Bukefalos 28 år!

Att inte få vara sig själv på jobbet

Fast den jämförelsen haltar, för här har vi inga markörer som vi har i verkliga livet (kön, dialekt, utseende, tonläge, klädsel, kroppspråk) - hur man uppfattar någon över nätet är ofta en asperbersk egen tolkning var det någon som liknade det vid.

Här är f.ö en relaterad artikel i ämnet att vara lite introvert, något de flesta av oss hävdar oss vara:
http://www.huffingtonpost.com/2014/...ts-_n_5989656.html?ncid=fcbklnkushpmg00000063

Mjae, men vi har andra markörer, som tillexempel förmågan att uttrycka sig i skrift. För mig (måste jag lite ovillig erkänna) spelar det en mycket stor roll om en person kan uttrycka i skrift. En person som konsekvent gör en massa irriterande skrivfel (som att blanda dem/de eller särksiver) kan göra att jag helt tappar koncentrationen på vad de egentligen skriver. Ungefär som när man fastnar i någons kroppsspråk eller dialekt. Så jag hävdar att det finns en massa markörer även i det skrivna.
 
Fast den jämförelsen haltar, för här har vi inga markörer som vi har i verkliga livet (kön, dialekt, utseende, tonläge, klädsel, kroppspråk) - hur man uppfattar någon över nätet är ofta en asperbersk egen tolkning var det någon som liknade det vid.

Här är f.ö en relaterad artikel i ämnet att vara lite introvert, något de flesta av oss hävdar oss vara:
http://www.huffingtonpost.com/2014/...ts-_n_5989656.html?ncid=fcbklnkushpmg00000063
Fast språkbruket, referensramar och värderingar går fram snarast tydligare på nätet än irl, tycker jag.
 
Mjae, men vi har andra markörer, som tillexempel förmågan att uttrycka sig i skrift. För mig (måste jag lite ovillig erkänna) spelar det en mycket stor roll om en person kan uttrycka i skrift. En person som konsekvent gör en massa irriterande skrivfel (som att blanda dem/de eller särksiver) kan göra att jag helt tappar koncentrationen på vad de egentligen skriver. Ungefär som när man fastnar i någons kroppsspråk eller dialekt. Så jag hävdar att det finns en massa markörer även i det skrivna.

Fast språkbruket, referensramar och värderingar går fram snarast tydligare på nätet än irl, tycker jag.

Ni båda fiskar i gamla invanda vatten, där vi läser varandra under lång tid i en smältdegel av sociala tillspetsade diskussioner. Jag tror inte att ni har samma bild av mig som mina facebookvänner har och det beror på att på facebook väljer jag vad jag vill ge för bild, här hämtar ni själva in era bilder och just vad det gäller buke - under en lång tid och i ganska snäva ramar. Ändå är jag mig själv både här och där.

Men det var just det här jag opponerade mig emot när gulan drog upp nät-id - det är en ganska offtopic-diskussion och jag tycker den är ganska ointressant faktiskt, och tjatig. Det känns inte riktigt relevant i den tråd TS behöver om att inte vara sig själv i ett yrke där man möter människor.
 
Ni båda fiskar i gamla invanda vatten, där vi läser varandra under lång tid i en smältdegel av sociala tillspetsade diskussioner. Jag tror inte att ni har samma bild av mig som mina facebookvänner har och det beror på att på facebook väljer jag vad jag vill ge för bild, här hämtar ni själva in era bilder och just vad det gäller buke - under en lång tid och i ganska snäva ramar. Ändå är jag mig själv både här och där.

Men det var just det här jag opponerade mig emot när gulan drog upp nät-id - det är en ganska offtopic-diskussion och jag tycker den är ganska ointressant faktiskt, och tjatig. Det känns inte riktigt relevant i den tråd TS behöver om att inte vara sig själv i ett yrke där man möter människor.

