Att kämpa för jämställdhet

[vallhund]

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/4dAgJa/vi-vill-forandra-synen-pa-svensk-jamstalldhet

 

[Pontevecchio]

Nu kräks jag
"Att kvinnor och män fattar olika beslut och därför inte får samma slutresultat är inte ett problem. Det är endast en konsekvens av att leva i ett fritt land där man som kvinna har möjlighet att välja hur man vill leva sitt liv".

jo för alla vi kvinnor vill ju samma sak.

 

[vallhund]

Nu kräks jag
"Att kvinnor och män fattar olika beslut och därför inte får samma slutresultat är inte ett problem. Det är endast en konsekvens av att leva i ett fritt land där man som kvinna har möjlighet att välja hur man vill leva sitt liv".

jo för alla vi kvinnor vill ju samma sak.

Har nog aldrig hört talas om patriarkat.

 

[sjoberga]

Har nog aldrig hört talas om patriarkat.

Eller förväxlat ordet med partiledning. Same same för SD.

 

[bollen__]

Jag tycker att det är svårt när jag läser såna här trådar för då ser jag ju att det antagligen är massor av saker vi skulle behöva ändra på för att vara jämställda, samtidigt känner jag mig inte beredd att göra det eftersom jag är nöjd som det är? För att bli mer jämställda skulle jag ju behöva göra massor av saker jag avskyr som jag nu helt enkelt skiter i och det vore ju tråkigt? Kan man inte vara jämställda utan att städa gemensamt eller ha alla hushållsysslor uppdelade i ansvarsområden. Antagligen har jag väl inte fattat riktigt..

 

[the_connemara]

Jag tycker att det är svårt när jag läser såna här trådar för då ser jag ju att det antagligen är massor av saker vi skulle behöva ändra på för att vara jämställda, samtidigt känner jag mig inte beredd att göra det eftersom jag är nöjd som det är? För att bli mer jämställda skulle jag ju behöva göra massor av saker jag avskyr som jag nu helt enkelt skiter i och det vore ju tråkigt? Kan man inte vara jämställda utan att städa gemensamt eller ha alla hushållsysslor uppdelade i ansvarsområden. Antagligen har jag väl inte fattat riktigt..

Kort svar nej. Men alla agerar ju som de vill utifrån vad de har tagit till sig såklart. Så länge du inte proklamerar att ditt förhållande är jämställt för att du får göra vad du vill (och dina intressen följer rådande strukturer) så får man såklart leva precis hur som.

För mig är det rätt självklart att det är svinjobbigt att gå emot rådande normer (för ett mer jämställt samhälle) och knappast något någon orkar leva efter varendra minut i sitt liv. Problemet blir när valet inom normerna likställs med "det fria valet".

 

[MiniLi]

Jag tycker att det är svårt när jag läser såna här trådar för då ser jag ju att det antagligen är massor av saker vi skulle behöva ändra på för att vara jämställda, samtidigt känner jag mig inte beredd att göra det eftersom jag är nöjd som det är? För att bli mer jämställda skulle jag ju behöva göra massor av saker jag avskyr som jag nu helt enkelt skiter i och det vore ju tråkigt? Kan man inte vara jämställda utan att städa gemensamt eller ha alla hushållsysslor uppdelade i ansvarsområden. Antagligen har jag väl inte fattat riktigt..

Då kanske du ska vara lite ärlig mot dig själv. ”Jag skulle verkligen vilja leva mer jämställt men jag inser att jag idag inte är villig att göra vissa uppoffringar och får inse att min relation inte är jämställd men jag trivs i den ändå”.

Jag tycker verkligen att man måste ha acceptans för att alla inte kan/orkar/vill göra allt. Men jag tycker verkligen illa om när folk vägrar erkänna att deras val faktiskt inte är jämställda.
Det är inte konstigt eller onormalt att sitta fast i en del könsnormer. Tvärt om så är det vanligt och helt förståerligt. Men ljug inte om det, för då hindrar man jämställdhetsrörelsens framfart.

Jag brukar ta smink eller rakade ben som exempel. Jag önskar att jag hade känt mig ok med att gå med håriga ben. Jag vet att det är normer och ideal som får mg att skämmas över håriga ben eller om hår sticker ut utanför bikinitrosan. Men jag fixar faktiskt inte att ta striden med just detta.
Jag rakar mig för att jag känner mig mer bekväm, men jag är ändå medveten om att det är helt vrickat egentligen.

 

[bollen__]

Kort svar nej. Men alla agerar ju som de vill utifrån vad de har tagit till sig såklart. Så länge du inte proklamerar att ditt förhållande är jämställt för att du får göra vad du vill (och dina intressen följer rådande strukturer) så får man såklart leva precis hur som.

För mig är det rätt självklart att det är svinjobbigt att gå emot rådande normer (för ett mer jämställt samhälle) och knappast något någon orkar leva efter varendra minut i sitt liv. Problemet blir när valet inom normerna likställs med "det fria valet".

Nej, jag förstår att vi inte är jämställda och skulle inte gå runt och påstå det heller.

 

[bollen__]

Då kanske du ska vara lite ärlig mot dig själv. ”Jag skulle verkligen vilja leva mer jämställt men jag inser att jag idag inte är villig att göra vissa uppoffringar och får inse att min relation inte är jämställd men jag trivs i den ändå”.

Jag tycker verkligen att man måste ha acceptans för att alla inte kan/orkar/vill göra allt. Men jag tycker verkligen illa om när folk vägrar erkänna att deras val faktiskt inte är jämställda.
Det är inte konstigt eller onormalt att sitta fast i en del könsnormer. Tvärt om så är det vanligt och helt förståerligt. Men ljug inte om det, för då hindrar man jämställdhetsrörelsens framfart.

Jag brukar ta smink eller rakade ben som exempel. Jag önskar att jag hade känt mig ok med att gå med håriga ben. Jag vet att det är normer och ideal som får mg att skämmas över håriga ben eller om hår sticker ut utanför bikinitrosan. Men jag fixar faktiskt inte att ta striden med just detta.
Jag rakar mig för att jag känner mig mer bekväm, men jag är ändå medveten om att det är helt vrickat egentligen.

jag tycker nog att jag är ärlig mot mig själv? Jag trivs i hur jag lever idag och är medveten om att det inte är jämställt. Går inte runt och påstår att vi är jämställda heller.
Sedan är jag absolut inte lika medveten om alla normer och liknande som tas upp på buke, en del är verkligen när jag läser om det, men alla kan ju inte vara lika upplysta/insatta och man lär sig/blir mer medveten med tiden tänker jag.

 

[Petruska]

Jag tycker att det är svårt när jag läser såna här trådar för då ser jag ju att det antagligen är massor av saker vi skulle behöva ändra på för att vara jämställda, samtidigt känner jag mig inte beredd att göra det eftersom jag är nöjd som det är? För att bli mer jämställda skulle jag ju behöva göra massor av saker jag avskyr som jag nu helt enkelt skiter i och det vore ju tråkigt? Kan man inte vara jämställda utan att städa gemensamt eller ha alla hushållsysslor uppdelade i ansvarsområden. Antagligen har jag väl inte fattat riktigt..

Jag kan inte se att det skulle vara din plikt att leva jämställt. Om du är nöjd och livet funkar, vad är ďå problemet?

Det jag tycker känns motigt i såna här trådar är inlägg där
a) någon förklarar att någon annans jämställdhetsprojekt är överdrivet
b) jämställdhetsprojekt förlöjligas genom att avfärdas som milimeterrättvisa
c) folk påstår att de är jämställda när de uppenbarligen inte är det
d) folk förväxlar jmställdhet med nöjdhet.

Du resonerar ju snarare om jämställdhetens pris. Det tycker i alla fall jag är en intressant diskussion!

 

[MiniLi]

jag tycker nog att jag är ärlig mot mig själv? Jag trivs i hur jag lever idag och är medveten om att det inte är jämställt. Går inte runt och påstår att vi är jämställda heller.
Sedan är jag absolut inte lika medveten om alla normer och liknande som tas upp på buke, en del är verkligen när jag läser om det, men alla kan ju inte vara lika upplysta/insatta och man lär sig/blir mer medveten med tiden tänker jag.

Jag hamnade nog direkt i tankar om hur diskussionen brukar bli, borde varit tydligare!
Tycker det är viktigt att lyfta debatten ur det perspektiv du gör!

 

[Roheryn]

Då kanske du ska vara lite ärlig mot dig själv. ”Jag skulle verkligen vilja leva mer jämställt men jag inser att jag idag inte är villig att göra vissa uppoffringar och får inse att min relation inte är jämställd men jag trivs i den ändå”.

