Att prata med barn (Utbruten från Det som "alla andra" verkar kunna)

[Blimblom]

Om någon skulle ställa frågor om mitt häst- och ridintresse trots att denne är fullständigt ointresserad, skulle jag se denne som falsk. Den låtsas vara intresserad men är det inte. Det är att utge sig för att vara något man inte är.

Personen kanske är instresserad av dig?

 

[Wysiwyg]

Du får gärna läsa om mina inlägg om det känns oklart.

Men alltså.. Ja okej. Det var ingenting, glöm att jag skrev någonting.

 

[Raderad medlem 6459]

Du har flera gånger skrivit om mina social skills som bristande.

Om ett barn frågar dig om babblarna och du inte ställer följdfrågor för att det inte intresserar dig så låter det ju som att det bör vara ett jätteproblem även med vuxna för dig. För du är väl knappast intresserad av allt som vuxna har att säga heller?

Det är vad jag har skrivit, precis som jag skrev i mitt senaste inlägg till @Wysiwyg . Om så inte är fallet, så behöver du väl inte ta åt dig?

 

[AraSlei]

Att vara artig, trevlig och inkännande är inte synonymt med att prata om ointressanta saker.

Om någon skulle ställa frågor om mitt häst- och ridintresse trots att denne är fullständigt ointresserad, skulle jag se denne som falsk. Den låtsas vara intresserad men är det inte. Det är att utge sig för att vara något man inte är.

Oj, det är ett väldigt kategoriskt sätt att se människor på.
Jag kan bli på bra humör av att prata väder med kassörskan i affären, utan att någon av oss tycker att det är särskilt intressant. Det är ju ett sätt att vara trevlig på.
Hamnar jag jämte någon jag inte känner på en middag så börjar det i regel alltid med kallprat och så småningom blir det nästan alltid en intressant dialog. Om man inte kommer ens till kallpratsstadiet är det ju inte så lätt att prata om intressanta saker med en människa man inte känner heller.

 

[sthu]

Det är vad jag har skrivit, precis som jag skrev i mitt senaste inlägg till @Wysiwyg . Om så inte är fallet, så behöver du väl inte ta åt dig?

Du har aldrig tänk på att jag kanske tog illa upp?

 

[sthu]

Barn pratar om bajs med alla det är en fas i människans utveckling även benämnd som kiss och bajsåldern.

Oavsett om de är 2, 5, eller 42. På det stället pratar alla barn bajs med mig. Lång kiss och bajsålder.

 

[Raderad medlem 6459]

Du har aldrig tänk på att jag kanske tog illa upp?

sthu, jag har bara bemött precis det du skrivit. Sedan visar det sig att det inte var så som du skrev och att mina svar därför blir helt goddag yxskaft, eftersom situationen var annorlunda, och det är ju synd. Jag kan dock inte annat än utgå ifrån det som står skrivet i tråden, ingenting annat. Och jag står helt fast vid det jag först skrev (som uppenbarligen är mer kontroversiellt än vad jag själv ser) nämligen att det för mig verkar begränsande att inte kunna tala med folk, oavsett ålder, om annat än sånt man själv är intresserad av. Men det verkar vara OT, eftersom hela diskussionen uppstått ur ett missförstånd.

 

[Kilauea]

För mig gäller detta vin.
Alla andra tycks ha börjat gilla vin när de blivit äldre, utom jag.
Och absolut inte till mat, jag kan på sin höjd smutta i mig ett glas av något "mildare" vin i sociala sammanhang, men inte tycker jag det är sådär himla gott att jag längtar efter ett glas vin på fredagkvällen.
Överlag är jag dålig på det där med att dricka alkohol till mat. Gillar öl, för det mesta, men även det föredrar jag utan mat. Jag vill helt enkelt ha något med mindre smak då jag äter, som törstsläckare.

Klarar inte torrare cider heller, eller alkoholfritt vin. Smakar för mycket vin helt enkelt.

Problemet är ju att jag (vi?) inte har något att prata med barn om. Just för att de inte är vuxna kan inte relatera till dem.
Idag var det korsförhör om vilken som är min favorit Babblare. Jag är så pass hemma att jag vet att det är ett barnprogram, men jag vet inget mer än så. Lätt att hålla igång ett samtal då

Jag har också svårt att prata med barn.
Utom med sonen.
Mina barn och andras ungar. Hoppas det blir bättre varefter vi lär känna fler barn.

