Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

[ulvhane]

Behöver lite råd..
Hur diskuterar man med folk som blir skitsura så fort man argumenterar emot dem? Eller hur man hanterar dem kanske är frågan.
Jag är en person som egentligen gillar att diskutera, argumentera och så vidare trots att jag som person är mer av en lyssnare. Jag väljer jag mina fighter just pga att jag vet att många i min närhet inte går att diskutera med, men ibland kan man ju inte låta bli.

Problemet är inte "stora allvarliga diskussioner" utan problemet är rena småsaker. (som ibland eskalerar lite eftersom dom börjar sucka, himla med ögonen osv och jag blir provocerad. Jag är en sån som alltid ler/har en lättsam ton åtminstonde innan jag blir provocerad... )

Många gånger handlar det om rena åsiktssaker, eller att jag ifrågasätter vad de säger.
A säger att hon tycker om blått, och jag säger att jag tycker om rött - då är JAG den dumma och det är JAG som bråkar/tjaffsar och jag får kommentarer som "varför ska du alltid ha rätt" trots att jag bara står för vad jag tycker och inte alls säger att den andra har fel.

I min värld är man ju två som bråkar om man är två som bråkar, men så är det aldrig i dessa fall utan all skuld läggs på mig.

Anyway. Hur TAR man diskussioner med såna människor? Ska man ALLTID ge med sig och bara le och nicka trots att man inte håller med/tror på vad de säger? Trots att man VET med 100%s säkerhet att det personen säger är helt uppåt väggarna?
Jag har varit nertryckt större delen av mitt skolliv vilket gjort mig till en väldigt inbunden människa, men jag har jobbat stenhårt med mig själv och att verkligen våga uttala min åsikt och säga vad jag tycker, och det gör att jag mår dåligt av att även nu bli nertryckt bara för att jag säger det jag vill ha sagt, men jag vill ändå inte gå tillbaka till mitt gamla jag...

Det är främst personer som jag jobbar rätt nära, så det är ju en omöjligt att aldrig hamna i konflikter...



[ Det är inte så att vi (Eller jag ) tjafsar hela tiden om ni får den uppfattningen, utan det sker lite då och då. ]

 

[Sleepy]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Inse att ni tycker olika och lämna det där.

 

[Bison]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Jag väljer mina strider sas.
Med kollegor som jag vet att det inte är någon idé går jag aldrig in i diskussion.

Varför blir du provocerad? Släpp det bara.
Det är inte värt det.

 

[Tassetass]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Jag väljer också mina strider, tar hellre några stora strider än många små.

I exemplet med rött och blått så skulle jag nog inte en säga "Jag tycker om blått" när någon säger att de tycker om rött. Jag skulle nog bara säga "Okej" eller "Ja, rött kan vara fint!". Nu säger jag inte att du är sån, men vissa människor ska alltid ge sin åsikt som svar på andra människors åsikter - istället för att bara bekräfta den andra personens åsikt - och det kan ibland vara fruktansvärt irriterande.

Befinner du dig i en situation där du är 100 % säker på att du har rätt och den andra har fel så får du ställa dig frågan hur viktigt det egentligen är att den andra personen också inser det. Många gånger handlar det bara om prestige och att just "ha rätt", men det har egentligen ingen betydelse om den andra personen ändrar sig eller inte.

Det är, för mig, stor skillnad på att "nicka och le" och vara nedtryckt. Jag nickar och ler för att jag helt enkelt inte ser poängen med att tjafsa, jag gör det alltså för min egen skull. De gånger jag tar striden är när något verkligen kommer att påverka mig, t.ex. om min partner i uppsatsskrivande är helt fel ute med en slutsats eller om en chef på jobbet vill införa en rutin som är helt uppåt väggarna. Kan förstås också ta strid i hjärtefrågor, men då handlar det mer om att markera min ståndpunkt än att försöka ändra någon annans.

 

[TinyWiny]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Ta inte diskussionen med dem. Låt dem tycka och tro vad de vill. Du vet ju att du har rätt till din åsikt och i detta fallet så låter det som att det får räcka. Vissa människor går helt enkelt inte att diskutera med.
Jag brukar säga att "det är ju tur att du är så himla perfekt och aldrig har fel." till människor jag känner som gör som dina jobbarkompisar. Och fråga, "Är det inte jobbigt att alltid vara så perfekt?" Ofta så blir de mer ödmjuka med tiden eller så lär de sig iallafall att inte stå på sig in i absurdum.
Sedan så behöver man ju inte hävda sin åsikt alltid heller. Det finns ju ingen anledning till att berätta att du gillar rött bara för att din jobbarkompis säger att hen gillar blått och börja tjafsa om det. Ibland får man bara inte sänka sig till deras nivå utan det får räcka med att tänka.

Det handlar inte alls om att bli nedtryckt om man inte säger sin åsikt utan det är bara så att man väljer sina tillfällen att berätta dem för andra.

 

[mino]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Ett sätt är ju att ta upp deras beteende till ytan, dvs att säga nåt i stil med "du bara skakar på huvudet, har du ingen svar som vi kan diskutera?" eller "nu himlar du bara med ögonen, är det inte bättre att du istället säger rakt ut vad du tycker".

 

[ulvhane]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Varför blir du provocerad? Släpp det bara.
Det är inte värt det.

Jag vet inte. Jag blir väl säkert provocerad för att de beter sig som tonåringar. Det är inte så himla trevligt när folk börjar himla med ögonen och göra miner bara för att man säger något som de inte håller med om.

Jag jobbar på att inte bli provocerad, men när man redan är lite irriterad eller mitt uppe i en het diskussion så är det lite svårt att bara ignorera det.

 

[Petruska]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Många gånger handlar det om rena åsiktssaker, eller att jag ifrågasätter vad de säger.
A säger att hon tycker om blått, och jag säger att jag tycker om rött - då är JAG den dumma och det är JAG som bråkar/tjaffsar och jag får kommentarer som "varför ska du alltid ha rätt" trots att jag bara står för vad jag tycker och inte alls säger att den andra har fel.

I min värld är man ju två som bråkar om man är två som bråkar, men så är det aldrig i dessa fall utan all skuld läggs på mig.

I det fallet tycker jag att du gör lite fel, sett utifrån hur sociala samspel fungerar. En person berättar för dig vad den gillar, och det handlar inte om något viktigt eller något som ni måste bli eniga om. Tvärtom, är sådana situationer ett lysande tillfäller att bjuda på lite bekräftelse.

I den situationen tycker jag alltså att det rimliga är att svara något i stil med Tassetass förslag.

För mig är det konstigt att du måste ge luft åt din egen åsikt, bara för att någon uttrycker en åsikt du inte delar (när det inte gäller något viktigt).

 

[ulvhane]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

I exemplet med rött och blått så skulle jag nog inte en säga "Jag tycker om blått" när någon säger att de tycker om rött. Jag skulle nog bara säga "Okej" eller "Ja, rött kan vara fint!". Nu säger jag inte att du är sån, men vissa människor ska alltid ge sin åsikt som svar på andra människors åsikter - istället för att bara bekräfta den andra personens åsikt - och det kan ibland vara fruktansvärt irriterande.

Nej riktigt så är det ju inte. Allra oftast är det "jag håller med", för vi är faktiskt helt ense i det mesta.

Befinner du dig i en situation där du är 100 % säker på att du har rätt och den andra har fel så får du ställa dig frågan hur viktigt det egentligen är att den andra personen också inser det. Många gånger handlar det bara om prestige och att just "ha rätt", men det har egentligen ingen betydelse om den andra personen ändrar sig eller inte.

Men hur tar man sig ur situationen på ett fint sätt?
Det är väl just såna situationer som vi har hamnat i ett par ggr.
För MIG är det inga problem att vi står på olika sidor, det är att diskussionerna eskalerar och vi pratar vidare. Den andra personen kommer med ett påstående som är helt uppåt väggarna, jag motbevisar personen och personen kommer med ytterligare korkade uttryck som jag inte kan låta bli att motargumentera.

Hade det bara varit "jag tycker om rött, du tycker om blått" hade det ju varit fine, men då ska den andra personen säga att rött är den finaste färgen eftersom hon har läst det på internet och då kommenterar jag det....

Jag är egentligen väldigt bra på att argumentera, problemet är bara att jag har lite FÖR kvicka svar, så när folk bärjar komma med nya påståenden så ger jag respons på det direkt, vilket gör att de andra inte riktigt hänger med och det är väl där ögonhimlandet kommer in i bilden..

Det är, för mig, stor skillnad på att "nicka och le" och vara nedtryckt. Jag nickar och ler för att jag helt enkelt inte ser poängen med att tjafsa, jag gör det alltså för min egen skull. De gånger jag tar striden är när något verkligen kommer att påverka mig, t.ex. om min partner i uppsatsskrivande är helt fel ute med en slutsats eller om en chef på jobbet vill införa en rutin som är helt uppåt väggarna. Kan förstås också ta strid i hjärtefrågor, men då handlar det mer om att markera min ståndpunkt än att försöka ändra någon annans.

Ja det är väl klart det är, egentligen. Det där med nedtryckt har väl egentligen med andra saker att göra. Det är så jag känner mig EFTER att ha tjafsat med någon eftersom det är så de behandlar mig.

 

[ulvhane]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Jag brukar säga att "det är ju tur att du är så himla perfekt och aldrig har fel." till människor jag känner som gör som dina jobbarkompisar. Och fråga, "Är det inte jobbigt att alltid vara så perfekt?" Ofta så blir de mer ödmjuka med tiden eller så lär de sig iallafall att inte stå på sig in i absurdum.

Fast det är ju så jag absolut INTE vill bete mig.
Det är ju såna kommentarer de håller på med.

Problemet i vårat fall är väl att ingen av oss ger sig, och det är väl det jag vill bli bättre på.

 

[ulvhane]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Ett sätt är ju att ta upp deras beteende till ytan, dvs att säga nåt i stil med "du bara skakar på huvudet, har du ingen svar som vi kan diskutera?" eller "nu himlar du bara med ögonen, är det inte bättre att du istället säger rakt ut vad du tycker".

Bra idé

Problemet är ju bara att de säger något samtidigt som de håller på, så då kommenterar jag ju det istället.

Och mitt problem blir att jag blir provocerad istället för att bara fråga hur de tänker nu och försöka få dem att själv förstå vad det är de säger.

 

[ulvhane]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

I det fallet tycker jag att du gör lite fel, sett utifrån hur sociala samspel fungerar. En person berättar för dig vad den gillar, och det handlar inte om något viktigt eller något som ni måste bli eniga om. Tvärtom, är sådana situationer ett lysande tillfäller att bjuda på lite bekräftelse.

I den situationen tycker jag alltså att det rimliga är att svara något i stil med Tassetass förslag.

För mig är det konstigt att du måste ge luft åt din egen åsikt, bara för att någon uttrycker en åsikt du inte delar (när det inte gäller något viktigt).

Jag bara valde bara ett vääääldigt dåligt exempel. Det är ju inte redigt så jag menar att jag gör


Men samtidigt är det ju självklart att man uttrycker sin åsikt eller pratar om det om någon säger något. Hur ska man annars kunna prata om saker
Om någon säger 'fint väder'. Ska man bara säga 'ja' och hålla tyst sen?
Får man inte säga att man gärna hade velat ha det lite varmare?

Vi pratar ju -från allas håll - om allt mellan himmel och jord när vi har tid att prata och då är det ju självklart att det slinker in ett 'jag håller inte med' likväl som man lika mycket pratar om det man håller med om.
DET i sig är ju inget problem, det är i vissa situationer när de hävdar att de har rätt (alltid med dåliga argument ) och jag hävdar att jag har rätt och vi blir lite sura på varandra och diskussionen eskalerar.

Men eftersom ingen av de andra verkar vara intresserade av att ändra på sitt sätt att argumentera/tjafsa (eftersom det skylls över på mig, alltid) så är det ju JAG som måste bli bättre på att ta diskussionen...

 

[tott]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Jag vet inte. Jag blir väl säkert provocerad för att de beter sig som tonåringar. Det är inte så himla trevligt när folk börjar himla med ögonen och göra miner bara för att man säger något som de inte håller med om.

Jag jobbar på att inte bli provocerad, men när man redan är lite irriterad eller mitt uppe i en het diskussion så är det lite svårt att bara ignorera det.

På nåt sätt får jag för mig att de andra kan uppleva dig som provocerande. Har du kanske "onödigt mycket åsikter" om många saker?

 

[cherie]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Men samtidigt är det ju självklart att man uttrycker sin åsikt eller pratar om det om någon säger något. Hur ska man annars kunna prata om saker
Om någon säger 'fint väder'. Ska man bara säga 'ja' och hålla tyst sen?
Får man inte säga att man gärna hade velat ha det lite varmare?

Håller lite med om det här. Ibland tycker jag det är så otroligt tröttsamt att vara bland människor där man alltid måste hålla med eller bekräfta deras åsikt för att över huvud taget kunna föra en konversation utan tjafs. Min egna mamma är sådan, det är som att för att man ska vara "vänner" så måste man ha exakt likadana åsikter i exakt allt. Jag håller inte med, men jag har spelat efter hennes pipa hela mitt liv men nu har jag ibland försökt börja säga min faktiskta åsikt. Och det blir tjafs varje gång . Från hennes sida alltså, medan jag snällt fortsätter säga att det bara är min egna, högst personliga åsikt... Jag tycker det är ganska respektlöst att inte acceptera andras åsikter också, och bli arg på andra människor för att man tycker olika. Men överlag håller jag med de flesta att man får välja sina strider, och är det bara ytligt bekanta så är det väl inte särskilt värt att ta den striden. Då kan man väl lika gärna nicka och hålla med, det är väl ingen mening att starta karusellen med ytligt bekanta ändå.

 

[Petruska]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Om någon säger 'fint väder'. Ska man bara säga 'ja' och hålla tyst sen?
Får man inte säga att man gärna hade velat ha det lite varmare?

Men eftersom ingen av de andra verkar vara intresserade av att ändra på sitt sätt att argumentera/tjafsa (eftersom det skylls över på mig, alltid) så är det ju JAG som måste bli bättre på att ta diskussionen...

Ja, det är lite det jag försökte få fram, också.

Om de säger att det är fint väder kan man ju haka på med att "ja, det ska bli mysigt att gå ut med hunden/springa/rida/ta en öl i solen efter jobbet". Därefter kan det ju tex bli en konversation om hundar, löpning, hästar eller trevliga uteserveringar. Men om du svarar "ja, det är fint väder, jag ska rida ut sedan" och kollegan då kontrar med "hästar är bäst på smörgås" eller "ridning är inte min grej", så känns det väl inte så trevligt?

Om någon säger att det är fint väder och du svarar att du inte tycker det, så får du nog räkna med att ses som lite tvär.

 

[Whirlie]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Lite spontana tankar.

Först - varför vill du argumentera? För att få lufta din åsikt och kanske även övertala den andra att din åsikt är rätt eller för att försöka förstå den andre?

Om ditt syfte är att lufta din åsikt och kanske övertala, ja då är det inte så konstigt om den andre blir sur och tvär. För denne kanske inte har efterfrågat din åsikt utan ville bara ha bekräftelse. Att säga emot i det läget ger totalt motsatt effekt än vad den andre förväntade sig eller kände behov av.

Om ditt syfte är att försöka förstå hur andra människor tänker och ser på världen, ja då måste du använda dig av öppna och ärligt nyfikna frågor. Frågor som "kan du berätta lite mer hur du tänker?", "Hur menar du då?" osv. Hur du formulerar frågan spelar inte så stor roll, så länge det hörs i din röst och syns på ditt kroppsspråk att du är genuint nyfiken. Sedan, när du tycker du har en god förståelse för vad den andra tycker och verkligen har lyssnat in och bekräftat personens åsikter, ja då kanske du kan lägga in en blygsam yttring om att du tänker annorlunda.

Om det är så att du och din vänkrets har väldigt olika uppfattningar i frågor som är väldigt viktiga för dig, ja då kanske du ska fundera över om du verkligen trivs med att umgås med dem. Om det är så att du alltid tycker tvärt emot, och det är åsikter som du känner väldigt starkt för.

Vad gäller människor du möter på jobbet osv, så får du helt enkelt leva med deras åsikter. Eller byta jobb. Men på en arbetsplats brukar det finnas alla möjliga typer. Det är klart att man kan gå in och argumentera ibland, men det handlar om att välja sina strider och att alltid ha en nyfikenhet för den andres åsikter. Inte bara berätta rakt av att du tycker rött är finare, utan först fråga om varför personen tycker om blått, om det gäller på allt och om det finns andra färger personen också gillar (då kanske personen säger rött, och då kan du hugga in med att du tycker rött är väldigt fint också).

Min sambo brukar säga att han ibland tänker "vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig?".

Lycka till!

 

[muppia]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Fast det är ju så jag absolut INTE vill bete mig.
Det är ju såna kommentarer de håller på med.

Problemet i vårat fall är väl att ingen av oss ger sig, och det är väl det jag vill bli bättre på.

Då är det bara att säga "Nåja, vi tycker uppenbarligen inte lika, men nu vet vi iaf vad vi tycker om saken" och byta samtalsämne.

Jag är den som alltid har konstiga idéer och åsikter så det har fått bli så för jag orkar inte med folk som inte kan respektera mina åsikter men begär att JAG ska respektera deras.

 

[Whirlie]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Och just ja.

Om människor som inte lyssnar fast man vet att de har fel.

Där brukar jag också jobba med att ställa öppna frågor för att ta reda på hur personen tänker, varitfrån informationen kommer och hur denne har lagt ihop ett och ett. För att säkerställa att jag förstår hur personen resonerar, och att denne inte fått information som jag inte fått.

Om det efter dessa frågor står klart att personen inte har mer information än mig, så brukar jag kontra med "Ojdå, har du fått den informationen. Jag har fått den här informationen...". Eller "Ojdå, uppfattade du föreläsningen/artikeln på det där sättet. Jag trodde det ver menat så här...". Då får personen en möjlighet att fundera på min vinkel, och kanske ändra sig.

Om detta fortfarande inte hjälper, kollegan påstår att jag är felinformerad eller har missuppfattat eller vad det kan vara (är oftast kollegor jag har denna typ av diskussioner med), då är det inte så mycket mer jag kan göra. Jag konstaterar helt enkelt att "Vi måste ha förstått informationen helt olika, men det är möjligt att du har rätt" eller "Det kanske ligger något i det du säger, men jag är inte helt säker på att är på det sättet" eller något liknande. Där du signalerar att du inte delar uppfattningen, men heller inte frångar personen sin tro på att det är rätt. Facit brukar komma förr eller senare, och då kan du vila i vetskapen om att du hade rätt.

 

[ulvhane]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

På nåt sätt får jag för mig att de andra kan uppleva dig som provocerande. Har du kanske "onödigt mycket åsikter" om många saker?

Mycket möjligt att de tycker. Men det är ju lite samma sak där. Varför får de ha åsikter men inte jag? Det är ju inte som att det är bara jag som har åsikter jämt, skillnaden är bara att jag inte blir provocerad och sur om någon annan säger emot mig när jag säger något...

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Att diskutera med folk som inte kan diskutera...

Om någon säger att det är fint väder och du svarar att du inte tycker det, så får du nog räkna med att ses som lite tvär

Åh det där är min före detta chef. Vad jag än sa så skulle han argumentera emot mig, det var liksom hans bild av en konversation. Till slut orkade jag inte säga så mycket längre för det kände som att vad jag än sa så hade jag fel. Som när vi pratar om båtar och jag nämner att mina föräldrar alltid haft båt - ja, då får jag höra en evighetslång utläggning om varför man inte ska ha båt i stockholmsområdet och varför han aldrig någonsin skulle komma på tanken att köpa en båt överhuvudtaget. Trevligt värre.