Att utvecklas som ryttare

[sorbifolia]

@Magiana om du känner att du verkligen vill tävla så lär ridskolan vara bästa kortet för att få möjligheten till det hyfsat snart. Om du kollar upp den nu så borde det vara bra chans att börja en kurs i januari?

Säg att du t.ex. rider en dag i veckan på ridskolan och två eller kanske även tre dager i veckan på någon av dina möjliga medryttarhästar, då har du rätt bra förutsättningar att utveckla din ridning.

 

[Sassy]

Alla ridskolor jag har ridit på har haft lektionshästar som är konkurrenskraftiga till åtminstone LA och med möjlighet att tävla för den som är intresserad. LC-LA har dessutom funnits på klubbtävlingsnivå flera gånger per termin, så det har inte bara varit "de bästa" eleverna som fått möjlighet att starta. Flera av de hästar som oftast placerar sig och inte sällan vinner i LB-LA går också nybörjarlektioner och ser ut som vanliga, tråkiga sågbockar då.

Jag hade inte varit ombörjare i många månader innan jag kunde harva runt en LC på 63-65%. Hästen kan ju, och just den jag red i början krävde inte några otroliga ryttarförmågor för att vara schysst och stadig i en så lätt klass som LC som ju mest bygger på noggrannhet i den mest basic grundridningen.

Ridskolorna i fråga har varit varierande små-medelstora klubbar, i småstad och storstad, utan direkt tävlingsprofil.

 

[Magiana]

Alla ridskolor jag har ridit på har haft lektionshästar som är konkurrenskraftiga till åtminstone LA och med möjlighet att tävla för den som är intresserad. LC-LA har dessutom funnits på klubbtävlingsnivå flera gånger per termin, så det har inte bara varit "de bästa" eleverna som fått möjlighet att starta. Flera av de hästar som oftast placerar sig och inte sällan vinner i LB-LA går också nybörjarlektioner och ser ut som vanliga, tråkiga sågbockar då.

Jag hade inte varit ombörjare i många månader innan jag kunde harva runt en LC på 63-65%. Hästen kan ju, och just den jag red i början krävde inte några otroliga ryttarförmågor för att vara schysst och stadig i en så lätt klass som LC som ju mest bygger på noggrannhet i den mest basic grundridningen.

Ridskolorna i fråga har varit varierande små-medelstora klubbar, i småstad och storstad, utan direkt tävlingsprofil.

Ja, det var ju när jag gick på ridskola som jag hade möjlighet att tävla. Det blev några CR på 70 cm och några starter på 80 cm men jag lyckades aldrig komma runt felfritt. Sen har jag ridit något enklare dressyrprogram och LC några gånger. Det har varit med rätt usla resultat rent generellt. En gång red jag en ponny som var svårgalopperad och jag fick inte till en enda galoppfattning. Resultat 37,9%. En annan gång red jag stallets bästa häst och fick 61,2%. Jag förtjänade inte det. Ritten finns filmad och jag tycker det var pinsamt dåligt. Jag ser ut som ett praktmiffo.

 

[bettysmatte]

När jag inte kommer till start känner jag mig bara obildbar och dålig.

Du kanske borde fundera lite på om detta är något som hänger ihop med ditt generella tänk att du måste prestera för att vara värd något? Det ska ju vara ROLIGT att tävla - men vette sjutton om du har skrivit någonstans att det är därför du vill göra det ??

 

[Magiana]

Du kanske borde fundera lite på om detta är något som hänger ihop med ditt generella tänk att du måste prestera för att vara värd något? Det ska ju vara ROLIGT att tävla - men vette sjutton om du har skrivit någonstans att det är därför du vill göra det ??

Ja, jag vill prestera. Annat är inte värt något. Jag vet faktiskt inte hur det känns när något är genuint roligt. När något är "bra" så betyder det bara att det inte är dåligt.

Just nu kan jag inte ens prestera på jobbet och känner mig usel och inte värd min lön.

 

[Grazing]

Ja, jag vill prestera. Annat är inte värt något. Jag vet faktiskt inte hur det känns när något är genuint roligt. När något är "bra" så betyder det bara att det inte är dåligt.

Just nu kan jag inte ens prestera på jobbet och känner mig usel och inte värd min lön.

Min erfarenhet i hästvärlden är att om man slutar se det roliga i själva ridningen och samarbetet med hästen och inte kan se värdet i sin egen prestation utefter möjligheterna man har så kommer man aldrig känna någon lycka i ridningen.

Ridning ska i första hand vara kul, har man press och stress och att resultatet går före känsla så känner hästen det också och det blir spänt och tråkigt. Man får inte glömma att hästen ofta speglar ryttaren.

Absolut att det är bra att tävla för att kunna avgöra ungefär vart man ligger, om man gör framsteg osv men glöm inte bort det som faktiskt är viktigast och det är att känna glädje ihop med hästen oavsett resultatet.

 

[Zetronis]

Vad kommer vara den magiska skillnaden mellan hur du känner nu och hur det skulle kännas att stå där med sin rosett efter avklarad tävling? Blir det roligt först efter tävlandet?

