Att skaffa barn som äldre

Efter den här diskussionen började jag fundera på det här med barn och karriär. Avvaktar kvinnor verkligen barn för att de vill göra karriär i Sverige? Jag hör ofta att det pratas om det men för mig är det helt främmande. Min uppfattning är att det är andra saker som gör att kvinnor skaffar barn "sent". Här i storstan är kulturen så, det är inte så många av ens kompisar som har skaffat barn innan 30. Många bryter upp sina relationer med "high school sweethearts" och träffar både en och två partners till innan de landar i en relation med någon som de vill ha familj med. Många vill studera, resa mycket och uppleva en hel del annat innan familjelivet drar igång. Men att prata om att "göra karriär" är för det första helt främmande i min värld, de flesta är drivna och vill med åren avancera inom sitt område men det gör man ju oftast naturligt om man är duktig på jobbet och hankar på. Sedan är ju arbetsplatser ofta så moderna idag att få barn och vara mamma inte är ett hinder för att en ska få fortsätta möjligheten att avancera. Både vår VD och affärsområdeschef är kvinnor strax över 40 med 2 barn hemma, en utav dem är dessutom med barn igen nu. Men visst, det kanske är betydligt enklare som anställd än som egenföretagare.

Hur ser det ut för er? Vet ni någon som avvaktat familjelivet med karriären som anledning?
Träffade inte sambon, tillika pappan till vår son, förrän jag var 27. Vi började försöka efter typ 4 år tillsammans. Därav dröjde det för oss.
Och för info, man måste uppfylla vissa krav för att få landstingsfinansierad IVF, annars får man betala för första barnet med.

Vi är, i mina ögon, äldre förstagångsföräldrar. Vi fyllde 35 respektive 36 det året sonen kom och om det går som vi hoppas med syskon lär vi vara 38 respektive 39 år det året.
 
Då får vi nog rensa på förskolorna. Om alla över 55 inte kan ta hand om barn. Vilket nys. Barn behöver ansvarsfulla vuxna som ger kärlek, trygghet och mat. Får rörelsehindrade skaffa barn enligt dig?
Det där tar ju en direkt vidare till hur många far- och mormödrar som är barnvakt på mer eller mindre deltid.

Kära nån liksom, mina föräldrar är båda pensionärer, men orken är det väl inte något fel på i det avseendet. Nu håller ju morsan på att bli blind, men hon har ju haft problem med ögonen sen jag var liten så det är väl inget nytt. Även blinda måste ju få skaffa barn tänker jag.
 
Om 50+ är fertila, varför får barnmorskorna inte skriva ut preventivmedel efter 50 och läkare är ovilliga.
Kvinnor över 50 år får preventivmedel ifall det behövs, men risken för bröstcancer, hjärt- och kärlsjukdomar mm är jättemycket högre för äldre kvinnor än för yngre, därför har man i flera landsting en spärr vid 50 år. Efter det behöver en läkare (eller gynekolog) göra en riktig undersökning innan preventivmedel skrivs ut. Innan 50 år räcker det med en hälsodeklaration man själv fyller i.

Jag fick en riktig utskällning av min gynekolog i höstas när jag var på cellprovskontroll (jag har aggressiva cellförändringar så jag har samma gynekolog jämt) och hon kunde inte förstå hur jag fortfarande fick äta kombinerade p-piller. Mina p-piller har jag fått fortsatt utskrivna av Min Doktor-appen, så jag har inte reflekterat över min ålder direkt, utan tyckt att det varit schysst att det är så enkelt att förnya där. Men kvinnor över 40 år rekommenderas verkligen inte att äta någon typ av kombinerade p-piller, utan de ska äta mini-piller eller ha någon typ av gulkroppshormon, typ hormonspiral.
 
Jag har en bekant som har en cpskada. Hen har en arm som inte funkar till mycket och haltar illa . Men är en fantastisk förälder. Så att förmågan att inte kunna röra sig fullt ut, 25 eller 65 år gammal, skulle hindra någon från att vara en bra förälder är bara nys.
 
