Sv: Att låta sin vän somna in...
Tack alla för era svar.
Sen om det blir distriktvet. eller lantbrukstjänst får vi diskutera lite till.
Ni får gärna berätta om hur ni gjort och hur ni upplevde allt, för ni som orkar...
Jag vet precis vad du går igenom, precis som många andra.
Det är nu 5 veckor sedan som jag tog bort min häst.
Det var ett beslut jag hade tagit för länge sedan, men jag kunde helt enkelt inte förmå mig att sätta ett datum eller ens ringa (eftersom att det inte var akut eller att hästen mådde dåligt av att vänta).
När jag väl ringde, ringde jag till ett par olika trotjänaravlivningar.
De två första samtalen var jättejobbiga, och jag grät hur mycket som helst.
En av personerna sa till mig, att har man väl tagit beslutet, så skall man inte vänta för länge, skjuta upp det, eller beställa ett datum för långt framåt.
Jag fick dock panik och sköt upp det, och gick och mådde hur dåligt som helst av att se min häst varje dag och veta att 'snart' ska han bort.
När jag bestämt mig för vilket företag som skulle ta bort honom ringde jag och fick fantastisk hjälp och stöd. Underbara människor, som tar sig tid, lyssnar och pratar med en.
Jag valde Djurambulansen, för de kommer ut två stycken så att man inte behöver vara med. Jag ville inte vara med. Och jag beställde att de skulle komma dagen efter. Jag kunde helt enkelt inte vänta längre.
Jag ringde dom på morgonen den dagen de skulle komma, de skulle komma någon gång på eftermiddagen. De lovade att ringa när de var på väg så att jag kunde köra iväg i lugn och ro. Sambon var hemma så han kunde visa dom vilken häst det var.
Mycket riktigt, så ringde de från ambulansen, och talade lugnt och stilla med mig och berättade att de var på väg.
Jag bad dom att ta hand om honom, och det lovade hon, samtidigt som hon sa att jag skulle ta hand om mig själv med. Fantastiska människor!
Jag körde hemifrån.
Min sambo ringde när det var över.
Han sa att de kom och gav honom en lugnande spruta (jag hade bett dom göra det), och tog ut honom från stallet.
De frågade om sambon ville vara med, men han valde att gå in i huset.
När de var klara kom de och knackade på dörren och berättade att nu var det gjort.
De hade städat upp efter sig och körde därifrån.
Jag är djupt tacksam för att dessa människor finns och hjälper våra älskade djur när stunden är kommen. Och att de är så bra på att ta hand om oss djurägare med.
Notan gick på 7000 kronor.
Det betalar jag gladeligen igen. Faktiskt.
Jag fick också förslaget om att gräva ner för att spara pengar, men bara tanken på traktorskopor och allt jobb här hemma..
Nej, för mig, var detta ett mycket bättre alternativ.
Mitt bästa råd är att; Har du bestämt dig att du ska ta bort din häst. Vänta inte. Hästen vet inget. Det är du som går och mår dåligt och sörjer något som skall hända.
Och de hade rätt. När det är över, känns det mycket bättre.
Jag mådde mycket sämre av väntan, än nu när det är gjort.
Nu har han det bra och jag tänker på honom med glädje, och tittar på hans bilder varje dag, utan att gråta, utan ler när jag tänker på våra fina stunder vi fick tillsammans.
Stor kram och lycka till!