Ja, det var ju exakt det jag menade också! Ju ;)
 
När man arbetar med service är en av de första sakerna man bör lära sig att skilja på sin yrkesroll och sin privata person. Annars blir risken att feedback från kunder, mystery shoppers och liknande tas väldigt personligt, vilket skedde här. Det du ska hålla i minnet är att det är inte du som person som granskats och fått negativ feedback. Det är din roll som yrkesutövare som behöver förbättras och det gäller alla yrkesverksamma. Man kan alltid bli bättre på sitt jobb. Det grr ingen utveckling att få höra att man duger som man är.

Självklart får du vara precis som du är som privatperson, men det är inte vad som utvärderats här. Ta till dig av kritiken istället och utnyttja den till att bli bättre på ditt jobb. Finn nytt självförtroende i att den kunderna möter och bedömer inte är du, utan servicepersonen hljomalind.

Att du som privatperson tidigare varit blyg är egentligen inte relevant. Det har inget med din yrkesroll att göra.

Tänkvärt för alla yrkesroller. Jag tänker ofta att jag iklär mig en roll, precis som en skådespelare.
Mitt arbete kan inte bli äkta om jag inte använder mig själv, men jag är inte mig själv. Jobbet har en speciell rekvisita och ett speciellt manus. Jag måste kunna min karaktär och jag måste vara övertygande i det jag gör.

Dessutom måste jag spela rollen för att den betyder något för mig och där jag har en relation till uppdraget, men den kan aldrig bli ett med mig. Då hade jag tappat fotfästet.

Jag tror att du har mycket rätt i din iakttagelse, att avprivatisera sig själv, så att jobbet bara är ett jobb, trots allt. Hur hängiven man än är så mår man bra av att göra skillnad på sig själv och jobbet.
 
Tänkvärt för alla yrkesroller. Jag tänker ofta att jag iklär mig en roll, precis som en skådespelare.
Mitt arbete kan inte bli äkta om jag inte använder mig själv, men jag är inte mig själv. Jobbet har en speciell rekvisita och ett speciellt manus. Jag måste kunna min karaktär och jag måste vara övertygande i det jag gör.

Dessutom måste jag spela rollen för att den betyder något för mig och där jag har en relation till uppdraget, men den kan aldrig bli ett med mig. Då hade jag tappat fotfästet.

Jag tror att du har mycket rätt i din iakttagelse, att avprivatisera sig själv, så att jobbet bara är ett jobb, trots allt. Hur hängiven man än är så mår man bra av att göra skillnad på sig själv och jobbet.
För länge sedan läste jag ett reportage i en tidning om en kvinna i London som tog emot vuxna människor (överrepresentativa var högpresterande män) i sin våning, klädde av dem, satte på blöja och matade dem med nappflaska och sen fick de gå och lägga sig för att sova middag i barnhagar och i barnsängar. Detta förfarande tolkar jag som att människor som gör mycket avkall på sitt sanna jag och som känner att de måste leva upp till något de inte riktigt själva står för eller för den delen tror på, måste hantera det på något sätt. De iklär sig en roll för att verka trovärdiga och andra uppfattar dem som det men själva går de runt och bär på osäkerhet och känner sig små och ynkliga.
Jag tänker att människor för att lyckas i yrkeskarriär och framför allt klara sitt privata liv skall välja ett yrke som passar deras privata person. Speciellt om man arbetar med service och människor.
gulan
 
Jag blir på riktigt ledsen när jag läser den här tråden. Vilken vidrig grej av arbetsgivaren att låta folk spionera på sin personal. Och hur ska man kunna känna trygghet på jobbet när man vet att man när som helst kan komma att granskas och värderas? Låter som en riktigt tråkig arbetsmiljö.

Sen att så många i tråden på allvar verkar mena att man måste spela en viss roll bara för att man jobbar med kunder. Visst måste man vara tillmötesgående i normal utsträckning, men det är inte teater det handlar om. Att vara någon man inte är åtta timmar om dagen funkar ju bara inte.
Varför måste en säljare vara hypertrevlig, social och glad om hen inte är det?

Massor av pepp till dig TS. Jag tycker att det låter som att du gör vad du ska och mer därtill, så stå på dig! Och om jag var du skulle jag vända mig till facket angående "mystery shoppers". Efter en snabb googling ser jag att det tagits upp som ett problem tidigare av handels, och ju fler som vänder sig dit, desto större chans att något görs.
 
Men va?! SJÄLVKLART blir man m e m konstant värderad och granskad i sin arbetsroll? Av kollegor, kunder, konkurrenter - you name it.

Att det skulle vara så förfärligt att man har en utomstående granskare tycker jag känns helt främmande. Det är ju bara att titta på vilken effektiviseringskonsult som helst, så förstår man att nästintill ALLA blir granskade och värderade i sin yrkesroll.

Många verkar också förväxla yrkesrollen med att bli granskad och värderad som MÄNNISKA. Det är ju inte det saken handlar om. Det handlar om att som arbetsgivare optimera chanserna att i framtiden kunna hålla verksamheten igång och därigenom behålla sina anställda.

Varje konsultföretag är (bör vara) noga med att värdera inte bara hårdkompetensen utan också konsultmässigheten. Och DÄR faller otroligt många som har hårda kvalifikationer för tjänsten, men som inte går hem hos "genomsnittsbeställaren". Det är den verklighet vi lever i.
 
Jag blir på riktigt ledsen när jag läser den här tråden. Vilken vidrig grej av arbetsgivaren att låta folk spionera på sin personal. Och hur ska man kunna känna trygghet på jobbet när man vet att man när som helst kan komma att granskas och värderas? Låter som en riktigt tråkig arbetsmiljö.

Sen att så många i tråden på allvar verkar mena att man måste spela en viss roll bara för att man jobbar med kunder. Visst måste man vara tillmötesgående i normal utsträckning, men det är inte teater det handlar om. Att vara någon man inte är åtta timmar om dagen funkar ju bara inte.
Varför måste en säljare vara hypertrevlig, social och glad om hen inte är det?

Massor av pepp till dig TS. Jag tycker att det låter som att du gör vad du ska och mer därtill, så stå på dig! Och om jag var du skulle jag vända mig till facket angående "mystery shoppers". Efter en snabb googling ser jag att det tagits upp som ett problem tidigare av handels, och ju fler som vänder sig dit, desto större chans att något görs.
Det handlar inte om att spela en roll för att man jobbar med kunder. Utan om att ta på sig yrkesrollen när man är på jobbet, oavsett vilket jobb det handlar om. Man bör alltid ha en yrkesroll, även om man inte jobbar med kunder.
 
Men va?! SJÄLVKLART blir man m e m konstant värderad och granskad i sin arbetsroll? Av kollegor, kunder, konkurrenter - you name it.

Att det skulle vara så förfärligt att man har en utomstående granskare tycker jag känns helt främmande. Det är ju bara att titta på vilken effektiviseringskonsult som helst, så förstår man att nästintill ALLA blir granskade och värderade i sin yrkesroll.

Många verkar också förväxla yrkesrollen med att bli granskad och värderad som MÄNNISKA. Det är ju inte det saken handlar om. Det handlar om att som arbetsgivare optimera chanserna att i framtiden kunna hålla verksamheten igång och därigenom behålla sina anställda.

Varje konsultföretag är (bör vara) noga med att värdera inte bara hårdkompetensen utan också konsultmässigheten. Och DÄR faller otroligt många som har hårda kvalifikationer för tjänsten, men som inte går hem hos "genomsnittsbeställaren". Det är den verklighet vi lever i.

Jag har 28 år i mitt yrke men har aldrig varit utsatt för spioner vars roll (mystery shoppers, effektiviseringskonsulter osv) hållits hemlig för mig. Och det är jag glad för. På mina arbetsplatser har arbetsgivaren tydligen litat på folk och bedömt den prestationen man gjort - utan anonyma bedömare.
 
Då är du nog lyckligt lottad som haft förmånen att arbeta på fungerande arbetsplatser. Och jag vidhåller att i alla kund-/beställarmöten blir du bedömd. Inte enligt protokoll kanske, men självklart bedömd såsom företrädare för din arbetsplats/servicestället.

Jag har t ex som kund vid några tillfällen bett att få prata med ledningen och berättat om något riktigt stolpskott. Det är ju en värdering av butiksmedarbetaren som jag som kund gjort. En värdering av arbetsinsatsen. Och jag vågar nog säga att jag i de fallen varit betydligt mer kritisk än en mystery shopper hade varit...
 
Då är du nog lyckligt lottad som haft förmånen att arbeta på fungerande arbetsplatser. Och jag vidhåller att i alla kund-/beställarmöten blir du bedömd. Inte enligt protokoll kanske, men självklart bedömd såsom företrädare för din arbetsplats/servicestället.

Jag har t ex som kund vid några tillfällen bett att få prata med ledningen och berättat om något riktigt stolpskott. Det är ju en värdering av butiksmedarbetaren som jag som kund gjort. En värdering av arbetsinsatsen. Och jag vågar nog säga att jag i de fallen varit betydligt mer kritisk än en mystery shopper hade varit...
Jamen det är ju en helt annan sak. Självklart får folk jag möter i jobbet åsikter om mig, klantar jag mig kanske de ringer till företaget och klagar.

Men det vi pratar om här är ju spioner anlitade av företaget för att bedöma anställdas prestation - utan att de anställda vet att de granskas.
 
Det handlar inte om att spela en roll för att man jobbar med kunder. Utan om att ta på sig yrkesrollen när man är på jobbet, oavsett vilket jobb det handlar om. Man bör alltid ha en yrkesroll, även om man inte jobbar med kunder.

Efter vad TS berättar tycker jag inte det verkar råda något tvivel om att hon tar på sig sin yrkesroll, gör det hon ska och är tillmötesgående mot kunder alltså. Arbetsgivaren/mystery shoppers/trådsvarare tycks ju mena att hon också ska spela uttåtriktad och ikläda sig en personlighet hon inte har och det kan jag tycka går långt utöver yrkesrollen.
 
Jamen det är ju en helt annan sak. Självklart får folk jag möter i jobbet åsikter om mig, klantar jag mig kanske de ringer till företaget och klagar.

Men det vi pratar om här är ju spioner anlitade av företaget för att bedöma anställdas prestation - utan att de anställda vet att de granskas.

Ganska vanligt tror jag?

Jag tror det har funnits på alla arbetsplatser jag varit på som haft kundkontakter som huvudsaklig uppgift.

De berättar inte när men ATT det förekommer.
 
Efter vad TS berättar tycker jag inte det verkar råda något tvivel om att hon tar på sig sin yrkesroll, gör det hon ska och är tillmötesgående mot kunder alltså. Arbetsgivaren/mystery shoppers/trådsvarare tycks ju mena att hon också ska spela uttåtriktad och ikläda sig en personlighet hon inte har och det kan jag tycka går långt utöver yrkesrollen.
Vad hon behöver visa är engagemang i kunden. Kan man inte det så tror jag inte att man hamnat rätt.
 
Ganska vanligt tror jag?

Jag tror det har funnits på alla arbetsplatser jag varit på som haft kundkontakter som huvudsaklig uppgift.

De berättar inte när men ATT det förekommer.
Jag har inte uttalat mig om hur vanligt det är, jag har bara skrivit att jag tycker att det är otrevligt och att jag är glad att jag inte har det så på mitt jobb.
 
Jag blir på riktigt ledsen när jag läser den här tråden. Vilken vidrig grej av arbetsgivaren att låta folk spionera på sin personal. Och hur ska man kunna känna trygghet på jobbet när man vet att man när som helst kan komma att granskas och värderas? Låter som en riktigt tråkig arbetsmiljö.

Sen att så många i tråden på allvar verkar mena att man måste spela en viss roll bara för att man jobbar med kunder. Visst måste man vara tillmötesgående i normal utsträckning, men det är inte teater det handlar om. Att vara någon man inte är åtta timmar om dagen funkar ju bara inte.
Varför måste en säljare vara hypertrevlig, social och glad om hen inte är det?

Massor av pepp till dig TS. Jag tycker att det låter som att du gör vad du ska och mer därtill, så stå på dig! Och om jag var du skulle jag vända mig till facket angående "mystery shoppers". Efter en snabb googling ser jag att det tagits upp som ett problem tidigare av handels, och ju fler som vänder sig dit, desto större chans att något görs.

