Att prata med barn (Utbruten från Det som "alla andra" verkar kunna)

[Fruentimber]

Nähä, du har inte sagt att jag inte kan prata med folk? Stå för vad du skriver till folk
Jag är uppenbarligen "dålig på att vara trevlig" baserat på att jag inte småpratar med ungarna på jobbet eller vad?
Jag tycker det var elakt skrivet.

Ta det med moderator eller släpp det.

 

[Sonic76]

Nähä, du har inte sagt att jag inte kan prata med folk? Stå för vad du skriver till folk
Jag är uppenbarligen "dålig på att vara trevlig" baserat på att jag inte småpratar med ungarna på jobbet eller vad?
Jag tycker det var elakt skrivet.

Jag förstår hur du tänker
Skulle våran städerska prata med barnen konstant skulle hon inte få mycket gjort
Du förklarar ju ändå varför du måste gå vidare

 

[Ullmerkott]

Jag tycker att prata med barn är ungefär som att prata med vuxna. Finns det något uppenbart i miljön att börja prata om går det bra, om barnet själv tar initiativ till att driva en konversation går det också bra. Särskilt om ungen är intresserad av samma saker som jag.

Att hålla igång en konversation med någon som inte är så pratglad av sig, eller som jag inte klickar med, tycker jag är jättesvårt oavsett ålder på personen. Men så är jag inte särskilt skicklig socialt heller.
Personer som pratar jättemycket om ointressanta grejer tycker jag är jobbigt oavsett hur gamla de är.

 

[sthu]

Jag förstår hur du tänker
Skulle våran städerska prata med barnen konstant skulle hon inte få mycket gjort
Du förklarar ju ändå varför du måste gå vidare

Barnen brukar följa efter och fortsätta med ändlösa frågor på löpande band, man hinner inte svara innan nästa fråga kommer. Har en känsla av att det är uppmärksamhet, inte konversation, de är ute efter.

 

[Sonic76]

Barnen brukar följa efter och fortsätta med ändlösa frågor på löpande band, man hinner inte svara innan nästa fråga kommer. Har en känsla av att det är uppmärksamhet, inte konversation, de är ute efter.

Är säkert så

 

[TeamLundVer]

De brukar se så oförstående ut bara när jag frågar vad de tänker om vår avsaknad av en långsiktig regering, och vill diskutera möjliga regeringsalternativ...

Då skulle du prata med vår son. Det är på den nivån han vill diskutera saker.

 

[athena_arabians]

Jag är totalt ointresserad av barn. Jag har inga egna och ha nog aldrig velat ha några. Jag har tämligen dåligt tålamod och pallar verkligen inte med barn som inte kan uppföra sig.

MEN det skulle aldrig falla mig in att vara elak mot ett barn och skulle ett barn vara i fara gör jag givetvis allt jag kan för att hjäpa det. Särbons ena brorsbarn höll på att ge mig en hjärtattack när hen tänkte gå över den starkt trafikerade 92:an själv och jag var den som såg det... sekunderna innan jag hade fångat hen var faktiskt några av de värsta jag upplevt. Jag hann rulla bilder i huvudet av ett mosat barn kan jag säga. Det betyder fortfarande inte att jag har något som helst intresse av att spendera tid med barnet i fråga. Jag gissar att jag reagerar så starkt när ett barn är i fara pga något biologiskt imperativ att beskydda ungar. Jag hjälper givetvis vuxna också om det behövs men jag vet med mig att jag reagerar starkare om det är ett barn som är i fara (ganska intressant observation måste jag säga).

Måste jag umgås med barn så är jag givetvis som sagt vänlig och försöker hänga med i det de säger (bebisspråk odyl finns inte i min vokabulär) och komma med en rimlig respons...

Kan också tillägga att jag vet att jag inte har bristande social förmåga, jag klarar av socialt samspel alldeles utmärkt... med vuxna ifall någon känner lust att hacka på det

Edit: Jag svär rätt mycket också... vilket föräldrarna i allmänhet brukar ha åsikter om...

 

[athena_arabians]

Då skulle du prata med vår son. Det är på den nivån han vill diskutera saker.

Låter som jag när jag var liten

 

[TeamLundVer]

Låter som jag när jag var liten

Haha ja alltså han kan typ allt om centripetalkraft, hur jorden bildades, hur olika väderfenomen uppstår osv

 

[lil-sis]

Att kunna konversera med alla tycker jag är smidigt.

Barn som har fått koll på talet brukar inte behöva så mycket hjälp på traven Men även innan det brukar de förstå typ allt.

Pyttebebisar är ganska tråkiga. Tycker jag.

 

[sassiball]

Jag hade svårt att prata med barn, undvek barn och tyckte barn var lite obehagliga när jag var yngre.

