Att gå med främlingar

[Myrten]

Min (cocker spaniel) har inga problem att gå iväg med någon om jag står bredvid och hon fortfarande ser mig. Det går även bra att lämna henne hos någon annan, jag går och sedan går hon glatt ut med personen. Att någon hämtar henne hemma och jag är kvar är dock inte favoriten. Då vill hon gå tillbaka. Annars är hon generellt glad i alla människor och vill hälsa på ALLA, men tydligen är det bäst om jag är med i bakgrunden.

Mina tidigare cockrar har varierat. Ingen har varit rädd för främmande, de har alla varit vänligt inställda. Men lyckan över att bli bortförd från matte har inte alltid varit så stor till att tycka det var stenkul att gå promenad med någon annan.

 

[Silver Girl]

Min golden är lite mer försiktig av sig än vad som är rastypiskt, men gillar människor. Jag har inte haft behov av att okända går med henne men tror hon skulle följa med om personen verkade säker på vad den ville om någon bara hämtade henne hemma eller i bilen. Om hon skulle behöva lämna mig skulle hon nog bli mer tveksam till att följa med, men göra det om jag såg ut som att det är ok. Men tror att hon skulle vilja hålla det till en kort promenad och försöka vända hem.

 

[Tiffany]

Hur är era hundar med att promenera ensamma med nya personer? Trampar de glatt och uppmärksamt med, vill inte gå med men verkar inte rädda eller är de snarare rädda för personen? Är de rastypiska?

Undrar då jag nyligen var ute med en lånehund av större bruksras som var tydligt rädd för att lämna sina människor, något som jag inte förväntat mig med den rasen. Hunden är inte rädd för människor eller mig i allmänhet.
Av hundarna vi har hemma är det några stycken (små sällskapshundar, modell golvmopp) som är högst ovilliga till att följa med andra än familjemedlemmar, men de visar inga tecken på att vara rädda för det i övrigt.

Vad kan göra att en hund blir sådan här? Hur vill ni att era hundar ska vara i sådana här situationer?

Med min hund så beror det helt på hur personen ifråga beter sig. Gör hen helt rätt i hundens ögon så går hon antagligen med. Med en person som är osäker, gör något fel i hennes ögon så går det inte alls. Jag tror inte hon är rädd hon bara vill inte gå med någon hon inte känner.
På kurs när vi bytte hund och skulle spåra med varandras hundar då var hon mycket tveksam. Men det gick efter några minuter. Jag tror att den som tar över måste vara mjuk men väldigt bestämd för att gå med henne.
Har haft allt från liten hund som hundvakterna fått bära ut för att kissa till labrador som glatt gått med vem som helst.

 

[tanten]

Har inte ens tänkt på saken.
Torsten gick glatt med hans två favoritpersoner: Avkomma med sambo. Minns inte att det var nåt särskilt på BPH heller. Inte haft det bekymret med nån hund tror jag.

De enda jag (vi) haft problem med var första hunden, den vi hade när jag var liten.
Vi var ute och en person gick in i huset där hunden var. Det gick bra. Men ut kom han inte. Närmade han sig dörren blottades tänderna och spetskorsningen sa ifrån. Han släpptes ut först när vi kom in. Ta kommando från en främmande på hennes revir var inte att tänka på.

 

[Sleepy]

Att en främmande människa ska kunna ta min hund i kopplet och gå iväg är inte något jag vill ha och inget som någon av mina hundar har gått med på. Hos veterinären accepteras det om jag säger att det är ok. I övrigt skulle det aldrig accepteras. När dottern blev stor nog att ta med sig hunden ut själv så kom han och frågade mig först.

 

[Gnist]

Alla mina genom åren har varit hanterbara för andra, så de hade alla följt med okända. Vissa mer obekymrat än andra.
Av de jag har idag så skulle alla 4 gå med och bara fauvetiken skulle vara märkbart missnöjd med upplägget "gå med främling". Övriga skulle vara mer "jaja, men jag tänker inte lyssna/lyda överhövans mer än nödvändigt".

 

[tanten]

Alla mina genom åren har varit hanterbara för andra, så de hade alla följt med okända. Vissa mer obekymrat än andra.
Av de jag har idag så skulle alla 4 gå med och bara fauvetiken skulle vara märkbart missnöjd med upplägget "gå med främling". Övriga skulle vara mer "jaja, men jag tänker inte lyssna/lyda överhövans mer än nödvändigt".

Ja, följa med, och lyda är två HELT olika saker

 

[Pilot]

Mina hundar har alltid tyckte det har varit jobbigt att lämna mig/oss/ huset om vi är hemma, däremot om jag går och de får hänga med någon annan så har det varit lugnt. Det känns ganska normalt.

 

[Ainon]

Mina hundar har alltid tyckte det har varit jobbigt att lämna mig/oss/ huset om vi är hemma, däremot om jag går och de får hänga med någon annan så har det varit lugnt. Det känns ganska normalt.

Samma här, de har även tyckt det var onödigt om husse gått ifrån mig med dem, men inte mer än att de sett lite frågande ut. Förutom min chihuahua som glatt följde med vem som helst och sket i matte om han tyckte det var en trevlig prick. Och draghunden som fick panik om hon inte visste var jag var, men annars så gick hon med.

 

[Bison]

Min hund gillar många men inte alla. Är jag i närheten skulle det bli fullskaligt kaos om någon försökte gå iväg med honom, det kan inte ens sambon göra
Sambon kan inte ens hålla i kopplet om vi går tillsammans.
Är inte jag i närheten går han gärna med andra människor.
Skulle säga att han är rastypisk, väldigt fäst vid sin familj och väljer oftast ut en person som är favoriten.

 

[Lillo]

Ja dom följer med för dom är snälla inte för dom tycker det är roligt att gå med främmande människor.
Tycker hundar generellt verkligen det är roligt att knata iväg med främmande människor?
Kan tänka mig att en staffe tycker det är askul men hundar överlag nja jag har svårt att tänka mig att majoriteten egentligen tycker det är så roligt att gå ifrån matte eller husse med en främmande person.

 

[inverterad]

Ja dom följer med för dom är snälla inte för dom tycker det är roligt att gå med främmande människor.
Tycker hundar generellt verkligen det är roligt att knata iväg med främmande människor?
Kan tänka mig att en staffe tycker det är askul men hundar överlag nja jag har svårt att tänka mig att majoriteten egentligen tycker det är så roligt att gå ifrån matte eller husse med en främmande person.

Varför skulle en genuint social hund inte uppskatta att gå iväg med en trevlig, hundvan person? Att villigt följa med en okänd är ju inte samma sak som att matte/husse betyder noll, men det är en oerhört stor fördel för hunden om den faktiskt kan uppskatta okända människor och inte bara stå ut med dem av ren lydnad. Det gäller hos veterinären, med hundvakt, osv osv.

Min mest socialt tillgängliga hund är också den som är allra mest mattegris, och det beror ju på att jag är en sån enorm resurs för honom eftersom han älskar att träna och jag är den som tränar med honom. I vardagen kan han lägga sig i knäet på vem som helst i familjen eller en helt okänd person som hälsar på - men rör jag mig mot ytterdörren är han där som en blixt och försöker övertyga mig att få följa med mig ut, för då kanske det händer nåt skoj. Denna hund har samtidigt mycket villigt och glatt följt med helt okända på brukshundklubben (nån blick mot mig men sen gick han med glad svans) och engagerade sig glatt och villigt i dem. Han tycker genuint att det är fantastiskt att gå iväg med vem som helst (framför allt de som kommunicerar på "hundiska" någotsånär) därför att han älskar människor! En sån hund behöver aldrig må dåligt i vardagliga situationer när den behöver vara åtskild från sin familj (vid veterinärbesök, resor osv) och det är ju en fantastisk tillgång som gör hundens liv enklare.

 

[Lillo]

Varför skulle en genuint social hund inte uppskatta att gå iväg med en trevlig, hundvan person? Att villigt följa med en okänd är ju inte samma sak som att matte/husse betyder noll, men det är en oerhört stor fördel för hunden om den faktiskt kan uppskatta okända människor och inte bara stå ut med dem av ren lydnad. Det gäller hos veterinären, med hundvakt, osv osv.

Min mest socialt tillgängliga hund är också den som är allra mest mattegris, och det beror ju på att jag är en sån enorm resurs för honom eftersom han älskar att träna och jag är den som tränar med honom. I vardagen kan han lägga sig i knäet på vem som helst i familjen eller en helt okänd person som hälsar på - men rör jag mig mot ytterdörren är han där som en blixt och försöker övertyga mig att få följa med mig ut, för då kanske det händer nåt skoj. Denna hund har samtidigt mycket villigt och glatt följt med helt okända på brukshundklubben (nån blick mot mig men sen gick han med glad svans) och engagerade sig glatt och villigt i dem. Han tycker genuint att det är fantastiskt att gå iväg med vem som helst (framför allt de som kommunicerar på "hundiska" någotsånär) därför att han älskar människor! En sån hund behöver aldrig må dåligt i vardagliga situationer när den behöver vara åtskild från sin familj (vid veterinärbesök, resor osv) och det är ju en fantastisk tillgång som gör hundens liv enklare.

