Att leva med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

[Ninnurur]

Det hjälper inte alltid att acceptera, för mig har det mera gett resultatet att jag gett upp istället, speciellt när det inte finns några direkta lösningar på problemen.

Hur kan en acceptans leda till det? Förklara gärna.

 

[grodan21]

Något jag tycket är väldigt svårt är att hitta information på nätet om diagnoser, jag hittar inget vettigt!

 

[ztsu]

Jag vill vara som "alla" andra. Har liksom inte berättat om det när jag gick i skolan eller nu när jag jobbar. Jag ser liksom inte några fördelar med att berätta det.

Tänk vad olika det kan vara. Jag skulle aldrig kunna leva utan att vara öppen med mina diagnoser, för jag är ju de facto inte som alla andra. Jag är sämre på vissa saker och bättre på andra saker. Inget konstigt med det, det är ju JAG liksom

Jag upplever att jag har fått en mycket större förståelse från min familj och mina vänner iom att jag varit öppen, vilket i sin tur gjort att jag kunnat vara trygg med att vara mig själv.

Mina diagnoser är emotionell instabil personlighetsstörning (som enligt senaste forskningen borde klassas som NPF snarare än personlighetsstörning) och Asperger.

 

[förvirrad]

Tänk vad olika det kan vara. Jag skulle aldrig kunna leva utan att vara öppen med mina diagnoser, för jag är ju de facto inte som alla andra. Jag är sämre på vissa saker och bättre på andra saker. Inget konstigt med det, det är ju JAG liksom

Jag upplever att jag har fått en mycket större förståelse från min familj och mina vänner iom att jag varit öppen, vilket i sin tur gjort att jag kunnat vara trygg med att vara mig själv.

De som vet om min diagnos är familjen och en vän. I övrigt ser jag precis som grodan21 bara nackdelar med att sprida informationen. Jag sprider den på sätt och vis genom att vara ärlig med mina problem men istället för att säga Asperger, som ingen skulle förstå, så säger jag
- jag har problem att sortera ljud så du får inte stå här innne och tala i telefon (om någon talar i telefon på mitt kontor)
- jag har problem att energin tar slut
- jag tycker det är jobbigt med fester så jag kommer gå hem tidigt.
osv

 

[ztsu]

De som vet om min diagnos är familjen och en vän. I övrigt ser jag precis som grodan21 bara nackdelar med att sprida informationen. Jag sprider den på sätt och vis genom att vara ärlig med mina problem men istället för att säga Asperger, som ingen skulle förstå, så säger jag
- jag har problem att sortera ljud så du får inte stå här innne och tala i telefon (om någon talar i telefon på mitt kontor)
- jag har problem att energin tar slut
- jag tycker det är jobbigt med fester så jag kommer gå hem tidigt.
osv

Varför förutsätter du att ingen skulle förstå om du säger att du har Asperger? Det har jag aldrig upplevt, snarare tvärt om. De flesta vet mer än jag trott och många reagerar genom att berätta om någon annan de känner som har Asperger, adhd eller någon annan diagnos. Och de som inte vet, de är oftast öppna och vill gärna veta mer

 

[clusia]

Jag har aspberger. Fick diagnosen när jag var 20 ungefär. Har inget extra stöd, medicineras inte, ingen samtalskontakt. Kanske 4 personer vet att jag har diagnosen. Aldrig berättat för någon chef eller så. Vill att folk ska lära känna mig för den jag är och inte döma mig efter vad som står i min journal. Jag mår bra av rutiner och gillar inte när dagsschemat snabbt ändras men går inte under om det gör det. Men jag tänker aldrig på att jag har det, jag är fortfarande den jag är.

 

[Saeta]

Mitt liv funkar inte för 5 öre. Eller ja, funkar gör det väl. Jag lever ju. Men inte så mycket mer än så. Jag har visserligen bra kontakter inom neuropsyk. Men dom där väntetiderna är inget att skryta över. Nu har jag väntat sen i början av sommaren för att få träffa en läkare och påbörja medicinering på nytt.
Det enda vettiga annars jag fått hjälp med är ett kedjetäcke som jag fullkomligen älskar. Sover så mycket bättre med tyngdtäcke än utan.

Men annars är väl livet inget att hänga i julgranen. Men det blir nog säkert bra någon gång.
Jag måste bara hitta energin och orken.

Jag har ADD. Ska utredas för asperger också.

 

[Dressyrtjejen_97]

Att få läkarintyg för körkortet tyckte inte jag var speciellt svårt. Men jag är glad att jag slipper skicka in dem

Tyckte du inte?!
Här var det - ursäkta språket - ett förnedrande h-vete...

 

[grodan21]

Tyckte du inte?!
Här var det - ursäkta språket - ett förnedrande h-vete...

Visst det kanske inte är det roligaste jag har gjort, själva besöket tog ju inte så lång tid.

