Avlivning - dilemma, råd?

[Kafferosta]

Hej!

På måndag kommer min älskade häst att somna in pga bl.a fång, som inte ger med sig. Kort och gott är han allvarligt sjuk. Jag har haft honom i snart fyra år, "räddade" honom från slakt och en tillvaro utan denna underbart snälla kille med sin stor personlighet och humor, känns overklig. Men en häst ska inte lida, så därför har jag tvingats fatta detta tunga beslut.

Jag kommer att använda mig av svensk lantbrukstjänst, de kommer att använda bultpistol och tar sedan med sig min älskade arabprins.

Jag har varit helt övertygad om att jag vill och bör vara med fram till slutet, dvs "bultningen". Efter det vill jag inte vara kvar och se avblodningen.

Idag erbjöd sig min underbare stallägare att vara med, och göra "mitt jobb" vid själva avlivningen. Indirekt sa han att det var onödigt för mig att uppleva den. Jag litar till 110 % på denna person och vet att han skulle se till att allt går lugnt och rätt till... men ändå... jag har en stark tanke om att man som bästa vänner bör följas åt ända till slutet, lite "i nöd och lust".

Hästen är lugn och trygg, dock har han svårt att röra sig nu och oavsett vilket, så följer jag honom bort till platsen där det hela kommer att ske. Kisen själv tror (hoppas) jag kommer vara mer intresserad av allt gottis han kommer att få, än av allt annat. Egentligen behöver jag nog honom mer, än vad han behöver mig..

Mitt dilemma är - hur ska jag göra, vara med eller inte?!

Nackdelen att vara med, som jag ser det är att jag framöver kommer att minnas denna tunga stund och se den framför mig, då jag tänker på min älskade häst. Vet dock av erfarenhet och tidigare brustet hjärta, att de ljusa minnena blir starkare efter hand..

Fördelarna är att jag får följa min skrutt och finnas där, fram till sista stund. Förhoppningsvis går allt bra (vad nu det innebär), och jag kan kanske finna en slags tröst i det. Jag kommer att känna att jag "ställde upp" för honom.

jag har aldrig varit med om avlivning (häst) tidigare, så jag vet inte vad jag kan eller ska förvänta mig. jag har läst trådar här på buke och försökt "förbereda" mig - men hur tusan gör man det, när det känns som att man ska gå sönder

Snälla råd mig, hur ska jag göra?

Mvh Therese

 

[miisen80]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Jag tycker att du ska göra precis som du själv känner när stunden kommer, se till så att stallägaren finns tillhands o gör det som känns bäst just då. Känn inte att du måste, det kommer att gå bra ändå.

Jag själv gick en bit bort när min prinsessa bultades, men var med innan o såg att hon var död efter. Kändes rätt för mig.

Beklagar sorgen.

 

[Dalmas]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

När vi tog bort våran ardenner flicka ville jag inte vara med och se när hon bultades jag sa hej då före och efter bultningen var jag också fram och tackade för tiden vi fått med henne, mitt "problem "är att jag inte kan se själva ögonblicket dom skjuts sen "går det bra" blodet är inte problemet för mig utan själva bultningen jag ej kan se.

Lycka till och gör det som känns rätt för dig när stunden kommer. Jag vet hur jävligt det känns!

 

[Neinor]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Jag har varit med när två hästar avlivades med bultpistol och jag personligen tyckte att det var det bästa att göra, den lilla extra trygghet man kunde ge dem var guld värt. En av våra avlivades på klinik och då fick vi inte vara med. Jag kommer aldrig sluta undra om det gick lugnt till och om han fick ett "värdigt" slut.

Men det är som de andra sig, du måste göra det som känns bäst för dig. Det kan ingen annan avgöra.

Sänder en styrkekram! Det är fruktansvärt att behöva ta bort en vän

 

[Hambo]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Du märker när det är dags om du klarar det ! Jag tror inte hästen tycker om att ha en gråtandes, ledsen matte vid sin sida .

Hej från Hambo

 

[Crash]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Beklagar sorgen!