 

[Magiana]

Vad kommer vara den magiska skillnaden mellan hur du känner nu och hur det skulle kännas att stå där med sin rosett efter avklarad tävling? Blir det roligt först efter tävlandet?

Det skulle kännas bra att klara något i alla fall.

 

[Zetronis]

Tja, det kanske är dags att lägga ribban på marken tills du känner dig mer postiv till att det verkligen ska gå vägen? Ge dig själv en klapp på axeln och börja smått?

 

[zarmino]

Det skulle kännas bra att klara något i alla fall.

Men behöver prestationen verkligen vara tävling? Att tävla är inte så bara, det kan ta rätt många gånger innan en känner sig bekväm med situationen och verkligen kan börja rida så bra som en kan. Skulle det inte vara en idé att sätta upp mindre delmål först som du kan klara?

 

[Magiana]

Tja, det kanske är dags att lägga ribban på marken tills du känner dig mer postiv till att det verkligen ska gå vägen? Ge dig själv en klapp på axeln och börja smått?

Jag har hållit på och börjat smått i 7 år. Jag säger att det har gått bra när jag inte har ramlat av. Jag säger att det var bra när jag sätter en klockren galoppfattning. Jag säger att det var bra när hittade en ärlig form på hästen. Och det var bra den gången när jag hittade en okej trav på seniorhästen och kände att vi nog snart kunde börja trava på riktigt (fast det blev aldrig så, för jag hittade inte tillbaka). Men jag är liksom inte nöjd med småsmulor som kommer med glesa mellanrum.

Och idag var det bra att jag inte blev sparkad i huvudet av islandshästen för han reste sig rejält idag och sparkade ut med ett framben mot mig. Hjälm med visir kanske vore något att ha? Men sen följde han mig fint i tempoväxlingar i skritten och stannade när jag stannade utan att jag egentligen gjorde något annat än visade tempot/halten med min egen kropp.

Men behöver prestationen verkligen vara tävling? Att tävla är inte så bara, det kan ta rätt många gånger innan en känner sig bekväm med situationen och verkligen kan börja rida så bra som en kan. Skulle det inte vara en idé att sätta upp mindre delmål först som du kan klara?

Vilka delmål skulle det vara?

 

[zarmino]

Jag har hållit på och börjat smått i 7 år. Jag säger att det har gått bra när jag inte har ramlat av. Jag säger att det var bra när jag sätter en klockren galoppfattning. Jag säger att det var bra när hittade en ärlig form på hästen. Och det var bra den gången när jag hittade en okej trav på seniorhästen och kände att vi nog snart kunde börja trava på riktigt (fast det blev aldrig så, för jag hittade inte tillbaka). Men jag är liksom inte nöjd med småsmulor som kommer med glesa mellanrum.

Och idag var det bra att jag inte blev sparkad i huvudet av islandshästen för han reste sig rejält idag och sparkade ut med ett framben mot mig. Hjälm med visir kanske vore något att ha? Men sen följde han mig fint i tempoväxlingar i skritten och stannade när jag stannade utan att jag egentligen gjorde något annat än visade tempot/halten med min egen kropp.


Vilka delmål skulle det vara?

Det skulle kunna vara delmål gällande din sits? När du börjar skritta uppsuttet på islänningen är det ett bra tillfälle att fokusera på utvalda delar av din kropp. Jag lärde mig att känna hur bäckenet vinklas när jag skrittade igång en häst i två månader, det har jag stor hjälp av idag. Även om du inte rider för tränare så kan du göra en hel del själv, speciellt om du kommer ihåg saker som hjälpt dig tidigare.

 

[stjarnhimmel]

Vilka delmål skulle det vara?

Att tex ta kontakt med ridskolan och fråga vilka möjligheter som finns.
Har du tagit kontakt med dem?

 

[Magiana]

Det skulle kunna vara delmål gällande din sits? När du börjar skritta uppsuttet på islänningen är det ett bra tillfälle att fokusera på utvalda delar av din kropp. Jag lärde mig att känna hur bäckenet vinklas när jag skrittade igång en häst i två månader, det har jag stor hjälp av idag. Även om du inte rider för tränare så kan du göra en hel del själv, speciellt om du kommer ihåg saker som hjälpt dig tidigare.

Jag har svårt att sätta konkreta mål gällande sånt. Att göra något "bättre" är liksom så luddigt. Jag tänker på min sits och hur jag använder min kropp, varje gång jag sitter till häst.

Att tex ta kontakt med ridskolan och fråga vilka möjligheter som finns.
Har du tagit kontakt med dem?

Jag gjorde det för en halvtimme sen. Enligt deras hemsida kan man prova på tre gånger, så man måste inte bestämma sig direkt för att börja i en grupp regelbundet. Drop-in-ridning finns också.

Jag har ju tvekat om det är rätt läge att boka ridlektioner just nu då jag är sjukskriven och inte har så stor inkomst, men idag fick jag in min sjukanmälan till FK. Det är bara över en månad sedan jag skulle gjort det, men jag har inte orkat. Men jag vet ännu inte om det blir godkänt eller om jag får nalla av besparingarna.