Det har sakta ändrats i takt med att jag har fått egna barn. Jag har till och med arbetat 1 år ca som barnskötare och det var bara till att anstränga sig för att få till bra konversationer med barnen.

Jag tycker det är enklare med små barn som knappt kan prata, då blir det inte så många frågor att svara på. Barn som är 4 år eller äldre blir så vetgiriga och kan ställa lite tjatiga frågor. Men eftersom jag då arbetade med barn en period så var det ju bara att prata på, man lär sig .

Sen är det ju så att man behöver ju inte svara på alla frågor som ställs. Barn kan väl behöva lära sig att alla inte vill prata med dem hela tiden?, att folk är olika?

Före jag själv blev förälder så skulle jag aldrig få för mig att starta en konversation med ett barn, däremot svarade jag kort på frågor om barnet ställde dem. Idag förstår jag dem lite bättre och kanske kan tänka mig att småprata lite med dem.

Angående att ställa frågor om något ämne som man egentligen inte är intresserad av, tycker inte jag visar att man är falsk, det visar väl att man är intresserad av själva personen, av dess intressen ? och inte att man är intresserad av själva sakfrågan egentligen ?

 

[Thaliaste]

Barn pratar om bajs med alla det är en fas i människans utveckling även benämnd som kiss och bajsåldern.

Men barn är ändå som vilka vuxna som helst ur ett kommunikationsperspektiv...jojo, det kan man ha lite olika uppfattningar om

 

[Thaliaste]

Då skulle du prata med vår son. Det är på den nivån han vill diskutera saker.

Kanske är en framtida statsminister!

 

[monster1]

Men barn är ändå som vilka vuxna som helst ur ett kommunikationsperspektiv...jojo, det kan man ha lite olika uppfattningar om

Det är givetvis lite olika mognadsnivå, Men ändå inte en helt annan grej, man frågar vad dom heter man presenterar sig själv, man svarar på deras frågor man ställer frågor tillbaka osv.

 

[Takire]

Jag hade svårt för de flesta småbarn länge, kanske för att jag som treåring blev nerspydd av min bäbiskusin , så som äldre barn/yngre tonåring var jag inte så intresserad av att prata med barn. Det vände när min lilla kusin, som jag alltid hade känt mig lite avig mot, en jul då hon var två eller tre år gav mig en massa komplimanger som "du är så snäll och fin". Tydligen var jag väldigt lättsmickrad .

Jag upplever inte att det är så annorlunda att tala med barn (med hyfsat ordförråd och som talar såpass rent att man förstår vad de säger) än med vuxna. De kanske inte ställer artiga frågor om sånt som inte intresserar dem, men åtminstone små barn är i alla fall ärliga med om de lyssnar eller inte. Och så kan man märka fort om msn själv glömmer att lyssna .

 

[Efwa]

Jag är totalt ointresserad av barn. Jag har inga egna och ha nog aldrig velat ha några. Jag har tämligen dåligt tålamod och pallar verkligen inte med barn som inte kan uppföra sig.

Don´t get me started...........liksom.

Nä, bara för att jag har förmågan att prata med barn på ett sätt som verkar falla dem i smaken så har jag ett ganska stor ointresse av barn och de som inte kan uppföra sig är jag tämligen nära att ”spika upp på väggen”.

Mina barn och många av de jag känner gillar jag men långt ifrån alla dem ens.

 

[Millicent]

Håller mig så långt bort från barn som det bara går. Får panik av bara tanken på att föra en konversation med ett barn.

 

[Petruska]

Jag har löjligt lätt för att prata med barn. Och jag är en extrem barnmagnet. Mindre barn och tom bebisar, dras till mig som flugor till en sockerbit. Jag tycker att det är trevligt.

 

[Thaliaste]

Det är givetvis lite olika mognadsnivå, Men ändå inte en helt annan grej, man frågar vad dom heter man presenterar sig själv, man svarar på deras frågor man ställer frågor tillbaka osv.

Jag tycker att det ganska ofta är svårt att höra/förstå vad de säger när de är yngre än 5-6 år. Särskilt om de är lite blyga. Och jag tycker nog inte att "kallpratsämnen" är desamma för barn och vuxna. Åtminstone har jag inte tillämpat det med de barn jag träffat, och det som barnen tar upp har varit mycket centrerat kring deras värld.

Nä, jag tycker faktiskt inte att mina konversationer med barn respektive vuxna (eller ungdomar för den delen) är särskilt lika.

 

[em-pirre]

Jag har löjligt lätt för att prata med barn. Och jag är en extrem barnmagnet. Mindre barn och tom bebisar, dras till mig som flugor till en sockerbit. Jag tycker att det är trevligt.

Och ändå har jag en känsla av att du inte blir nån sorts clown och anstränger sig för att få barnet att skratta. Det bruka räcka att vara helt vanlig och intresserad