 

[Vallmo]

Tänk vad olika det kan vara. Jag skulle aldrig kunna leva utan att vara öppen med mina diagnoser, för jag är ju de facto inte som alla andra. Jag är sämre på vissa saker och bättre på andra saker. Inget konstigt med det, det är ju JAG liksom

Jag upplever att jag har fått en mycket större förståelse från min familj och mina vänner iom att jag varit öppen, vilket i sin tur gjort att jag kunnat vara trygg med att vara mig själv.

Mina diagnoser är emotionell instabil personlighetsstörning (som enligt senaste forskningen borde klassas som NPF snarare än personlighetsstörning) och Asperger.

Har aldrig hört talas om det sambandet, så jag blev väldigt nyfiken.
Googlade lite på samband mellan emotionell instabil personlighetsstörning och NPF.
Jag har själv den förstnämnda och min son har NPF (Asperger).
Jag tycker artiklarna var väldigt intressanta.

Jag lider ju själv av dom här känslostormarna och trots att jag gått i lång terapi så känner jag mig inte särskilt "botad" utan mer att jag fått med mig bra verktyg.
Blev också irriterad-lättad av att läsa att det kanske är såhär.
Hur mycket skit har man inte fått för att man har emotionell instabil personlighetsstörning och att man förväntas vara "frisk" efter behandlingen.

Det ska bli intressant att se vad som händer framöver med diagnoskriterierna.
Allt ändras ju hela tiden och trots att jag har det själv / jobbar med det så är det svårt att hänga med.

 

[ztsu]

Har aldrig hört talas om det sambandet, så jag blev väldigt nyfiken.
Googlade lite på samband mellan emotionell instabil personlighetsstörning och NPF.
Jag har själv den förstnämnda och min son har NPF (Asperger).
Jag tycker artiklarna var väldigt intressanta.

Jag lider ju själv av dom här känslostormarna och trots att jag gått i lång terapi så känner jag mig inte särskilt "botad" utan mer att jag fått med mig bra verktyg.
Blev också irriterad-lättad av att läsa att det kanske är såhär.
Hur mycket skit har man inte fått för att man har emotionell instabil personlighetsstörning och att man förväntas vara "frisk" efter behandlingen.

Det ska bli intressant att se vad som händer framöver med diagnoskriterierna.
Allt ändras ju hela tiden och trots att jag har det själv / jobbar med det så är det svårt att hänga med.

Jag håller med! Och när jag läste om det första gången kändes det så självklart och faktiskt också som en liten upprättelse. För är det biologiskt så är det ju "fakta" och inget man kan "rycka upp sig från" (eller snarare misslyckas med att rycka upp sig ifrån). Jag upplever väldigt sällan den inställningen till min Asperger men ofta till min IPS. Som om de inte var lika riktiga båda två

 

[grodan21]

Jag kanske bara har för höga krav å vad man ska orka i vardagen? Att det inte är rimligt att jobba heltid, ha en hobby häst och kanske träna en eller två gånger i veckan på gym.

 

[Dressyrtjejen_97]

Visst det kanske inte är det roligaste jag har gjort, själva besöket tog ju inte så lång tid.

Gjorde det inte?
Mitt besök tog 3 h...

 

[Rosett]

Gjorde det inte?
Mitt besök tog 3 h...

Var det en läkare som inte träffat dig förut?

 

[Raderad medlem 6459]

Diagnosticerades med Asperger när jag var 3 år gammal, dvs. för snart 17 år sedan. Bara min närmaste familj vet om den.

Är det vanligt att man diagnosticeras så tidigt?

 

[Dressyrtjejen_97]

Var det en läkare som inte träffat dig förut?

Ja. På något "specialcentrum för trafikmedicin" typ.
Har aldrig haft någon läkarkontakt mer än när jag fick diagnosen som 3 åring.

 

[gul_zebra]

Tyckte du inte?!
Här var det - ursäkta språket - ett förnedrande h-vete...

Verkar vara rätt olika det där.
Här gick det jättebra, fick helt enkelt kila till en läkare på vc som ställde lite frågor kring det och skrev ett intyg. Han konstaterade kort och gott att jag är klar i huvudet och fick passa på att testa hjärnan, så jag fick bekräftat att jag inte har alzheimers Supertrevlig läkare och helt enkelt ett bra läkarbesök som slutade i beviljat körkortstillstånd.
Nackdelen för egen del är mest att det var skitdyrt. Det i sig stör mig, körkort är redan asdyrt som det är och vi tenderar ändå att inte tjäna så jäkla bra.

 

[Ninnurur]

Är det vanligt att man diagnosticeras så tidigt?

Nej, det är väldigt ovanligt. Om det inte gäller autism som påverkar utvecklingen markant.

 

[Dressyrtjejen_97]

Är det vanligt att man diagnosticeras så tidigt?

Det har jag tyvärr ingen uppfattning om.

 

[Rosett]

Ja. På något "specialcentrum för trafikmedicin" typ.
Har aldrig haft någon läkarkontakt mer än när jag fick diagnosen som 3 åring.

Då var det nog därför det tog tre timmar. Hade det varit en läkare som träffar dig regelbundet och har dina journaler så hade det säkert gått snabbare.