 

[stjarnhimmel]

Jag har svårt att sätta konkreta mål gällande sånt. Att göra något "bättre" är liksom så luddigt. Jag tänker på min sits och hur jag använder min kropp, varje gång jag sitter till häst.



Jag gjorde det för en halvtimme sen. Enligt deras hemsida kan man prova på tre gånger, så man måste inte bestämma sig direkt för att börja i en grupp regelbundet. Drop-in-ridning finns också.

Bra!
Ett första delmål kan vara att prova att rida på ridskolan samt att prata med ridlärarna där vilka möjligheter som finns.

 

[Zetronis]

Vad tror du om att boka in dig på någon helgkurs som mål istället för tävling? Det kan ju få en att känna att man ”klarat av” och fått lite mer kött på benen ridningsmässigt, plus att man träffar annat hästfolk att uppleva kursen tillsammans med.
Det skulle ju kunna vara ett bra sätt att få komma ut lite mer i hästsammanhang, utmana sig själv utan att behöva stirra sig blind på procent (som i tävlingsresultat)
Samtidigt tror jag att det kan bli ett glatt minne på ett sätt som ett gäng tävlingar med icke önskvärda resultat aldrig kan bli.
För jag får känslan att du fått för dig att man måste ha resultat och rosetter för att hävda sin rätt som ”riktig” ryttare. Något slags bevis på att man kan? När det i själva verket tycker jag, är att uppleva saker och situationer tillsammans med en fyrfota vän. Däri ligger min lycka. Sen kan jag ha en dålig dag oftare än jag vill men det förtar ju inte upplevelsen.

Eller, byt gren helt! Tillåt dig att vara nybörjare på riktigt. Engelsk ridning är kanske inte alls för dig? Du kanske är bättre lämpad för westernridning tillexempel?!

 

[Magiana]

Vad tror du om att boka in dig på någon helgkurs som mål istället för tävling? Det kan ju få en att känna att man ”klarat av” och fått lite mer kött på benen ridningsmässigt, plus att man träffar annat hästfolk att uppleva kursen tillsammans med.
Det skulle ju kunna vara ett bra sätt att få komma ut lite mer i hästsammanhang, utmana sig själv utan att behöva stirra sig blind på procent (som i tävlingsresultat)
Samtidigt tror jag att det kan bli ett glatt minne på ett sätt som ett gäng tävlingar med icke önskvärda resultat aldrig kan bli.
För jag får känslan att du fått för dig att man måste ha resultat och rosetter för att hävda sin rätt som ”riktig” ryttare. Något slags bevis på att man kan? När det i själva verket tycker jag, är att uppleva saker och situationer tillsammans med en fyrfota vän. Däri ligger min lycka. Sen kan jag ha en dålig dag oftare än jag vill men det förtar ju inte upplevelsen.

Eller, byt gren helt! Tillåt dig att vara nybörjare på riktigt. Engelsk ridning är kanske inte alls för dig? Du kanske är bättre lämpad för westernridning tillexempel?!

Jag gick på helgkurser förut innan jag blev sjuk, men det är ju inte alls samma sak som att tävla. På lektioner blir jag ofta rätt frustrerad. Jag tror det beror på att jag i princip alltid har en ny häst jag inte känner och som jag inte kan knapparna på. Sist hade jag en tråkig häst som jag inte klickade med. Lotta (instruktören) tyckte vi passade ihop. Ja, men hästen var tråkig. Jag vill rida hästar med mer 'go' och attityd.

Jag slutade med helgkurserna då jag blev sjuk och de låg ändå alltför långt bort plus att jag då inte hade tid med något hemma under hela helgen.

Jag vill inte rida western. Där finns möjligen kunskaper jag kan ha nytta av i den engelska ridningen, men jag tänker inte konvertera till westernryttare. Helst vill jag faktiskt hoppa. Jag gillar fart och fläkt och känslan när allt stämmer och man flyger med hästen.

Ja, jag vill ha resultat. Konkreta resultat.

 

[Zetronis]

Men varför rider du? Om du är mer frustrerad än glad för de stunder till häst så kanske du ska byta sport?

 

[Magiana]

Men varför rider du? Om du är mer frustrerad än glad för de stunder till häst så kanske du ska byta sport?

Det finns inget annat jag är lika intresserad av. Och det går ju inte dåligt hela tiden. Det är bara lite glest mellan gångerna som det går bra. Men under tiden jag rider så glömmer jag åtminstone bort hur miserabelt mitt liv är för en stund. Och så råkar jag gilla hästar.

 

[bettysmatte]

Helst vill jag faktiskt hoppa. Jag gillar fart och fläkt och känslan när allt stämmer och man flyger med hästen.

Ja, jag vill ha resultat. Konkreta resultat.

Men kan du inte helt enkelt börja träna i en hoppgrupp (eller vad de kallas?) då? De konkreta resultaten får du väl när du hoppar högre hinder/mer komplicerade kombinationer/trixigare banor, osv osv osv??? Eller - varför inte - när du får beröm av din tränare?