Magiana
Trådstartare
Jag har varit nedstämd och ledsen rätt länge nu, men är inte deprimerad. Åtminstone så uppfyller jag inte kriterierna. Jag fungerar på mitt jobb, kan läsa en text och förstå den, jag sköter min hygien, sömnen är det väl sådär med då jag ofta vaknar på nätterna, jag har inga planer på att ta livet av mig men kan i vissa lägen känna att det kvittar, jag äter när jag ska och ofta vettigt, jag gör saker för att försöka må bättre.
Men. Jag har sällan särskilt långt till gråten och det mesta känns rätt meningslöst. Jag känner mig otillräcklig och ensam. För ett tag sen så insåg jag att om jag plötsligt skulle falla ihop död så skulle ingen sakna mig förrän jag inte dök upp på jobbet. Om det skulle hända under en ledighet så kan det ju dröja några veckor innan man hittas.
Det kändes inge vidare att komma till insikt om det. För övrigt vet jag inte vad jag drömmer om längre. Det känns som om jag bara är, jag kliver upp på morgonen, har en dag och går sen och lägger mig igen.
Hur tar man sig vidare? Hur hittar man glädjen när man fastnat i negativt tänk? Jag försöker att skriva ner lite positiva tankar i en bok, men det går väl sådär...
Men. Jag har sällan särskilt långt till gråten och det mesta känns rätt meningslöst. Jag känner mig otillräcklig och ensam. För ett tag sen så insåg jag att om jag plötsligt skulle falla ihop död så skulle ingen sakna mig förrän jag inte dök upp på jobbet. Om det skulle hända under en ledighet så kan det ju dröja några veckor innan man hittas.
Hur tar man sig vidare? Hur hittar man glädjen när man fastnat i negativt tänk? Jag försöker att skriva ner lite positiva tankar i en bok, men det går väl sådär...