Jag har avlivat två hästar under min hästägarkarriär, första gången var jag med och höll i hästen då den bultades, det känndes bra för mig då, men som du sa så är hästen liggandes på marken en bild som ofta kommer upp på min näthinna (inget otäckt dock, hon såg så fridfull och tacksam ut)

Andra gången var jag inte med, hade inte hästen så länge och det var en mycket nervöst åbäke så jag kände att han nog skulle vara lugnare utan att ha mig bölandes brevid sig sina sista minuter.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Först och främst, jag beklagar sorgen och vet precis vad du går igenom. För två och ett halvt år sen fick jag akut ta bort min älskling, som jag hade haft i åtta år. Han avlivades med spruta.

Jag var med tills han fick sprutan, sen lämnade jag över till pappa (på veterinärens inrådan) och gick därifrån. Då var jag arg för det, men idag är jag glad att jag inte såg honom falla. Mitt sista minne är inte att se honom dö, utan ett levande minne. Dessutom var jag mer eller mindre hysterisk och grät sanslöst mycket, tänk ett litet barn som trillat och slagit sig. Kändes bättre att lämna över honom på en något lugnare person och bara gå, efter att ha tagit ett ordentligt farväl.

Jag såg honom sen när allt var över. Och då ramlade jag över hans kropp och bara skrek rakt ut. Det är det absolut värsta minnet jag har, och jag hade aldrig klarat av att se honom dö mitt framför ögonen på mig. Du känner nog allra bäst själv vad du klarar och inte klarar. Vill du vara med ska du självklart vara det. Men klarar du det inte, och har någon som du litar på i ditt ställe, så ska du inte skämmas över det.

 

[Vinja]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Jag tycker att du ska göra precis som du själv känner när stunden kommer, se till så att stallägaren finns tillhands o gör det som känns bäst just då. Känn inte att du måste, det kommer att gå bra ändå.

Så har jag tänkt när jag har tagit bort mina hästar. Jag frågade min stallägare om han kunde hålla i för att när dagen kom kunna göra som kändes bäst.

Har under tråkig tvåårsperiod få ta bort tre hästar och stod en bit ifrån med två men med den sista orkade jag inte vara med. Min sista minnesbild av honom är när han med spetsade öron traskar iväg med stallägaren och "bultaren". Ångrar inte något av mina beslut.

TS,
Det finns inget rätt eller fel, gör vad som känns bäst för dig! Beklagar sorgen!

 

[pannkakssmet]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Jag kommer inte vilja vara med vid avlivningen av någon av mina hästar.
Dom är snälla väluppfostrade kusar som kan bli hanterade av andra i andra situationer, så de gör nog ingen skillnad på de där sista minuterna.
Därför väljer jag att prioritera mitt eget välmående.
Jag vill att mitt sista minne av hästen ska vara när den lever.

 

[melen]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Beklagar!!!

Jag fick akutavliva min häst, så jag hade inte direkt något val att vara med eller ej... Visst, jag hade kunnat gå därifrån men det ville jag definitivt inte. Han avlivades inte med bult utan med spruta, så jag kan inte riktigt svara för scenerna med bult. Förutom det jag sätt på TV osv...

Scenerna vid avlivning av spruta är inte heller så trevligt, men jag tänker inte så mycket på det. Dessa scener finns i princip inte för mig, det är alla bra saker jag tänker på. När det var helt nytt tänkte jag så klart på det och fortfarande grubblar jag ibland över hela händelseförloppet, men inte just avlivandet.

Jag tycker att om du vill så ska du vara med, men det behöver inte vara så att du bara kommer att tänka på otäcka bilder efteråt. Du kommer att tänka på det, men det behöver inte ta upp hela din tankekraft.

Lycka till! Det här är det värsta med att ha djur...

