Ämelie
Trådstartare
Nu är vi nära slutet...
Eftersom Lucas inte blivit bra efter alla operationer så bestämde vi en ny tid hos veterinären. Mamma åkte in med honm idag när jag jobbade. Ha har inte byggt upp några muskler i sin högra bog och kommer aldrig kunna göra det heller. Efter allt vi gått igenom och allt som vi kämpat för, nu är det slut! om 1-2 veckor så finns han inte längre... Du kommer förevigt vara saknad!
Bakgrund:
Redan då Lucas var 6mån så blev han halt, men eftersom han var helt bra redan dagen efter så åkte vi aldrig in till veterinären. När Han blev 4 år blev han halt igen och denna gång ordentligt halt, det hade inte gått över till dagen efter så vi bokade tid hos veterinären. Det visade sig att hans armbågsleder inte var så fina + att han hade en lös benbit och efter det har han bara fått gå lugna promenader i skogen, sedan dess var allt frid ochh fröjd tills agusti 06.
Mamma och pappa skulle resa bort och Lucas skulle bo hemma hos pappas chef med familj, vilket fungerat jätte bra tidigare! Denna gång när Lucas blev ensamen hemma hos dom blev han väldigt oroligt och försökte ta sig ut. Dörren var låst, men han sprang upp på övervåningen. På övervåningen var ett fönster öppet (dörren till detta rum var stängd men lucas lyckades få upp dörren) Vad som sen hände vet vi inte, men med största sannolikhet så hoppade han ut genom fönstret. När familjen kom hem möttes de av en hund som hoppade på tre ben men han var lika glad för det. De åkte in till veterninären och de konstadetade att han "bara" brutit några ben i tassen, vilken tur tänkte vi! Efter 2 veckor kom jag hem (hade varit bort hela sommaren) men lucas haltade fortfarande lika mycket. Det beställdes en ny tid på veterinärstationen och de konstaderades att det var någon mer som var galet, de var itne bra några ben i tassen som var av. Troligtvis var ett ledbad av också... Röngten plåtarna skickades ner till strömsholm och den 6:e september fick vi tid för operation. Så mamma och pappa tog bilen och körde de dryga 70milen till strömsholm. Några dagar senare åkte jag och mamma tillbaka och hämtade hem en trött med glad vovve!
En lång tid med gipis följde, de första veckorna åkte vi till veterinären varannan dag för att lägga om bandaget... i slutet behövde de bara bytas var 10-14dag. De var några gånger han bitit upp bandaget eller lyckats få av sig de på annat sätt så det blev några extra resor till veterinären.
efter 2,5 månad var det tags för gipset att tas av. Allt så jätte bra ut! Men inge förbättring märktes den första månaden så det blev att beställa en ny tid för att ta bort plattan i benet som de stadgat upp leden med. Yttligare 5 veckor med bandage... I slutet av januari kunde vi äntligen ta bort gipset för gott och i början var vi väldigt hoppfulla!
men nu, flera månader senare är han fortfarande rätt så halt och man märker att han har ont. Leden har läkt ihop fint, men han har inte byggt någon ny musklermassa kring höger armbåge och de kommer han troligvis aldrig kunna göra heller. Så om 1-2 veckor så finns våran kära familjemedlem inte längre i livet. Datum är ännu inte bestämmt.. men någon gång nästa vecka kommer han tas bort...
Tårarna kan inte sluta rinna...
Älskade vän! Du kommer vara evigt saknad...
Men dina två bästa vänner Ted och Perry väntar redan på dig där uppe. Var inte rädd. De kommer ta väl hand om dig...
Eftersom Lucas inte blivit bra efter alla operationer så bestämde vi en ny tid hos veterinären. Mamma åkte in med honm idag när jag jobbade. Ha har inte byggt upp några muskler i sin högra bog och kommer aldrig kunna göra det heller. Efter allt vi gått igenom och allt som vi kämpat för, nu är det slut! om 1-2 veckor så finns han inte längre... Du kommer förevigt vara saknad!
Bakgrund:
Redan då Lucas var 6mån så blev han halt, men eftersom han var helt bra redan dagen efter så åkte vi aldrig in till veterinären. När Han blev 4 år blev han halt igen och denna gång ordentligt halt, det hade inte gått över till dagen efter så vi bokade tid hos veterinären. Det visade sig att hans armbågsleder inte var så fina + att han hade en lös benbit och efter det har han bara fått gå lugna promenader i skogen, sedan dess var allt frid ochh fröjd tills agusti 06.
Mamma och pappa skulle resa bort och Lucas skulle bo hemma hos pappas chef med familj, vilket fungerat jätte bra tidigare! Denna gång när Lucas blev ensamen hemma hos dom blev han väldigt oroligt och försökte ta sig ut. Dörren var låst, men han sprang upp på övervåningen. På övervåningen var ett fönster öppet (dörren till detta rum var stängd men lucas lyckades få upp dörren) Vad som sen hände vet vi inte, men med största sannolikhet så hoppade han ut genom fönstret. När familjen kom hem möttes de av en hund som hoppade på tre ben men han var lika glad för det. De åkte in till veterninären och de konstadetade att han "bara" brutit några ben i tassen, vilken tur tänkte vi! Efter 2 veckor kom jag hem (hade varit bort hela sommaren) men lucas haltade fortfarande lika mycket. Det beställdes en ny tid på veterinärstationen och de konstaderades att det var någon mer som var galet, de var itne bra några ben i tassen som var av. Troligtvis var ett ledbad av också... Röngten plåtarna skickades ner till strömsholm och den 6:e september fick vi tid för operation. Så mamma och pappa tog bilen och körde de dryga 70milen till strömsholm. Några dagar senare åkte jag och mamma tillbaka och hämtade hem en trött med glad vovve!
En lång tid med gipis följde, de första veckorna åkte vi till veterinären varannan dag för att lägga om bandaget... i slutet behövde de bara bytas var 10-14dag. De var några gånger han bitit upp bandaget eller lyckats få av sig de på annat sätt så det blev några extra resor till veterinären.
efter 2,5 månad var det tags för gipset att tas av. Allt så jätte bra ut! Men inge förbättring märktes den första månaden så det blev att beställa en ny tid för att ta bort plattan i benet som de stadgat upp leden med. Yttligare 5 veckor med bandage... I slutet av januari kunde vi äntligen ta bort gipset för gott och i början var vi väldigt hoppfulla!
men nu, flera månader senare är han fortfarande rätt så halt och man märker att han har ont. Leden har läkt ihop fint, men han har inte byggt någon ny musklermassa kring höger armbåge och de kommer han troligvis aldrig kunna göra heller. Så om 1-2 veckor så finns våran kära familjemedlem inte längre i livet. Datum är ännu inte bestämmt.. men någon gång nästa vecka kommer han tas bort...
Tårarna kan inte sluta rinna...
Älskade vän! Du kommer vara evigt saknad...
Men dina två bästa vänner Ted och Perry väntar redan på dig där uppe. Var inte rädd. De kommer ta väl hand om dig...
