Övr. allmänt Att vara pank

Jag är en av de som inte klarar lång pendling, pga psykiska besvär. Så jag är begränsad till var mitt arbete är, det var skönt att läsa det här inlägget! :love:
Jag har också (av hälsoskäl) svårt med ork. Att jag kan ha maximal flexibilitet i jobbet och bo i ett lugnt område med rimlig resväg till jobbet gör att jag kan jobba heltid med det staten har bekostat 5 år av högskoleutbildning för, istället för att leta ett deltidsjobb jag "klarar" men förmodligen inte hade trivts på. Definitivt privilegierat, men det gynnar både mig och samhället i stort.
 
Men nu är det löst med undersökningen så hon behöver inte tänka mera på hur hon ska få pengar till det :)
Och så får vi hoppas på snabb handläggning hos kfm
Men tror inte de hinner denna månad
Men då kan jag prata med tandis om en ev faktura tills det är löst.
Eller delbetalning tills jag vet vad kfm säger.
Om nu tandläkaren anser att tänderna bör ut rätt omgående
 
Fast alltså. Många som har lång pendling har liksom inte nåt privilegium eller extra magisk ork eller nåt. De bara gör det för att de måste, för att försörja sig.
Det där är precis lika orimligt att säga som att jag skulle påstå att "det är bara att kavla upp ärmarna och göra" om en högre utbildning (som ju hade gett de flesta ett bättre utgångsläge...). Att inte förstå privilegiet i att vara någorlunda frisk och utan funktionshinder är precis lika blint.
 
Jag har också (av hälsoskäl) svårt med ork. Att jag kan ha maximal flexibilitet i jobbet och bo i ett lugnt område med rimlig resväg till jobbet gör att jag kan jobba heltid med det staten har bekostat 5 år av högskoleutbildning för, istället för att leta ett deltidsjobb jag "klarar" men förmodligen inte hade trivts på. Definitivt privilegierat, men det gynnar både mig och samhället i stort.
Jag i min tur får lätt ångest/panikångest av att åka långt pga magbesvär, jag äter medicin mot ångesten men det är hemskt skönt att inte behöva fundera på det. Annars kanske jag hade kraschat och då slutat jobba helt igen. Men det vet man inte förrän jag provat, men personligen tycker jag att det inte är värt risken just nu. Men det är något som är mitt problem/val så att säga, så det är upp till mig för att hitta bostad nära om jag behöver det. Jag hade tur (och previlegierat som du säger) som hittade mitt nuvarande jobb som ligger på bekvämt avstånd även de sämre dagarna :up:
Oj, nu blev det OT - ber om ursäkt :o
 
Usch, jag kan bli irriterad på folk som berömmer sig för sin goda ekonomi när det är föräldrarna som betalar lånen åt dem. När jag bodde i BR hade jag kunnat ha kanonekonomi om jag bara behövt betala månadsavgiften.
Har aldrig stött på någon som har föräldrar som betalar lånen.
 
Det där är precis lika orimligt att säga som att jag skulle påstå att "det är bara att kavla upp ärmarna och göra" om en högre utbildning (som ju hade gett de flesta ett bättre utgångsläge...). Att inte förstå privilegiet i att vara någorlunda frisk och utan funktionshinder är precis lika blint.
Och du vet vad jag har för förutsättningar? Du vet att jag är 'någotlunda frisk och 'utan funktionshinder'?
 
Det där är precis lika orimligt att säga som att jag skulle påstå att "det är bara att kavla upp ärmarna och göra" om en högre utbildning (som ju hade gett de flesta ett bättre utgångsläge...). Att inte förstå privilegiet i att vara någorlunda frisk och utan funktionshinder är precis lika blint.
Känner igen mig där också .. :o:o Jag bara fixade inte universitetet :crazy: Mitt självförtroende sjönk i botten och jag tänkte många gånger att jag var "dum" som inte kunde läsa all litteratur i samma takt som de andra. Jag försökte tro mig, men min hjärna kunde inte koncentrera sig så länge och allt jag läste flög ut ur hjärnan. Jag önskar att jag kunde utbilda mig och få möjligheten till ett bättre betalt jobb, men den upplevelsen skrämde mig från allt läsande. Jag var en riktig läsare innan men nu har jag lite svårt för fysiska böcker :o:cautious:

Jag OTar för mycket men allt du skriver känns så träffande att jag inte kan låta bli att skriva! :rofl: Är du i mitt huvud? :cautious:
 
Det där är precis lika orimligt att säga som att jag skulle påstå att "det är bara att kavla upp ärmarna och göra" om en högre utbildning (som ju hade gett de flesta ett bättre utgångsläge...). Att inte förstå privilegiet i att vara någorlunda frisk och utan funktionshinder är precis lika blint.
Eh, jag vet personer med funktionshinder som pendlat? Jag har själv lidit av ohälsa och pendlat?

För övrigt är det enda jag säger att man ska vara försiktig att prata om att folk som pendlar långt är privilegierade eftersom det kan vara fattigdom som gör att de måste pendla. Och då spelar det inte någon roll att du eller nån annan anser dem vara priviligerade för att de inte har just ett funktionshinder.
 