Efter den här diskussionen började jag fundera på det här med barn och karriär. Avvaktar kvinnor verkligen barn för att de vill göra karriär i Sverige? Jag hör ofta att det pratas om det men för mig är det helt främmande. Min uppfattning är att det är andra saker som gör att kvinnor skaffar barn "sent". Här i storstan är kulturen så, det är inte så många av ens kompisar som har skaffat barn innan 30. Många bryter upp sina relationer med "high school sweethearts" och träffar både en och två partners till innan de landar i en relation med någon som de vill ha familj med. Många vill studera, resa mycket och uppleva en hel del annat innan familjelivet drar igång. Men att prata om att "göra karriär" är för det första helt främmande i min värld, de flesta är drivna och vill med åren avancera inom sitt område men det gör man ju oftast naturligt om man är duktig på jobbet och hankar på. Sedan är ju arbetsplatser ofta så moderna idag att få barn och vara mamma inte är ett hinder för att en ska få fortsätta möjligheten att avancera. Både vår VD och affärsområdeschef är kvinnor strax över 40 med 2 barn hemma, en utav dem är dessutom med barn igen nu. Men visst, det kanske är betydligt enklare som anställd än som egenföretagare.

Hur ser det ut för er? Vet ni någon som avvaktat familjelivet med karriären som anledning?
Nej inga, jag känner bara folk som avvaktat för att de inte har lust att ha barn tidigare. Jag tex. Eller för att de inte vill ha barn alls, men inte pga karriär då (även om de gillar jobbet).

Den enda jag känner som gjort "karriär" dvs är känd VD, fick två efter 36 och det verkar extremt osannolikt att hon väntade pga karriären eftersom hon då var mitt i den, till skillnad från tidigare gissar jag. Däremot kort föräldraledighet och bebis på möten. (och ungarna är helt underbara nu 18 och helt normala :meh: om någon tänkte vara en drygis och säga att man måste vara hemma med barnen i 1,5 år och jobba halvtid tills de är 10 nu. (trots äldre pappa också...))
 
Var på nyheterna ganska nyss om statistiken för Europa o Skandinavien vad gäller barnafödande, den har sjunkit o mödrarna blir äldre, beror på karriär/arbete.
Samtidigt, om de hade enkätfrågor, fanns alternativet -hade inte lust tidigare med? Eller -fritid/nöjen.
Vet inte hur många gånger jag fyllt i nästan rätt i enkäter för att helt rätt svar inte finns och man inte kan hoppa över frågan... Jag skulle definitivt fyllt i karriär/arbete i en sådan enkät om alternativen var tex avsaknad av partner eller hälsa trots att sanningen är hobby/fritid eller hade inte lust att släpa på en unge innan.

Enkäter tenderar vara ganska fördomsfulla i sina frågor ibland. Om ens egna fördomar följer enkätmakarens märker man det inte men att tex fylla i en politisk enkät som är byggd efter högervänster skala när man själv är politiskt intresserad efter politiska kompassen i en dimension till eller är socialliberal blir alltid helt knasigt. (jag är för X därför att Y. NEJ jag är för X därför att Z tack.)

Sedan när det gäller just karriär/arbete torde 8 månaders föräldraledighet och få barn med ganska långt mellanrum vara effektivare än att vänta tills man är 36 och ta 15 månader, arbeta ett halvår och så på't igen, och igen. (tex när det var modernt med tre barn).
 
Senast ändrad:
Samtidigt, om de hade enkätfrågor, fanns alternativet -hade inte lust tidigare med? Eller -fritid/nöjen.
Vet inte hur många gånger jag fyllt i nästan rätt i enkäter för att helt rätt svar inte finns och man inte kan hoppa över frågan... Jag skulle definitivt fyllt i karriär/arbete i en sådan enkät om alternativen var tex avsaknad av partner eller hälsa trots att sanningen är hobby/fritid eller hade inte lust att släpa på en unge innan.

Enkäter tenderar vara ganska fördomsfulla i sina frågor ibland. Om ens egna fördomar följer enkätmakarens märker man det inte men att tex fylla i en politisk enkät som är byggd efter högervänster skala när man själv är politiskt intresserad efter politiska kompassen i en dimension till eller är socialliberal blir alltid helt knasigt. (jag är för X därför att Y. NEJ jag är för X därför att Z tack.)

Sedan när det gäller just karriär/arbete torde 8 månaders föräldraledighet och få barn med ganska långt mellanrum vara effektivare än att vänta tills man är 36 och ta 15 månader, arbeta ett halvår och så på't igen, och igen. (tex när det var modernt med tre barn).
Det framgick inte hur statistiken insamlats eller vem som gjort det, jag hörde om det på TV4.
 
Det framgick inte hur statistiken insamlats eller vem som gjort det, jag hörde om det på TV4.
Jo exakt, så man vet ju inte vilka alternativen var att svara på. Därför behöver det inte vara så att det är just jobb/karriär som är orsaken trots att undersökningen påstår det.

Om jobb/karriär hade varit en viktig faktor skulle väl dessutom rimligen tiden en kvinna är borta från jobbet rasat under senare år nu när pappan också har chansen.
 