Jag tycker verkligen att man måste ha acceptans för att alla inte kan/orkar/vill göra allt. Men jag tycker verkligen illa om när folk vägrar erkänna att deras val faktiskt inte är jämställda.
Det är inte konstigt eller onormalt att sitta fast i en del könsnormer. Tvärt om så är det vanligt och helt förståerligt. Men ljug inte om det, för då hindrar man jämställdhetsrörelsens framfart.

Jag brukar ta smink eller rakade ben som exempel. Jag önskar att jag hade känt mig ok med att gå med håriga ben. Jag vet att det är normer och ideal som får mg att skämmas över håriga ben eller om hår sticker ut utanför bikinitrosan. Men jag fixar faktiskt inte att ta striden med just detta.
Jag rakar mig för att jag känner mig mer bekväm, men jag är ändå medveten om att det är helt vrickat egentligen.

Men det är väl skillnad mellan (avsaknad av) könsnormer och jämställdhet, tänker jag? Om jag till exempel, högst hypotetiskt, lever i ett förhållande som är jämställt såtillvida att jag och den hypotetiske mannen delar lika på föräldraledighet, VAB och hushållssysslor, jobbar och tjänar likvärdigt och är varandras jämlikar i fråga om "bestämmanderätt" och projektledning (i den mån någon sådan behövs) i förhållandet. Blir vi då mindre jämställda av att jag rakar benen? Av att jag har långt hår och han kort? Av att mitt intresse är hästar och hans är bilar? Jag tycker ju inte det. Förvisso följer vi förväntade könsrollsmönster i mina exempel, men jämställdheten påverkas inte, anser jag.

 

[MiniLi]

Men det är väl skillnad mellan (avsaknad av) könsnormer och jämställdhet, tänker jag? Om jag till exempel, högst hypotetiskt, lever i ett förhållande som är jämställt såtillvida att jag och den hypotetiske mannen delar lika på föräldraledighet, VAB och hushållssysslor, jobbar och tjänar likvärdigt och är varandras jämlikar i fråga om "bestämmanderätt" och projektledning (i den mån någon sådan behövs) i förhållandet. Blir vi då mindre jämställda av att jag rakar benen? Av att jag har långt hår och han kort? Av att mitt intresse är hästar och hans är bilar? Jag tycker ju inte det. Förvisso följer vi förväntade könsrollsmönster i mina exempel, men jämställdheten påverkas inte, anser jag.

Nej såklart inte. Det var en jämförelse eftersom båda i grunden handlar om könsnormer som det kan vara obehagligt och jobbigt att bryta sig ur.

 

[Petruska]

Nej såklart inte. Det var en jämförelse eftersom båda i grunden handlar om könsnormer som det kan vara obehagligt och jobbigt att bryta sig ur.

Men i någon mån blir det väl ett jämställdhetsproblem även mellan parterna (inte bara i samhället i stort) om de könsnormer som vi inte orkar bryta oss ur faktiskt får effekt för andra saker, såsom hur vi blir bemötta i samhället, hur våra inkomster påverkas av tex könsstereotypa yrkesval, vilken respekt vi möter hos andra beroende på hur vi ser ut och vilka intressen och kompetensområden vi har. Och sånt. Antar jag.

Det är i alla fall inte riskfritt att inte orka, om det är jämställdhet (mellan parterna) som är målet. Däremot är det väldigt begripligt att man helt enkelt följer en del könsnormer, även när man tydligt ser dem och också ser att de är helt meningslösa. Ungefär som i fallet med dig och dina rakade ben.

 

[Gnist]

Personligen strävar jag, i ett förhållande efter att vi båda ska må bra och vara lyckliga, att vi hjälps åt i vardagen och att vi delar upp enskilda sysslor efter vem som kan, vill och tycker det är roligt. Om sen omvärlden anser oss vara jämställda eller inte på exakt alla plan är inget jag öht tar med i ekvationen.

Jag själv faller ju inte inom "normen" på en hel del plan, så jag har inga planer på att låta någon norm eller blivande norm styra över mitt eventuella förhållande.

 

[monster1]

Personligen strävar jag, i ett förhållande efter att vi båda ska må bra och vara lyckliga, att vi hjälps åt i vardagen och att vi delar upp enskilda sysslor efter vem som kan, vill och tycker det är roligt. Om sen omvärlden anser oss vara jämställda eller inte på exakt alla plan är inget jag öht tar med i ekvationen.

Jag själv faller ju inte inom "normen" på en hel del plan, så jag har inga planer på att låta någon norm eller blivande norm styra över mitt eventuella förhållande.

Det har ju heller ingenting med jämställdhet att göra.

 

[Petruska]

Personligen strävar jag, i ett förhållande efter att vi båda ska må bra och vara lyckliga, att vi hjälps åt i vardagen och att vi delar upp enskilda sysslor efter vem som kan, vill och tycker det är roligt. Om sen omvärlden anser oss vara jämställda eller inte på exakt alla plan är inget jag öht tar med i ekvationen.

Jag själv faller ju inte inom "normen" på en hel del plan, så jag har inga planer på att låta någon norm eller blivande norm styra över mitt eventuella förhållande.

Det är ju ett nästan obegripligt inlägg i en tråd om just jämställdhet.

 

[MiniLi]

Men i någon mån blir det väl ett jämställdhetsproblem även mellan parterna (inte bara i samhället i stort) om de könsnormer som vi inte orkar bryta oss ur faktiskt får effekt för andra saker, såsom hur vi blir bemötta i samhället, hur våra inkomster påverkas av tex könsstereotypa yrkesval, vilken respekt vi möter hos andra beroende på hur vi ser ut och vilka intressen och kompetensområden vi har. Och sånt. Antar jag.

Det är i alla fall inte riskfritt att inte orka, om det är jämställdhet (mellan parterna) som är målet. Däremot är det väldigt begripligt att man helt enkelt följer en del könsnormer, även när man tydligt ser dem och också ser att de är helt meningslösa. Ungefär som i fallet med dig och dina rakade ben.

Ja, så bör det ju hänga ihop!

Jag önskar att jag orkade i alla frågor, men får inse att jag bara är människa och får välja de frågor som känns störst och viktigast.

 

[Migo]

jag trodde folk skiljde sig under första året för att det var slitigt att få barn. Nu inser jag att morsorna drar för de ruttnar på den inkompetenta mannen.

Trist att det krävs avkomma för att det ska märkas. Slashasar som tror att de flyttar ihop med hushållerska borde inte få föröka sig.

 

[Roheryn]

Men i någon mån blir det väl ett jämställdhetsproblem även mellan parterna (inte bara i samhället i stort) om de könsnormer som vi inte orkar bryta oss ur faktiskt får effekt för andra saker, såsom hur vi blir bemötta i samhället, hur våra inkomster påverkas av tex könsstereotypa yrkesval, vilken respekt vi möter hos andra beroende på hur vi ser ut och vilka intressen och kompetensområden vi har. Och sånt. Antar jag.

Det är i alla fall inte riskfritt att inte orka, om det är jämställdhet (mellan parterna) som är målet. Däremot är det väldigt begripligt att man helt enkelt följer en del könsnormer, även när man tydligt ser dem och också ser att de är helt meningslösa. Ungefär som i fallet med dig och dina rakade ben.

Borde vi då, och nu funderar jag högt utan att ha någon egentlig egen åsikt i frågan, konsekvent försöka bryta oss loss ur alla könsnormer? Och vad skulle konsekvenserna av det bli? Är det t.ex. bättre om jag själv byter däck på bilen än om min hypotetiske man gör det? Bättre att han dammsuger än att jag gör det?

Och för att spinna vidare: Är det bättre om jag har könsneutrala kläder (finns det, på riktigt?) än kläder som framhäver min kvinnlighet? Bättre att jag låter bli att raka benen än att jag gör det?

Självklart blir man olika bemött beroende på utseende, klädsel, förmodad status och utbildningsnivå etc, men det är ju inte alltid kopplat till kön? Och är det alltid önskvärt att "släta ut" allt sådant?

Som sagt - jag har inga svar på det jag frågar om, bara funderar lite och tar gärna emot åsikter!

Funderar också på hur jämställdhet ser ut i samkönade förhållanden? Förhållanden där en eller båda är trans? Min särbo är transkvinna (alltså "före detta man") och mycket av hennes "komma-ut-process" har ju gått ut på att passera och bli accepterad som kvinna och alltså ta till sig och agera efter en hel del kvinnliga normer för utseende och beteende. Högst begripligt, men också på någon sorts kollisionskurs med att försöka vara normbrytande. Många funderingar!