Eh, jag vet personer med funktionshinder som pendlat? Jag har själv lidit av ohälsa och pendlat?

För övrigt är det enda jag säger att man ska vara försiktig att prata om att folk som pendlar långt är privilegierade eftersom det kan vara fattigdom som gör att de måste pendla. Och då spelar det inte någon roll att du eller nån annan anser dem vara priviligerade för att de inte har just ett funktionshinder.
Det kan hända att jag missade något men jag tyckte att @Sassy skrev att hon var privilegierad som fick bo nära sitt arbete, men inget om att de som pendlade var privilegierade? Bara att det fanns de som inte fixade pendling lika bra och som har turen/privilegiet att bo närmare jobbet.
 
Det kan hända att jag missade något men jag tyckte att @Sassy skrev att hon var privilegierad som fick bo nära sitt arbete, men inget om att de som pendlade var privilegierade? Bara att det fanns de som inte fixade pendling lika bra och som har turen/privilegiet att bo närmare jobbet.
Förlåt, jag är förkyld och trög i huvudet så jag kan absolut ha missförstått!
 
Eller inse att ekonomin inte räcker för att bo i Sveriges mest attraktiva områden?
Fast det blir inte hållbart för det. Dyrt även i förorter en bit från Stockholm tex. Ok att inte alla kan bo i innerstan men städer borde inte bara vara för högavlönade. Dels elitistiskt, dels behöver även sådana okvalificerade tjänster som att handla mat, kläder och kaffe tex.
 
Det kan hända att jag missade något men jag tyckte att @Sassy skrev att hon var privilegierad som fick bo nära sitt arbete, men inget om att de som pendlade var privilegierade? Bara att det fanns de som inte fixade pendling lika bra och som har turen/privilegiet att bo närmare jobbet.
Nej, inte bara så. Det var ett fult tjyvnyp på mig.
Du tycker att förmånen att få hjälp att ordna en bra bostad är så provocerande att du måste kommentera det flera gånger, men ser inte att orken att klara både jobb och lång pendling som ett privilegium som inte alla har?
 
Det kan hända att jag missade något men jag tyckte att @Sassy skrev att hon var privilegierad som fick bo nära sitt arbete, men inget om att de som pendlade var privilegierade? Bara att det fanns de som inte fixade pendling lika bra och som har turen/privilegiet att bo närmare jobbet.
Ungefär så!

@niphredil, vad jag menar är att det är oerhört fult att skamma folk med "det är bara att...", eftersom vi inte har en aning om andras förutsättningar och kapacitet.

"Det är bara att spara", säger den som kan ro runt det nödvändigaste på sin inkomst.
"Det är bara att flytta" säger den som har möjlighet att få bostad (alt pendla beroende på håll).
"Det är bara att byta jobb/utbilda sig" osv i all oändlighet.

Det är klart att det nästan alltid finns ett sätt att förbättra sin egen situation, åtminstone i längden, men det är väldigt förmätet att tro att det alltid är bekvämlighet eller ovilja som gör att den ena eller andra lösningen faktiskt inte är rimlig för personen det gäller.
 
Ingenting är ”Det är bara” eller ” du som har X-10000 kr på banken borde inte du vara lycklig, sälj pållen då, så har du råd, kamma dej och skaffa ett jobb.
Gör en budget, du vet väl att kaffe ute är dyrt... Jo, men...

Det är inte så enkelt helt enkelt.
Tycker det är strongt av er att kämpa varje dag!! Beundrar er som fortsätter, trots dåliga förutsättningar, dag ut och dag in!!!
 
Det är vad jag också har, från min ytterdörr till att min arbetstid börjar/slutar och hem igen blir det 4 timmar sammanlagt. Jag anser det vara fullständigt normalt och att mitt jobb och boende är värt den tiden.
Jag går från ytterdörren till bussen kl 07 och är på jobbet 08.30 och börjar då. Slutar 12.30 och är hemma kl 13.55. Det är för mig helt ok att ha det och känns inte jobbigt. Men å andra sidan trivs jag väldigt mycket med pendling och jag vilar ögon och hjärnan under resan. Jag har liksom alltid pendlat och alltid bott "off", just nu jobbar jag 6 mil från mitt hem och att ha nära till jobbet skulle nästan få mig att känan mig snuvad på viloperioden! :o:D
 
Jag tror att det här med var man väljer att bo mer handlar om vad man prioriterar än att man kanske har någon sjukdom eller funktionshinder. Det finns garanterat de som inte kan pendla av de skälen och därmed måste bo nära jobbet, men jag tror nog det är mer vanligt att man väljer billigare bostäder och lugnare byar/småstäder och pendling framför att bo i storstäder med alla dyra kostnader som det innebär. Eller väljer att bo i storstad för att ha nära till allt, liksom av bekvämlighets skäl.

Vi prioriterar olika helt enkelt. För mig skulle det vara otänkbart att bo i en storstad, jag föredrar pendlingen trots funktionshinder (och låg inkomst) och pendlade även tidigare när jag pluggade 8 timmar per dag.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Överlycklig hundägare

Radannonser

  • Underbart fuxsto stäljes.

Hästnyheter

Bukefalos

  • Krasch i Chrome
Upp