eftersom jag rör mig i området, och de skulle återkomma, men jag har inte fått svar på mail efter det.
Du har inte möjlighet att få byta lägenhet i samma område då, så du slipper ungarna i fastigheten och kanske inte bor där det går en massa ungar på väg till skolan? Att de skriker hundjävel kan mycket väl vara deras egna påhitt, de får intryck överallt ifrån och svära och uppträda illa beror nog mer på avsaknaden av vuxna än att de tar efter några.
 
Men om ungar ska få skrika och stimma då förstår jag inte varför hunden inte ska få skälla.
Jag förstår att det inte alltid fungerar så bland flerfamiljshus. Men alltså ungarna låter ju hemska. De tycker säkert det är skitkul att få honom att skälla.
Men varför knackar de? För att vara störiga när de går förbi?

Jag tänker att eftersom du har nedsatt syn och hörsel så är du i ett mer utsatt läge och då ska ungarna få vett inbankat i sig ännu mer att man ska uppföra sig.
Det är tyvärr inte så det fungerar.
Ungarna här är rätt ouppfostrade, men sådana föräldrar sådana barn, grannen som inte stördes av min hund alls flyttade till en lägenhet i ett hus längre bort pga dessa barn och föräldrar. Det finns trots allt trevliga barn här också :) Som en flicka som kanske är 6 år eller så som alltid vill klappa även om hunden alltid börjar tjuta av otålighet för att han inte vill stå stilla 2 sekunder ens, det ÄR ju HELA LIVET för honom den stunden hon klappar. Hon är lite rädd ibland när han sprätter till med sina snabba rörelser, han är inte van vid små barn heller, men hon kommer ändå så fort hon ser oss och vill klappa. :) Hon frågar om han är farlig eftersom han skäller och skriker ibland och jag förklarar att han gör det för att han dels älskar människor och VILL bli klappad men också för att han är lite otålig och vill gå i skogen, så ibland hojtar hon på lillebror och säger "han är inte farlig, han bara låter en massa", gulligt och sant! :)

Antar de knackar av samma anledning som de ringer på, hunden ska reagera, men han bryr sig inte om knackningarna utan blir bara rädd och kommer och lägger sig intill mig. Det komiska är att han inte är rädd för fyrverkerier alls. :) Men jag antar att det är för att han ser och på något vis förstår vad det handlar om ändå. Det är inte bara ljud utan orsak för honom, som tex snöskottningen eller när folk trampar i trappan sådär hårt.

Tror att en del av deras beteende här överlag ligger i att jag har just nedsatt syn och hörsel och att hunden låter lätt. Nära till skall. Kanske inte från alla ungar här men definitivt från de från skolområdet, var nu de tillhör.

417826280_10160235944938877_5594786699811501257_n.jpg
 
Du har inte möjlighet att få byta lägenhet i samma område då, så du slipper ungarna i fastigheten och kanske inte bor där det går en massa ungar på väg till skolan? Att de skriker hundjävel kan mycket väl vara deras egna påhitt, de får intryck överallt ifrån och svära och uppträda illa beror nog mer på avsaknaden av vuxna än att de tar efter några.
Jag har tänkt tanken, av 6 hus är det två jag skulle kunna tänka mig, men med tanke på sådana krav så blir det ju färre lägenheter att välja på, tex bara två eftersom de andra två tvåorna är en trappa upp. Men jag har tänkt tanken.

Dock tror jag inte det löser hundproblemet eftersom det redan finns.
 
Jag har tänkt tanken, av 6 hus är det två jag skulle kunna tänka mig, men med tanke på sådana krav så blir det ju färre lägenheter att välja på, tex bara två eftersom de andra två tvåorna är en trappa upp. Men jag har tänkt tanken.

Dock tror jag inte det löser hundproblemet eftersom det redan finns.
Fast det kanske kan fungera tillräckligt bra? Han blir säkert påverkad av att du är orolig och när även din granne flyttat pga grannarna så kan det kanske ändå betyda att du kan behålla honom?
 
Fast det kanske kan fungera tillräckligt bra? Han blir säkert påverkad av att du är orolig och när även din granne flyttat pga grannarna så kan det kanske ändå betyda att du kan behålla honom?
Fast det skottas ändå snö, folk trampar ändå i trappan, stampar i loftgången och så grusas det både på vår trätrall och på trappan och loftgången, samt även utanför lägenheten tyvärr. Så just barnen i huset slipper vi, men de har i sak inte varit det största problemet i en månad typ, de har ersatts av "vinterljud" som kommer följa med oss var vi än bor typ.
 
Ibland är det bästa att omplacera för bägges del om man kan hitta ett hem som passar hunden bättre. Du trivs i miljön och hunden gör inte det, dessutom blir den mer och mer negativt påverkad låter det som. Ska du omplacera är det ju bättre att göra det innan han utvecklar riktiga problembeteenden.

Du skriver att han får fyra timmars promenader och aktivitetsleksaker men du har inte provat mer riktad träning? Jag tänker att låta hunden springa eller dra på det sättet den är ursprungligen avlad för kanske kan göra honom nöjd och trött?
Har själv en väldigt verbal herre som haft känslorna utanpå men när han jobbar i fårhagen, tränar agility och dessutom. springer lös ute varje dag så ligger han som en död sill här hemma när det inte erbjuds aktivitet. Han tränas just nu typ två pass i veckan och får som sagt springa av sig ute varje dag så det krävs inte så mycket.

Det låter svårt öht att ha en hund i den miljön om folk knackar på dörren när man inte är hemma. Jag har nog inte haft en hund som inte hade skulle ha reagerat på den retningen oavsett hur långt de har till skall annars. Ska du kunna ha hund alls så måste ju det problemet åtgärdas med tanke på din ljudkänsliga granne. Sen är det ju så att det är ganska exakt om hunden låtit i sex minuter eller i en halvtimme, blir man väckt så blir man väckt och det inta alltid lätt att somna om. Ny har du oturen att ha en granne som behöver sova på dagen men det hade ju lika gärna kunnat vara nån som bara stör sig och vill klaga.
 
Jag tror, att när jag ser tillbaka på det, så när jag fick första samtalet så var det vinter så då snöröjdes det ju, sedan fungerade det igen fram tills det var höst och barnen hade varit ute hela sommaren och hösten medan jag jobbade. Sedan lugnade det sig igen, barnen var mer inne och så började snöskottningen igen och nu är han igång igen.

Jag tolkar honom som rädd just pga hur han reagerar på ljud i lägenheten samt på hur han gör nu när han är ensam. Som liten gnagde han i en list och ylade lite och så var det som "aha, matte kommer igen, då är det ingen fara ju" och så var problemet över. Här känns det som att det har stigit från oro/ovilja att vara ensam och yla lite men ändå vara trygg nog att vara tyst nästan hela tiden till att vara mer rädd och repa dörren (dörrarna, varit på ytterdörren, kan se några repor där samt balkongdörren vid ett tidigare tillfälle), gräva i golvet och dra av dörrlister. Det känns rätt eskalerat plötsligt. Det är en IKEAlägenhet så än så länge är det inte svårt att fixa min lägenhet, men beteendet är inte bra. Jag väntar mig samtal från min hyresvärd vilken dag som helst om att han låter och då förväntar han sig att jag på stående fot löser problemet med att hunden inte är ensam hemma ens en minut längre från det samtalet.

Så i morgon är det dags igen, jag ska jobba, kommer oroa mig varje stund på jobbet, men jag kan och vill inte vara hemma. Jag hade migränliknande huvudvärk i dag i hop med feber och förkylningskänsla, har bara huvudvärk kvar, inte konstigt om det var migrän igen, men spionen jublade ju. Jag jublar inte eftersom jag så ofta är sjuk numera... men är det i morgon hv ringer? Hur löser jag fredag? Hur löser jag nästa vecka? Osv.

Varje dag är en lånad bit av vårt liv ihop känns det som, när som helst kommer det gå i kras. Jag har i alla fall satt en "grind" för hallen så han inte kan stå och tjuta vid ytterdörren och repa den och inte heller vid balkongdörren, men hur lätt är inte det att ta sig igenom för en hulk-husky när jag inte ens kan borra fast grejerna så att en utbrytarkung inte kan ta sig igenom.... Det hindrar lite i alla fall- och aktiverar, kan inte yla samtidigt tänker jag.
 
Ibland är det bästa att omplacera för bägges del om man kan hitta ett hem som passar hunden bättre. Du trivs i miljön och hunden gör inte det, dessutom blir den mer och mer negativt påverkad låter det som. Ska du omplacera är det ju bättre att göra det innan han utvecklar riktiga problembeteenden.

Du skriver att han får fyra timmars promenader och aktivitetsleksaker men du har inte provat mer riktad träning? Jag tänker att låta hunden springa eller dra på det sättet den är ursprungligen avlad för kanske kan göra honom nöjd och trött?
Har själv en väldigt vokabulär herre som haft känslorna utanpå men när han jobbar i fårhagen, tränar agility och springer lös ute varje dag och ligger sen som en död sill här hemma när det inte erbjuds aktivitet.

Det låter svårt öht att ha en hund i den miljön om folk knackar på dörren när man inte är hemma. Jag har nog inte haft en hund som inte hade skulle ha reagerat på den retningen oavsett hur långt de har till skall annars. Ska du kunna ha hund alls så måste ju det problemet åtgärdas med tanke på din ljudkänsliga granne. Sen är det ju så att det är ganska exakt om hunden låtit i sex minuter eller i en halvtimme, blir man väckt så blir man väckt och det inta alltid lätt att somna om. Ny har du oturen att ha en granne som behöver sova på dagen men det hade ju lika gärna kunnat vara nån som bara stör sig och vill klaga.
Han fick viss sådan träning när barnen bodde hemma, i Skåne, men det var då det. Då var han lös i hundrastgård också. Det enda stället han kan vara lös på. Agility är han fullständigt ointresserad av, som all annan träning- skulle nog uppskatta drag men hur jag än försökt att komma på idéer att göra det med honom har jag fått landa i efter varje tanke i att det är förenat med livsfara för mig...