 

[tesora]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

kan berätta att för fjorton tunga dagar sedan så avlivade jag min bästa vän i världen! Jag som du räddade hans liv en gång ,
Han sista kväll i livet så gick vi en runda i stallet och sa adjö till hans damer och hans döttrar och söner ,
massa puss och mys med gottis ! sen på förmiddagen kom trotjänartjänst och vi skulle ut i ridhuset,(detta är sammanbyggt med stallet) HAn gick fram till sitt favvo sto gav henne en puss och sen gick han med mig in i ridhuset, Vi gick fram och ställde oss och han gav mig en sista puff med mulen och jag gav honom en sista klapp , Sen stack han huvudet i hinken tog en tugga och sen var han borta ,

Kan tyvärr inte berätta hur jag kände mig för jag kommer ej i håg, Men kan säga att dom bar mig ut där ifrån, Tydligen så hade jag sprungit e från en bit när skottet kom,

Men kan bara säga att jag är stolt över att det var jag som tog honom den sista biten och höll honom,
Dom som var med sa att det var en kuslig stämning som i en kyrka , men jag vet att han visste !! Och han sa att det var helt ok !! För en stolt hingst ska inte behöva gå på halv fart och ha ont,
Och jag tror att även din prins vet och är tacksam för att du ser till att han inte ska lida mera , Sen om du vill vara med eller inte ska du känna efter i ditt hjärta !! Jag lovar att om du inte är med när skottet kommer så vet din prins i alla fall att du finns där ändå för honom

Stor tröstkram Tesora

 

[Babe]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Ger dig en tröstkram inför det jobbiga du har framför dig.

Hur du väljer kan bara du avgöra. Jag har inte varit med när det gällt mina egna hästar. Vill som visa andra komma ihåg dem levandes och glada. Skäms inte ett dugg för det. Dom har inte blivit överlämnade till någon främling utan jag har haft en kompis som känt hästarna väl och det har inte varit något konstig för dem att gå med den personen. Jag tror att du kan ha fullt förtroende för din stallägare att hon/han och din häst tillsammans grejar detta utan dig.

Hjälpte själv en kompis nu i veckan med att ta bort hennes häst, hon orkade inte vara med själv och då känns det självklart att ställa upp. Men som sagt aldrig med mina egna hästar. Däremot har jag varit med mina katter/hundar som jag har behövt avliva, men det har på något sätt varit enklare, inte känslomässigt men själva avlivningen är mindre dramatisk.

/B

 

[Olina]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Jag lider med dig, ska också ta bort min älskade vän på måndag. Jag kommer inte att vara med, tycker det är otäck med skottet ( hon kommer också bultas).

Jag åker in till våran ATG-klinik på morgonen så kommer lantbrukstjänst dit och tar bort henne så jag behöver inte se henne försvinna bort till avlivningen heller utan då räknar jag med att ha åkt. Behöver bara ställa in henne i en box och där säga hejdå och sen åka.

Du kommer att känna vad som är rätt när det väl blir dags!!

 

[Kafferosta]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Tusen tack alla som har svarat!

Just nu orkar jag inte kommentera så mycket, men era inlägg betyder mycket att läsa och jag är ledsen att flera av er har förlorat era fina vänner.

De senaste dagarna har min fina skrutt blivit sämre, så veterinären har varit ute och gett smärtlindring intramuskulärt. Han satte en kanyl, så att jag själv kan medicinera honom den lilla tid som är kvar. Dock är han vid gott mod, och en tappre kille finns inte! Han gnäggar välkomnande då jag kommer, och är verkligen en riktig kämpe. Underbar veterinär som är stand by och kan komma ut när som helst om han behöver somna in tidigare. Dock är tillståndet stabilt, så vi siktar på att följa planen. Nu är det mindre än ett dygn kvar.

Efter att ha funderat och grubblat, så känns det helt rätt att vara med honom ända fram till sista andetaget. Stallägaren kommer att vara med vilket som, så sviker mitt mod så vet jag att skrutten kommer att bli väl omhändertagen ändå. Självklart är jag inte med honom om jag blir ledsen och upprörd - men jag räknar med att jag håller huvudet kallt tills allt är klart, och det inte längre spelar någon roll hur jag reagerar. troligtvis kommer jag att storböla, men då behöver jag inte tänka på någon annan.

Tyvärr har hästen bl.a fång, så fastän hans stora passion i livet är mat så vågar jag inte ge honom gottis, förrän stunden är inne. Då spelar det inte längre någon roll, men jag vet att han kommer att bli väldigt glad över att få lite godsaker.

- Tack än en gång för att ni tar er tid och skriva.