Efter den här diskussionen började jag fundera på det här med barn och karriär. Avvaktar kvinnor verkligen barn för att de vill göra karriär i Sverige? Jag hör ofta att det pratas om det men för mig är det helt främmande. Min uppfattning är att det är andra saker som gör att kvinnor skaffar barn "sent". Här i storstan är kulturen så, det är inte så många av ens kompisar som har skaffat barn innan 30. Många bryter upp sina relationer med "high school sweethearts" och träffar både en och två partners till innan de landar i en relation med någon som de vill ha familj med. Många vill studera, resa mycket och uppleva en hel del annat innan familjelivet drar igång. Men att prata om att "göra karriär" är för det första helt främmande i min värld, de flesta är drivna och vill med åren avancera inom sitt område men det gör man ju oftast naturligt om man är duktig på jobbet och hankar på. Sedan är ju arbetsplatser ofta så moderna idag att få barn och vara mamma inte är ett hinder för att en ska få fortsätta möjligheten att avancera. Både vår VD och affärsområdeschef är kvinnor strax över 40 med 2 barn hemma, en utav dem är dessutom med barn igen nu. Men visst, det kanske är betydligt enklare som anställd än som egenföretagare.

Hur ser det ut för er? Vet ni någon som avvaktat familjelivet med karriären som anledning?

Det du beskriver skulle jag absolut sammanfatta som "göra karriär", i alla fall i Sverige. Särskilt i jämförelse med någon som börjar arbeta direkt efter gymnasiet (eller ännu tidigare) och inte studerar vidare efter några år. En "karriär" tycker jag handlar om precis de saker du nämner - innan man skaffar barn vill man först gå ut gymnasiet, sedan resa jorden runt (att vara berest är inte bara en hobbyaktivitet utan kan även vara en fjäder i hatten i CV:t), sedan komma på vad man vill plugga (och medan man gör det kanske man jobbar med något okvalificerat eller pluggar strökursen), sedan påbörjar man en i många fall femårig utbildning (vilket krävs för en Master-examen, som i sin tur krävs för många högkvalificerade yrken), därefter vill man hitta ett jobb som matchar ens kompetens och slutligen vill man kanske ha jobbat sig lite uppåt i organisationen innan man känner att det är läge för barn. Till det kommer då att man vill ha hittat rätt partner och rätt boende. Vid det läget när alla dessa punkter har en check i marginalen så är många kvinnor en bra bit över 30.
 
Det du beskriver skulle jag absolut sammanfatta som "göra karriär", i alla fall i Sverige. Särskilt i jämförelse med någon som börjar arbeta direkt efter gymnasiet (eller ännu tidigare) och inte studerar vidare efter några år. En "karriär" tycker jag handlar om precis de saker du nämner - innan man skaffar barn vill man först gå ut gymnasiet, sedan resa jorden runt (att vara berest är inte bara en hobbyaktivitet utan kan även vara en fjäder i hatten i CV:t), sedan komma på vad man vill plugga (och medan man gör det kanske man jobbar med något okvalificerat eller pluggar strökursen), sedan påbörjar man en i många fall femårig utbildning (vilket krävs för en Master-examen, som i sin tur krävs för många högkvalificerade yrken), därefter vill man hitta ett jobb som matchar ens kompetens och slutligen vill man kanske ha jobbat sig lite uppåt i organisationen innan man känner att det är läge för barn. Till det kommer då att man vill ha hittat rätt partner och rätt boende. Vid det läget när alla dessa punkter har en check i marginalen så är många kvinnor en bra bit över 30.

Då definierar vi begreppet olika bara. Jag tänker att folk ofta gör precis som du beskriver, men jag skulle nog mer kalla det att "vilja göra annat" i kombination med att "skaffa sig ett bra jobb och stabilitet". När man pratar om att vilja göra karriär innan man skaffar barn så tänker jag: 1. Att göra karriär innebär att du är en mycket jobbfokuserad person som arbetar hårt för att komma till toppen inom ditt område, och 2. Att väntandet med att skaffa barn beror på just det, och ingenting annat.

Att kvinnor gör karriär och sedan skaffar barn tänker jag inte är samma sak som att välja att skaffa barn senare just på grund av karriären. Oftast är det ju, som du säger, en rad olika faktorer som spelar in till varför många väntar till efter 30. Jag är själv en sådan som studerat 5 år, rest mycket (även om att dricka kokosnötter på Bali har varit fullt ut hobby och jag tror inte det gynnar mitt arbetsliv :D), skaffat mig ett bra jobb och arbetat mig fram till en bra position i bolaget. Som så många andra av mina kvinnliga vänner 30+. Men hade jag velat skaffa barn tidigare så hade jag gjort det utan en tanke på hur det påverkat mitt arbetsliv, och det tror jag mina barnlösa vänner hade också. Vi har helt enkelt haft annat för oss och dessutom ofta ingen partner. Att vårt arbetsliv har gått bra är nog mest för att vi har studerat saker vi funnit intressanta, därmed blivit duktiga på det och hankat på ett antal år i arbetslivet. Inte på grund av att det varit en aktiv satsning, och det är definitivt inte därför vi inte skaffat barn ännu, och det är väl lite där i skillnaden ligger för mig.
 
Då definierar vi begreppet olika bara. Jag tänker att folk ofta gör precis som du beskriver, men jag skulle nog mer kalla det att "vilja göra annat" i kombination med att "skaffa sig ett bra jobb och stabilitet". När man pratar om att vilja göra karriär innan man skaffar barn så tänker jag: 1. Att göra karriär innebär att du är en mycket jobbfokuserad person som arbetar hårt för att komma till toppen inom ditt område, och 2. Att väntandet med att skaffa barn beror på just det, och ingenting annat.

Att kvinnor gör karriär och sedan skaffar barn tänker jag inte är samma sak som att välja att skaffa barn senare just på grund av karriären. Oftast är det ju, som du säger, en rad olika faktorer som spelar in till varför många väntar till efter 30. Jag är själv en sådan som studerat 5 år, rest mycket (även om att dricka kokosnötter på Bali har varit fullt ut hobby och jag tror inte det gynnar mitt arbetsliv :D), skaffat mig ett bra jobb och arbetat mig fram till en bra position i bolaget. Som så många andra av mina kvinnliga vänner 30+. Men hade jag velat skaffa barn tidigare så hade jag gjort det utan en tanke på hur det påverkat mitt arbetsliv, och det tror jag mina barnlösa vänner hade också. Vi har helt enkelt haft annat för oss och dessutom ofta ingen partner. Att vårt arbetsliv har gått bra är nog mest för att vi har studerat saker vi funnit intressanta, därmed blivit duktiga på det och hankat på ett antal år i arbetslivet. Inte på grund av att det varit en aktiv satsning, och det är definitivt inte därför vi inte skaffat barn ännu, och det är väl lite där i skillnaden ligger för mig.

Bland välutbildade Stockholmskvinnor 30+ kanske det inte uppfattas som att "göra karriär" att plugga 5 år och sedan avancera till en bra/bättre position i organisationen. Men det är en sjujäkla karriär jämfört med att börja jobba på ICA eller i hemtjänsten direkt efter gymnasiet, få ditt första barn vid 21, nästa vid 23 och trean vid 25 (som någon sa tidigare i tråden: att vara trebarnsmamma vid 25 är inte alls orimligt för en kvinna som valt att inte plugga och stannat kvar i en glesbygdskommun). Snittåldern för förstagångsföderskor skiljer sig mer än sex år mellan den kommun som har yngst förstagångsmammor (Filipstad, drygt 25 år) och äldst förstagångsmammor (Lidingö, nästan 31 år). När man på samhällsnivå pratar om att kvinnor skaffar barn senare p.g.a. karriär är det snarare det man menar, än att kvinnor som grupp blivit så makt- och prestigegalna att de offrar familjeliv för toppositioner inom näringslivet eller politiken (den gruppen kvinnor är nog rätt få, särskilt i ljuset av hur maktsfären fortfarande domineras av män).

Vissa resor kanske är mer CV-mässiga än andra, i alla fall detaljerna kring dem ;) Men faktum kvarstår att långa och/eller exotiska resor är en ganska typisk grej att skylta med för att visa att man är världsvan, vilket i sin tur är en positiv egenskap i många högstatusyrken.
 
@Voeux jag förstår dock din invändning, att du personligen inte känner att du skjutit upp barn p.g.a. att du prioriterat din karriär. Familjebildning är ju givetvis ur ett perspektiv ett väldigt personligt beslut, men ur ett annat lite bredare samhällsperspektiv så tillhör du ändå den typiska gruppen med hög utbildning, kanske ett mer välbetalt yrke än snittet för kvinnor i samma ålder, och ett liv som gör att du valt att vänta (obs jag tillhör också den gruppen, jag försöker inte peka finger eller nåt sånt!). Och det är den trenden som givit den ökande snittåldern för förstföderskor.
 
@flyingchange jag säger inte att det inte skiljer sig åt markant. Men som jag skrev, det är inte karriären i sig jag syftar till. Den må finnas eller inte finnas. Det jag menar är att är att jag upplever det som relativt ovanligt att kvinnor skjuter upp familjeliv just på grund av karriären utan att en drös andra skäl också spelar in. Det är bara det jag menar. Då blir det för mig märkligt att prata om att kvinnor skaffar barn senare för att de vill göra karriär. Kvinnor skaffar väl generellt sett barn senare av väldigt många olika anledningar idag, och då förstår jag inte varför man lyfter just karriären som ett skäl. Det är väl en, av många, pusselbitar. Den allra vanligaste anledningen upplever jag är att många träffar sin livspartner strax innan eller efter 30, och det är väl en betydligt vanligare anledning att inget barnafödande har skett tidigare än så. Än att jobbet skulle ha en så avgörande roll.
 
@Voeux jag förstår dock din invändning, att du personligen inte känner att du skjutit upp barn p.g.a. att du prioriterat din karriär. Familjebildning är ju givetvis ur ett perspektiv ett väldigt personligt beslut, men ur ett annat lite bredare samhällsperspektiv så tillhör du ändå den typiska gruppen med hög utbildning, kanske ett mer välbetalt yrke än snittet för kvinnor i samma ålder, och ett liv som gör att du valt att vänta (obs jag tillhör också den gruppen, jag försöker inte peka finger eller nåt sånt!). Och det är den trenden som givit den ökande snittåldern för förstföderskor.

Min invändning är inte hur jag personligen valt att göra. Det är att man säger att kvinnor skaffar barn sent på grund av karriär och inte exempelvis att kvinnor skaffar barn sent för att de träffar sin livspartner senare. Eller för att de helt enkelt prioriterar många olika andra saker fram till 30. Pratar man enbart om karriär så låter det som att det är skälet, och det tror jag kanske inte att det är för de flesta. Mina egna skäl är egentligen irrelevanta i sammanhanget.
 
@flyingchange jag säger inte att det inte skiljer sig åt markant. Men som jag skrev, det är inte karriären i sig jag syftar till. Den må finnas eller inte finnas. Det jag menar är att är att jag upplever det som relativt ovanligt att kvinnor skjuter upp familjeliv just på grund av karriären utan att en drös andra skäl också spelar in. Det är bara det jag menar. Då blir det för mig märkligt att prata om att kvinnor skaffar barn senare för att de vill göra karriär. Kvinnor skaffar väl generellt sett barn senare av väldigt många olika anledningar idag, och då förstår jag inte varför man lyfter just karriären som ett skäl. Det är väl en, av många, pusselbitar. Den allra vanligaste anledningen upplever jag är att många träffar sin livspartner strax innan eller efter 30, och det är väl en betydligt vanligare anledning att inget barnafödande har skett tidigare än så. Än att jobbet skulle ha en så avgörande roll.

Om man efter gymnasiet väljer att flytta ifrån sin hemort för att plugga, så är nog sannolikheten att det tar slut med ens highschool sweetheart betydligt högre än om man stannar kvar, börjar jobba och flyttar ihop med honom. Då ligger barnalstrande också mycket närmare till hands än om man lever studentliv i Lund eller partyliv på Bali :) Så att man hittar sin livspartner sent skulle jag också säga ofta är en funktion av just utbildning (och utbildning syftar ju för de allra allra flesta till att få ett jobb man vill ha, dvs "karriär").
 
Om man efter gymnasiet väljer att flytta ifrån sin hemort för att plugga, så är nog sannolikheten att det tar slut med ens highschool sweetheart betydligt högre än om man stannar kvar, börjar jobba och flyttar ihop med honom. Då ligger barnalstrande också mycket närmare till hands än om man lever studentliv i Lund eller partyliv på Bali :) Så att man hittar sin livspartner sent skulle jag också säga ofta är en funktion av just utbildning (och utbildning syftar ju för de allra allra flesta till att få ett jobb man vill ha, dvs "karriär").

Så vi som bott i samma stad hela livet borde ha haft kvar samma partner? :D
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ni som skaffat barn säg runt 40, och alltså var 50 när barnet var 10 år. Hur tycker ni det var att skaffa barn lite senare? Tycker ni...
2
Svar
25
· Visningar
3 901
Övr. Barn Jag har en äldre vän som sagt rakt ut att jag inte ska ha några barn med motiveringen att jag alltid är trött. (Vilket inte ens...
Svar
6
· Visningar
1 042
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
23
· Visningar
2 260
Övr. Barn Jag och barnen ska resa. Jag kollar på vilka dokument som behövs. Vissa länder kräver ju medgivande från den andra vårdnadshavaren. Vi...
Svar
14
· Visningar
1 299
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp