Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Vi har ett långt förflutet och gemensamma barn. Hur kan jag göra så mot dom?
VAD är det du gör mot barnen?
Ja, du lämnar "kärnfamiljen" och bor inte ihop med deras far längre - vilket innebär att de slipper se sin mamma bli verbalt misshandlad av sin pappa.
Tro mig, separation kan i många fall vara det bästa du kan göra, för barnens skull! Jag är själv ett skilsmässobarn som var överlycklig när mina föräldrar skildes och då var min pappa i alla fall "snäll" såtillvida att det förekom varken verbal eller fysisk misshandel. Han var bara en hög med skit i största allmänhet...
 
Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Jag kanske har fel, men jag skulle kanske inte kalla det misshandel. Visst han säger saker som gör ont och som jag aldrig skulle säga. Men det är sällan och inte då barnen hör (tror jag) Men orden sårar mig mer än vad han förstår och han säger att jag missförstår och inte ska känna så som jag gör. Men jag förstår inte varför han säger sånna saker som sårar.
 
Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Misshandel=saker som gör ont...

Du har ett liv och bara du kan bestämma hur du vill att ditt liv ska se ut i framtiden.

Jag hoppas att du tar dig ifrån din sambo och upptäcker att livet är helt underbart att leva även om man inte över ihop med barnens far.
 
Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Jag kanske har fel, men jag skulle kanske inte kalla det misshandel. Visst han säger saker som gör ont och som jag aldrig skulle säga. Men det är sällan och inte då barnen hör (tror jag) Men orden sårar mig mer än vad han förstår och han säger att jag missförstår och inte ska känna så som jag gör. Men jag förstår inte varför han säger sånna saker som sårar.

För att han är ett jävla praktarsel!

Bra män säger/gör inte saker som sårar.
 
Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Jag kanske har fel, men jag skulle kanske inte kalla det misshandel.
Misshandel=saker som gör ont...
Att du inte kan se att det är misshandel är orsaken till att jag tidigare i tråden nämnde normaliseringsprocessen...
Varje gång han säger något som gör dig ledsen, jämför det med att han skulle ge dig en smäll på käften.
Du har vant dig vid att stå ut med hans glåpord. Det spelar ingen roll om det är tre gånger om året eller tre gånger om dagen. Du kan aldrig veta när det kommer (eller vet du det och undviker situationerna?). Att det är när barnen inte ser eller hör förändrar ingenting, det är ändå misshandel.
 
Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Jag måste säga att han hunnit långt med dig...

Det är INTE normalt att få höra saker som sårar en i ett förhållande, du försvarar honom men förstår tack och lov inte honom men samtidigt anser du inte att det är misshandel. Du tror inte att du klarar dig själv utan en man och dessutom tror du att DU gör barnen illa om du väljer att separera.

Han misshandlar dig verbalt och bryter sakta men säkert ner dig och till slut kommer du att stå kvar där ensam och tro att du roten till problemet i erat förhållande och att det är fullt normalt att leva i ett sånt förhållande.

Ta dig ifrån honom!!!

Det är misshandel han utsätter dig för! Jag har aldrig berättat åt mina vänner vad mitt ex sagt åt mig för jag skämdes och trodde att det var mitt fel.

Det är inte gjort i en handvändning att komma tillbaka men numera är jag öppen och ärlig om hur jag blev behandlad i vårat förhållande för det är inte mitt fel. Tog även hårt på mig att inse att jag utvecklade ett medberonde men det har hjälpt mig oerhört mycket.
 
Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Tror inte du skall oroa dig för att du blir den "onda" för att vilja skiljas! När mina föräldrar skiljdes och oroade sig för detsamma så var vi barn lättade, det innebar lugn och ro, mindre bråk. Hoppas det skall lösa sig för dig! Vi lever bara en gång och då är det viktigt att må bra den tiden!
 
Sv: Att lämna någon som man nog egentligen vill leva med?

Men då rasar nog korthuset
Men låt det rasa då? Vad är det du försöker upprätthålla med ditt curlande och att du hela tiden räddar honom ur situationer?

Hur ska det bli bättre ifall han inte tvingas ta ansvar för det som faktiskt är hans ansvar?

Exakt vad är det som är så underbart att du måste lägga all din energi på att rädda det?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Jag skriver väl mest för att dels kanske få råd och sedan höra att det finns fler än jag.. Som rubriken lyder så har jag svårt att...
2
Svar
22
· Visningar
2 857
Senast: Snowball
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 817
Senast: lundsbo
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 080
Senast: Elendil
·
  • Artikel
Dagbok Först tänkte jag skriva i en kropp som inte orkar, men grejen är att ju längre tid jag varit sjuk desto mer en del av mig känns kroppen...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 506
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp