A
Alvin
Jag tror jag har skrivit om detta innan, men nu har det hänt en hel del saker så det är inte direkt samma grej.
Iaf, vi ska flytta in till stan. Vi hade två hundar innan sommaren började, i juli fick vi lyckligtvis ena hunden omplacerad och han har det alldeles underbart, ute på landet, får gå fritt på tomten i stort sett hela dagarna, leka med barn och allt det där han älskar att göra.
Den andra hunden har vi inte lyckats finna något hem till än och vi flyttar nästa vecka. Vi kan inte ha han inne i stan, i en lägenhet, han skulle inte trivas och för att komma till närmaste grönområde tar det alldeles för lång tid att promenera.
Vi har gjort allt för att hitta ett nytt hem åt honom. I maj fann vi honom ett hem långt bort, men efter mindre än en vecka så kom han tillbaka.
Dock är det ingen som verkar vara intresserad utav honom fast han är en sådan enormt härlig hund.
Vi känner ingen som kan ta honom, så nu verkar ända grejen att han ska få det bra....är att avliva honom. Det känns så totalt fel, han är bara 6½ år, han är pigg och glad etc. Han förtjänar ett liv, han ska inte behöva lida pga ändrade familjeförhållanden, det är inte han som har gjort fel.
Ja...och vad vill jag ha ut av att skriva detta?...Skriva av mig i första hand, sedan kanske få tips till alternativ istället för avlivning, eller kanske någon som har liknande erfarenheter...
(Om det är luddigt skrivit beror det på att tårarna rinner non stop.)
Iaf, vi ska flytta in till stan. Vi hade två hundar innan sommaren började, i juli fick vi lyckligtvis ena hunden omplacerad och han har det alldeles underbart, ute på landet, får gå fritt på tomten i stort sett hela dagarna, leka med barn och allt det där han älskar att göra.
Den andra hunden har vi inte lyckats finna något hem till än och vi flyttar nästa vecka. Vi kan inte ha han inne i stan, i en lägenhet, han skulle inte trivas och för att komma till närmaste grönområde tar det alldeles för lång tid att promenera.
Vi har gjort allt för att hitta ett nytt hem åt honom. I maj fann vi honom ett hem långt bort, men efter mindre än en vecka så kom han tillbaka.
Dock är det ingen som verkar vara intresserad utav honom fast han är en sådan enormt härlig hund.
Vi känner ingen som kan ta honom, så nu verkar ända grejen att han ska få det bra....är att avliva honom. Det känns så totalt fel, han är bara 6½ år, han är pigg och glad etc. Han förtjänar ett liv, han ska inte behöva lida pga ändrade familjeförhållanden, det är inte han som har gjort fel.
Ja...och vad vill jag ha ut av att skriva detta?...Skriva av mig i första hand, sedan kanske få tips till alternativ istället för avlivning, eller kanske någon som har liknande erfarenheter...
(Om det är luddigt skrivit beror det på att tårarna rinner non stop.)