Varför?
Därför att det ingår i säljares och sevicepersonalens jobb att få kunden att känna sig trygg, viktig och väl omhändertagen. Kan du inte prestera detta mot varje kund, då är du i fel bransch. Det finns inget värre för vare sig kunden eller verksamheten än en surmulen och oengagerad säljare/serviceperson. Du är på jobbet för att göra ditt jobb. Om du privat inte känner för att le och vara trevlig är irrelevant. Kunderna struntar i om du har en dålig dag. Och jo, ibland måste man spela ett viss mått av teater. Jag kan tycka att mina kunder ibland tar galna beslut eller beter sig riktigt illa, men oavsett mina privata åsikter så är det mitt jobb att få dem nöjda. Då är det bara att svälja prestigen och börja lirka med dem.

Mystery shoppers är för övrigt ett utmärkt verktyg för att utveckla sin personal om det används på rätt sätt. Med tanke på den usla servicenivån i många butiker önskar jag att det användes mer.
 
Efter vad TS berättar tycker jag inte det verkar råda något tvivel om att hon tar på sig sin yrkesroll, gör det hon ska och är tillmötesgående mot kunder alltså. Arbetsgivaren/mystery shoppers/trådsvarare tycks ju mena att hon också ska spela uttåtriktad och ikläda sig en personlighet hon inte har och det kan jag tycka går långt utöver yrkesrollen.
Att "spela utåtriktad" tycker jag mycket väl kan vara en del av yrkesrollen om man t ex jobbar med att möta kunder. Om man är introvert så finns det andra jobb som är mer lämpliga.
 
Men va?! SJÄLVKLART blir man m e m konstant värderad och granskad i sin arbetsroll? Av kollegor, kunder, konkurrenter - you name it.

Att det skulle vara så förfärligt att man har en utomstående granskare tycker jag känns helt främmande. Det är ju bara att titta på vilken effektiviseringskonsult som helst, så förstår man att nästintill ALLA blir granskade och värderade i sin yrkesroll.

Många verkar också förväxla yrkesrollen med att bli granskad och värderad som MÄNNISKA. Det är ju inte det saken handlar om. Det handlar om att som arbetsgivare optimera chanserna att i framtiden kunna hålla verksamheten igång och därigenom behålla sina anställda.

Varje konsultföretag är (bör vara) noga med att värdera inte bara hårdkompetensen utan också konsultmässigheten. Och DÄR faller otroligt många som har hårda kvalifikationer för tjänsten, men som inte går hem hos "genomsnittsbeställaren". Det är den verklighet vi lever i.

Word!
 
Efter vad TS berättar tycker jag inte det verkar råda något tvivel om att hon tar på sig sin yrkesroll, gör det hon ska och är tillmötesgående mot kunder alltså. Arbetsgivaren/mystery shoppers/trådsvarare tycks ju mena att hon också ska spela uttåtriktad och ikläda sig en personlighet hon inte har och det kan jag tycka går långt utöver yrkesrollen.

Arbetar du med service ingår det i ditt jobb att vara engagerad i kunden och då krävs det i princip att du är utåtriktad i din yrkesroll. Privat kan du få vara hur introvert du vill.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef...
Svar
19
· Visningar
2 590
Senast: Bortglömd
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 697
Senast: IngelaH
·
  • Artikel
Dagbok Vet inte om jag bara haft otur eller om det är något annat tok. De senaste 5 åren har jag varit på 5 olika arbetsplatser. 2018 var jag...
Svar
4
· Visningar
1 731
Senast: Gotthard
·
Skola & Jobb Det här blir ganska personligt och lite som ett dagboksinlägg men känner att jag hellre lägger det under allmänt då jag vill ha lite...
Svar
14
· Visningar
2 022
Senast: VLMF
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Guldfasanerna
  • Optimala foderrutiner?

Hästrelaterat

  • Födda 2022
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr
  • Ljus prick i ögat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp