Mänskligt Avslag

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ja tyvärr svårt. Men så länge du inte testar innan du fått godkänt så går det ju att prova ansöka om annan förläggning om du har en pågående sjukpenning på 25%. Har du inte det skulle jag personligen inte våga testa OM du inte kan överleva på 75% lön ifall FK efter x månader säger nej.
Alternativet om de säger nej vore att fortsätta på 100.
 
Alternativet om de säger nej vore att fortsätta på 100.
Ja Men under utredningsperioden. Om läk sjukskriver på 25% och skriver att arbetstiden bör vara jobba fyra hela dagar och en ledig. Sen säger FK nej. Då får du inte ersättning för de 25% du varit borta under utredningsperioden. Därav frågan om du kan överleva på 75% tills FK fattat beslut? För du kan ju inte jobba 100% medan FK utreder
 
@mandalaki sjukersättning tror jag blir väldigt svårt dock, för sjukersättning ska allt vara prövat och uttömt och de bedömer hårt. Om du har sjukpenning och haft det länge och FK ser att förutsättningarna för sjukersättning är troligtvis uppfyllda ska FK själv initiera ett utbyte från sjukpenning till sjukersättning (eller aktivitetsersättning om det är uppfyllt). Det är lite olika hur bra det följs dock.
Måste man ha sjukpenning för att få sjukersättning? Dvs kan man få sjukersättning om man blivit utförsäkrad?
 
Ja Men under utredningsperioden. Om läk sjukskriver på 25% och skriver att arbetstiden bör vara jobba fyra hela dagar och en ledig. Sen säger FK nej. Då får du inte ersättning för de 25% du varit borta under utredningsperioden. Därav frågan om du kan överleva på 75% tills FK fattat beslut? För du kan ju inte jobba 100% medan FK utreder
Aha, tack! Ja det skulle min ekonomi överleva.

Tack så jättemycket för bra svar!

Och tack @Magiana för trådlån, det var inte meningen att det skulle bli så långt. Men Alexandra är så bra på det här. 🙏🏼
 
Senast ändrad:
Måste man ha sjukpenning för att få sjukersättning? Dvs kan man få sjukersättning om man blivit utförsäkrad?
Nej man måste inte ha sjukpenning eller ha haft sjukpenning. De är helt orelaterade annat än att FK ska göra ett utbyte om man ser det är aktuellt.

Vad avser du med utförsäkrad? Personer använder det lite olika därav frågan. Men teoretiskt så är svaret ja. Men om FK bedömt att man t ex inte är sjuk längre och man därför inte får sjukpenning så är det inte troligt det görs en motsatt bedömning när man ansöker om sjukersättning.

För sjukersättning ska all rehabilitering och alla insatser vara prövade och arbetsförmågan vara nedsatt ”för alltid” (vad man kan bedöma för dagen, spontana förbättringar kan alltid ske). Att man varit sjukskriven länge behöver inte påverka, det beror helt på om man bedömer att personen kan förbättras över tid eller inte.
 
Det står att svar inkommit från läkaren men att det inte framgår i vilken omfattning jag har besvär och inte hur de påverkar min förmåga att utföra mitt arbete (vilket jag själv tycker att det gör). Det står också att det inte finns någon förklaring till varför jag under en tid var sjukskriven på 50% när jag tidigare kunnat jobba 75%.

Jag orkar tyvärr inte rota mer med det här, så jag får be AG om tjänstledigt igen.

Men jag känner mig fan bitter att jag alltid ska behöva vara fattig p.g.a. psykisk ohälsa. Kunde jag inte bara fått vara en fullt funktionsduglig individ?
För att få ett sjukintyg som bedömer din funktionsnedsättning i förhållande till arbetet, vilket i ditt fall är psykiatriskt, måste du träffa en psykiatriker.
Du måste ha en diagnos eller funktionsnedsättning som förklarar varför du inte kan arbeta 100%.

Det kommer aldrig gå bara för att en läkare på VC skriver att patienten ”är trött, typ”.

Du måste träffa en psykiatriker NU så då får ordentlig hjälp och en ordentlig diagnos.
Skit samma vad diagnosen är för dig, men FK måste ha en diagnos som förklarar din funktionsnedsättning i förhållande till din arbetsförmåga.
En stafettläkare på VC grejar aldrig det. (Nu inget ont om allmänläkare på VC. Dom är jättebra på vad dom gör, men komplicerad psykisk ohälsa är inte deras grej. Inte ögonkirurgi eller plastikoperationer heller. Ja, du fattar).

Kan du inte söka på allmänpsyk själv eller gå till en privat psykiatriker?
De flesta, skulle väl säga alla, har avtal med landstinget så det är normal taxa som gäller.
Fördelen med det är också att du blir ordentligt utredd, får en översyn av dina mediciner mm.

Har du ens lämnat blodprover? Du kanske har någon brist där som gör att du inte mår bra.

Det känns som inte ens hälften är gjort med dig och att ingen har koll, typ.

Att gå att snacka med en psykolog är jättebra, men det är enligt mig något man gör när man blivit bedömd av psykiatrikern att det är psykolog man behöver.
Först gör man allt det andra, gör tester, medicinerar, sätter diagnos, tar prover osv.
Känns helt bakvänt med den hjälpen du får (eller snarare inte får, skulle jag vilja säga)

Ursäkta, men jag blir frustrerad över hur tokigt allt verkar. :o
 
Ok, tack! :D

@Alexandra_W -när man är deltidssjukskriven ska man ju ta ut sjukskrivningen varje dag. Kan man jobba en hel dag så kan man också jobba, har flera handläggare sagt till mig.
Men: det lär också gå att få dispens och jag undrar om du vet vad man behöver för att få det? Jag skulle hemskt gärna vara sjukskriven eller kanske till och med ha sjukersättning på 25 procent, men att kapa två timmar om dagen ger mig ingen lättnad. Att däremot vara ledig varje onsdag (samt några timmar en annan dag) skulle göra att jag skulle veta att jag aldrig behöver jobba mer än två dagar i sträck. Vilket jag tror skulle inverka positivt på min migränoro som påverkar just min migrän. Skulle en sådan lösning vara tänkbar, med ett detaljerat läkarintyg?
Det vill inte FK att man gör.
Däremot kan du ha en överenskommelse med din AG som FK inte behöver veta om.
Så har jag gjort och det har inte varit några problem så länge man är överens med sin chef.
 

Magiana

Trådstartare
För att få ett sjukintyg som bedömer din funktionsnedsättning i förhållande till arbetet, vilket i ditt fall är psykiatriskt, måste du träffa en psykiatriker.
Du måste ha en diagnos eller funktionsnedsättning som förklarar varför du inte kan arbeta 100%.

Det kommer aldrig gå bara för att en läkare på VC skriver att patienten ”är trött, typ”.

Du måste träffa en psykiatriker NU så då får ordentlig hjälp och en ordentlig diagnos.
Skit samma vad diagnosen är för dig, men FK måste ha en diagnos som förklarar din funktionsnedsättning i förhållande till din arbetsförmåga.
En stafettläkare på VC grejar aldrig det. (Nu inget ont om allmänläkare på VC. Dom är jättebra på vad dom gör, men komplicerad psykisk ohälsa är inte deras grej. Inte ögonkirurgi eller plastikoperationer heller. Ja, du fattar).

Kan du inte söka på allmänpsyk själv eller gå till en privat psykiatriker?
De flesta, skulle väl säga alla, har avtal med landstinget så det är normal taxa som gäller.
Fördelen med det är också att du blir ordentligt utredd, får en översyn av dina mediciner mm.

Har du ens lämnat blodprover? Du kanske har någon brist där som gör att du inte mår bra.

Det känns som inte ens hälften är gjort med dig och att ingen har koll, typ.

Att gå att snacka med en psykolog är jättebra, men det är enligt mig något man gör när man blivit bedömd av psykiatrikern att det är psykolog man behöver.
Först gör man allt det andra, gör tester, medicinerar, sätter diagnos, tar prover osv.
Känns helt bakvänt med den hjälpen du får (eller snarare inte får, skulle jag vilja säga)

Ursäkta, men jag blir frustrerad över hur tokigt allt verkar. :o
Jag förstår att du blir frustrerad. Själv orkar jag inte riktigt reagera, även om jag håller med i det du säger.

Nej, jag har inte lämnar några blodprover. Jag tog upp det för ett år sedan och jag gick ju även till labbet på VC för lite "studiebesök". Jag är ju hysteriskt rädd för sånt. Det gick inte så bra utan jag blev svimfärdig redan i väntrummet, men sen hände en annan grej som gjorde att jag fick åka till sjukhuset och där tog de blodprov. Men det hade inte riktig med det här att göra.

Om jag jämför den hjälp jag fått med den hjälp en vän fick när hon kraschade så framstår "vården" här som ett skämt. Vännen blev ordentligt kollad och sedan satt på rehab 5 dagar i veckan. Typ så. Nu har ju jag inte alls blivit lika sjuk som hon så det är väl inte jämförbart rakt av, men ändå. För mig tog det ju nära 2 månader innan jag ens fick träffa en läkare. De ville ha min journal först, vilket blev ett oöverstigligt "inträdesprov" till VC. Jag var för sjuk för att klara av det.

Kanske jag ska skriva till VC och förklara att jag kommer att få avslag för att intyget inte innehållit det FK frågar efter och samtidigt fråga varför jag inte fått träffa psykiater som är mer kunnig på detta, utan bara en massa random stafetter.
 
Jag förstår att du blir frustrerad. Själv orkar jag inte riktigt reagera, även om jag håller med i det du säger.

Nej, jag har inte lämnar några blodprover. Jag tog upp det för ett år sedan och jag gick ju även till labbet på VC för lite "studiebesök". Jag är ju hysteriskt rädd för sånt. Det gick inte så bra utan jag blev svimfärdig redan i väntrummet, men sen hände en annan grej som gjorde att jag fick åka till sjukhuset och där tog de blodprov. Men det hade inte riktig med det här att göra.

Om jag jämför den hjälp jag fått med den hjälp en vän fick när hon kraschade så framstår "vården" här som ett skämt. Vännen blev ordentligt kollad och sedan satt på rehab 5 dagar i veckan. Typ så. Nu har ju jag inte alls blivit lika sjuk som hon så det är väl inte jämförbart rakt av, men ändå. För mig tog det ju nära 2 månader innan jag ens fick träffa en läkare. De ville ha min journal först, vilket blev ett oöverstigligt "inträdesprov" till VC. Jag var för sjuk för att klara av det.

Kanske jag ska skriva till VC och förklara att jag kommer att få avslag för att intyget inte innehållit det FK frågar efter och samtidigt fråga varför jag inte fått träffa psykiater som är mer kunnig på detta, utan bara en massa random stafetter.
Det låter helt rubbat och dessutom anmälningsbart. :banghead:
Jag tycker du ska fimpa VC helt och söka upp en egen psykiatriker. Det är mitt korta svar.
Återkommer med det långa senare.
 

Magiana

Trådstartare
Det låter helt rubbat och dessutom anmälningsbart. :banghead:
Jag tycker du ska fimpa VC helt och söka upp en egen psykiatriker. Det är mitt korta svar.
Återkommer med det långa senare.
Jag kan förtydliga lite. Först gången jag kontaktade VC om mitt mående var 10 augusti 2017. Efter detta fick jag en tid hos kuratorn 28/8. Under väntetiden började jag må rätt mycket sämre (svårt att äta och svårt att klara mitt jobb) och ville komma tidigare men det fanns ingen tid. Samtidigt får jag veta att jag kan sjukskriva mig själv och återkomma till dem för läkarintyg om jag inte kan jobba efter en vecka. Kuratorsbesöket kommer och går. Nästa besök planeras att vara 3 veckor senare. Man får inte gå oftare än så. En vecka till gick och då hann jag härskna till och skrev ett rätt kritiskt brev till dem. Jag får då följande svar: "Jag uppmanar henne att rekvirera journaler från tidigare vårdgivare och därefter får tid hos läkare bokas med frågeställning depression och ställningstagande till åtgärd." Sen är det en massa tramsande om journalen som jag inte lyckas få ut och jag förstår inte heller vad VC säger om det hela. Hjärnan hade ju liksom mer eller mindre sagt upp sig. Till slut bröt jag ihop och fick då komma till läkaren. Det hade då hunnit bli 5 oktober.
 
Jag förstår vad du menar, men i praktiken vet ju var och en vad som funkar bäst för en själv och även ens AG.
FK är ren byråkrati.
Men all heder till dig som är ärlig. :bow:
Nja, det är ju den där byråkratin som står för pengarna. Så det är därför jag inte riktigt gillar tanken på att fuska. Men tack :D
 
Jag kan förtydliga lite. Först gången jag kontaktade VC om mitt mående var 10 augusti 2017. Efter detta fick jag en tid hos kuratorn 28/8. Under väntetiden började jag må rätt mycket sämre (svårt att äta och svårt att klara mitt jobb) och ville komma tidigare men det fanns ingen tid. Samtidigt får jag veta att jag kan sjukskriva mig själv och återkomma till dem för läkarintyg om jag inte kan jobba efter en vecka. Kuratorsbesöket kommer och går. Nästa besök planeras att vara 3 veckor senare. Man får inte gå oftare än så. En vecka till gick och då hann jag härskna till och skrev ett rätt kritiskt brev till dem. Jag får då följande svar: "Jag uppmanar henne att rekvirera journaler från tidigare vårdgivare och därefter får tid hos läkare bokas med frågeställning depression och ställningstagande till åtgärd." Sen är det en massa tramsande om journalen som jag inte lyckas få ut och jag förstår inte heller vad VC säger om det hela. Hjärnan hade ju liksom mer eller mindre sagt upp sig. Till slut bröt jag ihop och fick då komma till läkaren. Det hade då hunnit bli 5 oktober.
Låter helt, helt galet i mina öron.
Om dom nu begär dina gamla journaler, varför är det ingen som läser dom då? :banghead:
Jag lider med dig och är väldigt ledsen för att din vård har varit så undermålig. :(

Själv har jag varit jättesjuk av och till sen 2013 men fått all hjälp jag kan få och lite till.
Jag är väldigt tacksam för det och kanske är det därför jag har så höga krav generellt.
Men även om så är fallet, så tycker jag fortfarande att din vård har många brister.

Har du kollat om du kan få tag i en psykiatriker på egen hand?
 

Magiana

Trådstartare
Låter helt, helt galet i mina öron.
Om dom nu begär dina gamla journaler, varför är det ingen som läser dom då? :banghead:
Jag lider med dig och är väldigt ledsen för att din vård har varit så undermålig. :(

Själv har jag varit jättesjuk av och till sen 2013 men fått all hjälp jag kan få och lite till.
Jag är väldigt tacksam för det och kanske är det därför jag har så höga krav generellt.
Men även om så är fallet, så tycker jag fortfarande att din vård har många brister.

Har du kollat om du kan få tag i en psykiatriker på egen hand?
Min gamla journal är fortfarande inte uttagen så ingen har kunnat läsa den. (Jag fick komma till läkare när jag slutligen bröt ihop och grät i telefon när jag pratade med VC.)

Nyligen bad jag om en blankett för att kunna få ut journalen, men tror inte att jag kommer att göra det. Jag är rädd för att den kommer att skapa förutfattade meningar hos dem jag möter i vården nu eftersom den innehåller felaktigheter.

Nej, jag har inte kollat om jag kan få tag i en psykiater på egen hand. Jag vet inte var jag ska hitta en sådan eller vad jag ska säga till hen.
 
Min gamla journal är fortfarande inte uttagen så ingen har kunnat läsa den. (Jag fick komma till läkare när jag slutligen bröt ihop och grät i telefon när jag pratade med VC.)

Nyligen bad jag om en blankett för att kunna få ut journalen, men tror inte att jag kommer att göra det. Jag är rädd för att den kommer att skapa förutfattade meningar hos dem jag möter i vården nu eftersom den innehåller felaktigheter.

Nej, jag har inte kollat om jag kan få tag i en psykiater på egen hand. Jag vet inte var jag ska hitta en sådan eller vad jag ska säga till hen.
Kolla på nätet. Se vad som finns i närheten där du bor.
Be bara att få boka en tid och sen när du är där så tar du det som det kommer.
En överläkare i psykiatri är ofta skicklig i att strukturera samtalet, så det behöver du inte tänka så mycket på vad du ska göra eller säga. Svara på frågor är i allmänhet det man gör.

Om du inte hittar någon kan det vara värt att åka till Stockholm för att träffa en privatpraktiserande psykiatriker. Här finns det massor.

När jag mår jättedåligt brukar jag sitta knäpptyst och inte säga ett dugg alls till att börja med.
Jag svarar inte ens eller knappt. Ibland har jag varit typ rätt så oförskämd med. :o Men det brukar bli bra till slut i alla fall.

Ställ inte så höga krav på dig själv. Ställ höga krav på läkaren istället. :heart
 

Magiana

Trådstartare
Kolla på nätet. Se vad som finns i närheten där du bor.
Be bara att få boka en tid och sen när du är där så tar du det som det kommer.
En överläkare i psykiatri är ofta skicklig i att strukturera samtalet, så det behöver du inte tänka så mycket på vad du ska göra eller säga. Svara på frågor är i allmänhet det man gör.

Om du inte hittar någon kan det vara värt att åka till Stockholm för att träffa en privatpraktiserande psykiatriker. Här finns det massor.

När jag mår jättedåligt brukar jag sitta knäpptyst och inte säga ett dugg alls till att börja med.
Jag svarar inte ens eller knappt. Ibland har jag varit typ rätt så oförskämd med. :o Men det brukar bli bra till slut i alla fall.

Ställ inte så höga krav på dig själv. Ställ höga krav på läkaren istället. :heart
Jag är rädd för att det kommer att kosta skjortan. Av ekonomiska skäl behöver jag en som är landstingsanknuten men allt är så otroligt begränsat här.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Ha-begär

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboken
Upp