Alltså, han är världens soffpotatis annars också, inte alls hyper när vi är ensamma. Han bryr sig verkligen inte om normala ljud. Barnskrik, bilar, folk som pratar, hundskall, fester, dörrar som smälls, någon som tappar något i golvet osv. Det har han aldrig gjort. Helt oberörd. Det är de specifika ljuden jag skrivit som han reagerar på. Han reagerar inte ens på normala knackningar- utan det är de här hårda ljuden som blir när man bankar på dörren tex.

Helt ärligt skiter jag i att min granne sover och blir väckt, det hade hon kunnat bli av något annat likväl, hon bor i ett flerfamiljshus med småbarn, välkommen till vuxenlivet liksom. Att han ylar 6 minuter har betydelse eftersom han inte håller på i timmar, vilket är det som han faktiskt inte får enligt hyreslagen. 6 minuter är säkert all grund för henne att vara känslig och klaga, men ändå inget problem enligt vad lagen säger. Han stör inte någons nattsömn- vilket är på natten man avser då, inte dagen. Jag vilar en stund på eftermiddagen eller kvällen och hon har flera gånger i december slipat något i sin lägenhet och jisses vad det har låtit, i flera timmar i sträck, tex från 15-19 vid en av tillfällena, då hade jag migrän och försökte vila eftersom jag inte fått göra det alls under natten och förmiddagen pga migränen. Har jag rätt att klaga? Absolut! Men hon gjorde i teorin inget fel bara för att hon störde min sömn i flera timmar. Samma är det när min hund ylar i 6 minuter. I teorin är det inte fel eftersom han inte står och ylar i timmar vareviga dag. Att hon är känslig och klagar utan att prata med mig och att hyresvärden ringer mig utan att fråga om mängden av hur mycket det låtit är däremot trist, och skapar i längden en dålig grannsämja och relation till hyresvärden och det vill jag gärna undvika. Bor man i lägenhet får man stå ut med att hundar låtar på normalt vis, tex när det ringer på dörren.
 
Han fick viss sådan träning när barnen bodde hemma, i Skåne, men det var då det. Då var han lös i hundrastgård också. Det enda stället han kan vara lös på. Agility är han fullständigt ointresserad av, som all annan träning- skulle nog uppskatta drag men hur jag än försökt att komma på idéer att göra det med honom har jag fått landa i efter varje tanke i att det är förenat med livsfara för mig...

Alltså, han är världens soffpotatis annars också, inte alls hyper när vi är ensamma. Han bryr sig verkligen inte om normala ljud. Barnskrik, bilar, folk som pratar, hundskall, fester, dörrar som smälls, någon som tappar något i golvet osv. Det har han aldrig gjort. Helt oberörd. Det är de specifika ljuden jag skrivit som han reagerar på. Han reagerar inte ens på normala knackningar- utan det är de här hårda ljuden som blir när man bankar på dörren tex.

Helt ärligt skiter jag i att min granne sover och blir väckt, det hade hon kunnat bli av något annat likväl, hon bor i ett flerfamiljshus med småbarn, välkommen till vuxenlivet liksom. Att han ylar 6 minuter har betydelse eftersom han inte håller på i timmar, vilket är det som han faktiskt inte får enligt hyreslagen. 6 minuter är säkert all grund för henne att vara känslig och klaga, men ändå inget problem enligt vad lagen säger. Han stör inte någons nattsömn- vilket är på natten man avser då, inte dagen. Jag vilar en stund på eftermiddagen eller kvällen och hon har flera gånger i december slipat något i sin lägenhet och jisses vad det har låtit, i flera timmar i sträck, tex från 15-19 vid en av tillfällena, då hade jag migrän och försökte vila eftersom jag inte fått göra det alls under natten och förmiddagen pga migränen. Har jag rätt att klaga? Absolut! Men hon gjorde i teorin inget fel bara för att hon störde min sömn i flera timmar. Samma är det när min hund ylar i 6 minuter. I teorin är det inte fel eftersom han inte står och ylar i timmar vareviga dag. Att hon är känslig och klagar utan att prata med mig och att hyresvärden ringer mig utan att fråga om mängden av hur mycket det låtit är däremot trist, och skapar i längden en dålig grannsämja och relation till hyresvärden och det vill jag gärna undvika. Bor man i lägenhet får man stå ut med att hundar låtar på normalt vis, tex när det ringer på dörren.
Har du funderat över att annonsera efter någon som hade varit intresserad av att träna drag med honom? Så här års i synnerhet när det finns snö och folk åker skidor, kanske någon som varit intresserad?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 639
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Jag skulle behöva tips på hur man överlever sin hunds bortgång. Just nu känner jag ingen anledning till att ens existera själv då han...
Svar
3
· Visningar
478
Senast: Myrten
·
Hundhälsa Nytt anonymt nick, för att minska risken att folk förstår vem det handlar om. Jag är aktiv i den lokala brukshundklubbens styrelse...
6 7 8
Svar
148
· Visningar
5 504
Senast: hastflicka
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
657
Senast: Trassel12
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp