- Svar: 4
- Visningar: 1 705
Vet inte om jag bara haft otur eller om det är något annat tok. De senaste 5 åren har jag varit på 5 olika arbetsplatser. 2018 var jag sjukskriven flera månader på grund av utmattningssyndrom. Fick ingen hjälp alls av min arbetsplats, ingen rehabilitering utan bara några läkarbesök. Jag blev inte deprimerad men var rejält slutkörd. Blev uppsagd på grund av arbetsbrist och började jobba heltid på ett nytt jobb med en annan inriktning, var helt öppen med min situation och blev lovad en bra start och anpassning i arbete. Första månaderna kändes bra, sen skedde förändringar i företaget som innebär dubbelt så mycket arbete för oss och många timmar beordrad övertid. Jag vet inte hur många möten jag hade med mina chefer där jag grät och bad om avlastning. Den ena chefen smsade till min privata telefon under arbetstid där hen sa åt mig att ta fler samtal (telefonsupport) trots att vi kommit överens om att jag fick ta extra pauser och enbart behövde göra ett visst antal ärenden per dag. Mina sjukdagar drog såklart iväg och tillslut så sa jag upp mig. Försökte prata med HR och högre chefer men jag fick ingen respons därifrån. Hade i övrigt fantastiska kollegor och hade gärna jobbat kvar med dom. Fick väldigt gott intryck av mitt nya jobb, både chefen och kollegorna verkade väldigt bra. Jag var öppen med att jag bytte jobb på grund av stessnivåerna.
2021, snart ett år på "nya" jobbet och nu är det samma visa här
Första halvåret var toppen, kände att jag kanske för första gången hamnat på ett ställe där jag kan vara flera år.
Vi har nu personalbrist på min avdelning och massor av kompetenta och erfarna personer i företaget har sagt upp sig. Jag fick tillbaka utmattningssymptomen i höstas och känner att jag snart och förmodligen redan går på knäna. Jag har haft möten med min chef som sa åt mig att ta alla pauser jag behöver, vilket fungerar bra sålänge alla är på plats. Vi är 4 personer i mitt team vilket gör det väldigt sårbart. Två av personerna i teamet verkar inte vilka lämna ifrån sig viss information om kunderna vilket gör arbetet väldigt personbundet, nu har dessa två varit jullediga och vi andra är kan inte göra vårat jobb för att vi saknar delar av informationen som de sitter på. Senaste halvåret har jag tagit upp det med personerna och chefen men det blir ingen skillnad. Jag hade inte brytt mig om det inte vore för att det påverkar mitt eget arbete.
För någon vecka sen blev jag inkallad på ett möte med chefen som sa att jag behövde skärpa till mig gällande att komma i tid till jobbet. Hen sa att hen hade fått en lista med tider till sig och sa att det rörde sig om uppemot 40 minuter för sent flera gånger. Vilket inte stämde alls, tiderna handlade om när de första samtalen togs på morgonen.. Jag tog fram samtalsinformation och skärmdumpar från chattloggar som kunde bevisa att jag var på plats på utsatt tid... Fick bara höra "jag förstår att det känns tungt och jag håller med om att jag borde ha kollat upp det här innan". Iom att vi har sån personalbrist så uttrycker det dagligen hur viktigt det är att vi gör allt vi kan, att alla är på plats osv. Flera av mina kollegor på avdelningen är sjuka/borta från jobbet flera gånger i månaden på grund av stesssymptom. Jag känner mig jagad av arbetsgivaren och lite som att är inte jag på plats så fallerar verksamheten på grund av mig.
Känner mig ledsen, misstrodd, slutkörd och smutskastad. Jag tror att jag vet vem som tog fram loggarna och gav till chefen, vilket gör mig ännu mer ledsen iom att det är en relativt nära kollega.
Enda utvägen är väl att söka nytt jobb igen men alltså jag orkar inte jag vill bara gå till jobbet, göra det jag ska och sen gå hem igen. Det känns så orättvist. Jag frågade min chef om de tycker att jag gör ett dåligt jobb eller har något annat att anmärka på, men då säger hen att hen är så nöjd, att jag gör ett väldigt bra jobb, snabbt kommit in i gruppen och att kunderna tycker om mig. Det börjar detsutom se väldigt märkligt ut på mitt cv när jag varit på se senaste 5 jobben i max 1 år..
Wall of text, tack till den som orkat läsa. Behövde verkligen skriva av mig, känner mig så uppgiven.
2021, snart ett år på "nya" jobbet och nu är det samma visa här
Första halvåret var toppen, kände att jag kanske för första gången hamnat på ett ställe där jag kan vara flera år. Vi har nu personalbrist på min avdelning och massor av kompetenta och erfarna personer i företaget har sagt upp sig. Jag fick tillbaka utmattningssymptomen i höstas och känner att jag snart och förmodligen redan går på knäna. Jag har haft möten med min chef som sa åt mig att ta alla pauser jag behöver, vilket fungerar bra sålänge alla är på plats. Vi är 4 personer i mitt team vilket gör det väldigt sårbart. Två av personerna i teamet verkar inte vilka lämna ifrån sig viss information om kunderna vilket gör arbetet väldigt personbundet, nu har dessa två varit jullediga och vi andra är kan inte göra vårat jobb för att vi saknar delar av informationen som de sitter på. Senaste halvåret har jag tagit upp det med personerna och chefen men det blir ingen skillnad. Jag hade inte brytt mig om det inte vore för att det påverkar mitt eget arbete.
För någon vecka sen blev jag inkallad på ett möte med chefen som sa att jag behövde skärpa till mig gällande att komma i tid till jobbet. Hen sa att hen hade fått en lista med tider till sig och sa att det rörde sig om uppemot 40 minuter för sent flera gånger. Vilket inte stämde alls, tiderna handlade om när de första samtalen togs på morgonen.. Jag tog fram samtalsinformation och skärmdumpar från chattloggar som kunde bevisa att jag var på plats på utsatt tid... Fick bara höra "jag förstår att det känns tungt och jag håller med om att jag borde ha kollat upp det här innan". Iom att vi har sån personalbrist så uttrycker det dagligen hur viktigt det är att vi gör allt vi kan, att alla är på plats osv. Flera av mina kollegor på avdelningen är sjuka/borta från jobbet flera gånger i månaden på grund av stesssymptom. Jag känner mig jagad av arbetsgivaren och lite som att är inte jag på plats så fallerar verksamheten på grund av mig.
Känner mig ledsen, misstrodd, slutkörd och smutskastad. Jag tror att jag vet vem som tog fram loggarna och gav till chefen, vilket gör mig ännu mer ledsen iom att det är en relativt nära kollega.
Enda utvägen är väl att söka nytt jobb igen men alltså jag orkar inte
jag vill bara gå till jobbet, göra det jag ska och sen gå hem igen. Det känns så orättvist. Jag frågade min chef om de tycker att jag gör ett dåligt jobb eller har något annat att anmärka på, men då säger hen att hen är så nöjd, att jag gör ett väldigt bra jobb, snabbt kommit in i gruppen och att kunderna tycker om mig. Det börjar detsutom se väldigt märkligt ut på mitt cv när jag varit på se senaste 5 jobben i max 1 år.. Wall of text, tack till den som orkat läsa. Behövde verkligen skriva av mig, känner mig så uppgiven.
Jag har testat några olika branscher och det här är väl den enda branschen som jag känner att jag vill fortsätta jobba inom 