Ras?

 

[inverterad]

Ras?

Långhårig collie.

 

[inverterad]

Att en främmande människa ska kunna ta min hund i kopplet och gå iväg är inte något jag vill ha och inget som någon av mina hundar har gått med på. Hos veterinären accepteras det om jag säger att det är ok. I övrigt skulle det aldrig accepteras. När dottern blev stor nog att ta med sig hunden ut själv så kom han och frågade mig först.

Varför vill du inte att din hund ska acceptera att följa med en okänd person?

 

[Sleepy]

Varför vill du inte att din hund ska acceptera att följa med en okänd person?

Det är inte ett beteende som passar med den typ av hund jag vill ha.

 

[movi]

Min dvärgschnauzer skulle glatt följa med, för man kan ju bli kliad på magen, högsta drömmen

Även i fredags när jag lämnade över till en djurvårdare inför pyo-operation hängde hon glatt med

Har hänt även nån gång att vi bytt hundar när vi tränar på klubben, hon utför alla moment gladeligen medan jag fått en hund som drar mig över plan för att komma till matte

 

[nullo-modo]

Beror på situationen. Kommer någon hem och vill låna hund för promenad så hänger dom på utan problem. Är vi ute och går och jag eller pappa stannar kvar och hunden ska fortsätta med någon annan så tycker dom det är konstigt och kollar efter oss och kan behöva lite övertalning.

 

[Bison]

Ja dom följer med för dom är snälla inte för dom tycker det är roligt att gå med främmande människor.
Tycker hundar generellt verkligen det är roligt att knata iväg med främmande människor?
Kan tänka mig att en staffe tycker det är askul men hundar överlag nja jag har svårt att tänka mig att majoriteten egentligen tycker det är så roligt att gå ifrån matte eller husse med en främmande person.

Min gamla hund försökte få med främmande personer helt av sig själv
Gamla tanter speciellt, de fikar mycket!
Även de som bar på hämtpizza
Då övergav han mig på två röda

 

[Pilot]

Varför skulle en genuint social hund inte uppskatta att gå iväg med en trevlig, hundvan person? Att villigt följa med en okänd är ju inte samma sak som att matte/husse betyder noll, men det är en oerhört stor fördel för hunden om den faktiskt kan uppskatta okända människor och inte bara stå ut med dem av ren lydnad. Det gäller hos veterinären, med hundvakt, osv osv.

Min mest socialt tillgängliga hund är också den som är allra mest mattegris, och det beror ju på att jag är en sån enorm resurs för honom eftersom han älskar att träna och jag är den som tränar med honom. I vardagen kan han lägga sig i knäet på vem som helst i familjen eller en helt okänd person som hälsar på - men rör jag mig mot ytterdörren är han där som en blixt och försöker övertyga mig att få följa med mig ut, för då kanske det händer nåt skoj. Denna hund har samtidigt mycket villigt och glatt följt med helt okända på brukshundklubben (nån blick mot mig men sen gick han med glad svans) och engagerade sig glatt och villigt i dem. Han tycker genuint att det är fantastiskt att gå iväg med vem som helst (framför allt de som kommunicerar på "hundiska" någotsånär) därför att han älskar människor! En sån hund behöver aldrig må dåligt i vardagliga situationer när den behöver vara åtskild från sin familj (vid veterinärbesök, resor osv) och det är ju en fantastisk tillgång som gör hundens liv enklare.

Min ena hund älskar min pappa med sambo och springer glatt i förväg när jag ska upp och lämna henne i deras lägenhet. Träffas vi däremot på parkeringen och jag lämnar över henne så tycker hon det är rätt jobbigt att lämna mig.
Hon kan vara lite extra "plåstrig" om vi varit ifrån varandra.
Så länge en hund inte får grav ångest så har jag svårt att se varför det ena skulle vara mer berikande än den andra.
Jag tycker det är rätt skönt med hundarna som inte älskar allt o alla (även om jag skulle säga mina är helt okej med de flesta).