 

[tesora]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Tycker så synd om dig !! Men jag kan berätta att på vägen in i ridhuset hade jag sådan ångest så jag knappt kunde andas ! Men stannade och tog stöd av min vackra hingst !
Stod en stund och kände hans andedetag och började andas lika lugnt som han gjorde . Sen när jag kände mig redo så gick vi fram, tårarna var där hela tiden ,men det gör ingenting! Dom förstår !!!!

Stor kram !!! Tesora

 

[Kafferosta]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

TACK ALLA för era inlägg!

Allt gick bra i måndags, men det var grymt jobbigt. Inte minst därför att "slaktbilen" ringde och meddelade att de skulle komma om en timme - mkt tidigare än förväntat. Stress var ju det absolut sista jag ville känna.. Dessutom skulle jag ge min älskade skrutt två sprutor intramuskulärt, och det var en mental pärs.

Men min tappre gladiator höll huvudet högt in i det sista. Vi gick en bit från stallet, och under promenaden fick han äta ur en skål med "gottis". När vi kom fram drog han en lång ljudlig suck.. det var precis som att han visste vad som väntade, och att han tyckte att det var ok. Hans blick har varit så stark och livsbejakande, men samtidigt har jag sett hans trötthet och smärta skymta i ögonen - han bar på så mycket. Trött på att ha ont, trött på att inte kunna leva som den glada livsnjutare han alltid varit.

Chauffören som skötte avlivningen var en lugn och stadig man, han sa åt mig att säga till när vi var redo. Jag hade tidigare i stallet tagit ett ordentligt avsked, så jag kände att mer redo än såhär skulle vi aldrig bli. Min skrutt ville inte riktigt vara stilla med huvudet, så det tog lite tid - sedan small det till och skrutten föll ihop. Han gav en långt stön och var sedan helt still. Det var precis som att luften gick ur honom. Klappade honom på halsen och sa hejdå, och gick iväg... Först då kändes det ok att låta alla känslor komma, och jag hade en underbar sambo som väntade en bit bort.

Efteråt fick jag ruggigt dåligt samvete därför att jag vände bort huvudet då det var dags att bulta. Det kändes som ett stort svek att jag inte var stark nog att se min häst i ögonen och verkligen se till att han stod lugnt och stilla då det var dags... Jag stod intill honom, men det var inte tillräckligt. Jag var rädd för att det skulle se hemskt ut och att det skulle bli ett minne som fastnade på näthinnan - men så blev det inte. Men det kändes så egoistiskt. Jag kan bli ledsen på den osäkerhet jag kände, och kan älta och önska så mycket från den dagen - men i det stora hela så gjorde jag så gott jag kunde. Jag gjorde definitivt rätt val att vara med till slutet, tror att min älskade pålle uppskattade det.

Det är alltid lätt att vara efterklok och alltför lätt att gräva ner sig i självkritik. Men gjort är gjort, jag gjorde vad jag kunde och man drar lärdom av sina erfarenheter. - Min älskade prins var tapper och modig nog för oss båda, och nu springer han på de evigt gröna ängarna... frisk som en nötkärna och lycklig i sinnet. Jag är övertygad om att vi ses igen ♥

​

 

[Dalmas]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Att du var med och lugn och betyde mer än att du såg själva bultögonblicket, Lider med dig. Kram!!!

 

[Kafferosta]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Tack, jag hoppas att det stämmer.

Ena stunden kan man skratta åt härliga minnen, andra stunden känns den stora sorgen och saknaden som ett stort hål i hjärtat.

Ta tillvara på er tid tillsammans med era älskade hästar, och njut av varje stund.

 

[Geysir]

Sv: Avlivning - dilemma, råd?

Jag blir så himla stolt över dej, du är verkligen en djurvän som följde med din kamrat hela vägen, hoppas du slutar tycka du är egoistisk för det är du INTE. Nu när jag läst om dej och din fina häst har jag verkligen bestämt mej att vara med min Geysir hela vägen när den dagen kommer - han är frisk som en nötkärna, men jag fasar för den dag det är dags, och jag gör som du säger, jag njuter av varje sekund jag har tillsammans med honom - även om jag svär en del när jag mockar för han är en riktig gris i boxen