 

[sthu]

@niphredil ok,jag ska vara ännu tydligare: jag tog jävligt illa upp. Att du dessutom skyller det på mig gör inte att det känns bättre direkt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror det vore bra att släppa spåret om att diskutera med barn/främlingar osv då det börjar hamna rätt långt från TS /mod

Yes, sorry!

@sthu Jag känner att jag har förklarat mig otroligt många gånger nu och ändå förstår vi inte varandra så jag tror att det är bäst om vi släpper detta. Jag ber om ursäkt om jag uttryckt mig illa eller om det här var ett känsligt ämne men jag kan liksom inte dra det här ett varv till ärligt talat.

 

[EmmaBovary]

Jag kan inte heller prata med barn. Spädbarn och stora barn, javisst. Men när jag pratar med andras ungar så tittar de på mig som om jag vore dum i huvudet. Dessutom svär jag, vilket inte är populärt hos de andra föräldrarna... Min egen har lärt sig att stå ut .


Samma här. Verkar upplevas som mycket artigt.

Nu kommer jag fortsätta lite på spåret om att inte kunna prata med barn osv, vilket jag är dålig på, mycket beroende på bristande erfarenhet och eh... intresse. Men jag får nog lägga till "Kan inte sluta svära" på listan av saker som jag inte kan, men som verkar gå enklare för andra (andra spontana grejen är att jag inte kan vissla). Har aldrig funnits i min världsbild att jag skulle träffa någon med barn, eller skaffa egna, men sedan några månader så är jag trots allt tillsammans med en förälder. Vet naturligtvis att det inte är socialt acceptabelt att svära som en borstbindare i sällskap av barn, och har snappat upp att min partner ber om ursäkt till barnet varje gång det ändå kommer en svordom ur munnen. Så kom ihåg att göra detsamma vid något tillfälle säkert i stil med "fan, förlåt för att jag svär så mycket!" Responsen från barnet var att hen mumlade fram något att "det är vad man kan förvänta sig...." och det lät verkligen som att hen menade "från någon som dig", haha. Så iskallt var det dock inte, barnet försökte mest vara storsint och mena på att det ju är vanligt att folk svär, så jag inte skulle känna mig så kass

 

[Migo]

Nu avslöjar jag mig väl som allmänt socialt inkompetent men nåväl. Jag blir också obekväm av barn för att jag inte är bekväm i min kommunikation med dem. Jag har inga barn i familjen eller vänskapskretsen så jag är ovan att umgås med dem eller att dela deras värld. Ett barn är ju inte en liten vuxen att prata med generellt. En femåring har ju inte en vuxens sätt att umgås på tycker jag. Men det kanske bara är för att de inte kan kompensera för mina bristande sociala skills, vad vet jag?

Precis. En annan aspekt är det där med fysisk kontakt. Jag får samla mig för attklara av att ta folk i hand för jag tycker det är jobbigt med beröring. Föräldrar som dumpar bebisar på mig ger mig hjärtklappning och större barn som själva ska kramas osv framkallar lätta panikkänslor.

Men självklart plockar jag upp och tröstar en ledsen unge när det behövs - jag är ju inte empatilös. Bara rädd

 

[monster1]

Precis. En annan aspekt är det där med fysisk kontakt. Jag får samla mig för attklara av att ta folk i hand för jag tycker det är jobbigt med beröring. Föräldrar som dumpar bebisar på mig ger mig hjärtklappning och större barn som själva ska kramas osv framkallar lätta panikkänslor.

Men självklart plockar jag upp och tröstar en ledsen unge när det behövs - jag är ju inte empatilös. Bara rädd

Alltså de riktigt små barnen som man måste hålla upp huvudet på de är ju skitläskiga att hålla i, tänk om man råkar ha sönder dom . Sådana håller jag inte i. I övrigt har jag inga problem med närkontakt med barn, kanske för att jag tänker att det är lite som att ha en katt eller hund i knäet.

 

[aiquen]

Nu avslöjar jag mig väl som allmänt socialt inkompetent men nåväl. Jag blir också obekväm av barn för att jag inte är bekväm i min kommunikation med dem. Jag har inga barn i familjen eller vänskapskretsen så jag är ovan att umgås med dem eller att dela deras värld. Ett barn är ju inte en liten vuxen att prata med generellt. En femåring har ju inte en vuxens sätt att umgås på tycker jag. Men det kanske bara är för att de inte kan kompensera för mina bristande sociala skills, vad vet jag?

Jag kanske också bara har bristande sociala skills men jag tror också att det kan ha en del med vana att göra. Jag märker det nu när jag börjar få barn i olika åldrar i min omgivning. De äldsta (som inte är särskilt gamla ännu, typ treårsåldern) har jag svårast i kommunikationen med. Just för att jag inte är säker på hur "långt de har kommit" i sin utveckling (ja ja, jag VET förstås att barn är individuella med egna personligheter som man såklart får anpassa sig efter - som med vem som helst man möter - men de är ju fortfarande ... barn). De som kommer "efter" har jag lärt mig mer via föregående barn när de var i samma ålder.

Det är alldeles självklart att man ska bemöta dem som personer, men jag kan känna en osäkerhet i att liksom hitta "rätt nivå" (helt utan att försöka diskutera regeringsbildandet med dem ). Jag har inte det naturligt i mig, som en del andra ibland verkar ha (av vana eller bara ren intuition ... jag vet inte).

Det handlar inte om att spela clown eller att inte kunna visa intresse, och det brukar för all del bli helt vanligt trevligt, men jag kan tyvärr inte säga att jag är helt vanligt "bekväm".

Dessutom svär jag som en jävla borstbindare. Men det är det kanske å andra sidan mer föräldrarna än barnen som kan bekymra sig över.

 

[Pilot]

Att vara artig, trevlig och inkännande är inte synonymt med att prata om ointressanta saker.


Om någon skulle ställa frågor om mitt häst- och ridintresse trots att denne är fullständigt ointresserad, skulle jag se denne som falsk. Den låtsas vara intresserad men är det inte. Det är att utge sig för att vara något man inte är.

Jag har fått träna väldigt mycket på att kallprata, men fallerar ibland. Att kallprata är första steget till att lära känna varandra. Jag tycker om djur och inte så mycket mer, men har kompisar som är pälsdjursallergiker och vi har jäkligt kul ändå.
Hade vi inte börjat med allt kallprata och hittat ett "common ground" så hade vi ju missat hur mycket kul som helst. Mina vänner/ kollegor frågar mig om hur hunden mår och vad jag gör av hästarna när jag har åkt på semester. Precis som om jag frågar om de fick något fint av sina barn i julklapp och hur det gick "med den mostern de ville undvika".
Det är ju en del av det sociala samspelet man får ta emellan de roliga stunderna.

Saker som alla andra verkar kunna, för att hålla sig till tråden, är att strukturera tiden. Kan inte fatta att klockan redan är HALV SEX och jag har typ ätit och tittat på Dr Who.

 

[sthu]

Jag har inte det naturligt i mig, som en del andra ibland verkar ha

Det är just det här jag försökt få fram! Men jag har så bristande sociala skills att det inte räknas.

 

[Kattennizze]

Jag är också helt kass på att prata ordentligt. Svär alldeles för mycket...

Ja gud ja. När jag måste föreläsa på jobbet eller andra jobbrelaterade sammanhang brakar mitt språk ihop. Jag kan ju uttrycka mig egentligen helt korrekt men triggas v de allvarliga doktorernas (jobbar inom sjukvård) uppsyn och så blir språket lite väl målande. Men egentligen är det skitsamma så länge mitt budskap går fram vilket det brukar göra.

 

[Raderad medlem 6459]

Men jag har så bristande sociala skills att det inte räknas.

Fy vilken ful känga.

KL

Jag tänker inte fortsätta den här diskussionen men innan ännu fler joinar och hoppar på samma tåg så vill jag bara understryka att jag inte skrivit att sthu eller nån annan i tråden är socialt inkompetent för att hen har svårt att prata med barn.

 

[Sonic76]

Inge sjutton känner jag mig falsk när jag pratar med barn eller vuxna om saker jag egentligen inte har intresse av.
Det är att visa intresse och artighet att fråga och ta emot svaret.
Barn är lätta
Låt de prata på, fråga vad de gillar och så pratar de ännu mer.
Visst finna det blyga barn som man måste locka lite.
Men man behöver inte vara förtjust i barn för att visa artighet även mot dem.
Vi är ju faktiskt deras förebilder

 

[sthu]

Jag måste säga att jag mest tolkar det du skriver som att du är dålig på att vara trevlig/artig och kunna chitchatta lite med folk?

Nähä, du har inte sagt att jag inte kan prata med folk? Stå för vad du skriver till folk
Jag är uppenbarligen "dålig på att vara trevlig" baserat på att jag inte småpratar med ungarna på jobbet eller vad?
Jag tycker det var elakt skrivet.